Palais Trapp

I september 2018, åkte jag, min syster och våra föräldrar på en bussresa till Österrike. En av dagarna åkte vi till Innsbruck, där vi bl.a. fick en guidad tur i staden. Ett av stoppen var vid Palais Trapp.

På Maria Theresien Strasse 38 i Innsbruck står ett hus med en skylt som säger Palais Trapp. Har det något med familjen von Trapp, ni vet Sound of Music-familjen, att göra? Jag har ingen aning, då jag inte hittat så mycket information om huset.

Palatset uppfördes 1625 av Berchtold von Wolkenstein. År 1700 byggdes det om till ett barockpalats. Den u-formade layouten, vestibulen och barockträdgården är mycket typisk för verk av mästerbyggaren Gumpp. Sedan 1804 ägs huset av grevarna Trapp. Jag kan dock inte svära på att det fortfarande är så. Det kan vara jag som inte riktigt lyckats med översättningen från tyska...


Senaste besök: 4 september 2018 (var aldrig inne).

Triumfbågen, Innsbruck

I september 2018, åkte jag, syrran och våra föräldrar på en bussresa till Österrike. En av dagarna åkte vi till Innsbruck, där vi bl.a. fick en guidning i staden. Ett av stoppen var vid Triumfbågen.

Vid Maria-Theresien Strasses södra ände, står det en triumfbåge i romersk stil. Den uppfördes på uppdrag av kejsarinnan Maria Theresa i samband med bröllopet mellan hennes son, hertigen av Toscana, och senare kejsaren Leopold II och Maria Ludovica från Spanien.

Triumfbågens marmorreliefer är utförda av Balthasar Moll 1744. Relieferna på den södra sidan visar Leopold och hans brud Ludovica. Relieferna på den norra sidan visar kejsarinnan Maria Theresa och hennes älskade make Frans I av Lothringen. Frans dog tyvärr under bröllopsfestligheterna. Enligt vår lokalguide så söp han ihjäl sig. En snabb kik på Wikipedia säger att han dog i ett slaganfall. Det kan ju dock ha inträffat p.g.a. vilt festande...


Senaste besök: 4 september 2018.

Hofburg

I september 2018, åkte jag, syrran och våra föräldrar på en bussresa till Österrike. En av dagarna åkte vi till Innsbruck, där vi bl.a. fick en guidning i staden. Ett av stoppen var vid Hofburg.

Hofburg (Kejsarpalatset) är ett tidigare Habsburgspalats i Innsbruck. Det räknas som en av de tre viktigaste kulturella byggnaderna i Österrike, tillsammans med Hofburgpalatset i Wien och Schönbrunns slott.

Hofburg är huvudbyggnaden i ett bostadsområde som tidigare användes av Habsburgarna. Än idag finns här bl.a. silverkapellet, Hofkirche med kejsar Maximilians minnesgravvård, teologiska universitetet, det tyrolska folkmuseet och Hofgarten.

Hofburg uppfördes omkring 1460 och har byggts om och ut flera gånger sedan dess. Idag är Hofburg ett museum som bl.a. visar Maria Theresa's rum från 1700-talet, kejsarinnan Elisabeths lägenhet från 1800-talet, en möbelutställning, ett galleri med målningar och ett släktgalleri. Museet visar upp den politiska och kulturella historien av det forna kejsarpalatset, som var i Habsburgarnas ägo i mer än 450 år.

Fick tyvärr inte bättre bilder än så här den här gången. Men, om jag kommer till Innsbruck nån mer gång, ska jag ta lite fler bilder.


Senaste besök: 4 september 2018. (Vi var aldrig inne).

Ottoburg

I september 2018, åkte jag, syrran och våra föräldrar på en bussresa till Österrike. En av dagarna åkte vi till Innsbruck, där vi bl.a. fick en guidning i staden. Ett av stoppen var vid Ottoburg.

