S:t Laurentii kapellruin på Visingsö

Många känner säkert till Brahekyrkan och Kumlaby kyrka på Visingsö. Lika känd är inte S:t Laurentii kapellruin.

Kapellruinen ligger väldigt vackert i en "öppning" mitt i ekskogen, strax norr om Kungsladugårdarna. Det är ett härligt lugn här.

S:t Laurentii kapell som mäter 7 gånger 9 meter uppfördes troligen på 1100-talet. Kapellet kan ha fungerat som gårdskapell till Husabyn, den gårdsförsamling som kungen hade till förfogande när han besökte ön.

Kapellet hade tjocka gråstensmurar och ett golv av kalkstensplattor. I öster fanns ett altare.

I samband med reformationen på 1500-talet lämnades troligen kapellet åt sitt öde och var snart i ruiner. Idag återstår bara grundmurarna.

Vid en undersökning 1940 fann man putsfragment som visade att kapellet varit dekorerat med kalkmålningar. Man hittade även bl.a. järnspikar, ett lövformigt hänge av järn till en ljuskrona och krukskärvor.

Vid ruinen finns en minnessten rest av Per Brahe den yngre med texten: "Pet. Brahe greve till Visingsborg, friherre till Kajana reste denna sten 1679 till minne av ett mycket gammalt kapell." Kapellet låg redan då i ruiner och greven lät resa stenen mitt på ruinkullen.

Vem var S:t Laurentii, eller S:t Lars som fått ge namn åt kapellet? S:t Laurentius levde på 200-talet och led den 10 augusti 258 e.Kr. martyrdöden. Han var förvaltare av kyrkans egendomar och blev uppmanad av ståthållaren i Rom att överlämna skatterna till kejsaren. Laurentii vägrade och delade istället ut egendomarna till stadens fattiga och sjuka. Dessa fattiga tog Laurentii med sig till ståthållaren och sade att dessa människor är kyrkans skatter. För detta trots dömdes Laurentii till döden och han blev lagd att stekas över öppen eld på ett halster. Enligt legenden ska han efter ett tag ha bett om att få bli vänd så att han blir jämnt stekt på båda sidorna! S:t Laurentii är humorns beskyddare!

Det finns en legend som säger att en kyrkklocka, som hängt i det lilla kapellet, ska ha sjunkit ner under jorden och att man fortfarande kan höra klockan klämta när det stundar orostider...

Hitta hit: Från hamnen på Visingsö till Brahekyrkan. Sväng höger vid kyrkan, fortsätt rakt fram in på grusvägen genom ekskogen. Ruinen ligger på vänstra sidan av vägen.

Senaste besöket: 2015.

Fagertofta gravfält

Det är något med att strosa omkring på en kyrkogård, begravningsplats och gravfält. Jag kan inte sätta fingret exakt på vad det är, men jag gillar den ofta lite ödesmättade stämningen. Och det spelar ingen roll om jag går på slottskyrkogården mitt i Malmö eller ett gravfält "mitt ute i skogen" utanför Nässjö. Det är ett speciellt lugn, och till och med jag som oftast är superspeedad av olika anledningar, dämpas.

Allt sedan jag flyttade till Småland, och jag började grotta ner mig i Smålands sevärdheter, oavsett om det gäller fornminnen, kyrkor, industriminnen, slott eller museer, så har jag suktat efter Fagertofta gravfält. Men, som så många andra gravfält så ligger det lite avsides, om man ser till dagens städer och bebyggelser, och det krävs ofta att man har tillgång till bil. För ett år sedan eller två, blev jag riktigt nyfiken på detta gravfält och funderade till och med på att ta tåget till Nässjö, hyra en cykel och trampa dit. Men, av någon anledning blev det aldrig så. Men, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge!

