tisdag 23 augusti 2011

Polkagrisar!

Är det något som förknippas med Gränna, så är det väl polkagrisar?! Ok, det kan väl knappast klassas som en utflykt om man som jag (för tillfället i alla fall) bor i Gränna. Men jag bloggar lite om det ändå!

Polkagristillverkningen tar sin början 1859, då den fattiga änkan Amalia Eriksson fick tillstånd att tillverka lättare bakverk och den så kallade polkagrisen för försäljning. Amalia var länge ensam om tillverkningen, men med tiden kom det alltfler polkagrisbagare i Gränna... Idag finns det ett dussintal kokerier i Gränna, som slåss om att få dig att handla i just deras butik, genom olika specialerbjudanden!

Specialerbjudande hos ett av kokerierna
Under sommaren kokas det för fullt och det är självklart möjligt att se hur det går till att göra polkagrisar. Självklart ska polkagrisarna göras för hand, och det är faktiskt rätt så häftigt att se hur det går till... Och inte har man lång tid på sig heller. Tror att polkagrisbagarn har tio minuter på sig från att han hält ut smeten på bordet innan det stelnat och inte går att göra något med! Idag finns det en herrans massa smaker och former på polkagrisarna, men en äkta polkagris är rödvit-randig...

Polkagristillverkning

Polkagristillverkning

Polkagristillverkning fascinerar såväl gammal som ung..

Polkagrisklubbor på G!

Det finns många olika varianter...
Namnet polkagris då? Ingen vet riktigt säkert, men en teori är att när polkagrisarna "lanserades" så var polkadansen en populär dans, och mannen/killen bjöd tjejen på en liten sötsak, även kallad "gresar" på småländska - polkagris. Men ingen vet riktigt...

Öppet: En del kokerier har öppet året runt, medan en del bara har öppet under sommaren
Entré: Det är alldeles gratis att titta på hur tillverkningen går till.
Hitta hit: De flesta kokerierna/butikerna hittar man i centrala Gränna, men det finns även vid Glasbruket, Gyllene Uttern, Brahehus och på Jönköpingsvägen på väg in till Gränna!

söndag 21 augusti 2011

Kumlaby kyrka

På Visingsö finns det två kyrkor. Den ena kyrkan, Brahekyrkan, har jag redan bloggat om. Den andra kyrkan på ön är Kumlaby kyrka, ca 3 km från hamnen, norrut.

Kumlaby kyrka
Det här en kyrka med lång och brokig historia. Här, intill ett omfattande gravfält, anlades den första kristna kyrkan på ön på 1000-talet. Den byggdes som många andra tidiga kyrkor, i trä, men ersattes av en stenkyrka på 1100-talet.

Kyrkan består av långhus, kor, absid och ett något senare tillbyggt västtorn. På 1400-talet valvslogs kyrkan och pryddes med kalkmålningar med motiv från helgonlegender och medeltida symbolik. Under medeltiden fungerade Kumlaby kyrka både som församlingskyrka för de boende på norra delen av ön, samt som försvarsanläggning under orostider.


Under 1500-talet slogs Visingsös båda församlingar samman till en, och när Brahekyrkan stod färdig på 1630-talet flyttades all kyrklig verksamhet dit. Per Brahe förvandlade då Kumlaby kyrka till skollokal för "Schola Brahea" - el Visingsborgsskolan som grundats av Per Brahe d.y. Per Brahe lät kapa tornspiran och uppförde en plattform där eleverna studera astronomi. Kyrkan fungerade som skola i 175 år, innan den lämnades åt sitt öde.

Under några år på 1800-talet använde Missionskyrkan kyrkan som sin lokal. 1922 genomgick kyrkan en genomgripande restaurering som gav den sitt nuvarande utseende.

Första gången jag var på Visingsö, var jag faktiskt aldrig inne i kyrkan. Jag ville vänta tills syrran var med. Hon blir ju lite "putt" om jag redan "gjort allt" när vi är ute på våra äventyr! Däremot så passade jag på att gå ett varv på kyrkogården, och hittade en hel drös med vackra gravstenar! Men när syrran då var på plats tidigare i somras, så passade vi på att besöka kyrkan och gå upp i det berömda tornet, när Remmalaget ändå stannade här vid kyrkan.
En av gravstenarna på kyrkogården
Det här är en kyrka helt i min smak! "Liten" stenkyrka, och inte alltför mycket inredning som "stör". Här i Kumlaby kyrka finns det inte ens fasta kyrkbänkar! Detta beror ju naturligtvis på att kyrkan användes som skollokal under många år och att man då rev bort kyrkbänkarna...

