Taberg

I samband med att vi som är sommaranställda på turistbyråerna i Jönköping, Gränna och på Visingsö var på vår studie-/utbildningsresa i Jönköping så besökte vi Miraklet i Småland, även känt som Taberg. Jag visste faktiskt inte så mycket om Taberg innan denna studiedag. Visst hade jag tjuvkikat lite på nätet, för att inte vara helt borta inför besöket. Vad jag inte hade en aning om innan var att man här har brutit malm ända från 900-talet och fram till 1890-talet. Med vissa uppehåll naturligtvis! Jag vet nu också att Taberg består av två toppar, den södra och den norra, och dessa når 343 respektive 341 meter över havet. Och Tabergs silhuett syns naturligtvis vida omkring.

Inför dagen hade vi fått ett litet program så vi skulle veta ungefär vad dagen skulle innehålla och där stod det att vi skulle ha bekväma skor och "oömma kläder" eller nåt sånt, och vi trodde alla att vi skulle få en visning inne i gruvan. Och när vi parkerade utanför gruvingången så var vi alla säkra på att så var fallet.

Tills chefen säger att vi ska ta trapporna vi ser framför oss och sedan gå upp till toppen! Chefen själv tar minibussen upp. Ja nån måste ju offra sig! ;) Vi trodde han skämtade. Men så var inte fallet. Så det var bara att börja knata upp för trapporna. Och redan när vi hade avklarat dessa kände jag hur mjölksyran gjorde sig påmind i alla mina benmuskler...

Som "tur" var så var det inte trappor ända upp, utan det går en vandringsstig uppför hela berget. Ja det finns faktiskt fyra-fem olika leder på Taberg. Vi följde masugnsstigen upp. Dock blev vi lite förvirrade en kort stund när vi kom till ett "vägskäl" men det fanns inga vägvisare som visade åt vilket håll vi skulle. Vi upptäckte dock ganska snart att vi hamnat lite fel. Men var snart på rätt köl igen!

Efter en promenad på 20-25 minuter var vi äntligen, både svettiga och trötta, uppe på Tabergstoppen! Utsikten är det naturligtvis inget fel på. Men vi hade alla svårt att riktigt njuta av den, eftersom vi var trötta efter bergsvandringen. Inte var vi beredda på det heller!

Uppe på Tabergstoppen finns det en kaffestuga (som jag självklart missade att fota) och en minigolfbana, eller rättare sagt en äventyrsgolfbana. Och så en fantastisk utsikt då. Tyvärr var det lite molnigt denna morgon/förmiddag som vi var uppe på toppen så den var inte lika fantastisk som den kan vara!

Hitta hit: Taberg ligger 13 km söder om Jönköping. Från E4 ta avfart Torsvik Norra och kör mot Taberg, följ skyltning till Tabergs topp eller till Gruvan. Det finns även både busshållplats och tågstation i Taberg, alldeles i närheten av gruvan.

Öppet: Toppstugan (kaffestugan) dagligen 10-21 (sommartid i alla fall)
Äventyrsgolfen dagligen 10-21 under sommaren
Gruvan har gruvvisningar juni-augusti, tisdag och torsdag kl. 18 samt lördag och söndag kl. 14

Mer information om Taberg hittar du här!

Spikens fiskeläge

I helgen som var så var jag och syrran vid Läckö Slott, och på hemvägen passade vi på att besöka Spikens Fiskeläge! Spikens pittoreska fiskeläge hittar vi ett par kilometer från Läckö Slott. Spiken är en av Europas största insjöfiskehamnar, och här hittar man som sig bör rökerier, men även restaurang, småbåtshamn och minigolf! I rökerierna kan man köpa färsk rökt Vänerfisk, löjrom m.m.

Jag brukar av någon anledning hamna vid Spikens fiskeläge i samband med att jag varit vid Läckö Slott, och det är tack vare mitt gamla jobb i Vänersborg som gör att jag eg "vet om" fiskeläget. Det är absolut inte stort, men det är en genuin känsla när man spatserar där bland fiskebodarna!

