måndag 24 juli 2017

Offentlig konst i Helsingör

Under vår promenad i Helsingör i juli 2017 stötte vi på ett smakprov av den offentliga konst som Helsingör bjuder sina kommuninvånare och oss besökare på. Här kommer ett litet inlägg om de verk vi såg och fotograferade under den här dagen.

Öresundstullen - är en stor målning som tar upp en hel husgavel på ett hus som ligger på St. Anna Gade (alldeles i närheten av domkyrkan. Målningen visar den tidens kosmpolotiska, rika och mycket levande köpstad som Helsingör var, som i över 400 år levde gott på alla de skepp som var tvungna att betala Öresundstull. Tittar man noga på konstverket ser man flera kända personer, som t.ex. Hamlet och Tycho Brahe! Väggmålningen har utförts av de två italienska konstnärerna Lara Atzori och Piercarlo Carella.

Kyrkans historia - är en målning som du hittar på en mur i hörnet av Kirkestraede och Hestemöllestraede. Målningen skildrar tre viktiga tidsperioder i Helsingörs och kyrkans historia. Den är uppdelad i tre delar.
Den vänstra bilden symboliserar medeltiden, då munkarna hjälper en sjuk sjöman i land. Den slutna lådan är till för transport av sjuka och smittfarliga personer.
Mittenbilden visar hur Vor Frue Kloster användes som sjukhus efter reformationen. En läkare står centralt placerad med den klassiska masken, som innehöll örter i näsan, för att undvika smitta. Man kan se hur St. Mariae kyrka efter reformationen användes som häststall. Man ser en stackare och hans barn stå vid dörren till dagens stadsmuseum, och tigga. Det har tidigare fungerat som fattighus. Högra bilden handlar om Helsingör efter reformationen. Stadens sockenkyrka St. Olai utgör bakgrunden. En luthersk präst hälsar välkommen. Ett barn döps och bland personerna syns reformatorn Martin Luther. Den här målningen är fylld av fina detaljer. Väggmålningen har utförts av de två italienska konstnärerna Lara Atzori och Piercarlo Carella.


Kung Hamlet - på en liten "bakgata" hittade vi det här konstverket. Tyvärr minns jag inte vilken gata det var.

HAN - är en skulptur som du hittar längst ut på piren framför Kulturvarvet. Den föreställer en ung mansfigur och är gjord i blankpolerat stål. Skulpturen har skapats av den världsberömda konstnärsduon Elmgreen & Dragset och har sedan den avtäcktes 2012, blivit ett landmärke för Kulturhamn Kronborg och Helsingör. Med sin hållning och sitt känsliga uttryck är "HAN en klar referens till "Den Lille Havfrue" i Köpenhamn.

Helsingör Fish - ser man på promenaden utmed vattnet mellan Kronborgs Slot och stationen. Jag vet inte så mycket mer om det här konstverket mer än att det är tillverkat av återvunnet material.


Sveasöjlen - är en 11,75 meter hög kolonn, som du hittar på Hamnplatsen. Den består av elva kopparkolonner, tillverkade på Helsingörs varv, med ett kolonnhuvud (kapitäl) i brons. Kolonnen skapades av bildhuggaren M.S. Elo 1947 som ett minnesmärke över den hjälp Sverige gav de danska flyktingarna under andra världskriget. Bland annat tog Sverige emot över 7 000 danska judar i oktober 1943. De flesta smugglades över i fiskebåtar från kusten kring Helsingör, där kusten är som smalast. När mörkret faller, lyser kolonnen för att påminna om den hälsning genom tända eldar som, trots mörkläggningen, utväxlades från kust till kust varje julafton under krigsåren 1943-1945.

Hamlet och Ofelia - står utanför Helsingör Station, och det är väl inte så konstigt att de hälsar besökarna välkomna till Helsingör. Statyerna är skapade av den danske konstnären Rudolph Tegner (1873-1950).

Senaste besök: 10-11 juli 2017

Hitta hit: Centrala Helsingör

lördag 22 juli 2017

Hjorteds Mopedmuseum

Tidigare i somras (pingsthelgen), blev jag medbjuden av syrran och C, att hänga med på en liten husbilstur. Turen gick till Västervik. På den här resan var tanken att vi alla tre skulle få se/göra något som vi är intresserade av. Ett av stoppen var på Hjorteds Mopedmuseum, mellan Västervik och Vimmerby. Stoppet här var C:s önskemål.


