torsdag 27 oktober 2011

Braehälla

Jag har funderat på/velat att besöka Braehälla slottsruin ända sedan i somras. Ja, jag var redan på väg lite tidigare i höstas, men då informationen vid parkeringen inte överrensstämde med informationen jag läst på jobbet så valde jag att strunta i det den gången. I vår A-Ö-pärm vi har på jobbet, står det att det är ca 600 m till ruinen från parkeringen. Men enligt informationsskylten på plats står det att det är ca 1,7 km och att det ska ta ca 30 min att gå! Lite skillnad om man säger så...


Frågan är då vad Braehälla är för något som jag så "häpet" var tvungen att se? Jo, en gång i tiden var det Per Brahe d.y:s jaktslott, idag återstår dock bara en ruin! Men ruiner är alltid spännande. Så därför ville jag gärna se den.

Då de som bor på Näs säteri uppenbarligen inte vill ha massa löst folk springandes för nära gården vågade jag inget annat än att välja vandringsleden till ruinen. Men vandringsled är ändå att ta i. Det är mest en liten upptrampad stig. Det går visserligen inte att gå fel, eftersom det bara är att följa den upptrampade "stigen". Men, om man blir det minsta osäker är det bara att lyfta blicken och leta upp en vitmålad stolpe el en markerad stam på ett träd! En kort kort sträcka har man varit förutseende nog att lägga ut spänger (eller heter det spångar?).

Efter en kort, kort promenad inser jag att det här inte är ett av mina smartaste infall att välja att fullfölja. Dels därför att det fortfarande, eller det tror jag i alla fall, är älgjakt, och stigen/vandringsleden till ruinen går genom sådan terräng som älgar gillar. Dels därför att jag inte hade några stövlar utan mina vanliga joggingskor (svarta dock) och det var rejält sankt, och självklart dumpade jag både en och två gånger innan jag hamnade på torrare mark... Inte hade jag någon med mej heller. Men, hade jag börjat traska, tänkte jag då rakt inte vända och åka hem igen!

Den upptrampade stigen

Ledmarkering

Lite blött på sina ställen

Spångad del

Sista biten upp mot ruinen är riktigt fin!
I maj 1680 började greve Per Brahe d.y. att bygga sitt jaktslott på krönet av en hög klippa vid sjön Noen. Och det var läget vid sjön som gjorde att han valde just denna platsen. Greve Per Brahe d.y. älskade nämligen vackra utsikter! Det var inget stort slott, utan bestod bara av ett våningsplan med förstuga, en stor sal och tre mindre kammare. Slottet hade även en källare, och på taket fanns en altan. Yttermåtten var inte mer än 14 x 11 meter.

Greven dog dock innan slottet var färdigbyggt, och hans jakt- /lustslott drogs in till kronan under 1680-talet, under Karl XI:s reduktion, men återgick snart till privat ägo. Slottet började dock förfalla redan under 1700-talet, och det sägs att slottets tak flög av under en höststorm och hamnade på sjöns botten...
Braehälla

Braehälla

Braehälla
Enligt skylten vid parkeringen skulle det ta ca 30 min att gå till ruinen, och eftersom jag då självklart var tvungen att ta tiden, så kunde jag bara konstatera att det faktiskt stämde. I vanliga fall en helt ok promenad, men nu var jag tvungen att hålla koll på "vattenpölar", undvika att plumsa i dessa, samt ha lite utkik efter älgar och jägare, så det var lite mer ansträngande än jag tänkt mig.

Men, väl framme gjorde varken eller ruinen  utsikten mej besviken, utan det var värt mödan! Och jag kan rekommendera ett besök här. Tänk bara igenom vilken tid på året och välj skodon efter detta så ska det inte vara några bekymmer!


Utsikt från Braehälla

Utsikt från Braehälla
Öppet/tillgängligt: Året om. Vare sig "vandringsled" eller ruin är tillgänglighetsanpassat.