Kumlaby kyrka, interiört
Och så var det ju det där kyrktornet med... Jag och syrran var ju tvungna att gå upp i det. Syrran hade ju dessutom inte vågat sig upp när hon var här på skolresan... ;) Och det är ingen barnlek vill jag lova! Första delen är riktigt, riktigt smal, med trappsteg som knappt går att gå på. Och mörkt är det. Sedan blir det lite bredare, med rejäla trätrappor. Men vilket avstånd det är mellan trappstegen. Jag fick ta i för kung och fosterland när jag klev upp. Väl uppe i tornet är det bara att njuta av utsikten! Och om jag hade haft kikaren med mig hade jag nog kunnat se huset jag bor i nu i sommar på andra sidan Vättern! Och sedan skulle man ju ner igen... Dagen efter kyrktornsäventyret hade jag (och syrran) en saftig träningsvärk i benen...

Utsikt från kyrktornet
Utsikt över prästgården
Öppet: maj-augusti (2011 är kyrkan öppen dagligen 7 maj-28 augusti, kl. 11-17)
Pris: 20 kr för vuxen, 10 kr för barn
Hitta hit: 3 km norr om hamnen på Visingsö.

lördag 20 augusti 2011

Remmalag

Om det är något man förknippar med Visingsö med, så är det väl Remmalagen, hästskjustarna på ön? Ja det trodde jag i alla fall. Men det har visat sig att folk inte har en aning om vad Remmalag är, när vi på turistbyrån har svarat på frågan vad man kan/ska se och göra på Visingsö!

Jag premiäråkte dessa Remmalag först nu i somras, och jag tyckte att det var på tiden, framför allt med tanke på vart jag jobbar i sommar... Princip alla jag känner, åkte till Gränna och Visingsö på skolresa, och besökte då Andréemuseet, tittade på när man gjorde polkagrisar och åkte Remmalag på Visingsö. Förutom min klass då. Och varför vi aldrig gjorde denna resa, det vet jag inte!

Men, nu har även jag besökt Andréemuseet, nej förlåt mig, Grenna Museum, tittat på när man gör polkagrisar och varit på Visingsö och åkt Remmalag. Vad gäller Grenna Museum har jag inte bara besökt, jag har ju under våren och sommaren även guidat där!
Remmalag
Dessa hästskjutsar har funnits på ön i mer än 100 år, och det tog sin början i slutet av 1800-talet då ångbåtsrederierna började göra s.k. lustresor ut till Visingsö. Namnet Remmalag kommer från att man använde flakvagnar. Rem = ribba, la = flak, och därav namnet Remmala(g).

Utsikt från Remmalaget
Det finns flera turer att välja mellan, men den vanligaste turen är den s.k. Kumlabyturen, och den startar då vid hamnen på Visingsö, går förbi Visingsborgs slottsruin, genom ekskogen och upp till Kumlaby kyrka. Där gör turen ett stopp, och den som vill får gå upp i tornet på Kumlaby kyrka (20 kr), och sedan åker man tillbaka hamnen genom ekskogen. Den här turen tar ca 1 timma, och är i mina ögon alldeles lagom! Det finns även turer som går ner till Näs (södra udden) eller upp till Tempelgården på norra delen av Visingsö, men dessa krävs det förbokning alt. att det är minst 10 st som vill åka på den turen.

Det går även bra att boka ett remmalag med egen kusk för en tur på ön om man så önskar! En kul grej om man ska fira något och vill skjutsa gästerna till/från hamnen!
I väntan på återfärd...
Säsong: Högsäsongen är under sommarlovet!
Pris: Kumlabyturen kostar 75 kr för vuxen och 45 för barn.
Hitta hit: Utgår från hamnen på Visingsö

