Grenna Museum

Den här gången gick turen till Grenna Museum, eller Andréemuseet som de flesta frågar efter när de kommer till oss. Men, rätt ska vara rätt, och sedan 2002 då man flyttade in i de nuvarande lokalerna så heter museet Grenna Museum - Andréexpeditionen - Polarcenter. Namnet syftar på museets olika delar. Ja, lokalhistoria, fynden från Andréexpeditionen, och så den delen som handlar om olika expeditioner i Arktis och Antarktis.

Grenna Museum

Det här inlägget kommer att handla om den lokalhistoriska utställningen. Alltså det man möts först av när man löst entrébiljetten.

I den lokalhistoriska utställningen får man veta mer om traktens historia, tyngdpunkten ligger på Grännas historia, från forntiden och framåt. Det första man möts av är just Gränna i förhistorien och medeltiden.

Riddarhjälm

Man kommer sedan in i "grevskapshörnan" där man möts av drabanten, grevens egen livvakt. Här kan man se en film om uppförandet av Visingsborg på Visingsö och branden som ödelade slottet. Här finns även modeller över grevskapets tre slott.

Drabanten

Modell över Visingsborgs slott

Efter "grevskapshörnan" möts vi av Gränna innanför "tullarna", här står Amalia Eriksson i sitt kök med sina polkagrisar. Vi får veta mer om fotografen Calla Sundbeck. Intill Amalia Erikssons kök finns en liten filmhörna, där man kan se journalfilmer om Gränna.

Amalia Eriksson

Calla Sundbecks fotoateljé

Därefter kommer man till avdelningen där museets tillfälliga utställningar huserar. Just nu är det utställningen "Insamlat" som är aktuell. Här har man rotat fram föremål insamlade av Grenna Hembygdsförening 1912-1976, med anledning av föreningens 100-årsjubileum i år.

"Insamlat"

Man kommer sedan till en modell av ångaren Per Brahe, som förliste utanför Hästholmen, en bit norr om Gränna, 1918. Med på ångaren var den kände konstnären John Bauer och hans familj. Här visas en dokumentär om just förlisningen. Intill ångaren kan man se en dokumentär om pimpelfiske på Vättern.

Ångaren Per Brahe

Den lokalhistoriska utställningen "avslutas" med en liten utställning om turismens början i Gränna och om de människor som till följd av krig och förföljelse tvingats fly, och som befunnit sig i trakten som fångar eller på flykt.

Utställning om turismens början

"Turistbroschyr"

Utställning om de som inte egentligen valt att vistas i Gränna

Man tar sedan trappan ned till Andréeutställningen och Polarcenter, ja det finns en hiss för den som inte klarar att gå i trappor. Men, den delen tar jag i nästa inlägg!

Öppet: Dagligen, året om. Stängt: julafton, juldagen, nyårsafton, nyårsdagen

Entré: Vuxen: 50:-, Student: 30:-, Pensionär: 30:-, Barn 7-15 år: 20:-, Familj (2 vuxna & 3 barn): 120:-, Barn under 7 år: Gratis

Tillgängligt: Ja, hiss finns.

Fallen i Trollhättan & Kungsgrottan

I förra blogginlägget skrev jag om en av Trollhättans största/främsta sevärdheter, det här blogginlägget kommer handla om ett annat stort dragplåster. Nämligen de berömda(?) Trollhättefallen. Folk har ända sedan 1600-talet kommit till Trollhättan för att beundra vattenmassorna.

Det är egentligen tack vare dessa som Trollhättan kom att växa och så småningom bli en stad. Redan på 1400-talet fanns det sågar längs Göta Älv, men dessa låg längre uppåt älven än vid själva fallen.

Under årens lopp växte antalet kvarnar och sågar1654 vid fallen, och fanns det 16 vattenverk och kring 1700 var de 30 stycken! Vid mitten av 1700-talet började dessa anläggningar gå samman drivas i större skala. Än idag kan man se ruinerna av några av dessa.

I början av 1900-talet genomgick fallområdet en stor förändring då man började bygga Olidestationen som omvandlade vattenkraften till elektricitet. 1910, då Olidestationen invigdes var den redan otillräcklig, och man fick ganska omgående bygga ut kraftstationen. 1941 invigdes den andra kraftstationen - Hojumsstationen, och samtidigt tystnade det i fallfåran!