Hitta hit: Från Gränna, kör väg 133 mot Tranås. Vid Adelöv, sväng höger mot Hullaryd. Skylt in mot Näs Säteri och Slottsruin. Från parkeringen 1,7 km enligt informationstavla. Enligt vandringsskylt 1,5 km.

söndag 16 oktober 2011

Tegnértornet

Häromdagen bestämde jag mig för att, en gång för alla, ta och promenera till det berömda Tegnértornet en bit utanför Gränna! Jag hade som mål att göra det innan den 31 augusti som då var min sista dag på sommarjobbet. Det blev aldrig av. Men som tur var, så blev jag ju kvar i Gränna. Efter att ha varit halvvägs iväg ett par gånger, så blev det äntligen av.

 

Nu hade jag tur, så jag fick skjuts halva vägen, och det tycker ju vissa är fusk, men inte jag! Det första som möter mig dock då jag klivit ur bilen på parkeringen är en gigantisk uppförsbacke! Självklart fick jag inte med på bilden här nedan hur brant den var. Men, den tog musten ur mig vill jag lova! Jag pustade redan innan jag kommit halvvägs upp för backen. Men det var bara att kämpa på. Och detta var inte enda uppförsbacken vill jag lova. Nej, det här är en (i mina ögon i alla fall) rejält kuperad terräng att tia sig fram på. Men så är jag ingen van "skogsvandrare".


 

Efter att ha kämpat mig upp för ett par rejäla backar, så ser jag en skylt. Jag stannar till, och försöker återhämta mig, och passar då på att ta en närmare titt på skylten. Det visar sig finnas en dikt/text på den av en känd författare. Och med jämna mellanrum så dök upp det en sådan här skylt. Mycket fiffigt tänkt tycker jag.

 
Efter att ha gått en bra stund där i skogen så undrade jag om inte Tegnértornet skulle dyka upp snart, och rätt var det så stack det upp där bland träden. Nästan som ett UFO var min första tanke!

Tornet, som från början kallades för Skogstornet, kom till 1973, genom ett initiativ av idrottsjournalisten Torsten Tegnér. Tornets höjd är 26 meter och det sträcker sig 325 meter över havet, och 236 meter över Vätterns yta. För att komma upp till tornets utsiktsplattform måste man först bemästra de 144 trappstegen!


 


Väl uppe i tornet har man en närapå makalös utsikt, och vid klart väder ser man fyra landskap - Småland, Västergötland, Östergötland och Närke!




Att kliva upp i Tegnértornet är inget för den veke. Jag var nära att ge upp ganska tidigt, då jag tyckte att trappan svajade lite väl mycket, och på ett par ställen gungade det till rejält när jag satte foten på trappsteget. Det visade sig då att "pinnen" (vet inte hur jag ska förklara det bättre), mellan trappsteget och ledstången var trasigt och hölls ihop med hjälp av silvertejp och nån tunn grej som ska föreställa den där pinnen då mellan trappsteget och ledstången. Då var det nära att hjärtat stannade en kort stund, för jag trodde ju självklart att jag lika gärna kunde ha trampat igenom och förmodligen ramlat ner!

Väl uppe det 26 meter höga tornet så tyckte jag att det krängde lite, då det var rätt så kraftig vind just den dagen jag var där. Först tänkte jag att jag säkert inbillade mig, men när jag pratade om min upplevelse för Sofia och Sara bl.a. så sade båda två att det förmodligen krängde!

Det blev några snabba foton och sedan ner igen, jag hade ingen lust att vara där uppe för länge. Nere igen var det bara att börja traska tillbaks mot Gränna igen. Och det tog ca 1 timma från Tegnértornet till torget i Gränna. Promenaden från parkeringen till tornet tog ca 20-25 minuter.

Jag kommer förmodligen aldrig mer gå till och vidare upp till Tegnértornet, pga mina upplevelser häromdagen. Jag tycker inte om när det svänger och kränger, det känns alltför osäkert. En restaurering av tornet skulle inte skada. Eller varför inte riva och bygga nytt?

