söndag 25 augusti 2013

Eksjö - Den unika trästaden

Jag hade grandiosa planer för vad jag skulle göra på min semester, läs utflykter inom busskortets gränser, som då är Jönköpings län. Det blev inte riktigt så. För jag tyckte det var rätt så skönt att bara vara hemma och lulla. Men, jag kom till Eksjö i alla fall. Risken är nu att det här blir ett långt inlägg, men jag ska försöka hålla mig kortfattad...

Hade två mål med mitt Eksjöbesök, och det var dels att gå en stadsvandring och dels se/lyssna på musikkåren. Lyckades med båda målen, så besöket var mycket lyckat. Kom dessutom in i Eksjö kyrka, vilket jag inte hade räknat med, då det vankades bröllop senare under dagen! I det här inlägget ska jag försöka hålla mig kortfattad. Det kan komma separata inlägg om vissa hus/gårdar, och det kan ju vara bra att ta till detta fram i höst när utflykterna minskar drastiskt och jag ändå vill hålla bloggen vid liv!

Eksjö är en stad med gamla anor. Platsen omnämns som tingsplats redan på 1300-talet. Här löpte vägen mellan biskopssätena Linköping i norr, och Växjö och Kalmar i söder, samman med vägen från Västergötland mot Östersjökusten. Platsen blev en naturlig samlingsplats för handel och tingsförrättningar.

1403 fick Eksjö stad sina stadsrättigheter av Erik av Pommern, och det medeltida Eksjö låg ca 500 meter sydväst om den nuvarande stadskärnan. Under det Nordiska  sjuårskriget (1563-1570), och då man fick veta att den danske fältherren Daniel Rantau var på väg mot Eksjö, valde Eksjöborna att 1568 bränna ner sin egen stad. Samma år skickade Erik XIV ett brev till sin slottsbyggare i Vadstena, flamländaren Arendt de Roy, där han befalldes att skyndsamt ge sig till Eksjö... På Erik XIV:s befallning flyttades sedan staden till den ås där stads- och sockenkyrkan var belägen sedan medeltiden.

1856 inträffar en ny katastrof i Eksjö. Stadsdelen söder om kyrkan brinner ner nästan helt fullständigt efter att en vårdslös gesäll torkat sina kläder framför öppen eld. Den norra stadsdelen räddades efter att befolkningen gjort en brandgata genom att riva bort hälften av ett hus.

Eksjös sena historia präglas av verksamheten vid regementena. Eksjös militära traditioner daterar sig faktiskt ända tillbaka till 1400-talet, då Ränneslätt började användas som militär mötes- och övningsplats. Militära förband övade sedan slutet av 1600-talet utanför staden. 1686 kom Kungliga Smålands kavalleriregemente att knytas fastare till Eksjö. Flera regementen har därefter varit förlagda till Eksjö. Garnisonen är Eksjös tredje största arbetsgivare. Och mer än så tänker jag inte snöa in på Eksjös militära historia...

Nu till min dag i Eksjö... Strosade omkring lite i gamla stan och tog en fika innan jag drog mig mot Stora torget för att se när musikkåren passerade vid kyrkan ungefär. Inte visste jag att man faktiskt till och med stannade till vid kyrkan och spelade några marscher och lite annat. Vi fick höra någon Astrid Lindgrenlåt, men nu minns jag faktiskt inte vilken det var.

Varje lördag under sommaren så kan man se och höra hemvärnets musikkår då de går genom Eksjös centrala delar. Det här verkar vara något som både turister och Eksjöbor uppskattar! Jag som är lite svag för musikkårer ville ju självklart inte missa det här! Och jag blev inte besviken.

Musikkåren leddes av hästar

Uppställda på torget framför kyrkan


 
När musikkåren vandrat vidare såg jag att folk (som med all sannolikhet inte hörde till bröllopet) gick in i kyrkan, så passade jag på jag med. Vem vet när man är i Eksjö nästa gång och har möjlighet att komma in i kyrkan? På platsen har det legat en kyrka sedan medeltiden. Den nuvarande kyrkan är uppförd 1887-1889 i klassisk grekisk/romersk tempelstil, efter det att 1666 års kyrka, rivits. Tornet från 1784 fick vara kvar. Det är en ljus och luftig kyrka, utan direkta utsmyckningar, som vägg- och takmålningar och mängder av tavlor som det kan vara i en del kyrkor. På väggarna hittade jag några vapensköldar.
Eksjö kyrka
 

 
Nu var det dags att ta sig mot Turistbyrån, så att jag inte skulle missa stadsvandringen. Stadsvandringar är ett perfekt sätt att få lära sig lite mer om stadens historia och byggnader och personer.
 