fredag 19 augusti 2011

Brahekyrkan

600 meter från färjeläget på Visingsö hittar man Brahekyrkan, uppförd av ätten Brahe. På platsen där Brahekyrkan står, fanns tidigare Ströja kyrka, uppförd på 1100-talet, som var kungarnas kyrka, dvs kungarna på Näs. Det har förmodligen funnits en enkel träkyrka redan tidigare på platsen.
Brahekyrkan
Brahekyrkan uppfördes i  början av 1600-talet uppförde greve Magnus Brahe, på grunden av den medeltida Ströja kyrka. Magnus Brahe hann aldrig bli klar med kyrkan, utan det var hans brorson och efterträdare Per Brahe d.y. som färdigställde kyrkan som invigdes 1636. Per Brahe d.y. ville inte att det "bara" skulle vara en kyrka, utan den skulle även fungera som gravkyrka, konstmuseum, lokal slotts- och församlingskyrka, och nationalhelgedom! I sakristian hittar man en vacker silverskatt med bl.a. det som anses vara Ebba Brahes brudkrona. I gravkoret vilar sex medlemmar ur Braheätten, dock ingen av grevarna. Kyrkan har en separat klockstapel som uppfördes på 1670-talet då det visade sig att kyrktornet var för klent för de nya kyrkklockorna som Per Brahe d.y. hade beställt!

Jag är inte helt på det klara i vilken "stil" kyrkan är. Första tanken är det "måste" vara barock, för visst förknippas väl den svenska adeln och 1600-talet med barocken?! Men så läser jag bl.a. på turistbyråns hemsida att det är en hallkyrka i renässansstil! Nu är jag absolut ingen kännare av sådana här byggnadsstilar så jag ska inte uttala mej. Däremot tycker jag att det är en otroligt vacker kyrka, som är väl värt ett besök!

Altaret
Predikstolen

Apostlaskulpturer
Ebba Brahes brudkrona
Klockstapeln
Jag har ju en förkärlek till gamla kyrkor, och att kliva in i Brahekyrkan är en angenäm upplevelse. Till det yttre tycker jag inte att kyrkan är något speciellt, men interiört är kyrkan helt klart sevärd! Här finns vackra målningar, skulpturer av bl.a apostlarna, ett "maffigt" gravkor... Pricken över i:et hade varit om någon/några av grevarna Brahe varit begravda i kyrkan, men man kan inte få allt. Är man på Visingsö tycker jag inte att man ska missa ett besök i Brahekyrkan!

Öppet: Maj-augusti (under 2011 är kyrkan öppen 11-17 dagligen perioden 7 maj-28 augusti.)
Entré: Fri entré
Hitta hit: Följ bara vägen upp för backen efter hamnen.

torsdag 18 augusti 2011

Visingsöborgen Näs

Nere vid södra udden på Visingsö hittar man ruinen efter Sveriges första kungaborg - Näs. Borgen, eller slottet, uppfördes i mitten av 1100-talet, och var tänkt som ett ointagbart fäste under fejderna mellan de Sverkerska och Erikska ätterna.
Visingsöborgen Näs

Läget, på en udde med utsikt åt alla håll är strategiskt valt, och då man räknade med att anfallen skulle komma från landsidan är försvarsmuren vänd mot norr. Under 11- och 1200-talen bodde och dog flera kungar här. Karl Sverkersson som blev mördad av Knut Eriksson som sedan tog över makten. Erik Knutsson dog av hetsig feber, Johan Sverkersson dog av sotdöden (död pga sjukdom), och Magnus Ladulås som dog av sjukdom. Som så många andra slott (och ruiner) jag besökt så har det använts som fängelse, och Näs gjorde det under Knut Erikssons dagar. 1318 brändes borgen ned i striderna mellan
Magnus Ladulås söner, och den har varit en ruin sedan dess!

Visingsöborgen Näs
Inför mitt första besök vid Näs hade jag hört så mycket om borgen så förväntningarna var ganska så stora... Att det var Sveriges första kungaborg. Att flera kungar har bott här och att i alla fall fyra av dem även dog här... Det är verkligen ett "måste" om man är på Visingsö... osv. Alltså var jag ju tvungen att trampa ner till södra udden för att ta en liten närmare titt och väl framme så blev jag faktiskt lite besviken. "Allt" som finns kvar är nån yttermur. Visst hade jag ju läst nånstans (säkert på jobbets hemsida) att en stor del av borgen har ätits upp av sjön, men jag hade nog ändå förväntat mej lite mer! Och nog kan man säga att Vättern ätit upp det mesta av borgen. Det finns en ingång som man gå igenom, men väl igenom den hittar man inget mer spännande än Vättern! På något sätt hade jag trots varningstexter förväntat mej något mer av borgen, exakt vad vet jag ju förstås inte!