Det här är ett trevligt litet museum för den motorintresserade. Här finns över 100 fordon från hela 1900-talet. Tyngdpunkten är på mopeder från 1950-70. Museet öppnade 2008 och är inrymd i en fräsch lokal. Och även om jag aldrig kört en moped, eller för den delen är så överdrivet intresserad av mopeder, motorcyklar eller bilar, så var det mycket intressant att se på alla fina mopeder, och en och annan cykel...

Det märks att ägaren av museet har lagt ner mycket tid på fordonen på museet. Inte bara genom att hitta och köpa dem utan även med att ev. renovera dem.

Är man motorintresserad är det här helt klart värt ett besök.


Senaste besök: 3 juni 2017

Hitta hit: Falsterbovägen, 20, Hjorted. Vi kom på riksväg 40, och svängde av vid Ankarsrum ungefär.

torsdag 20 juli 2017

Råå Vallar

Råå Vallar är en gammal försvarsanläggning, strax söder om Helsingborg, som sträcker sig från Knähaken till Batteritorget på Råå. Jag "kom i kontakt" med Råå Vallar då jag och syrran bodde på campingen med samma namn ett par nätter i juli 2017.


Jag hade inte tänkt så mycket på namnet, som jag självklart kände till, mer än att jag tänkte att man byggt en vall för att hindra sanden att flytta sig. Det är ju dumt att ta reda på fakta... ;-) Syrran berättade att det även är någon form av försvarsanläggning, och det hade hon ju rätt i. Utan att ta reda på mer fakta, så informerade jag henne att det är en del av den s.k. Per-Albin Hansson-linjen. En försvarslinje bestående av 1 063 skottsäkra bunkrar som uppfördes i början av andra världskriget... Nu vet jag att det INTE är en del av Per-Albin Hansson-linjen. Den sträckte sig mellan Båstad och Helsingborg. Så helt fel ute var jag ju egentligen inte. ;-)

Men, Råå Vallars historia sträcker sig längre bak än så! Den 29 juni 1676, gled ca 300 danska fartyg in vid Råå och landsatte 15 000 danska soldater för att återta Skåne, som ju varit danskt till 1658. När den danska hären landsteg möttes de inte av något motstånd. Det blev startskottet för Skånska kriget, som varade till 1679. Sverige avgick med segern till slut.


Danskarna skulle dock inte ge upp så lätt. Den 2 november 1709 landsteg danskarna återigen vid Råå utan motstånd. De tvingades dock retirera efter slaget vid Helsingborg den 28 februari 1710. Själva kriget, Det stora nordiska kriget, var dock inte slut i och med detta, och invasionshotet ansågs fortfarande finnas kvar.

För att försöka hindra ytterligare invasioner gav Karl XII order om att kustbefästningar skulle uppföras längs Öresundskusten. Den överlägset största av dessa befästningar skulle placeras längs kusten norr om Råå. Råå Vallar med bastioner byggdes därför 1712-1713.


Arbetet med att uppföra vallarna leddes av generalmajor Magnus Palmqvist. En del av materialet sägs ha tagits från gårdar i grannskapet som rivits som straff för att ägarna stått på "fel" sida under kriget (läs dansk sida). Vallarna sträcker sig ungefär 2,5 kilometer och har sedan länge förlorat all sin militära funktion.

Någon ytterligare invasion kom aldrig, och 1721 slöts freden i Nystad. De södra, kustnära delarna av vallen hade strax efter färdigställandet förstörts av högvatten och stark blåst. Någon återuppbyggnad skedde inte och vallarna övergavs strax efter kriget. Vallarna fick dock inte rivas och stod därför kvar. Men när Helsingborg-Råå-Ramlösa järnväg, drogs ner till Råå på 1890-talet, revs partier av de södra delarna.

Råå Vallar är även en mycket populär badplats. Den lämpar sig mycket bra för barnfamiljer då det är långgrunt här. Det finns lekplatser, grillplatser, kiosker m.m. Härifrån har man även en fin utsikt mot Ven. Själva vallen ger bra vindskydd och är mycket populär att promenera och jogga/löpa/springa på.