Under stadsvandringen passerade vi bl.a. Fornminnesgården, vars äldsta byggnad uppfördes på 1600-talet. Gården var kopparslagargård under tre sekler. Den siste kopparslagaren är verksam fram till 1910. 1923 köper Eksjö fornminnes- och hembygdsförening gården och därav dagens namn på gården.
Fornminnesgården
Vi gick sedan vidare mot Eksjö museum, där jag (vi) fick veta att det tidigare varit ett garveri. Det röda trähuset fungerade som garveri under 1800-talet(?) och tegelbyggnaden under 1900-talet. Hann tyvärr inte med något besök på Eksjö den här gången, men jag ska ju ha ett skäl att åka tillbaka eller hur?
 
Eksjö Museum

Staty i museiparken
Nästa anhalt var vid Forssellska gården, med anor från 1600-talet. Här var ett garveri 1812-1867, och namnet på gården kommer från möss- och hattmakaren Axel Forssell som ägde gården från sent 1800-tal.
Vår guide inne på Forssellska gården
På vår vandring visade vår ciceron (guide) en dörr på ett hus, som kanske inte riktigt passade ihop med huset i övrigt. Man, tror att (är ganska säker på) att den här dörren ursprungligen är den gamla kyrkans dörr! Kul att man tagit tillvara på den tycker jag.
 
Gamla kyrkans dörr?
Vi gick även igenom innergården till Aschanska gården. Släkten Aschan kom till gården på 1830-talet. Idag är det ett museum. När fröken Hedda Aschan dog 1984, fanns inga arvingar. Gården med alla inventarier övertogs då av en stiftelse. När man kommer in i huset är det som att förflyttas tillbaka till förra sekelskiftet... Hann tyvärr inte med det här heller den här gången...

Skylt sedd från Norra Storgatan
 
Aschanska gården, sett från Norra Storgatan

Innergården på Aschanska gården

Innergården på Aschanska gården
 Vid Stortorget finns en ryttarstaty. Och i 9 fall av 10 så betyder ryttarstaty, kungastaty. Men inte i Eksjö. Så klart. Nej, det här en av Smålands ryttare från 30-åriga kriget! Bakom statyn finns Stadshotellet, som från början var rådhus.
 
Ryttarstatyn med stadshotellet i bakgrunden
Det är inte bara gamla kyrkans dörr som tagits tillvara i Eksjö, på en dörr så kan man faktiskt se hur man satt dit två kyrkbänksdörrar, som utsmyckning.

Kyrkbänksdörrar från gamla kyrkan
Från början var ju inte husen så färgglada som de är idag. Det var gråa hus. Men, för att piffa till det lite, så målade man oftast dörren i en avvikande färg. Så det är därför som man idag kan se hus med väldigt avvikande dörrfärg från övriga huset.
 
 
 
Eksjös minsta hus.
Vid Lilla Torget upptäckte jag när jag kom till Eksjö ett rosa hus med både locklistpanel och panel på förvandring, samt pilastrar! Och vore det inte för att intendenten på museet i Gränna hade visat mig detta på en vandring som hon höll för oss på turistbyrån/museet tidigare i år så hade jag ju inte haft en aning om det här. Men nu gick jag igång! Det här är då Falleniuska gården eller Peder Skomakares gård, det må vara osagt vilket, för det satt två skyltar på fasaden! Men, huset uppfördes under slutet av 1600-talet! Och Peder Skomakare ska ha bott här...
Fallenuiska gården/Peder Skomakares gård
Vid Lilla torget ligger även Societetshuset. Detta hus uppfördes 1829-30 av handlanden Samuel Aschan. Det blev snabbt ett centrum för stadens nöjesliv med teaterföreställningar, dans och allmän sällskaplig förströelse som det står på skylten på huset. Efter stadsbranden 1856, inkvarterades människor från den södra stadsdelen här. 2868 gör Eksjös första frikyrka sin entré i huset. Idag är det bostäder.
Societetshuset.
Jag hade en underbar dag i Eksjö, med fantastiskt väder, god fika, musikkår och stadsvandring. Hit kommer jag åka fler gånger. Och jag har ju faktiskt både Eksjö Museum och Aschanska gården kvar att upptäcka. Nästa gång skulle jag vilja ha bil och kunna åka lite utanför Eksjö för att upptäcka vad kommunen har ett erbjuda!