Småbåtshamnen

Folkliv i Spiken

Läckö Slott

Längst ut på Kållandsö hittar vi Läckö Slott. Detta vackra barockslott vid Vänerns strand, starkt förknippat med Magnus Gabriel De la Gardie har faktiskt medeltida ursprung. Det var Skarabiskopen Brynolf Algotsson som 1298 lade grunden till en befäst borg här. Efter reformationen upphörde Läckö att fungera som biskopsborg och Gustav Vasa tog över borgen. Slottet for under lång tid illa av vanvård, men under slutet av 1500-talet gjordes en del reparationer och förbättringar av slottet.

1615 fick Jacob Pontusson De la Gardie slottet i förläning och nu återfick slottet sin betydelse. Jacob påbörjade stora om- och tillbyggnader av slottet, men det är tack vare hans son, greve Magnus Gabriel De la Gardie som vi idag kan njuta av det vackra, vita barockslottet.

Slottet är öppet för besökare under maj-september, och inne i slottet får man se tidstypisk barockinredning med möbler, målningar, vävda tapeter... Lite väl pråligt för min smak, och det var kanske tur att jag inte levde under barocken, men hade man ett slott under denna period, så var det på detta sätt man inredde det! Tyvärr är det fotoförbud inne i slottet, så jag har inga bilder att visa, utan vill man se hur det ser ut, får man helt enkelt göra ett besök!

Slottet inrymmer en skattkammare fylld med lyxföremål från svensk stormaktstid. Magnus Gabriel De la Gardie anses vara den som införde lyxen i Sverige och vad passar då bättre än en rejäl skattkammare sitt slott? Det sägs att skattkammaren på Läckö Slott är en av de mest föremålsrika utställningarna i sitt slag.

Under stormaktstiden var jakten en exklusiv nöjesform för de högsta samhällsskikten, och självklart sysslade man med detta på Läckö Slotts ägor, och i rustkammaren kan man nu se en stor variation av skjutvapen.

Självklart har Läckö Slott en egen slottskyrka. Kyrkan som uppfördes mellan 1655-1668 av Magnus Gabriel De la Gardie, används än idag och den är mycket populär för dop och bröllop.

Läckö Slott

Platsen är perfekt för medhavd picknick, men här finns både restaurang och café för den som inte vill eller orka bära på sin egna mat/fika! Blir man badsugen finns det även liten badplats nedanför slottet.

Rest från midsommarfirandet!

Jag vet att när vi syskon var små så åkte vi till Läckö Slott, minst en gång per sommar. Om vi inte hade turen att få en stuga på Bokenäs över midsommar, så hamnade vi ganska ofta på Läckö istället. Jag minns dock aldrig att vi var inne i slottet. Någon gång ska jag fråga mamma och pappa hur det kommer sig att vi ofta åkte iväg på sådana här utflykter, men att vi aldrig liksom gick in. Var pappa snål, ointresserad eller trodde han att vi barn inte skulle uppskatt det hela? Kanske är det därför som jag "nu" inte kan få nog av gamla slott, kyrkor och borgar osv? Åkte mamma och pappa omkring i "närområdet" med oss barn, men var det bara för att väcka vår egen nyfikenhet för att vi nu i vuxen ålder själva ska stilla den? I så fall gjorde våra föräldrar ett riktigt bra jobb! Och fortfarande ser jag till att åka till Läckö Slott minst en gång per säsong!

Mer information om Läckö Slott hittar du här!

Öppet (2011): (1/5-10/6 11-17, enbart öppet för guidade visningar varje hel timma)
12/6-28/8, dagligen 10-18, guidade visningar varje hel timma 11-17
29/8-30/9, enbart öppet för guidade visningar varje hel timma 11-15, helger även kl. 16.