Men, helt dött är det ju inte fallfåran. Under sommartid kan fortfarande, under organiserade former se hur det en gång i tiden kan ha sett ut. Vid varje fallpåsläpp, som varar i tre minuter, forsar det ut närmare 54 miljoner liter vatten. Det betyder 300.000 liter, eller 1600 normala badkar varje sekund!

Vill man uppleva något riktigt häftigt ska man se ett belyst fallpåsläpp, gärna i samband med avslutningen av Fallens Dagar eller på Nyårsafton då man smäller av ett rejält fyrverkeri efter fallpåsläppet. Ljudeffekterna som blir bland "bergen" är inte av denna värld.

Men, vill man vara med om detta får man vara ute i god tid. Ja, om man vill ha en bra plats där på Oscarsbron. Avslutningen på Fallens Dagar brukar vara kl. 23.00, och vill man då ha en bra plats, får man nog vara på plats typ runt 21.00...

Bilderna nedan visar hur ett fallpåsläpp kan se ut!

Tomt i fallfåran

Vattnet har släppts på i en dammlucka

Vattnet har släppts på ytterligare två dammluckor

Vattenmassorna möts

Full fart i fallfåran

Fallpåsläpp i belysning

Ruinerna i fallfåran i vinterskrud

Alldeles intill fallfåran finns ett jättelikt kungligt autografblock. Det är en så kallad jättegryta, där kungligheter sedan 1754 har ristat in sina namn. Först ut var kung Adolf Fredrik och drottning Lovisa Ulrika, och senast i raden är kronprinsessan Victoria som var där 2001.

Kungsgrottan

Tillgängligt: Fallpåsläpp maj-september. Maj, juni och september: lördagar kl. 15.00. Juli och augusti: alla dagar kl. 15.00. I samband med Fallens Dagar 20-22 juli (2012) 12.00, 14.00, 16.00, 18.00, 20.00 samt 23.00 (belysning). Vid extremt högt vattenstånd i Vänern eller vid större grupper kan det vara fallpåsläpp andra tider...

Slussarna i Trollhättan

En av Trollhättans främsta sevärdheter slussarna och "Gamle Dal'n". Här finns inte mindre än tre slussleder parallellt med varandra, den äldsta invigdes år 1800 men drömmen att ta sig förbi de mäktiga fallen är äldre än så. Redan på Gustav Vasas tid fanns funderingar på hur man skulle göra en helt segelbar led mellan Västerhavet och Vänern. Det fanns dock tre hinder på vägen, Lilla Edet, Trollhättan och Vargön (Vänersborg). Det skulle dock dröja till 1607 innan den första slussen var färdigbyggd i Lilla Edet, och det skulle alltså ta nästan ytterligare 200 år innan den första slussleden i Trollhättan invigdes! Man hade dock "redan" på 1700-talet försökt att bygga slussar förbi Trollhättefallen, men mer om detta lite senare.

Göta Älv vid Gamle Dal'n.

Som jag skrev så invigdes den första slussleden i Trollhättan år 1800, närmare bestämt den 14 augusti. Själva arbetet på slussarna påbörjades 1794, och arbetena leddes av Erik Nordewall. Slussleden består av åtta slussar i två etapper, och höjdskillnaden 30 meter. Slussarna kunde transportera fartyg med laster på upp till 140 ton!

Det här blev snabbt ett av Sveriges största turistattraktioner! Ja, man pratade till och med om att det här var världens åttonde underverk!

1800-års slussled (tror jag ;))

1800-års slussled

1800-års slussled

Slussarna skulle snart visa sig vara för små. 1832 invigdes Göta Kanal och slussarna där hade större mått. Man tvingades därför bygga nya, större slussar här i Trollhättan. Även detta kanalbygge, som leddes av Nils Ericson, tog sex år att bygga. Och den 5 juni 1844 invigdes den nya slussleden! Den här slussleden bestod av elva slussar fördelad på tre etapper. Dessa slussar klarade av fartyg med last på upp till 300 ton.

Båda slusslederna användes parallellt, fram till dagens slussar invigdes 1916. För övrigt samma år som Trollhättan fick stadsrättigheter.