Jag vet att jag redan förra året sade att jag skulle ta mig till Eksjö under julmarknaden. Men när det väl var dags så var jag lite småkrasslig och jag var inte så sugen på att åka buss, tåg och buss för att ta mig dit. Men, nu har jag ju gjort det en gång, och det är ju inga bekymmer. Så jag ska verkligen försöka ta mig till Eksjö och dess julmarknad!

fredag 2 augusti 2013

Lillåleden

Tidigare i veckan, då jag fick för mig att verkligen ta tag och städa i ett av mina rum, hittade jag en folder som heter "Till fots i Jönköping och Huskvarna", som jag hittat på turistbyrån eller biblioteket i Jönköping, jag minns inte vart det var. Jag hade helt glömt av den här foldern, men blev nu lite sugen på att ge mig ut på någon runda, men först skulle jag städa lägenheten ordentligt...

Igår när jag satt vid datorn och googlade för att ta reda på när Hakarps kyrka är sk sevärdhetskyrka så fick jag upp ögonen på Bråneryds kapell och kyrkogård, som ska finnas någonstans i Huskvarna. Jag fick syn på det kapell som jag trodde var Bråneryds, hade jag tittat lite mer noggrant (läs: läst hur text och bild hörde ihop) hade jag sett att det kapell jag trodde var kapellet på Bråneryds kyrkogård i själva verket finns på Huskvarna kyrkogård...

Men men, nu kom jag på den där foldern, där kanske Bråneryds kyrkogård finns med... Och ser man på, inte nog med att jag lokaliserade kyrkogården, jag kunde till min glädje se att en promenadslinga - Lillåleden, passerade kyrkogården. Det bästa med den här foldern är att den förutom har dels en stor översiktskarta, även har lite mer detaljerade kartor över lederna, och även en kortare beskrivning om själva promenaden samt var närmsta busshållplats finns. Och ser man på, linje 31 har en hållplats som heter just Bråneryds kyrkogård. Själva leden är 4,5 km. Efter lite velande fram och tillbaka så bestämde jag mig för att gå från Huskvarna centrum och till kyrkogården, för att sedan ta bussen tillbaka.

Jag kikade lite närmare på kartan och kom fram till att det kan inte vara så himla svårt att hitta till den där kyrkogården. Dessutom passerar jag ju andra trevligheter som då Huskvarna kyrka och kyrkogård, och jag ska mer eller mindre gå längs med Lillån. Och 4,5 km är ju inte så långt.

I foldern står följande om leden: "Följ Lillån från Bråneryds kyrkogård till Huskvarna centrum på lättgångna skogstigar och parkvägar. Mellan Lillåvägen i Bråneryd och Huskvarna centrum går leden på parkvägar och är lätt att gå, söder om Lillåvägen är terrängen lite svårare (just det där sista läste jag aldrig igår...).
Söder om Bråneryds kyrkogård går du över en gångbro och följer Lillåns västra sida på grusvägen norrut. Som alternativ kan du följa grusvägen västerut uppför backen till dammen och sedan följa skogsstigen norrut genom lövskogsområdet. Från Bråneryd följer du gångvägen i parkstråket längs Lillån, förbi Smedbyn, Sotarevallen och Huskvarna kyrka till Huskvarna centrum.
Busslinje 31, hållplats Bråneryds kyrkogård, körs endast vardagar med ett glest antal turer.
Busslinje 1, 13, 15, 32 och 121 (fast visst måste det vara 101, för 121 finns väl inte längre?), hållplats Esplanaden."

Men, för säkerhetsskull så packade jag ner en Jönköpingskarta i ryggsäcken, för jag litar inte helt på mig och skulle jag råka villa bort mig är det bra att ha en karta där jag kan lokalisera mig genom gatunamnen. I foldern finns nämligen inte alla gatunamn med...