På en informationstavla vid ruinen kan man läsa att slottet hade en s.k. privet (toalett) och att man fortfarande kan se "rännan" efter den. Men icke att jag hittade något som liknande en toalettränna... Men så när jag och syrran var nere vid Näs, för visst måste man ju se ruinen ändå, så hörde jag en barnfamilj prata om rännan och när de kikat klart så gick jag och syrran dit där dem varit och kikade lite. Och jag skulle aldrig någonsin kunna gissa mig till att detta var toalettresten. En liten "inskjutning" i muren... Och även om jag blev besviken över ruinen vid mitt första besök, så kan jag rekommendera ett besök där. För det är ett trevligt besöksmål. Jag måste sluta ha så höga förväntningar av allting helt enkelt!

Om du har läst böckerna om Arn och/eller sett filmerna om densamme, så vet du att det var just här som Knut Eriksson dödade Karl Sverkersson. Arn var ju med när det hände. Och om du inte har läst böckerna eller sett filmerna än så ber jag om ursäkt för att jag har avslöjat en liten del om vad som händer!
Toalettrännan!
Öppet/Tillgängligt: Året om
Hitta hit: Södra udden på Visingsö

tisdag 16 augusti 2011

Visingsborg

Det "första" man ser när man närmar sig hamnen på Visingsö är ruinen efter Visingsborg, basen och den första hörnstenen i Per Brahe d.y:s s.k. slottstriangel. Övriga slott i denna triangel är Brahehus norr om Gränna, och Västanå säteri söder om Gränna.
Visingsborg sett från färjan
Grunden till Visingsborg lades på 1560-talet av Per Brahe d.ä. då han blev upphöjd till greve av Erik XIV vid hans kröning 1561. Per Brahe d.ä. förlänades samtidigt Visingsö av kungen, och han lät då påbörja byggandet av Visingsborg.

Under Per Brahe d.ä:s tid uppfördes den västra längan, och materialet hämtades delvis från Alvastra kloster i Östergötland. Sonen Magnus Brahe uppförde den södra längan - slottets ståtligaste del där det var tänkt att grevefamiljen skulle bo, samt östra längan - med köks- och ekonomiutrymmen.

Per Brahe d.y uppförde den norra längan som var avsedd för betjäningen. När slottet var färdigbyggt hade det sex torn med förgyllda spiror som höjde sig över tak och trappgavlar. Bland inventarierna fanns ett imponerande bibliotek, en rustkammare för uppåt 800 man. Slottets vallar och bastioner var bestyckade med kanoner. Till slottet hörde även ett antal karpdammar, ett par av dessa finns fortfarande kvar att beskåda ett par kilometer norr om ruinen, samt fem trädgårdar med ca 2000 fruktträd.

När Per Brahe d.y. dog 1680 drogs grevskapet in till kronan genom Karl XI:s reduktion. Ägaren till Visingsborg, Nils Brahe, lyckades rädda undan en liten del av inventarierna, som nu finns på Skokloster, men det mesta slumpades bort på auktioner i Jönköping kring år 1700.

Mellan åren 1716-1718 hyste slottet ca 2000 krigsfångar, de flesta ryssar, från Karl XII:s härjningar. Natten mellan 22-23 december 1718 ödelades Visingsborg i samband med en eldsvåda, som enligt sägnen ska vait anlagd av krigsfångarna. Vid senare efterforskningar har det visat sig vara en fångvaktare som var orsaken till eldsvådan. Däremot var väl krigsfångarna knappast villiga att hjälpa till att släcka branden, och kanske är det därför som de har fått skulden för det hela!?
Det går bra att besöka slottsruinen, dock kommer man inte "ända in" i ruinen p.g.a rasrisken, men man kommer ändå nära inpå! Runt om ruinen finns det informationsskyltar som berättar om Visingsborgs historia och dess olika delar.

Idag är det lite svårt, ja för mig i alla fall, att förstå vilket praktslott Visingsborg en gång var, då det bara återstår en länga av slottet, men man kan ändå få en liten känsla för hur stort det faktiskt var, i och med att man tagit fram grundmurarna igen! Och det är något visst med en ruin där bara stenväggarna finns kvar...

Öppet/Tillgängligt: Året runt.
Hitta hit: Vid hamnen på Visingsö.

söndag 14 augusti 2011

I Amalias fotspår

Som på många orter runt om i vårt avlånga land, kan man i Gränna under sommaren, följa med på en stadsvandring. Här har man passande nog valt att "följa" polkagrisens moder - Amalia Erikssons fotspår. Polkagrisens historia börjar 1859, då änkan Amalia Eriksson får tillstånd av magistratet, att tillverka finare bakverk, och den s.k. polkagrisen!