Fagertofta gravfält

Gravfältet är sannolikt från 400-800 e.Kr, (yngre järnåldern), men någon säker datering finns inte. Det är ett av de större och mest variationsrika gravfälten från denna tid i hela Sverige. Ja, ni förstår ju, vad det är som lockat mig. :-)

Fagertofta gravfält

Här finns ett trettiotal stensättningar, framför allt domarringar (13 till antalet), men även en, i mina ögon, ganska stor treudd med två stora mittstenar, en rund stensättning med sex 4-stenar som ser ut som dösar, samt ett stort röse. Röset är förmodligen 1000 år äldre och härstammar från bronsåldern.

Domarring

Treudd

Domarringar och röse

Rund stensättning m sex 4-stenar

Dös?

Röse, troligen från bronsåldern

Gravfältet ger ett stilfullt intryck där det ligger i en björkbevuxen ängsmark, intill en grusväg, som jag inte tror är allt för trafikerad. Strax intill gravfältet, i en bergsluttning finns en källa, som troligen är en gammal offerkälla. Jag nöjde mig med att kika på källan från bilfönstret. Uppe på själva bergåsen har man funnit gravrösen av äldre härstamning.

Gravfältet

Inför besöket på Fagertofta så hade jag faktiskt inga större förväntningar, trots det jag läst om det tidigare. Detta gjorde att gravfältet överträffade mina förväntningar och jag hade kunnat gå omkring där bra mycket längre än vad vi faktiskt gjorde. Det är något med att strosa omkring på en plats där man vet att människor gjort det samma för 3-4000 år sedan. Hur hade de det? Vad grubblade de på?

Kul att inte utforska fornminnen på egen hand...

Hitta hit: Kör rv31 från Jönköping mot Nässjö. Vid andra avfarten in till Nässjö, tag av och sväng mot Solberg (norrut). Vid Fagertofta by finns en skylt åt höger mot gravfältet, sväng av och kör grusvägen ca en kilometer, parkera på p-platsen.

Besöksdatum: 13 april 2016

Bronsåldersröset Dejlarör

I Axlarp finns ett fornlämningsområde med rösen och ett antal kvadratiska stensättningar. Det storröse som vi var intresserade av kallas för Dejlarör och är ett av Jönköpings läns 14 största bronsåldersrösen (ca 3000 år sedan). Dejlarör är ca 30 meter i diameter och knappt fyra meter högt.

Bronsåldersröset Dejlarör i Axlarp

Namnet Dejlarör kommer från ordet dejel, eller dajel, som är ett äldre småländskt ord för drake. Förr i tiden trodde man att det bodde drakar här och det sägs ha varit en drake som flög från detta röset till ett annat röse i Kullebo, snett över rv 31/40. Tänk dig själv att stå här en fuktig morgon, solen går upp och ånga stiger från röset...

Dejlarör

Som så många andra bronsåldersrösen ligger detta på en höjd, så de syns/syntes vida omkring. Vem som ligger begravd här vet vi inte, men det var mäktiga män och kvinnor som fick sådana här gravar. Kanske var de hövdingar över området som styrde över handel och kontakter med andra?

Liknande rösen som har undersökts visar att det i regel finns en stenkista där den döde lagts, med sina tillhörigheter och kanske även vapen. Idag är det oftast bara fragment bevarade, efter årtusenden av regnvatten som sköljt genom graven. Många rösen är även plundrade.

Dejlarör

Sydöst om röset, finns ett antal kvadratiska stensättningar, den största 13x13 meter och nära en meter hög, anses vara gravformer från äldre järnålder.

Hitta hit: Från Jönköping, ta väg 31 mot Nässjö. Knappt tre kilometer efter Forserumsavfarten sväng av mot Lunnestorp. Efter 6-700 meter finns en ladugård till höger. Vi parkerade intill vägen till ladugården.

Besöksdatum: 13 april 2016

Runstenen vid Rogberga kyrka

Strax utanför kyrkogårdsmuren vid Rogberga kyrka står en runsten. Den två meter höga stenen i röd granit är uppförd någon gång i början av 1000-talet.

Jag hade en väldig sjå att hitta någon information om den här runstenen, så speciellt känd kan den inte vara. Å andra sidan hörde jag nog talas om den för ett eller två år sedan kanske för första gången.

