Torpet Solliden

Invid gamla riksväg 44 vid Båberg finns en av Sveriges bäst bevarade torpmiljöer, torpet Solliden. Jag vet inte hur många gånger jag passerat detta lilla torp genom åren, men sist gång jag var hemma, dvs i Trollhättan (fast jag bodde hos syrran i Vänersborg), så bestämde jag mig för att stanna till vid Solliden, och så blev det.

I och med dagens vägdragningar och bebyggelse ligger det här torpet lite "off" men samtidigt väldigt fint i en liten träddunge, alldeles intill vägen mot Trestad Center. Och jag vet att jag när jag var yngre inte kunde förstå varför detta lilla hus låg här. Och vem bodde här? Bodde någon här? När jag sedan blev lite äldre så och fick körkort så hände det, och händer, att jag liksom väljer den här vägen, bara för att få åka förbi torpet. Jag tycker det ser så sött och mysigt ut.

 

Torpstället består av ett boningshus, en ladugård och en jordkällare. Tidigare har här även funnits ett svinhus, men det är rivet. Man tror att alla byggnader är uppförda under 1840-talet, och torpstället har till såväl det yttre som det inre i allt väsentligt bevarat sin ursprungliga karaktär.

 

Boningshuset är en så kallad enkelstugetyp med ett rum, ett mndre kök med bakugn samt en förstuga och en liten skrubb. Totalt omfattar boytan cirka 30 kvadratmeter och takhöjden överstiger inte 170 centimeter. Ladugården rymmer bås för en ko, lador för hö och halm samt räne och loge I ladugårdsbyggnaden finns även ett avträde, det vill säga toalett. Något stall har aldrig funnits här, utan torparen fick hyra en häst när så behövdes.

 

Boningshuset

Men vad är en torpare kanske någon av er undrar? Och för att göra en lång historia kort kan man säga att det är en person som inte äger någon egen mark. Så ett torp stod på en större gårds mark. I det här fallet var det under Stora Äspereds gård, en av Vänersborgs gamla donationsgårdar från 1600-talet. Vanligtvis betalades arrendet (hyran) genom dagsverken, det vill säga att torparen hjälpte till på gården som den låg under. Under senare år betalades hyran oftast i kontanta pengar. Här på Solliden uppgick det årliga arrendet på 1920-30-talen till 15 kronor. Torparsystemet avskaffades 1947.

 

 

Torpet Solliden gick i arv ovanligt länge, tre generationer inom samma familj. Första kända brukarna kom hit någon gång under 1840-talet, skomakaren Lars Pettersson och hans hustru Anna Katrina Johansdotter och den siste som bodde här var då Lars och Anna Katrinas sonson Gustaf Johansson som bodde här fram till sin död i oktober 1979.

 

Efter Gustafs död uupmärksammades Sollidens höga kulturhistoriska värde, och Gustafs dödsbo överlämnade 1982 torpet som gåva till Älvsborgs länsmuseum (idag regionmuseum Västra Götaland). 1985 blev torpet byggnadsminnesförklarat.

 

Sedan 1990 använder Vassända-Naglums hembygdsförening torpet som sin "hembygdsgård". Under våren och sommaren visar Vassända-Naglums hembygdsförening Solliden under fredagar (ej midsommarafton), och sista söndagen i augusti är det "Öppet Hus" med hantverkare som visar och säljer sitt hantverk.

 

Jordkällaren