Tillgängligt: Året om
Entré: Fri entré
Hitta hit: Promenera från torget i Gränna till Södra Parken, ta trapporna uppför berget, och följ sedan skyltningen. Ca 3 km från torget. Om man vill kan man även köra bil en bit på vägen. Kör söderut från Gränna, vid rondellen, kör mot Tranås, följ sedan skyltning Grännaberget och vidare Tegnértornet. Parkera vid grusparkeringen och följ sedan vandringsstigen till Tegnértornet. Ca 2 km från parkeringen.

onsdag 12 oktober 2011

Ismantorps borg

Ismantorps borg, nästan mitt på Öland, är ingen "vanlig" fornborg. En fornborg byggdes (ju) som ett försvar i orostider, dit människorna i omgivningarna sökte skydd, och de var mycket sällan permanent bebodda. Ismantorps borg med sina välbevarade murar har hela nio ingångar/portar! Detta stora antal portar borde ha gjort borgen mer svårförsvarad.

Ismantorps borg, nånstans där i mörkret.
Min kamera har lite svårt att ta bilder i
skymning, och mörkrer...


Innanför murarna hittar man 88 husgrunder, som upptar nästan allt utrymme innanför murarna. Här ser man tydligt spåren av ett vimmel av större och mindre hus längs ett nätverk av gator och gränder. Planlösningen påminner om ett medeltida stadssamhälle. En del forskare tror att borgen delvis har haft en annan funktion än just försvarsverk. Kanske har den haft en religiös funktion? Eller har det varit en handelsplats? En del tror att Ismantorps borg ingår i ett nätverk av fornborgar på Öland, under en enad organisation, för att på så sätt försvara sig och ön.

Vid arkeologiska undersökningar har man hittat ett antal föremål, bl.a. en pilspets och ett dräktspänne i järn, och genom dessa föremål har man daterat borgens användningsperiod mellan 300-500 e.Kr.
Innanför muren ser man tydligt husgrunderna


Första gången jag var vid Ismantorps borg var när jag med nytaget körkort sommaren 1999 tvingade med syrran till fornborgar, gravfält och ödekyrkor över hela ön! Sedan dröjde det till Skördefesten 2005(?) innan vi åter kom till Ismantorps borg. Jag hade nämligen lusläst Skördefestprogrammet och sett att det skulle vara övertonssång vid Ismantorps borg vid skymningen. Detta var jag tvungen att uppleva, och tvingade utan krusiduller med syrran och Nayana på detta evenemang. Och vi blev alla tre tagna av det. Att vi sedan lyckades förstöra stämningen när vi gick tillbaka genom skogen och till bilen är en helt annan historia.

Husgrunder i Ismantorps borg
I år var jag och syrran återigen på Öland under Skördefesten, och vi fick veta att det i år igen skulle vara övertonssång i skymningen. Båda två ville självklart dit igen. Och i år var de både män och kvinnor som sjöng. Sist gång vi var där så var det "bara" tre män. Behöver jag säga att jag och syrran hördes i skogen när vi gick tillbaka till bilen? Trodde väl inte det. Saken är den att man vid parkeringen fick låna fotogenlampor att ha till sin hjälp, eftersom det är kolsvart inne i skogen. Men vi var där såpass tidigt att de inte börjat dela ut dessa lampor än. Vi fick förlita oss på marschallerna som var utsatta med glest mellanrum och våra iPhones som vi lyckades få lite ljus ur i alla fall. Men vi hade inte en chans att se alla stubbar och stenar på stigen...

Är ni på Ölands Skördefest, ska ni inte missa detta arrangemang. Självklart tycker jag borgen är värt ett besök oavsett, men om man inte är intresserad av forntiden så ser man kanske bara en hög med stenar... Men visst är det häftigt att det under järnåldern myllrade av liv här.


Idag betar fåren inne i fornborgen

Öppet/tillgängligt: Året om. Sommartid finns en liten kaffestuga intill fornborgen.

Hitta hit: Ismantorps borg ligger mitt på Öland på vägen mellan Rälla och Långlöt. Från väg 136 kör man mot Himmelsberga friluftsmuseum och följer sedan skyltarna mot Långslöt och Ismantorp. Från parkeringen i Ismantorp är det endast några hundra meter till borgen.

tisdag 4 oktober 2011

Ölands Skördefest 2011, del 2

Första stoppet på lördagen blev vid Gråborg och S:t Knuts kapell. Gråborg, som ligger i princip mitt på ön, är Ölands största fornborg, och började formodligen att byggas på 300-talet. Allt som återstår av fornborgen idag är dess nedrasade murar. Alldeles intill borgen finns ruinen av S:t Knuts kapell som uppfördes på 1100-talet. Kapellet övergavs någon gång under 1500-talet. Namnet på kyrkan anspelar på kontakter med de danska s.k. Knutsgillena.