Ottoburg är (enligt vår lokalguide) Innsbrucks äldsta hus. Efter att ha googlat ett annat stopp är jag inte helt säker på den saken... Men, det tar vi en annan gång. Huset uppfördes på 1400-talet på order av Maximilian I. Det uppfördes vid den gamla stadsmuren. På platsen fanns tidigare ett litet slott som ägdes av Andechsgrevarna. Huset är täckt med vildvin. Fönsterluckorna har Habsburgarnas färger.

Utanför huset kan man se två statyer av skulptören Christian Plattner. De är uppförda till minne av kriget mot den franska armén och Napoleon. De föreställer en far och son som spanar efter fienden.

Idag hyser huset en restaurang och vinbar.

Kan det vara det äldre slottet vår guide syftar på? Finns det rester kvar av slottet, och det är i så fall tack vare dessa rester som han anser att det här är Innsbrucks äldsta hus?


Senast besök: 4 september 2018 (Var aldrig inne)

Basilica di Wilten

I september 2018, åkte jag, syrran och våra föräldrar på en bussresa till Österrike. En av dagarna åkte vi till Innsbruck, där vi bl.a. fick en guidning i staden. Ett av stoppen var vid Basilica di Wilten.

Basilica di Wilten i Innsbruck har lockat pilgrimer till Tyrolen ända sedan 1300-talet. Den första kyrkan på platsen uppfördes redan på 400-talet. Dagens kyrka är resultatet av en renovering på 1750-talet. Basilikan är uppförd i rokokostil av Franz de Paula Penz.

En av kyrkans mest berömda sevärdheter är  den sengotiska statyn av Jungfru Maria, som ramas in av fyra förgyllda pelare och en utsirad marmorbaldakin. Konstverk i form av väggmålningar, statyer och detaljerade gipsverk visas upp runt statyn och i hela kyrkan.

Jag vet inte vad jag hade förväntat mig när jag klev in i kyrkan, men jag slogs av häpnad. Här finns flertalet altare runt om i kyrkan, guld, takmålningar, helgonbilder över allt. Det var svårt att ta in allt som finns där inne. Nackdelen med att besöka en sådan här plats i samband med en stadsvandring, är att det oftast är "snabbt in, snabbt ut". Lite så var det den här gången. Jag hade gärna vandrat runt lite längre i kyrkan och tagit del av allt det fantastiska...

Senaste besök: 4 september 2018

Kirchbergs kyrka

I september 2018, åkte jag, min syster och våra föräldrar på en bussresa till Österrike. En av eftermiddagarna utforskade vi byn Kirchberg, där vi bodde, lite grann. Icke helt oväntat hamnade vi vid Kirchbergs kyrka.

Kirchbergs församlingskyrka, Den helige Ulriks kyrka, står på en höjd och syns över hela orten. Den första kyrkan i Kirchberg uppfördes på 1200-talet, i romansk stil. I början av 1500-talet byggdes den om till en gotisk kyrka som var klar 1511. På 1800-talet genomgick kyrkan ytterligare en förändring då den fick en barockstil. 1977-1980 renoverades och förstorades kyrkan under ledning av den tyrolske  professorn Clemens Holzmeister. På kyrkans torn finns en stor Madonnamålning av  Kirchbergsonen, kyrkomålaren Michael Lackner.

Enligt legenden så uppförde man den första kyrkan på den plats där varuhuset Bechlschmied ligger. Innan man hade täckt hela taket med bältrosbitarna i trä så tog duvor dessa bitar till berget där kyrkan ligger idag. Kirchbergborna såg detta som ett tecken från Gud och och byggde kyrkan på den nya platsen istället.

Vi var aldrig inne i kyrkan, jag var mer än nöjd att njuta av den från utsidan. Om vi skulle komma tillbaka till Kirchberg blir det kanske ett besök inne i kyrkan. Det är ingen som vet!


Senaste besök: 6 september 2018

Liten vandring i Tyrolen

I september 2018, åkte jag, min syster och våra föräldrar på en bussresa till Österrike. En av dagarna kunde man välja att följa med på en vandring.