Senaste besök: 9-12 juli 2017

Hitta hit: Bra utgångspunkt är vid campingen Råå Vallar Resort, Kustgatan 22, Råå.

tisdag 18 juli 2017

Bohus Fästning

Jag har länge velat besöka Bohus fästning, och jag har åkt förbi den där ruinen så många gånger, men har ändå aldrig varit där. Förrän en lördag i slutet av maj 2017!

Trakten kring Göta och Nordre älvs mynning var redan tidigt av stor betydelse för de tre nordiska länderna. Det var ett gränsland med Danmark i söder, Sverige i öster och Norge väster. Fram till 1658 utgjorde Göta älv riksgräns mellan Norge och Sverige. En smal landremsa vid nuvarande Göteborg var från 1200-talets mitt jämte älven Sveriges enda förbindelse med Västerhavet.

Fästningen började byggas 1308, och var under de olika nordiska krigen skådeplatsen för många blodiga belägringar. Det var den dåvarande norske kung Haakon V Magnusson som beordrade uppförandet av en fästning vid Norges sydligaste gräns. Trots alla belägringsförsök genom tiderna (14 gånger) blev fästningen aldrig erövrad med våld! Fästningen har byggts om och till flera gånger under århundradenas lopp. Bohus fästning sägs ha varit Nordens största, starkaste och mest massiva borgar!
Bohus fästning
Idag går man in i fästningen genom Blockhusporten, som återuppfördes 1935 efter att ha varit helt raserad. Inom blockhusposten finns rester av ett skyttegalleri för entréförsvaret.

Blockhusporten
När man gått igenom Blockhusporten kommer man till Bastionen Larmposten. Denna del av fästningen uppfördes strax innan svenskarna övertog fästningen 1658, och den stenlagda uppfartsvägen till borggården  bevakades av totalt åtta portar. I muren innanför den tredje porten finns rester av en vaktlokal. Larmpostens yttermurar skyddade västfronten av fästningen och uppe på vallarna stod rader av kanoner.

Innan man kommer in i själva fästningen borgen passerar man en yttre portbyggnad. Idag återstår endast delar av bottenvåningen av byggnaden som en gång var fyra våningar hög. Man kommer sedan till den inre portbyggnaden, vars övre våningar kallades för "kungasalarna". Dessa har sannolikt varit representationslokaler redan på 1300-talet.

Kungasalarna
Portbyggnad med port i spetsbågestil, sett från inre borggården
"Innanför" kungasalarna låg Kommendantbyggnaden. Byggnaden som troligen uppfördes på 1500-talet, var tre våningar, plus källare och vind, men idag återstår bara källarmurarna åt borggården.

Kommendantbyggnaden, med Fars Hatt i bakrgrunden.
Den inre borggården med sina omgivande ringmurar och byggnadslängor utgjorde i stort sett den medeltida borgen före 1580-talets stora utbyggnader.

På borggården finns en brunn som började grävas/byggas 1616 då den danske länsherren Jörgen Lunge, fick order om att påbörja arbetet med en ny brunn på borggården. Det tog 13 år att ta sig ca 22 meter ner till friskt källvatten. Att "avbränna klippan" genom att omväxlande upphetta och avkyla berggrunden tills den sprack sönder (tillmakning) var ett gigantiskt arbete för sin tid. Arbetet utfördes av danska krigsfångar.
Inre borggården med brunnen och Fars Hatt.
På borggården finns också resterna av en slottskyrka. Byggnaden uppfördes 1610, men rester av äldre murverk i botten visar att den ersatte en äldre byggnad. Kyrksalen hade läktare och rymde ca 400 personer! Idag återstår bara en gräsbevuxen terrass.

Slottskyrkan
På borggårdens södra sida finns det två torn och ett mellanliggande magasin. Byggnaden uppfördes i mitten av 1600-talet och var den s.k. Arsenalsbyggnaden. Trappan upp från borggården till utsiktspunkten på murkrönet var tidigare uppgång till byggnadens övre våningar. Utsiktspunkten är på platsen för Sven Halls torn. Namnet kommer från en slottsfogde på 1500-talet.Tornet var egentligen en halvrund avslutning på Gamla magasinet, tre våningar högt med krutvalv i markplanet. I botten ser man i lämningar av det äldre fyrkantiga hörntornet. Härifrån har man en fin utsikt mot det andra tornet på borggårdens södra sida - Mors Mössa. Då tornet mer eller mindre ligger i anslutning till slottskyrkan så kallas det ibland för kyrkotornet.. Det bestod av tre våningar med krutvalv i botten och kanonvåning under taket.