Då jag jobbade, och stängde turistbyrån, så missade jag tyvärr början av vandringen, men jag hann i fatt dem på torget i Gränna, och där berättade vår guide lite om en annan person som betytt mycket för Gränna - Per Brahe d.y. Det var nämligen han som grundade staden Brahe-Grenna år 1652, mitt i sin slottstriangel - Västanå slott, Brahehus och Visingsborg på Visingsö, och då är det kanske inte så konstigt att man har en byst över honom mitt på torget i Gränna.

Per Brahe d.y.
Längs med vandringen stannade vi till vid olika hus och fick veta mer om dessa, t.ex. vart Amalia Eriksson bott, var Grännas första allmänna skola var, Sveriges första vandrarhem låg. Man får också veta mer om Bolling, som var den som såg till att Vitöfynden från Andréexpeditionen kom till Gränna, var S.A. Andrée föddes. Och nu vet jag även vart Alf Svensson (KD:s före detta partiledare) bor. Vandringen avslutades lämpligtvis vid Södra Parken, där södra Tullstugan finns. Det var nämligen här som Amalia Eriksson började tillverka sina polkagrisar... Här finns sedan 1997 en bronsstaty över Amalia.

Grennaskolan, f.d. borgmästaregården
Stadsvandrare

Gamla folkskolan
Gamla vandrarhemmet
 
Franckska Gården. 1600-talsbyggnad som varit skola samt första platsen för Andréemuseet.
 
Andréegården. Här föddes S.A. Andrée 1854.


Södra Tullstugan, platsen där polkagristillverkningen tog sin början.
Jag tycker sådana här vandringar är kul, även om det mestadels lockar människor i övre medelåldern och pensionärer. Ibland undrar jag också varför en del går med på dessa vandringar. De vet ju redan allt, och de är även snabba på att lägga till sin kunskap om guiden "glömt" att berätta något. Ska jag vara ärlig, så har jag gått den här vandringen två gånger i sommar. Båda gångerna missade jag början... Och första vandringen jag var på så var det uppenbart enbart Grännabor som gick med på denna vandring, och det var ett par stycken som ideligen lade till information, intressant naturligtvis, men samtidigt lite irriterande. Och jag tycker att det är lite respektlöst mot guiden. För i mina ögon blir det som att han/hon som hela tiden lägger sig, inte tycker att guiden är kunnig nog... Fast de vill väl bara väl, och att vi andra ska få veta så mycket som möjligt om deras fantastiska stad.

Och varje gång jag går med på en sån här tur, så känner jag att jag vill jobba som guide... Men, att vara på en turistbyrå är minst lika bra!

lördag 13 augusti 2011

SAAB Bilmuseum


I den staden där jag kommer ifrån och hör hemma, finns ett museum tillägnat bilmärket SAAB! Inte helt oväntat då man tillverkat SAAB sedan "urminnes" tider. Hur länge till, vet vi ju förstås inte. På SAAB Bilmuseum, eller SAAB Car Museum som det officiella namnet är, kan man se allt från URSAAB:en till framtidens SAAB:ar, och "allt" däremellan! Ja, här finns även SAAB:ar man inte visste har funnits. Eller jag hade ingen om dem i alla fall. =)

URSAAB:en. Som jag tycker är riktigt läcker!
Museet visar självklart några av sina rallybilar, och däribland ett par som Erik Carlsson "på taket" körde! För dig som undrar var smeknamnet kommer ifrån, så är det så enkelt som att SAAB:en emellanåt hamnade på taket när han körde rally!

Rallybilarna brukar locka mycket folk...

På de tidiga modellerna kan man tydligt se SAAB:s ursprung. Flygplanstillverkning. Kolla grillen på bilen!

En något annorlunda SAAB...

Jag ska med en gång erkänna att jag inte är någon jättefantast av bilar, men jag gillar ändå att besöka det här museet. Det kan kanske bero på att SAAB är en stor del av Trollhättans nutida historia, och att även om jag aldrig satt min fot på SAAB-fabriken, förutom vid sådana här familjedagar, så är det en del av mig. Många i min familj/släkt men även kompisar har jobbat/jobbar på SAAB. Det är liksom en del av Trollhättans själ. Jag tycker självklart det vore tråkigt om man tvingades lägga ner fabriken...

Om det är någon som funderar på vad SAAB egentligen betyder och inte orkar googla det så kan jag avslöja det här, det står för Svenska Aeroplans AktieBolaget, och man började alltså med flygplanstillverkning (1937). Bilar har man hållt på med sedan 1947, även om själva serieproduktionen inte kom igång förrän 1949.