Entré: Lågsäsong (1/5-10/6, 29/8-30/9) Vuxen 60 kr, barn och ungdom upp till 26 år 30 kr.
Högsäsong (12/6-28/8) Vuxen 80 kr, barn och ungdom upp till 26 år Fri entré!
I entrén ingår slottet, trädgården, utställningar och guidning.
OBS! Parkeringsavgift på 30 kr som betalas i P-automat.

Hitta hit: Kör till Lidköping, härifrån är det skyltat!

Göteborg!

I lördags (2/7) "lekte" jag och syrran turister i Göteborg, eller "kustens vackra stad", som vi sjunger på Blåvitts matcher! Anledningen till att jag skriver "lekte" är att vi aldrig ser oss som turister i Göteborg. Göteborg och Trollhättan är närapå nästgårds och vi har naturligtvis varit där fler gånger än vi kan räkna. Shoppat, gått på bio, gått på konserter, gått på hockey, gått på fotboll, varit på Liseberg... You name it. Syrran har till och med bott där ca 1,5 år. Men denna gången skulle vi minsann "leka" turister. Så vi köpte oss varsitt "Göteborg City Card", som gav oss fri entré till många sevärdheter och aktiviteter, samt fria resor med kollektivtrafiken!

Vi började vår dag med ett besök på Göteborgs Stadsmuseum. Museet som är inhyst i Ostindiska Kompaniets byggnad från 1750, inrymmer utställningar om Göteborgs och Västsveriges historia. Här finns även en utställning om Ostindiska kompaniet.

Göteborgs Stadsmuseum

Efter att ha gått igenom (nästan) alla utställningar gick vi vidare till Ostindiefararen Götheborg, som för närvarande ligger för ankar i centrala Göteborg. Det gäller att passa på! Nu fick jag tillfälle att skryta för syrran, genom att berätta att hon är byggd av virke från Ekskogen på Visingsö minsann! Ostindiefararen alltså...

Ostindiefararen Götheborg är en replika (säger man så?) av båten med samma namn som sjönk strax utanför Göteborg den 12 september 1745, efter en expedition på nästan 30 månader till och från Kina. Ostindiska Kompaniet grundades i Göteborg 1731...

Ostindiefararen Götheborg

Efter lite lunch tog vi vagnen (spårvagnen) till Linnéplatsen, och vi tog sedan sikte på säldammen inne i Slottskogen. Det är något speciellt med sälar, men jag kan inte sätta fingret vad det är som gör att jag fascineras av dessa djur.

Säldammen, Slottskogen

Ganska snart upptäckte vi något litet som låg och solade på en "klippa" i dammen. Och det visade sig vara en nyfödd sälunge. Mamman är hela 30 (eller om det var 33) år och man trodde inte hon skulle få några mer bebisar! Ungen föddes så sent som den 27 juni! Behöver jag säga att mamman inte lämnade sin bebis ur sikte!?

Nyfödd sälbebis solar sig!

Är man turist i Göteborg så är väl en tur med Paddanbåt ett måste? Och självklart tog vi en tur med detta klassiska inslag i sommar-Göteborg!

Paddan

Inte kan man missa Poseidon heller när man är i Göteborg, så självklart besökte vi honom!

Poseidon på Götaplatsen!

Då jag inte varit på Universeum, och det ingår i Göteborg City Card, så passade vi på att göra ett besök där! Här finns tex. flera akvarier, en tropisk regnskog, och ett terrarium, men det slapp jag gå igenom, för jag är verkligen vettskrämd för ormar!

Universeum

 Vi avslutade vår dag i Götet med ett besök på Liseberg! Vi åkte inte en enda attraktion, utan vi strosade omkring lite och spelade på lite hjul... Och gissa vem som vann??

Lisebergs huvudentré

Högvinsten!

Röttle by

Pingstdagen 2011, tog jag cykeln (som jag lånar av min hyresvärd) och trampade iväg till Röttle by, ca 4 km söder om Gränna. Först så kändes som att jag trampade 2 km i motlut, för att sedan tvingas bromsa konstant fram till parkeringen, där jag ställde cykeln!