1844-års slussled

1844-års slussled

1904 tog staten över slussarna av Trollhätte Kanalbolag, och man började genast planera för en ny och större slussled. Och, som jag skrev 1916 var den klar. Byggherre denna gång var Vilhelm Hansen, och dagens slussar består av fyra slussar på två etapper. Någon har räknat ut att det varje år fraktas ca 3,5 miljoner ton gods, och att det under sommarmånaderna passerar ca 3500-4000 fritidsbåtar i slussleden. Varje slussning tar ca 7 min, och hela slussningen tar ca 45 minuter.

Här finns även det berömda slusscaféet, och säg den Trollhättebo som inte har käkat deras populära räkmackor? Under sommaren anordnas även veteranbilsträffar här varje onsdagkväll.

1916-års slussled

Som jag nämnde tidigare hade man redan under 1700-talet försökt att bemästra Trollhättefallen. Utan att lyckas. Första planen var att förlägga slussarna parallellt med fallen. Byggherre här var Christopher Polhem, som 1717 lade fram ett förslag för kung Karl XII om hur man med hjälp av tre slussar skulle ta sig förbi fallen. Det hela drog ut på tiden och man kom inte igång förrän 1747.

Den översta slussen förlades vid nuvarande Strömkarlsbron, den mellersta vid Oscarsbron och den nedersta slussen vid Flottbergsströmmen. Den översta slussen, som fick namnet Ekeblads sluss, var klar 1754, och användes faktiskt bara en enda gång. Det var vid invigningen, då kung Adolf Fredrik och drottning Ulrika Lovisa slussades.

Ekeblads sluss

Ekeblads sluss

Den mellersta slussen, Polhems sluss, var så när som på slussportarna, färdigbyggd 1753, men användes aldrig.

Polhems sluss

Den nedersta slussen, Elvius sluss, var färdigsprängd 1755. Men en olycka gjorde att hela byggandet avstannade. Och kom aldrig igång igen. Men, man hade trots detta inte gett upp planerna på att trots allt bygga slussar här i Trollhättan, och 1757 kom en man vid Daniel Thunberg på idén, att om man inte kan betvinga naturkrafterna, vilket den raserade dammen var ett levande bevis för, varför inte gå vid sidan om dem? Och därför ligger slussarna där de ligger!

Elvius sluss

1844-års slussled i vinterskrud

 Tillgängligt: Året om. Dock sandas inte promenadstigarna vintertid! Slusscaféet öppnar Valborgsmässoafton och håller öppet hela sommaren.

Hitta hit: Skyltat från E45:an.

Störlinge & Lerkaka kvarnar

Om det är något som Öland är känt för så är det väl sina väderkvarnar?!. De går liksom inte att undvika när man är på ön. Även om man tycker att det finns många väderkvarnar idag, så är det ingenting mot vad det har funnits på ön tidigare.

Under 1800-talet fanns här ca 2 000 kvarnar, och i princip varje gård hade sin egen kvarn. Idag kan man se ca 350 kvarnar. Tyvärr är ganska många (i mina ögon i alla fall) i ganska dåligt skick. T.ex. är det många kvarnar som saknar sina vingar. De allra flesta var och är de s.k. stubbkvarnarna. Det är en kvarntyp, där man kan vrida själva kvarnhuset, beroende på vindarna!

På ett par ställen, t.ex. i Lerkaka och Störlinge på östra Öland finns det fortfarande välbevarade kvarnrader. Lerkaka kvarnrad, med sina fem kvarnar på rad sägs vara den vackraste och bäst bevarade kvarnraden. Den längsta kvarnraden hittar man i Störlinge, där det står sju kvarnar på rad!

Vill man ta en titt inne i kvarn, kan man göra detta i Sandviks kvarn. En s.k. holländare från 1800-talet. Det speciella med holländarna är att endast själva toppen där vingarna sitter är vridbar. Det går säkert, ja någon gång under sommaren i alla fall, även att titta in i en stubbkvarn. Jag har dock inte koll på vilka och när. Tyvärr.

Lerkaka kvarnar

Störlinge kvarnar

Gråborg & S:t Knuts kapell

I samband med Ölands Skördefest i år (2011) så passade jag och syrran på att besöka Gråborg och S:t Knuts kapell. Nu var det inte första gången vi var där, men det var säkert minst 10 år sedan vi var där sist gång.