Trappan upp till utsiktsplatsen/Sven Halls torn.
Mors mössa, till vänster, sett från bastionen Munken.
Jag och syrran gick med på en guidad visning av fästningen och efter stoppet vid Sven Halls torn, fortsatte vi utmed murkrönet förbi Nya magasinet och genom väktargången och Röde torn ner mot dammen.

Nya magasinet vid den östra sidan av borggården uppfördes troligen mot mitten av 1400-talet och hade då en utpräglad bostadskaraktär. Här fanns möjligtvis borgstugan, besättningens uppehållsrum. På bottenvåningen låg brygg- och bakhuset. Namnet kommer från en omfattande ombyggnad på 1600-talet.

Från Väktargången på krönet av Östra ringmuren har man en fin utsikt över Göta älvs dalgång. Gången var övervälvd med rader av skyttegluggar i yttermuren.

Utsikt från Väktargången
Röde torn var medeltidsborgen nordöstra hörntorn och spelade en nyckelroll för försvaret innan bastionerna tillkom mot slutet av 1500-talet. Under en svår belägring 1566 intogs Röde torn av svenska trupper, men räddades genom att sprängas i luften av försvararna själva, i den s.k. Bohusiska smällen. Vad svenskarna inte visste, var att det fanns ett krutförråd i källaren...

Röde torn
Dammen upptar en stor del av den yttre borggården. Här fanns förmodligen fram till 1580-talet, en naturlig sjö som försåg medeltidsborgen med färskt vatten. Dammen är fyra meter som djupast och man har tidigare delvis odlat fisk i dammen.

En av de spännande historier guiden berättade om handlade om Tomas Leopold som satt inspärrad här på Bohus fästning i hela 37 år, för sina "irrläror". Leopold var s.k. pietist, och detta var inte populärt på på 1700-talet, så för sin egen, och andras säkerhet hölls han fången på fästningen. Han hade det nog hyfsat ok ändå, då han hade både spis och fönsterglugg mot Dammen.

Utsikt över dammen och Tomas Leopolds fängelsecell.
Vi tog oss sedan ut till bastionen Nedre Platt via Nedre Platts östra kanonkassematt. Nedre platt är den största av de bastioner som uppfördes kring medeltidsborgen efter 1584. Uppe på jordvallen har det stått kanoner som var riktade mot Fontinberget bakom Kungälvs kyrka i norr. Fontinberget var den plats där fientliga besättningsbatterier vanligtvis ställdes upp... Fästningens sista belägring ägde rum 1678.
Nedre Platt
Rundturen avslutades i tornet Fars Hatt, som ännu står kvar i full höjd. Tornet vi ser idag uppfördes 1682-98 efter ritningar av Erik Dahlberg. Det ursprungliga tornet skadades svårt under en belägring 1678 och var tvungen att rivas. Av det medeltida Fars Hatt har den beryktade fängelsehålan i källaren bevarats. Fängelsehålan ligger på sex meters djup och är helt utan dagsljus.

Fars Hatt, med Övre Platt.
Besöket på Bohus fästning gjorde mig inte besviken, och med en guidad tur så blev det ännu mer perfekt!

Senaste besök: 27 maj 2017.

Vägbeskrivning: Oavsett om man kommer på E6:an eller E45:an, kör av mot Kungälv och följ den bruna skyltningen "Bohus fästning"

torsdag 6 juli 2017

Pelarne kyrka

De som känner mig vet att jag är svag för gamla medeltida kyrkor. Så när det blev klart att jag skulle hänga med syrran och hennes C på en husbilstur till Västervik, så hade jag ett önskemål. Att vi skulle stanna till vid Pelarne kyrka. Och jag hade tur. Det blev ett stopp där på hemvägen.