Idag är Röttle en sommaridyll med röda stugor med vita knutar, Röttleån som "delar" byn i två delar, café och en gammal kvarn som (under sommartid) maler säd. Annat var det förr, då var det full rulle här i byn. Redan på 1200-talet utnyttjade munkarna vid Nydala kloster vattenkraften för att driva kvarnar som malde säd här i Röttle.

Sin första storhetstid hade Röttle under 1600-talet då greve Per Brahe d.y. anlade flera industrier här som bl.a. tillverkade vapen, krut, papper och kläde. I mitten av 1800-talet fanns här industrier som tillverkade järnspisar, öl och snus.

Vid "stora" parkeringen startar en 1,2 km vandringsled som jag valde att följa. Den är inte tillgänglighetsanpassad. Men misströsta inte "alla" kan njuta av Röttle ändå. Om man väljer att ignorera parkeringsskylten och istället fortsätter mot Västanå slott, så finns det en mindre parkering ett par hundra meter bort, därifrån kan man ta sig till caféet och Rasmus kvarn.

Jag valde då att följa Röttlestigen, och kom ganska snart ner till småbåtshamnen och den lilla sandstranden, sedan följde jag stigen längs med Röttleån. Namnet härstammar från 1200-talet då ån kallades Rytlofors (den rytande forsen), och jag hörde ganska snart ett vattenfall. Och denna dag var det ganska så bra tryck i fallet, efter två dagars ganska intensivt regnande i Gränna med omnejd.

Röttle hamn

Röttleån

Efter en närmare titt på vattenfallet blev det ett besök i caféet som är inhyst i den f.d. krogen i Röttle. Caféet är "gammaldags" och med ett inte allt för stort utbud, men det gör liksom ingenting, det är i min mening däremot charmen. Det är dock inte tillgänglighetsanpassat, inte vad jag kunde se. Då vädret var alldeles utmärkt så valde jag att avnjuta min fika i trädgården, men det finns även sittplatser inomhus. Så vitt jag vet, så är caféet enbart öppet söndagar under sommartid.

Röttle café

Fylld av ny energi tog jag mej ner för trappan, över Röttleån och upp för "berget" gick förbi Jerusalems kvarn från tidig medeltid och vidare till Rasmus kvarn, med anor från 1600-talet. Då jag var inne i Rasmus kvarn tidigare i veckan så struntade jag i det denna dag, men jag kan varmt rekommendera ett besök. Det är rätt så häftigt att se den gamla kvarnen mala säden!

Rasmus kvarn

Mycket nöjd med besöket i Röttle var det dags att trampa hemåt igen. Och denna gången tog jag "nedervägen" in till Gränna, vilket innebar att jag slapp mördarbacken. Att jag inte tänkte på denna väg när jag cyklade TILL Röttle. Men så brukar jag välja fel väg om det finns mer än ett alternativ.

Rasmus kvarn är öppen och mal säd: Kristi himmelsfärdsdag och pingstdagen samt från midsommardagen t.om. andra söndagen i augusti tisdag, lördag och söndag kl. 13-16. På tisdagar (midsommardagen-andra söndagen i augusti) är det kulturvandring genom Röttle by kl. 11.30!

Hitta hit: Från Gränna - kör söderut, vid rondellen med luftballongen ta till höger (mot Gyllene Uttern), sedan är det skyltat!

Visingsö by bike!

Jag var på Visingsö för allra första gången häromdagen. Och det kan väl tänkas vara på tiden, då jag ju faktiskt bor granne med ön! Det är det första jag ser på morgonen när jag vrider upp persiennerna och det är det sista jag ser när jag drar ner persiennerna!

Och Visingsö är verkligen rätt ställe för en historienörd som mig. Här finns två slottsruiner, den ena efter Sveriges första kungaborg, byggd på 1100-talet, den andra efter Per Brahes Visingsborg från 1600-talet. Här finns två vackra kyrkor, flera gravfält, runstenar, gravhögar, hällkista, domarring bara för att nämna något.