En av de "senare" modellerna...


SAAB 900 Turbo!

Lite annorlunda cykelhållare!

Framtidens SAAB? Och om man kikar riktigt noga kan man ana Erik Carlsson på taket på bilden!

Mer information om museet, öppettider och priser hittar du här!

Hitta hit: SAAB Car Museum ligger i det s.k. NOHAB-området, strax söder om centrala Trollhättan. Och det är faktiskt här som SAAB började sin bana som flygplanstillverkare. Alltså är man tillbaka där allt började. Museet ligger granne med Turistbyrån, så det är bara att följa skyltarna mot Turistbyrån.


torsdag 11 augusti 2011

Domarringen i Hästevadet

Domarringen i Hästevadet, strax utanför Vargön, var länge ett "okänt" ställe för mig. Jag hade sedan "urminnes tider" sett skylten med sevärdhetskringla där vid vägen varje gång man susat förbi mellan Vargön och Hunneberg. Men jag har liksom aldrig stannat till, förrän ett par år sedan då jag gav mig tusan på att ta en liten närmare titt på den där domarringen!

Den här domarringen består av åtta resta stenar och står på en av två intilliggande gravhögar, och jag har för mej att jag läst nånstans att dessa gravhögar är en del av ett större gravfält, men att det mesta av detta gravfält har försvunnit i samband med att järnväg och väg har dragits fram! Man tror att domarringen här är från järnålderns första hälft, då detta är en vanlig gravtyp för just järnåldern.

Härifrån har man en fantastisk vy mot Hallebergs rasbranter och den s.k. Ättestupan, där det sägs att åldringarna förr i tiden (hur länge sedan vet jag förstås inte), "kastade" sig ut, då de inte längre var arbetsföra! Enligt sägnen sägs även detta (kring Ättestupan) vara platsen för Asatrons Valhall!

Det här är en sån där plats som jag tycker är lite kul att trampa omkring vid, för det är ju lite häftigt att järnålderns människor varit här och gått på samma ställe. Tyvärr har jag inte så många i min bekantskapskrets som tycker det är lika spännande med gamla gravfält, så oftast besöker jag dem alldeles ensam. Men vad gör det när allting kommer omkring?


Sten med inskription.
Öppet/Tillgängligt: Året om.

Hitta hit: Vägen mot Vänersnäs från Vargön, finns det en skylt med sevärdhetskringla, sväng vänster in på liten väg direkt efter denna skylt!

måndag 8 augusti 2011

Övedskloster

Strax utanför Sjöbo hittar vi Övedskloster Slott. Slottet har sitt ursprung i ett premonstraterkloster som grundades här på 1100-talets mitt. Man vet inte så mycket om munkarna eller klostret, och tyvärr finns det idag inte några synliga delar kvar av klostret.

I samband med reformationen i Danmark 1536 (Skåne tillhörde ju Danmark vid den här tiden) så upplöstes klostret och blev en kungsgård. Övedskloster är sedan början av 1600-talet i privat ägo, och fick sitt nuvarande utseende på 1770-talet, efter ritningar av Carl Hårleman, efter direktiv av Hans "Bygge-Hans" Ramel. Slottet ägs än idag av familjen Ramel och är inte öppet för allmänheten. Däremot är trädgården öppen för besökare alla dagar.

Jag var sugen på att besöka Övedskloster under en ganska lång tid, men det skulle dröja ända till hösten 2009 innan jag kom dit! Syrran hade självklart tittat in lite på innergården redan hösten 2006! Jag vet faktiskt inte riktigt varför det dröjde innan jag kom dit. Men jag kom dit i samband med de skånska turistbyråernas årliga turistbyråresa, och det var riktigt intressant att få höra om slottets historia. Fast det tänker inte jag tråka er med. Enda nackdelen var att det här var typ sista besöket på vår två-dagars-resa som varit intensiv, så jag var i alla fall lite seg och trött när vi var där, och kanske att jag inte riktigt kunde njuta fullt ut av anläggningen! Även om man inte kommer in i själva slottet  så kan jag rekommendera ett besök här, och parken/trädgården är riktigt vacker att promenera i.





Vill du veta mer? Besök då Övedsklosters egna hemsida!

Öppet: Slottet är ej öppet för allmänheten. Parken är öppen dagligen kl. 9-16

Om jag inte missminner mej så är det Fri entré.

Hitta hit: Från Sjöbo kör väg 13 mot Höör, skyltat.