Gråborg, en av Ölands 21 registrerade fornborgar, är den största. Gråborg är faktiskt en av Sveriges största fornborgar! Borgen uppfördes under järnåldern och användes ända in i medeltiden. Liksom Ismantorps borg, som jag skrivit om tidigare, är Gråborg centralt belägen på ön. Borgmuren omsluter en yta på 210 x 160 meter, och ringmuren har en höjd på mellan 4 och 7 meter. Dess ursprungliga höjd var mellan 8 och 10 meter, och med en tjocklek på ca 10 meter. Borgen har haft tre portar/ingångar, men idag finns bara den nordvästra porten kvar. Denna port har ett medeltida valv, och enligt gamla källor var denna port krönt av ett mindre torn.

Ringmuren sett från lilla vägen fram till borgen.

Man vet inte borgens exakta ålder eller funktion, då man inte gjort några mer noggranna arkeologiska undersökningar för att fastställa detta. Man vet dock att den anlagdes någon gång under järnåldern och användes så sent som under kriget mot danskarna 1677. Gråborgs funktion har förmodligen förändrats från en försvarsborg i riktning mot handelsplats eller kanske om ett slags administrativt centrum.

Innanför ringmuren.

Det medeltida portvalvet.

Alldeles i närheten av Gråborg finns ruinen efter S:t Knuts kapell. Och det tyder på att Gråborg har haft stor betydelse under medeltiden. Annars skulle man ju inte byggt ett kapell här. Kapellet mätte 18 x 7 meter och uppfördes under 1100-talet, utan torn och var försedd med ett absidkor. Under gotiken förseddes kapellet med spetsbåge. Kapellet övergavs redan under 1500-talet och dess enda klocka konfiskerades till kronan 1560. Idag återstår endast västra gaveln och triumfbågen. Kapellet har förmodligen omgivits av en liten kyrkogård, man har nämligen funnit såväl skelett som gravstenar i närheten.

Kapellet var helgat åt den danske helgonkungen Knut, som blev dödad i ett uppror i Odense, år 1086 och som senare kom att bli skyddspatron hos den danska handelsorganisationen Knutsgillet. Detta tyder på att Borgs by och Gråborg haft kontakter med Danmark!

S:t Knuts kapell

Hitta hit: Från Ölandsbron, kör mot Ottenby (väg 136 söderut), vid Björnhovda kvarnar, kör mot Norra Möckleby. Därefter är det skyltat till Gråborg. (Det kan till och med vara skyltat vid Björnhovda, men det ska jag låta vara osagt)

Grännaberget - mer än bara räkmackor!

För många är Grännaberget förknippat med räkmackorna på Kaffestugan och så utsikten över Gränna, Vättern, och Visingsö, men här finns annat spännande att erbjuda!

Här finns, som jag skrivit om tidigare, Friluftsmuseet med byggnader från 1600-talet och framåt, t.ex. Röttlegården. Dessa är öppna när Kaffestugan har öppet! För den motionssugne finns motionsspår på 2,5, 5 och 8 km. Även vandringslederna Holavedsleden, John Bauerleden och Västanåleden passerar Grännaberget. För historienörden finns det (självklart) även fornminnen på berget, t.ex. en hällkista och "Pengakällan".

Innan man ger sig ut på strövtåg på Grännaberget  kan man med fördel njuta lite av utsikten över Gränna och Visingsö. Bilden här nedan är tagen vid Kaffestugan.

  

 Utsikt över Gränna.

En annan trevlig utsiktsplats är vid Oscarshöjd, strax norr om friluftsmuseet. Den här paviljongen uppfördes med anledning av  Oscar II:s besök på platsen 1895. Paviljongen revs dock 1959, men återuppfördes till 90-årsdagen av Oscar II:s besök (1985). Här kan man med fördel njuta av medhavd picknick! Intill paviljongen finns även en sten rest till minne av Oscar II:s besök.

Oscarshöjd

När man går upp på Grännaberget, antingen via trapporna vid Södra parken eller via Bergsgatan så finns det en karta över området. Ja den här kartan finns även vid bilparkeringen... På denna karta finns det "R" utmarkerade på kartan. Dessa "R" står för fornminne. Detta har ju självklart gjort mig lite nyfiken, men jag har trots detta inte aktivt varit där och letat upp dessa fornminnen. Förmodligen därför att trapporna uppför berget tar musten ur mig...

Jag har även då jag varit uppe och sprungit 2.5 km-slingan sett en skylt som det står "hällkista" på, men då jag är ute och motionerar, då motionerar jag. Så varje gång jag har sett skylten "hällkista" har jag tänkt att jag måste gå upp på berget och bara gå dit. Eller så skulle jag kanske kunna gå till hällkistan efter joggingpasset. Men, inget har hänt. Förrän för ett par veckor sedan, ja det var i samband med att jag var vid Tegnértornet, så bestämde jag mig för att kolla in den där hällkistan!