S:t Knuts kapell, vid Gråborg

Gråborg

Gråborg
Vi åkte sedan vidare österut, då syrran ville fota Lerkaka kvarnar, och jag var inte sen att hänga på! Lerkaka kvarnar, består av fem kvarnar på rad, och detta är Ölands bäst bevarade kvarnrad. På andra sidan vägen hittade jag en runsten som jag var tvungen att dokumentera.
Lerkaka kvarnrad
Runsten vid Lerkaka
Inte långt från Lerkaka hittar man en annan känd kvarnrad, Störlinge kvarnar. Det här är Ölands längsta kvarnrad, med sina sju kvarnar på rad. Här utbröt "fullständig" kalabalik när jag och syrran kom fram. Det finns nämligen inte så mycket plats att parkera bilen på, utan man svänger liksom av vägen och så är det som en liten "grusväg" intill kvarnarna. När vi kom dit så stod det en bil parkerad lite på gräset och lite på vägen, helt i sin ordning. Vi parkerade bakom denna bil. Detta så att man ändå kan köra förbi.

Men, samtidigt som vi kom så kom det två familjer som kom söderifrån (precis som jag och syrran), men som inte svängde av som vi utan valde att köra förbi kvarnarna och köra in på vägen norrifrån och även bara ställa sina bilar precis som de kände för och utan hänsyn till att andra kanske vill "komma intill" kvarnarna. Inte nog med att jag nu tvingades få med deras fula bilar på mina bilder (jag vill helst inte ens ha med min bil på bild) så sprang dessa omkring som yra höns och "störde". Visst, en chef till mig sade alltid att jag skulle ta bilder med människor med i bilden då det ger mer liv åt fotot. Detta gällde dock när jag fotade för jobbet (turistbyrån), men när jag fotar privat, vill jag då inte ha med en massa okänt folk på bilderna!
Två av Störlinges sju kvarnar
Lite småirriterade for vi sedan vidare till en av våra favoritplatser på Öland - Kapelludden. Idag en rofylld plats med några fiskebodar, ruinerna efter S:ta Birgittas kapell, ett stenkors och så fyren. Det är svårt att föreställa sig en myllrande handelsplats här, som det var under medeltiden.
Kapelludden
Det började närma sig lunchdags, och vi styrde kosan mot Borgholm, som myllrade av folk. Till slut hamnade vi på Torggrillen där vi åt varsin hamburgertallrik. Innan vi lämnade Borgholm hann vi med att titta på en fotoutställning i Stadsmuseet, och vi hade tur som slapp betala inträde, då vi bara var intresserade av denna fotoutställning. Nästa gång vi är i Borgholm ska vi dock göra ett mer ingående besök i museet.
Storgatan i Borgholm

Bilkö in till Borgholm
Efter att ha studerat bilkön in mot Borgholm svängde vi av vid Algutsrum där ett besök på Stenladan var planerat. Här hade jag tänkt att köpa lite potatis, lök och kanske morötter. Det är ju ändå Skördefesten vi är på. Tyvärr så tyckte jag att utbudet inte var det bästa här i år, men det blev ett knippe morötter och en flaska med rapsolja. Rapsoljan kommer visserligen från Kalmar, men den är lokalproducerad i alla fall.

Vi stannade även till vid ett pumpaland och strosade omkring lite. Det blev dock inga pumpor köpta. Istället tog vi oss till Eriksöre by igen. Och om vi tyckte det var rörigt kvällen innan så var det inget mot var det var nu. Det var riktigt rörigt att ta sig ner till parkeringen. Men, sedan gick det rätt så bra. Här fick syrran köpt sig några prydnadspumpor och jag fick köpt både potatis och gul- och rödlök!
Pumpaland
Eriksöre
Tanken var att vi skulle åka in till Borgholm även på kvällen för att titta på fyrverkerierna, men så insåg vi rätt så snart att det skulle ta en evighet att köra dit och att hitta parkeringsplats skulle vara svårt. För att inte tala om köerna ut från Borgholm sedan. Så vi valde att ta en tidig kväll på vandrarhemmet! Och det behövdes.