Pelarne kyrka, knappt 10 km från Vimmerby, är en av Sveriges äldsta bevarade träkyrkor. Man vet inte exakt hur gammal kyrkan är, men kyrkan har flera romanska drag, som antyder på att den kan vara från början av 1200-talet. Pelarne kyrka är den enda medeltida träkyrkan som finns kvar i Kalmar län.

Den äldsta delen i kyrkan är kordelen, och den anses vara från tidigt 1200-tal. I koret finns ett unikt korfönster. Det består av tre små fönsternischer och en målning av offerlammet. När den nuvarande altaruppsatsen sattes upp i mitten av 1700-talet, spikades detta fönster igen. Det upptäcktes igen vid en restaurering av kyrkan 1989. Det välbevarade, och unika korfönstret gjordes tillgängligt igen för visning genom att gångjärn monterades på den nuvarande altartavlan som då kan fällas ut. Enligt Riksantikvarieämbetet finns det inget mer sådant korfönster bevarat i någon träkyrka i Sverige!


Kyrkans märkligaste konstverk är utan tvekan triumfkrucifixet från 1250-1300. Här finns även en medeltida skulptur, från 1400-talet, "Jungfru Marie kröning".

Det var i denna vackra träkyrka som Samuel August Ericsson från Sevedstorp och Hanna Jonsson från Pelarnehult gifte sig 1905. Två år senare föds parets andra barn, dottern Astrid, som skulle bli en världsberömd barnboksförfattare.


Kyrkan har en fristående klockstapel med en spetsig, 40 meter hög spira och är förmodligen från 1600-talet.

Senaste besök: 6 juni 2017

Vägbeskrivning: Ca 8 km VSV Vimmerby, strax S väg 31

onsdag 5 juli 2017

Jardin de la Marquesa

Det sista stoppet vi gjorde på den där ö-rundturen på Gran Canaria var vid "Banangrevinnans trädgård", eller Jardin de la Marquesa, som den egentligen heter.


Trädgården ligger vid foten av Arucasberget på norra Gran Canaria, och här kan man se över 500 olika växter från fem kontinenter. Det är verkligen ett paradis för den som gillar blommor och blader. I trädgården finns bland annat ett Drakblodsträd som är över 200 år gammal, en vacker endemisk växt och ett fikonträd med ett enormt omfång. Här växer även de små, söta kanariska bananerna. De håller dock inte EU-standard så de får inte säljas på export. De är inte bara för små, de är även för böjda...

Trädgården, eller trädgårdarna som det egentligen handlar om, började anläggas 1880 av den förste markisen av Arucas, Ramón Madam y Uriondo, som anlade dem runt sitt sommarresidens. Trädgården öppnades för allmänheten i november 1985 av markisens barnbarn, Don Manuel Crispín García Sánchez.

Idag är anläggningen ca 50 000 kvadratmeter stor. Och ska jag vara helt ärlig, så har nog trädgårdarna sett sina bättre dagar, men jag förstår att det kostar mycket pengar att hålla en sådan här anläggning i tipptopp. Den nuvarande ägaren gör vad hon kan för att få in pengar så hon kan hålla verksamheten igång. Om jag förstått det rätt så bor familjen fortfarande kvar i, det i mina ögon vackra, huset som ligger "mitt i trädgården".

Tröttnar man på att kolla på blommor, buskar och träd kan man alltid spana in alla påfåglar som bor i parken/trädgården.

Tyvärr var vi ganska trötta när vi kom fram till det här stoppet, så vi orkade inte gå någon längre promenad i trädgården, men jag tycker det var häftigt att få se alla bananklasar hänga där på träden...

Senaste besök: 28 mars 2017

söndag 2 juli 2017

Basílica de Nuestra Señora de Pino

Ett av stoppen på utflykten "Kontinent i miniatyr" var i Teror. Den här orten är Gran Canarias religiösa centrum. Det var här som jungfru Maria en gång visade sig en tall! Målet med stoppet i Teror var Basílica de Nuestra Señora del Pino. Kyrkan är uppkallad efter "Vår Fru i tallen", som senare blev Gran Canarias skyddshelgon. Vi hade inte så mycket tid på det här stoppet, så vi hann inte riktigt utforska resten av centrum.