Vägvisare till hällkistan

Hällkistan ligger som sagt intill/utmed 2,5 km-slingan, vilket var tur, då jag redan varit ute ett par timmar och vandrat. När jag kom till skylten så svängde jag helt enkelt av motionsspåret och gick in i skogen. Och ganska så snart så hittar jag faktiskt hällkistan, som uppfördes någon gång under stenåldern! Som så många andra hällkistor så saknar den taket. Men, en dag kanske jag kan hitta en hällkista med taket på! Eller i alla fall en bit av takstenen...

Hällkistan

Och nu var jag på gång minsann! På den där kartan som jag nämnde står det även "pengakällan" vid ett sånt där "R". Så planen var att jag skulle fortsätta vidare på 5 km-slingan och ta mej till Pengakällan. Haken var dock, att jag var lite småseg i benen efter promenaden till och från Tegnértornet tidigare på dagen, och jag visste inte hur långt in på slingan som den där källan finns, och om jag skulle kunna gå tillbaka och ta 2,5:arn eller om jag skulle behöva gå "hela" 5:an för att komma hem igen!

Så jag slängde ut en fråga på Facebook om någon av mina vänner på Facebook hade någon aning om vad Pengakällan egentligen är. Ingen visste... Jag misstänkte självklart att det var någon form av offerkälla. Men frågan var egentligen, finns det fortfarande vatten kvar i den? Är den uttorkad? Är den stor? Svår att hitta? Men, då ingen kunde ge mej ett svar så valde jag att strunta i att leta upp Pengakällan. Jag hade ju som sagt var redan varit ute några timmar...

Men, igår kunde jag inte hålla mej längre. Jag hade bestämt mig att en gång för all leta upp den där källan. Jag letade fram min karta över Grännaberget och tittade ut lite genvägar, så att jag inte skulle behöva gå hela 5 kmslingan. Nog för att jag egentligen behöver det, men det är en helt annan historia!

Till slut kommer jag fram till träskylten som talar om att här finns Pengakällan. Men var?? Allt jag ser är en liten "bergsknalle" sticka upp...

Finns källan här?

Då jag absolut inte kunde  hitta något som liknande en källa så valde jag att kliva upp på bergsknallen, och där hittar jag en liten pöl. Är det detta som är Pengakällan? Det måste det ju vara, för när jag står där på knallen så har jag ändå lite utsikt över den närmsta omgivningen, och jag kan absolut inte hitta något som skulle kunna påminna om en källa. Förutom vattenpölen på bergsknallen då.
Så jag får väl säga "mission accomplished", fast jag vet ju egentligen inte om jag hittade rätt! Och jag vet fortfarande inte vad "Pengakällan" är för något. Men, jag förmodar att det är en gammal offerkälla som sagt var. Nu tycker jag det är jättebra att dessa skyltar faktiskt är uppsatta. Men, jag saknar en liten informationsskylt intill själva fornminnet! Bara så att man får lite mer information. Om man nu inte vet exakt vem/vilka det är som har uppfört hällkistan, kan man ju alltid ha lite allmän basinformation om hällkistor...

Pengakällan?

Pengakällan?

Det finns ytterligare ett par "R" utmärkta på kartan, men dessa får jag leta upp en annan gång!

Hitta hit: Båda dessa fornminnen ligger utmed motionsslingorna på Grännaberget och är lätta att hitta. Hällkistan är längs med 2,5 kmslingan och Pengakällan utmed 5 resp. 8,5 kmslingorna. För att ta sig till Grännaberget kan man antingen välja trapporna från Södra parken i Gränna, eller vägen upp från Bergsgatan. Tar man bilen får man köra ut genom Gränna, köra mot Tranås (väg 133) och sedan är det skyltat till Grännaberget.

Grenna Museum

Här har man hängt på Grenna Museum halva våren, hela sommaren, och så nu i höst, och så har jag inte mäktat med att göra ett enda inlägg om museet. Det är nästan så jag skäms. Men bara nästan. Så bara för det så gick jag igenom mina bilder som jag tagit. Och det var knappt ett enda foto som är något att hänga i julgranen. Så inlägget får vänta. Men det kommer...