På söndagen var det dags att åka hem igen, och efter tre dagar med fantastiskt väder vaknar vi upp i ett dimmigt Kalmar. Och vi kunde självklart inte motstå att åka bort till Kalmar Slott och fota lite i dimman. Så sista bilden blir på ett Kalmar Slott i dimman!

Kalmar Slott
Åter hemma, längtar vi båda tillbaka till Kalmar och Öland och vi vill båda tillbaka snart! Jag måste ju dit igen, för syrran har hittat julklappar hon önskar sig som jag inte sett någon annanstans... Men, jag har ju alltid Sara jag kan hälsa på!

Och nu ska jag fylla i listan på saker jag vill se i Kalmar och på Öland, som vi inte hann med nu, eller då jag "upptäckte" det lite sent för att svänga av! Som t.ex. Hagby och Voxtorps kyrkor strax utanför Kalmar. Runstenen i Lopperstad, gravfältet (som jag inte kommer ihåg nu vart det var, men tittar jag bara på kartan så ska jag nog komma på det...), Rönnerums fornby, Ottenby gravfält...

måndag 3 oktober 2011

Ölands skördefest 2011, del 1

Helgen vecka 39 var jag och kära syster på Ölands Skördefest! Vi har varit där flera gånger tidigare och vi tycker båda det är ett bra skäl till att åka till Öland för några dagar!

Vi åkte dit redan på torsdagen, och tjuvstartade det hela genom att tillbringa torsdagen i Kalmar. Förutom att vi sprang runt i typ varenda butik som säljer datorer, då jag är på jakt efter en mini-laptop så besökte vi Kalmar Slott. Eller besökte, och besökte, vi gick aldrig in i slottet då vi varit där många gånger tidigare, utan vi nöjde oss med att gå ett varv runt vallarna.

Kalmar Slott

Kalmar Slott
Vi hann även med att se den vackra domkyrkan, i italiensk barock från utsidan...
Kalmar Domkyrka
Innan vi åkte över till Öland och tittade på solnedgången över Kalmarsund!

Solnedgång över Kalmarsund
Hela fredagen tillbringades på Öland, förutom en kort vilopaus på vandrarhemmet en stund på eftermiddagen. Vi började med att passa på att ta ett par kort på Ölandsbron, som lämpligt nog fyllde 39 år just i fredags!

Ölandsbron sett från Kalmar
Vi valde att styra kosan söderut och första stoppet blev i Mörbylånga, vi var ju tvungna att fota en väderkvarn, och i Mörbylånga vet vi ett bra ställe där det även är lätt att parekera bilen. Väderkvarnar är väl nästan symbolen för Öland!

Väderkvarn i Mörbylånga
Nästa mål för dagen, var ett önskemål från min sida. Jag har sedan ett tag tillbaka varit lite nyfiken på Södra Bruket på södra Öland. Det är resterna av ett alunbruk som var i bruk mellan 1804 och omkring 1900. "Självklart" hade jag ju inte riktigt kollat upp exakt var dessa ruiner finns. Jag visste att det var någonstans i närheten av Degerhamn, så när vi såg skylten "Degerhamn 10" styrde vi kosan dit.