Platsen stenen står på är inte den ursprungliga. Jag har inte hittat någon information om var den stod från början, men 1667 ska den ha stått på kyrkogården. Vid en reparation av vapenhuset 1817 så murades stenen i vapenhusets grundmur. När den medeltida kyrkan revs på 1860-talet plockades runstenen ut och ställdes innanför den östra kyrkogårdsmuren. Den har stått på sin nuvarande plats sedan 1948.

Runstenen i Rogberga

Tolkningen av runstenens runor är: "Ketill reste detta minnesmärke efter Lek(?) sin morbror." Runstenar restes ofta efter fäder, bröder eller söner. Det är väldigt ovanligt att man reser en sten över sin morbror. En förklaring kan vara att Lek hade ingen annan arvinge än Kettil. Det var ett ovanligt arvsförhållande och kan ha varit orsaken till att Ketill lät resa stenen.

Närbild på runorna

Kyrkan är från 1869 och ersatte en kyrka som troligen var uppförd på 1100-talet. Troligen har det funnits en träkyrka på platsen ännu tidigare. Jag kollade aldrig om kyrkan var öppen, och det var ändå inte kyrkan som var målet med stoppet, och då jag var här med fornminneskunskapsgruppen så fanns aldrig tanken att ens kolla om det var öppet.

Rogberga kyrka

Hitta hit: Från Jönköping mot Nässjö. Sväng av vid avfarten mot Rogberga. Kör mot Rogberga. Parkera vid kyrkan.

Besöksdatum: 13 april 2016

Utflykt med Fornminneskursen

Jag har under våren läst en kurs i Fornminneskunskap på Medborgarskolan. Det kan kanske mer liknas vid en studiecirkel, men ni fattar. Igår (13/4-16) stod det utflykt på agendan. Förra veckan röstade vi fram en runda. Vår ledare hade plockat fram två förslag och så valde vi däremellan. Detta inlägget kommer ta upp rundan som helhet och kort kort info om de platser vi besökte. Jag kommer sedan blogga separat om varje besöksmål

Vi samlades på SAAB:s parkering i Jkpg för samåkning. När alla var samlade, jag kom för ovanlighetens sist och dessutom fem minuter efter avtalad tid, så åkte vi i samlad tropp iväg mot Nässjö. Vi svängde av 31:an vid Rogberga och stannade till vid kyrkan. Här var målet en runsten, som uppfördes i början på 1000-talet. Runstenen har stått på lite olika platser, men har stått på sin nuvarande plats sedan 1948.

Runstenen vid Rogberga kyrka

Vi for sedan ut till 31:an igen mot Nässjö och ca tre kilometer efter Forserumsavfarten svängde vi av mot Lunnestorp. Nu var vi på jakt efter ett bronsåldersöse - Dejlarör, ett av Jönköping läns 14 största rösen. Det finns flera rösen i området, men det var det största vi var ute efter denna gång.

Dejlarör

Tillbaka till 31:an och vidare mot Nässjö for vi och vid andra avfarten till Nässjö och sedan tog vi av mot Solberga. Vid Fagertofta by finns en skylt åt höger mot ett gravfält, och det var detta gravfält - Fagertofta gravfält, som var vårt sista mål för kvällen. Det här var också den delen som jag såg mest framemot.

Gravfältet är från yngre järnåldern. Här finns ett trettiotal stensättningar, bl.a. domarringar, treudd och ett röse. Just järnåldern är lite av en favoritperiod för min del om vi snackar forntid. Här passade vi även på att äta vår medhavda fika. Jag har hört talas om Fagertofta gravfält, men inte velat tvinga ut någon som inte är forntidsnörd hit, så nu när gått den här kursen och tillfället gavs så var jag snabb att rösta för turen som gick just hit!

Fagertofta gravfält

Det här var en lagom runda som tog oss knappt tre timmar totalt. Jag vill ha mer sådana här utflykter. Det är nästan så jag funderar på att skaffa en bil. ;-)