Legenden säger att madonnan uppenbarade sig för några herdar år 1481 i toppen av en tall! Denna tall ska ha stått vid platsen för dagens kyrka, och sedan dess spelar Nuestra Piño del Pino (Tallens madonna) en viktig roll i befolkningens vardagsliv och historia på Gran Canaria. 1914 blev hon utnämnd till öns skyddshelgon av påven Pius XII. Samtidigt blev då Teror med sin helgedom öns religiösa centrum. Pilgrimer har vallfärdat hit ända sedan 1500-talet.

Den 8 september varje år firas La Fiesta de la Virgen del Pino (Vår fru av tallens högtid), då mängder av pilgrimer kommer från hela ön till Teror för att hedra madonnan. Firandet brukar pågå i en vecka. Festens höjdpunkt är processionen på kvällen den 8 september, då lokalbefolkningen offrar nyskördade grödor till sitt skyddshelgon.

Kyrkan som ligger vid torget, Plaza del Pino, började byggas 1767, men den har restaurerats flera gånger. Den nuvarande kyrkan är en treskeppig basilika, med brutet tak. Fjorton valvbågar hålls upp med pelare och pilastrar. Kyrkans framsida har tre dörrar och på sidorna finns ytterligare två ingångar. Kyrkan har stora fönster och glasmosaik som illustrerar rosenkransens mysterium. Den ursprungliga har ersatts två gånger och successivt svällt ut till den väldiga byggnad vi ser idag. Det åttkantiga tornet fanns på 1600-talet, men det torn vi ser idag är en kopia från 1767.


Det finns mycket intressant att se på när man kommer in i kyrkan. Huvudattraktionen är utan tvekan madonnan på en silvertron. Madonnan på silvertronen hittar man i skattkammaren (kapellet), en trappa upp i kyrkan. Utöver madonnan finns här en märklig samling gåvor från troende människor, däribland troféer och medaljer, sedlar och mynt från hela världen och mängder av fotbollsprylar med autografer från spelare i öns olika lag. I ett annat rum kan man beskåda madonnans olika dräkter, där vissa är från 1700-talet. Hon bär en ny dräkt varje år under Fiestas del Pino. Madonnan är en gotisk träskulptur från slutet av 1500-talet eller början av 1600-talet. Vid ett inbrott 1975 stals flera ädelstenar ur hennes krona, vilket fortfarande är ett känsligt ämne för lokalborna. Ädelstenarna har ännu inte återfunnits.



Högaltaret är tillverkat av Nicolás Jacinto, i snidat mörkt trä, och betraktas som det främsta exemplet på rokokokonst på Gran Canaria. Altartavlan, som kröns av Marias silvertron och vars nederdel pryds av en fantastisk frontespis överglänser alla eventuella konkurrenter (för att citera min guidebok Topp 10 Gran Canaria).

I kyrkan finns en (kuslig) upplyst bild av Jesus på korset, från 1790. Det är ett av Luján Pérez främsta verk.

Ett annat mästerverk av Luján Pérez är statyn föreställande en plågad Kristus som står bunden vid en pelare. Denna staty snidades 1793 och betraktas, liksom Jesus på korset som ett av Lujáns främsta verk. Den kantas av statyer av Sankt Mikael och Jesu uppståndelse, även de från slutet av 1700-talet.
Denna staty får mycket uppmärksamhet i samband med påskprocessionerna varje år. Missa inte den fantastiska bilden av evangelisten Matteus med ett kors, och den praktfulla guldpläterade statyn av helige Ramón Nonato. Kyrkans modernaste staty är "Jesu hjärta", från början av 1900-talet.

Kyrkan har vackra fönster i målade glas och bland de främsta exemplen finns en bild av påve Pius XII från 1914, när Vår fru av tallen utnämndes till Gran Canarias skyddshelgon, och påven avlade ett besök här.


Kyrkan minst påkostade altare är kanske också det mest iögonenfallande, med en söndervittrad målning av själar som försmäktar i skärselden!

Det finns två reliker bevarade från kyrkans tidigare liv. Den ena är en stor vigvattenskål i sten från det ursprungliga kapellet (1500-talet), och som nu finns i skattkammaren. Den andra är ett kors snidat av trä från tallen där jungfru Maria visade sig.


Senaste besök: 28 mars 2017