I foldern står det: "Lederna är inte markerade i terrängen utan vandraren får själv söka sig fram med hjälp av kartan." Och det var väl egentligen det som fick att mig plocka med den vanliga kartan också. På kartan finns det som sagt var lämpliga busshållplatser, alternativa möjligheter på bra leder (om man skulle vilja avvika lite). Vidare kan man läsa att man själv tar ansvar för att man har rätt kläder skor för terräng och väder, och att lederna går på stigar, vägar och cykelvägar, och att de inte bara är reserverade för vandring...

Bara att följa prickarna...

Bäst att ha vanlig karta med sig också...
Efter att ha varit på Willys i Huskvarna och köpt en Mer och en Dubbeljapp (måste ju ha lite energi) så började jag min vandring mot Bråneryds kyrkogård. Första stoppet blev vid Huskvarna kyrka.

Kyrkan och kyrkogården hittar man mitt i centrala Huskvarna. Det är en röd träkyrka med fristående klockstapel, och uppfördes 1907-1908, på initiativ av brukspatron Wilhelm Tham vid Husqvarna vapenfabrik. Innan Huskvarna kyrka uppfördes använde man ett gammalt krutmagasin på fabriken, ja om man ska tro på Wikipedia, jag har faktiskt inte forskat vidare i om detta är sant... Tham gav byggnadsarkitekten vid vapenfabriken, Birger Damstedt. Kyrkan överlämnades som gåva till dåvarande köpingen den 26 november 1908.

Kyrkan har en fornnordisk byggnadsstil och liknar till viss del en norsk stavkyrka, med den skillnaden att Huskvarna kyrka har liggande virke. Personligen tycker jag att den har vissa drag med Kiruna kyrka...

Kyrkan har genomgått tre större renoveringar, 1930, 1955 och 1986, där renoveringen 1930 var den mest genomgripande. Arkitekten bakom den nya interiören och de nya inventarierna som då togs i bruk var stadsarkitekt Göran Pauli, Jönköping.

Jag har också läst att Huskvarnas första kyrkogård låg på någonstans inom fabriksområdet, men att man sedan flyttade kyrkogården till sin nuvarande plats i slutet av 1800-talet. I början av 1900-talet revs den gamla kyrkogården... Om jag inte minns fel så flyttade man även på kvarlevorna, och dessa ligger nu i en stor gemensamhetsgrav. Här kan man läsa mer om Huskvarna första kyrkogård.

Huskvarna kyrka
Klockstapeln på Huskvarna kyrkogård

Huskvarna kyrkogård med kyrkan och klockstapeln.
När jag gick där och letade bra fotovinklar hittade jag Alfred Dahlins grav. Och han måste ju ändå ha gjort något bra för Huskvarna om han till och med fått en skola döpt efter sig. Och det är ju en ståtlig gravsten med kolonner och en relief av karln...
 
Fast ska jag vara ärlig så "hoppades" jag hitta hans grav här, för på väg in till kyrkogården så läste jag på en informationsskylt om att han träffat Selma Lagerlöf, och inspirerat/uppmuntrat henne till att skriva en ny geografibok för skolan. Boken heter "Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige".
 
Efter lite mer forskning har jag nu fått veta at Dahlin arbetade som lärare här i Huskvarna och att han var en föregångsman för skolans utveckling. Inte bara i Huskvarna utan i hela Sverige. Man kan säga att han är grundskolans fader... Men jag ska inte snöa in mer på Dahlin nu.
 
Alfred Dahlins grav

 
Förutom Alfred Dahlins grav så hittade jag ett kapell på kyrkogården, som var misstänkt likt det som jag trodde låg på Bråneryds kyrkogård. Och det kan ju inte finnas två likadana kapell... Så jag måste ha läst fel tidigare. Kapellet uppfördes 1909 och arkitekten är även denna gång Damstedt. Kapellet står på en fornlämning från 1300-talet - Garpa skans.
 
Kapellet på Huskvarna kyrkogård
Nu var ju då frågan hur jag skulle göra. Skulle jag strunta i att promenera bort till Bråneryd, för nu hade jag fått se byggnaden jag var ute efter, även om jag inte kom in i den... Bestämde mig för att trots detta promenera bort. Jag hade ju redan bestämt mig, och 4,5 km är ju inte så långt att gå. Hittade ingen utgång från kyrkogården som tog mig direkt till den cykelväg jag såg bakom kyrkogården, så jag fick traska ut genom huvudingången och sedan liksom runda kyrkogården. Självklart fanns det en utgång närmare...
 