Från början hade jag inte tänkt att hänga med på den här utflykten. Jag tycker helt enkelt inte det är speciellt att vara ute flera timmar och vandra. Och vandra i alperna? Med mitt dåliga flås. Skulle inte tro det. Men, så började vår reseledare lirka med oss (mig och syrran), och helt plötsligt hade vi bestämt oss för att hänga med. Vi var nämligen lovade att det skulle bli en lätt vandring. Det skulle vara en grusväg typ hela vägen. Och sträckan som planerats var ca 6 km och vi skulle vandra mellan Kirchberg och Kitzbühel. 6 km skulle jag väl klara av, även om det är lite upp och ner...

Efter att ha samlat ihop gänget som skulle med på vandringen så tog vi bussen från Kirchberg "centrum" till Fleckalmbahn där vi skulle ta linbanan upp på berget. Vi började på 800 m.ö.h. och när vi klev ur gondolen så var vi uppe på 1 800 m.ö.h.

Vi var lite osäkra redan från start vart vi skulle börja gå, då det fanns ett par alternativ på väg. En skylt visade Hahnenkamm 40 min, en annan visade Hahnenkamm 50 min. Och Hahnenkamm var målet. men till slut så valde vi faktiskt ett tredje alternativ. Vi följde vägen som "alla andra" gick. Vi fick för oss att de också skulle bort till Hahnenkamm...

Efter att ha vandrat i kanske 15-20 minuter så kom vi till ett vägskäl, där det på en skylt stod Hahnenkamm 1 h, och en annan Hahnenkamm 1 h 15 min.  Det tyckte jag var lite konstigt. Hur kan det ta längre tid att ta oss till slutmålet när vi redan vandrat en stund. (Jag är lite osäker på tidsangivelserna, men de hade ökat...)

Vi hade tur att det kom en grupp med vandrare på ena stigen som vi funderade på, och jag frågade honom om han visste vilken väg/stig som skulle ta oss till Hahnenkamm. Det visade sig att båda två skulle göra det. Den med den kortare tidsangivelsen skulle vara en väg hela tiden. Den längre skulle vara mer i naturen.

Gruppen valde den längre, och mer i naturen-stigen. Och då de övriga i gruppen traskade iväg den stigen så hängde jag, syrran och mor och far på. De hade också bestämt sig för att hänga med till slut. Det trodde vi faktiskt inte. Inte med tanke på mammas dåliga knä...

I början gick det bra. Men sedan var det verkligen bara en liten stig, och det gick både upp och ner. Det var blött i marken vilket gjorde mig rädd för att halka, i alla fall när vi skulle gå nerför. Och som om det inte vore nog med mina egna bekymmer, hur skulle mamma klara det? Men ner kom hon, och pappa till slut.

Gruppen var ganska utspridd och det bestämdes att vi skulle mötas upp vid en restaurang, som låg kanske lite mer än halvvägs på promenaden. När jag, syrran, mor och far äntligen kom till det vi trodde var restaurangen, så fick inte syrran upp grinden. Det såg dessutom öde ut. Och då vi var tveklöst sist i gruppen, så valde vi att promenera vidare. Kanske att restaurangen låg lite längre bort?

Och, nu hade vi gått nerför ett tag, det kunde bara sluta på ett sätt. Vi skulle uppför igen. Och nu blev det jobbigt. Efter att ha bemästrat en svår trappa så hade vi (mest syrran) fått med oss mor och far, vi fortsatte uppåt, men valde att sätta oss ner och vila lite när vi såg vilken backe vi skulle ta oss upp för... Vi började vår mödosamma vandring uppåt, och när vi kommit kanske halvvägs upp, så ser vi vår grupp komma. Det som vi kanske 20-30 minuter tidigare hade avfärdat som restaurangen var nog restaurangen trots allt. Och övriga gruppen hade stannat där ett tag innan de vandrade vidare. Större gruppen kom ikapp oss, och traskade iväg...