Och "alla" pratar om att man ska cykla på Visingsö, för den är alldeles lagom stor, och den är platt. Men, det tänkte jag inte tro på förrän jag upplevt det själv... Så självklart var jag ju tvungen att ta mig runt på ön cykelledes. För den som inte har egen cykel med sig kan man hyra det på Visingsö!

Mitt transportmedel på öa!

Första stoppet på denna cykeltur i historien var vid Visingsborgs slottsruin alldeles intill gamla hamnen. Slottet byggdes under 1600-talet, och var "kärnan" i Per Brahe d.y:s grevskap Visingsborg. Mellan åren 1716-1718 inhyste slottet ryska krigsfångar, och ryktet säger att det var de som orsakade eldsvådan som lade slottet i ruiner 1718!

Jag trampade vidare och tittade på Ryssladorna, byggda i korsvirkesteknik, Brahekyrkan från 1600-talet. Byggd av familjen Brahe och som skulle fungera som slottskyrka till Visingsborg. Sedan tog jag Hagavägen genom Ekskogen, som anlades på 1800-talet för att säkra virke till svenska flottan. Idag är träden avverkningsklara, men flottan använder sig av annat material. När jag trampat ur Ekskogen hamnade jag vid södra gravfältet. Tyvärr var det inhägnat så jag kunde inte klampa omkring bland gravhögarna. Sedan blev det ett snabbstopp vid mullbärsträden, som planterades på 1830-talet för att producera silke.

Visingsborgs Slottsruin

Jag trampade nu vidare ner mot Visingsöborgen Näs, som var Sveriges första kungliga borg, och som byggdes på 1100-talet. Borgen förstördes i strid 1318. Här har det bott och dött fyra kungar, bl.a. Magnus Ladulås 1290! Planen var att äta min medhavda lunch här, men det var lite väl mycket folk som tänkt samma tanke, så jag cyklade vidare ett par hundra meter bort till badplatsen.

Mätt och belåten tog jag östra kustvägen upp till Rökinge, och på vägen passerade jag Näs Jönsagård, en pietetsfullt restaurerad ladugård från 1700-talet. I Rökinge cyklade jag lite söderut till hällkistan, innan jag tog mig norrut igen. Nu passerade jag mellersta gravfältet, innan jag hittade till Rysskyrkogården. Rysskyrkogården är viloplatsen för de ryska krigsfångar som dog här på Visingsö 1716-1718.

Jag hade hört talas om två runstenar inmurade i väggen på Visingsö Museum och svängde självklart av vägen när jag kom dit, men inte hittade jag några runstenar. Vid närmare efterforskningar så vet jag nu att de är inmurade på insidan av huset. Och museet var självklart inte öppet när jag var där.

Nu var jag alldeles i närheten av Kumlaby kyrka. Kumlaby kyrka har en lite speciell historia. Den byggdes på 1100-talet. Under 1600-talet inrättade Per Brahe d.y en skola i kyrkan. En skola där både pojkar och flickor gick tillsammans. Per Brahe lät även kapa tornet på kyrkan så att eleverna skulle kunna göra astronomiska observationer. Kyrkan fungerade som skola i 175 år!

Kumlaby kyrka

Nu var det dags att cykla söderöver igen, och jag var ju bara tvungen att ta mig en liten närmare titt på karpdammarna från 1600-talet, som tillhörde Visingsborgs slott. Men, där hade jag absolut inget att hämta, då Jönköpings kommun håller på att restaurera dammarna. Inte en enda stackars fisk att glutta på!

Sista stoppet innan jag lämnade tillbaka cykeln var S:t Laurentii kapellruin. Ett medeltida kapell som utrymdes i samband med att grevskapet Visingsborg grundades.

Och vad är väl ett besök på Visingsö utan Remmalagen? Nu hade jag faktiskt inte råd att åka Remmalag denna gång, men jag lyckades fånga ett på bild! Men när syrran kommer i sommar, då är det tänkt att vi ska åka Remmalag.