Jag hade foldern i fickan med rätt karta framme, så det skulle väl inte vara några problem att hitta. Jag stötte på patrull ganska omgående. Jag visste att jag skulle gå över en bro, men var det den första bron jag såg, eller finns det en bro längre bort? Jag valde det sistnämnda. Och hoppades att jag skulle komma till Vapenvallen och Zinkens Damm så småningom. Det gjorde jag. Men jag är tämligen säker på att jag gick fel väg. För när jag kom till Vapenvallen och även såg Zinkens damm så låg de inte på rätt sida i förhållande till hur jag skulle ha dem när jag läste på kartan. Jag korrigerade min väg och fortsatte traska.
 
Lillån
Var tämligen säker på att jag nog ändå kanske gått lite fel, så jag halade fram min kommunkarta och kollade upp ett par vägar som jag visste att jag passerat och sedan letade jag mig upp från cykelvägen mot en bilväg och hittar då, som tur är, Lillåvägen som jag nu ska följa. Traskar vidare längs Lillåvägen men känner mig osäker, även om jag samtidigt vet att jag är på väg åt rätt håll. När Lillåvägen tar slut ska jag gå på en cykelväg och sedan så ska jag korsa ån någonstans enligt foldern. Jag hittar cykelvägen (som är en grusväg) och promenerar in där. Efter en kort sträcka skymtar jag hustak åt vänster, men ser samtidigt en bro till höger... Vad ska jag välja? Jag väljer att ta till höger, men efter att ha gått i fyra fem minuter känner jag mig väldigt osäker. så jag väljer att gå tillbaka och gå mot husen. Jag vill ju inte gå helt vilse. Nu kollar jag växelvis på foldern och stadskartan. Kommer till husen och hittar snart ut till stora vägen. Nu är det bara att traska söderut...  Det är inte den här vägen som foldern "säger" att jag ska ta, men jag vill å andra sidan inte riskera att gå vilse, och jag har lokaliserat kyrkogården på kommunkartan.
 
Ser Bråneryds herrgård på min vänstra sida och vet nu att jag är på rätt väg, och en bit längre upp i backen ser jag en busshållplats, så jag tänker att jag går dit och ser vad det står på den, och ser man på, jag har hittat till Bråneryds kyrkogård!
 
Så här i efterhand så är jag tämligen säker på att jag hade kommit till kyrkogården om jag fortsatt gå på grusvägen, men better to be safe than sorry!


Bråneryds kyrkogård är Huskvarnas yngsta, och invigdes 1958. Men det hade förts diskussioner sedan 1920-talet om att en ny kyrkogård och nytt kapell behövdes. Det är en mycket vacker kyrkogård där områdena är uppbyggda i terrasser då man nyttjat den kuperade terrängen.

Jag kunde ganska snart konstatera kapellet jag först trott låg här faktiskt var det som finns på Huskvarna kyrkogård! Både kapellet och klockstapeln andas verkligen 1950-tal! På kapellet ska det finnas en gallerport i brons, men denna lyckades inte jag hitta. Nu letade jag inte så jättenoga heller, för jag ville inte missa bussen, som inte går så jätteofta, och jag orkade inte promenera tillbaka heller...
Klockstapeln på Bråneryds kyrkogård

Kapellet på Bråneryds kyrkogård

Vackert järnkors

Bråneryds kyrkogård

Busshållplatsen!
Summa summarum: ingenting är enkelt för Jenny. Jag kan konsten att virra bort mig, även med karta. Jag är som sagt var glad att jag tog med mig den "vanliga" kartan så jag kunde dubbelkolla när jag kommit lite fel. Vilket jag gjorde. Är man från trakten så är det nog inga större problem att tolka kartan, men jag har ju knappt promenerat bortanför Esplanaden i Huskvarna...

Men jag skulle inte klaga om kommunen trots allt får för sig att markera upp lederna. Jag tror att det lockar fler folk ut i naturen... För min del så var det ganska självklart att jag skulle virra bort mig, bara i och med det att jag läste i foldern: "Lederna är inte markerade i terrängen utan vandraren får själv söka sig fram med hjälp av kartan."

Om detta avskräckt mig från andra promenader som finns i foldern? Verkligen inte.