Efter några kilometer började jag fundera på om jag inte sett en skylt där det faktiskt står "Södra Bruket" från stora vägen. Och någon sådan skylt hade vi inte sett nu... Efter att ha passerat Degerhamn och åter kommit ut på stora vägen stannade vi till och tittade på kartan. Där kunde vi se att alunbruket skulle ligga strax söder om Södra Möckleby och vi hann väl inte köra många hundra meter förrän vi, mycket riktigt hittade en skylt där det stod "Södra Bruket"!
Ruin vid Södra Bruket
Efter en snabbvisit vid ruinerna for vi söderut mot Ölands södra udde där fyren Långe Jan finns! Självklart passerades Karl X Gustafs mur på vägen, som ju löper spikrakt tvärs över ön från öst till väst.
Karl X Gustafs mur
När vi kom till Karl X Gustafs mur ungefär möttes vi av dimma. Och ju längre söderut vi for, desto mer dimma blev det. Häftigt, men samtidigt lite småkusligt. För man såg i princip ingenting på vägen. Och sista biten ner mot fyren så måste man vara försiktig i vanliga fall, för det är en mycket smal väg, och här betar både kor och får. Och i Schäferiängarna betar hjortar. Och får någon av dessa djur för sig att passera vägen så gör de det! Och rätt var det var så hade man ett par gångare eller en bil framför sig.

På vägen ner mot udden finns ett stort järnåldersgravfält, som jag någon gång ska besöka lite närmare, samt resterna av S:t Johannes kapell. Vi (eller jag) hade tur, då det fanns en parkeringsplats precis intill ruinen, vilket gjorde att vi kunde parkera och ta en snabb titt på ruinen av kapellet som uppfördes på 1200-talet och som övergavs i samband med reformationen. Det sägs att man vid byggandet av fyren Långe Jan så använde man sig av stenar från kapellet!
S:t Johannes kapell
Det blev ett snabbt besök vid Långe Jan, för det var liksom ingen idé att ens gå upp, för vi hade ändå inte sett ett jota. Vi hade en tanke att vi skulle äta lite lunch, eller ta en fika här, men det var inget som direkt lockade oss.
Långe Jan
Istället för att äta lunch nere vid Ölands södra udde, blev det på en restaurang på Ölands köpstad! Efter att ha fått mat i magen så tog vi faktiskt och åkte över till Kalmar och vandrarhemmet där vi bodde för att vila ett par timmar.

Vi for över till Öland igen, för vi hade bestämt oss för att ta oss till Ismantorps borg och lyssna till övertonssång i skymningen. Vi hade varit på det här evenemanget vid ett tidigare besök på Ölands Skördefest och vi ville båda uppleva det igen. För att vara säkra på att få en parkeringsplats på den minimila parkeringen så åkte vi från Kalmar lite drygt en timma innan det hela började. Det innebar att vi hann strosa omkring lite i den gamla fornborgen, som man tror har använts mellan 300-500 e.Kr.

Fast det var mest jag som strosade. Vi upptäckte att en stor flock med får betade inne i fornborgen, och syrran litar inte riktigt på dessa ulliga små djur, så hon valde att hålla sig lite i bakgrunden. Vi passade även på att ta en fika i caféet strax intill borgen innan det hela började.

Och det är en mäktig upplevelse. Man står där i en öppen del av Mittlandsskogen, med en maffig stenmur framför dig. Och det blir fort mörkt där ute i skogsdungen och du har svårt att  urskilja något framför dig. Och helt plötsligt hör man en trumma och en flöjt lite dovt... Efter en liten stund hör man någon "sjunga" en bit bort... Och de kommer närmare...

Och sen ska man ju tillbaka genom skogen till bilen med. Tanken var att man skulle få med sig en fotogenlampa där i skogen, just för att det är mörkt. Men då jag och syrran kom så tidigt så var inte fotogenlampsutdelningen igång än. Istället fick vi förlita oss på vårt mörkerseende, marschallerna som var ganska glest utplacerade på stigen och våra iPhones... Jag snubblade självklart både en, två och tre gånger där på stenarna, och det lät jag alla i omgivningen få veta!
Ismantorps borg

Ismantorps borg
Från början var det tänkt att vi skulle åka tillbaka till Kalmar efter övertonssången där ute i skogen, men syrran var lite nyfiken på hur folkvimlet var i Eriksöre by. Så vi styrde bilen dit. Och vi var inte ensamma om jag säger så. Det var grymt mycket folk. Så mycket folk att vi faktiskt gav upp ganska snabbt och åkte hem till Kalmar trots allt. Vi hade dock bestämt oss för att återvända till Eriksöre under lördagen.

Dekoration, Eriksöre by
Det blir mer Ölands Skördefest i nästa inlägg!