Till vår stora glädje möttes vi efter ett tag av en riktig (grus)väg och nu var det riktigt lätt att vandra. Och innan vi visste ordet av så var vi framme vid Hahnenkamm! Vi hade överlevt. Ca 2,5 timme hade vi varit ute och vandrat i de tyrolska alperna. Nu, skulle vi "bara" leta upp starthuset för Hahnenkamm-Rennen. Hahnenkamm-Rennen är det tuffaste störtloppet för herrarna i den alpina världscupen. Att få komma till starthuset för Hahnenkamm-Rennen var målet för pappa, som var mer än lyrisk att få stå i huset och kika ut där starten går!

Efter att ha imponerats över alpinåkarnas mod att kasta sig ut och köra Hahnenkamm-Rennen, tog vi linbanan ner till Kitzbühel. Jag och syrran var lite sugna på att upptäcka Kitzbühel när vi ändå var där, men mor och far kände sig nöjda. Vi hade även vår "grand-old-lady" på 80+ med oss som gärna ville tillbaka till Kirchberg och hotellet för att vila lite. Så jag och syrran tog tåget tillbaka med mamma, pappa, Inga och en till i vår grupp tillbaka till Kirchberg och vårt hotell.

Efter att ha vilat lite på vårt hotellrum och bytt lite kläder så tog faktiskt jag och syrran bussen till Kitzbühel på seneftermiddagen för att stifta lite närmare bekantskap, nu när det ändå bara tar ca 15 minuter med bussen.

Just då kanske jag inte njöt till fullo av vandringen. Jag hade full sjå att se till att jag inte skulle ramla ner vi gick nerför. Samtidigt var jag orolig för mor och far. Mamma har ett väldigt dåligt knä efter ett benbrott. Pappa har allmänt (ut)slitna leder i fötter och knän... Men, jag är så otroligt stolt över dem. Att de faktiskt klarade av vandringen. För oss ovana vandrare var det kanske inte den lättaste vandringen. Nu så här ett par veckor efter hemkomsten och jag ser tillbaka på vandringen så var det en fantastisk dag. Trots att dimman gjorde att vi inte hade bästa sikten... Det var en fantastisk miljö att vandra i. Och jag ångrar inte att jag hängde med på vandringen till slut!

Senaste besök: 3 september 2018

Örnnästet

I september 2018 åkte jag, min syster och våra föräldrar på en bussresa till Österrike. En av dagarna gjordes en utflykt till Örnnästet.

Örnnästet är beläget 1 834 m.ö.h. på Obersalzberg, i närheten av Berchtesgaden. Det var NSDAP:s 50-årspresent till Adolf Hitler. Det som idag kallas Örnnästet, har aldrig hetat så. Det är snarare ett kodord som användes av amerikanarna under kriget för att benämna ett av Hitlers privata boningshus. Det rätta namnet är Kehlsteinhaus.

Kehlsteinhaus är en imponerande granitbyggnad, möblerad med värdefulla möbler och bestod av ett stort runt sällskapsrum med många fönster och en öppen spis i marmor, matsal, kök, vaktrum och "Scharitzkehlstube".

Uppfarten till Örnnästet tog 13 månader att färdigställa och 12 arbetare dog under tiden. Det var ett farligt bygg, då det krävdes mycket sprängningsarbeten, arbete på höga höjder och risk för ras, för att göra toppen av Hoher Göll nåbar på ett komfortabelt sätt.

För att ta sig till Örnnästet, köper man en bussbiljett vid Hintereck, "nere" i Obersalzberg, och så får man åka specialbussar upp. Det är även tillåtet att promenera eller cykla upp till Örnnästet. Efter en 7 km lång slingrande väg uppför och utmed berget, så kommer man till en platå.

Där går man sedan in i en 124 meter lång tunnel. I tunnelns slut tar man hissen 124 meter upp till Kehlsteinhaus. Färden tar bara ca 1 minut. Det är samma hiss som Hitler använde sig av. Hissen är helt klädd i mässing. Det sägs att den inreddes så av två skäl. Dels för att verka större och dels för att Hitler av klaustrofobi.