Remmalag

Lagom mör i kroppen efter fyra timmar på cykelsadeln så tog jag båten tillbaka till Gränna. Och inser att det nog inte var sista gången jag tar cykeln på ön. För man kommer så mycket närmare allting. Hade jag kört bil så hade jag säkert åkt förbi flera sevärdheter, bara för att skylten kom på lite sent. Men med cykel är det ju bara att stanna till!

Brahehus slottsruin

Häromdagen tog jag beslutet att besöka Brahehus slottsruin, strax norr om Gränna. Ruinen hittar vi uppe på bergskammen, och det finns två sätt att ta sig dit. Antingen med bil via E4:an, man stannar till vid rastplats "Brahehus" och sedan tar man gångvägen under motorvägen till ruinen. Eller så väljer man att gå upp för berget! Och då jag ju inte har tillgång till bil för tillfället så blev det en promenad uppför berget för min del!

Brahehus sett från Uppgränna by

Jag började med att cykla byn Uppgränna ca 3,5 km norr om Gränna (enligt Funbeat, där jag mätte sträckan). Här svängde jag av vid informationstavlan och ställde cykeln där, för att sedan ta mig upp för berget. Och det här är ingen promenad för den som har dåliga leder, eller för folk med barnvagn om jag säger så. Jag fick stanna vid ett par tillfällen för att "hämta andan". Men, det är lätt att hitta upp i alla fall, för det är bara att följa de orangea markeringarna. Bitvis är det (i mina ögon) riktigt tufft. Men det är mödan värd när man väl är uppe!

Gångstigen uppför berget

Brahehus började byggas 1638 av Per Brahe d.y., och var ett av tre slott i den slottstriangel han lät bygga i sitt grevskap Visingsborg (Gränna-Visingsö). De andra två slotten är Västanå slott strax söder om Gränna och Visingsborg på Visingsö. Brahehus stod klart på 1650-talet, och var tänkt att fungera som änkesäte åt hans hustru Kristina Katarina Stenbock, men hon avled innan bygget stod klart. Istället kom det att fungera som en "turistanläggning". Per Brahe bodde aldrig här, däremot när han hade fint besök, så lät han sig och sina besökare bli buren upp för berget till slottet. Vyn över grevskapet var (och är) hänförande. Brahehus har varit en ruin sedan 1708, då elden kom lös i byn Uppgränna, och det ville sig inte bättre än att elden tog sig ända upp till Brahehus. Tur i oturen så var Brahehus tömd på alla inventarier när elden gjorde Brahehus till en ruin.

Mitt mål var ju förstås att komma in i ruinen, men se det gick inte, för ruinen är stängd p.g.a restaurering av flyglarna. Åtminstone är det som är kvar av flyglarna täckt med blått nät för tillfället, och hela ruinen är avspärrad. Ruinen ska tydligen restaureras under en två-årsperiod, och ska inte vara klar förrän till hösten 2012. Så jag måste erkänna att jag blev lite besviken efter att ha cyklat i mer eller mindre konstant motlut i 3,5 km, kämpat i 30 min för att ta mig upp för berget, och så upptäcker jag att jag bara får beundra ruinen från utsidan. Men utsikten är det ju inget fel på, men för mig så var ju det liksom pricken över i:et, inte det jag eg var ute efter!

Utsikt från Brahehus mot Gränna

Öppet: I vanliga fall, året om. Fram till hösten får vi nöja oss med att beundra ruinen utifrån.

Hitta hit: Med bil - Ruinen ligger intill E4:an, strax norr om Gränna. Rastplats "Brahehus". Till fots: Vid byn Uppgränna finns en parkering intill "turistvägen" mellan Gränna och Ödeshög. Därifrån finns det en promenadstig uppför berget. Självklart kan den som har bil men ändå är sugen på en bergsvandring ställa bilen här och promenera uppför berget.