Idag är själva Kehlsteinhaus en restaurang, men även om man inte tänkt äta där, så kan man fortfarande bl.a. se den imponerande öppna spisen.

Uppe vid Kehlsteinhaus har man en fantastisk utsikt över bl.a. Salzburg och Königsee. Vid klart väder kan man se upp till 200 km bort! En liten bit upp på berget står ett minneskors, som pryds av en stor Edelweissblomma. Området ligger i nationaplarken Berchtesgaden.

Hitler som var väldigt höjdrädd, var nästan aldrig här uppe. Han var mycket i området då han hade en bostad ca 2,5 km norrut (fågelvägen), men längre ner på Obersalzberg. Här i området kring Berchtesgaden hade även Hermann Göring, Martin Bormann och Albert Speer hus. Det fanns även ett omfattande nätverk av skyddsrum insprängda i berg, hotell och kaserner för SS här.

I april 1945 skedde ett bombangrepp av Royal Air Force. Avsikten var att fullständigt förstöra alla byggnader som NSDAP hade ägt på Obersalzberg, men Örnnästet blev oskadat. Det beslagtogs av de amerikanska ockupationsmakterna och kontrollerades av dem till 1952. Övriga byggnader skadades mycket svårt och 1952 sprängdes de sista ruinerna bort...

Senaste besök: 6 september 2018

Grossglockner & Grossglockner Hochalpenstrasse

I september 2018, så åkte jag tillsammans med min syster och våra föräldrar på en bussresa till Österrike. En av dagarna gjordes en utflykt till Österrikes högsta berg, Grossglockner.

För att ta oss till utsiktsplatsen Franz Josefs Höhe, som var målet, så åkte vi på Grossglockner Hochalpenstrasse (Grossglockneralpvägen), som är en passväg mellan orterna Bruck an der Glocknerstrasse i delstaten Salzburg och Heiligenblut i Kärnten.

Vägen är 47,6 km lång, har 23 kraftiga svängar, och når över 2 000 m.ö.h. Från Franz Josefs Höhe (2 362 m.ö.h.) och Edelweiss-spitze (2 572 m.ö.h.) har fantastiska vyer över Grossglockners högsta toppar.

Vägen över Hochtor är en förhistorisk förbindelse som användes redan under förkeltisk tid och byggdes ut under romersk tid. Fram till 1600-talet var vägen (delvis med annan sträckning) den tredje viktigaste övergången över östalperna.

Dagens väg invigdes den 3 augusti 1935 och det hade tagit 5 år att bygga vägen. Ca 27 000 fordon kör vägen årligen, vilket motsvarar ca 1 miljon besökare!

Efter att ha åkt den slingrande vägen från Heiligenblut kom vi så småningom fram till Franz Josefs Höhe där vi hade ett kort stopp. Det bestegs första gången år 1800 av en expedition ledd av Franz Salm-Raiffenscheid.

Grossglockner är en del av nationalparken Hohe Tauern. Från toppen av berget utgår glaciären Pasterze och är med sin längd på runt 9 km, östalpernas längsta glaciär.

Namnet Glockner har ofta förklarats av dess klockliknande form. En annan hypotes är att det är en avledning från ordet "Glocken" som på 1400-talet användes för "sluten veckning", vilket bergets form kan sägas spegla. En annan tolkning av namnet är från det dialektala ordet "klocken" (dåna), som skulle kunna syfta på oljuden från rasande is- och stenmassor...

Vid Franz Josefs Höhe finns det en utställning, där man kan lära sig allt om Grossglockner och dess växt- och djurliv. Här finns självklart en restaurang och en souvenirshop. Vid Franz Josefs Höhe kan man se både stenbockar, murmeldjur och den lilla glaciärloppan. Glaciärloppan ser man säkrast i utställningen om Grossglockner... Vi gick bet på stenbocken och glaciärloppan, men murmeldjuren fick vi se i alla fall!

Senaste besök: 5 september 2018