torsdag 30 juli 2015

Det stora Gotlandsäventyret, dag 4: Roma kloster

Redan i planeringsstadiet för det stora Gotlandsäventyret talade jag om för syrran och hennes sambo att jag gärna skulle vilja besöka Roma kloster, och det visade sig att även syrran spanat in detta ställe. Sagt och gjort, minst två ville dit. C, skrek inte att inte ville dit i alla fall... Så efter att vi varit i Lummelundagrottan så ställde vi in GPS:en på Roma kloster och började köra inåt landet.

När vi kom till Roma så talade GPS:en om för oss att vi skulle svänga in mot Roma kyrka och sedan skulle vi in på en annan väg, det som både jag och syrran tyckte var konstigt att en sådan här känd plats och sevärdhet inte var skyltad från vägen. Så vi var båda lite osäkra på om "fru GPS" som vi kallar GPS:en för verkligen hänvisade oss till rätt ställe. Hur som helst så körde vi på en ganska smal, rak väg, genom en allé och till slut så kom vi faktiskt fram till Roma Kungsgård och Roma Kloster. När vi sedan åkte tillbaka mot Visby, valde vi en annan alléväg ut till huvudvägen och visst var det skyltat lite längre söderut. Varför GPS:en valde den andra är en gåta för mig och syrran.

Platsen är känd sedan åtminstone vikingatiden då det hölls Allting här på platsen, mitt på ön. Här samlades representanter för de tjugo gotländska tingen, för att besluta om sådant som gällde hela ön. Då var det praktiskt att göra detta på ett centralt ställe. Och Roma ligger mitt på ön...

På 1100-talet kom cisterciensermunkar hit och byggde ett kloster, och det är inte ovanligt att kloster och kyrkor uppfördes vid gamla samlingspunkter, både religiösa och icke religiösa. Här hade ju folket redan samlas, då var det lätt att få folket hit även vid och efter kristnandet. Det var munkar från Nydala kloster som 1163 grundade Monasterium Beatae Mariae Gutnaliae, som var klostrets medeltida namn. Klostret bestod av en kyrka, bostäder för munkar och lekbröder samt en byggnad med kök och matsal.

Det finns väldigt få dokument kvar som beskriver klostrets historia, så man vet inte så jättemycket om klostret. Klostrets förste kände abbot, Petrus, var personlig lärjunge till Bernhard av Clairvaux. Man vet att Roma kloster, till skillnad från moderklostret, var rikt från början och ägde stora egendomar på Gotland, Öland och Estland! Munkarna sålde jordbruksprodukter i Visby och man exporterade även till andra Hansastäder. Den siste abboten, Johannes Bohnsack, tvingades 1519 att avstå de estländska godsen till Kristian II, och några år senare, senast 1531, i samband med reformationen, konfiskerades klostret helt till kronan. Klostret blev då Roma Kungsgård, och brukades då av länsherrar som försåg danske kungen och hans hov med livsmedel. I samband med freden i Brömsebro 1645 blev Gotland svenskt och fram till 1832 disponerades kungsgården av öns landshövding som löneförmån.

Roma Kungsgård

Klosterbyggnaderna stod kvar ganska orörda under 1500- och 1600-talen, men på 1730-talet byggde landshövding Johan Didrik Grönhagen, en ny mangårdsbyggnad och tog då sten från klosterruinerna. I samband med denna ombyggnad raserades bl.a. valven på klosterkyrkan - en präktig kalkstensbyggnad från sent 1100-tal tidigt 1200-tal, i typisk cistercienserstil efter mönster av Fontenay i Burgund. Kyrkan inreddes till ladugård. I början av 1800-talet lät landshövding Cederström riva yttermurarna till sidoskeppen ytterligare. Efter en eldsvåda 1898 tog man bort ladugårdsinredningen.

Roma klosterkyrka

Idag finns inga synliga rester kvar av klosterbyggnaderna, utan det som finns kvar är rester av klosterkyrkan. Man gjorde en mindre utgrävning 1961 som avslöjade klosterbyggnadernas läge. Kyrkoruinen är omgjord till till friluftsteater och här spelas Shakespearepjäser varje sommar.

Murrester
"Abbotens hus"
Det finns dock inga belägg för att abotten
verkligen bott här. Huset är uppfört på 1200-talet
men har förmodligen använts som förråd...
Brygghuset från 1800-talet. Här har funnits ett hus sedan
klostertiden.
När vi kom till Roma kloster visade det sig att det skulle hållas ett genrep för en ungdomsteater som skulle ges ett par dagar senare, så vi kunde tyvärr inte gå in i ruinen, utan vi fick hålla oss utanför. Hade vi bara kommit 30-45 minuter tidigare så hade vi kunnat gå in. Nu såg vi ruinen ganska bra ändå, men det är ju alltid trevligt om man kan gå innanför murarna. Men, det får bli en annan gång. Vi kom fram till alla tre att det inte var sista gången vi var på Gotland!

Innan vi begav oss tillbaka till campingen så kikade vi lite snabbt på utställningen inne i själva kungsgården. En utställning som Roma Hembygdsförening har gjort. Därefter blev det även ett kort stopp vid Roma kyrka. Bara så att jag fick fotat den utifrån. Vi hade redan besökt ett antal kyrkor och kyrkoruiner sedan vi kom till Gotland och jag ville inte tvinga på syrran och C ett besök till. Men ett fotostopp var helt ok!

Roma kyrka: Den nuvarande kyrkan byggdes 1215-1255, under inflytande från cisterciensermunkarnas klosterkyrka, och anses därför sakna såväl kalkmålningar som torn. Huruvida det är sant eller inte, vet jag inte. Det är en treskeppig kyrka och den mest romanska på hela Gotland, och kallas ibland för "den falska basilikan". Den är byggd som en hallkyrka tvärs över, men sidoskeppen är som hos basilikan längre än mittskeppet... Det är en av de större kyrkorna på Gotlands landsbygd. På kyrkogården finns en klockstapel, där det hänger tre klockor som fram till 1929 fanns i Gammalsvenskby i Ukraina.

Roma kyrka
Klockstapeln med kyrkklockorna från
Gammalsvenskby i Ukraina

måndag 27 juli 2015

Det stora Gotlandsäventyret, dag 4: Lummelundagrottan

Är man på Gotland så är det väl i princip ett måste att besöka Lummelundagrottan. Och självklart var vi där. Jag kan ju erkänna att jag inte visste så mycket om den där grottan/de där grottorna innan vi var där. Och det är lika bra att erkänna att jag inte kommer ihåg så där jättemycket nu heller. Men, jag vet att man fram tills nu har utforskat ungefär 4,5 km och att det är en av Sveriges största grottor. Man har känt till grottan ganska länge och redan på 1920-talet försökte ta sig in i grottan, men att det inte var förrän i slutet av 1940-talet som det faktiskt "hände" något. Det var tre pojkar, som de omnämns hela tiden - Örjan Håkansson, Percy Nilsson och Lars Olsson, som på allvar började undersöka grottsystemet. Självklart var det ingen som trodde på dem i början... 1959 tog man upp en tunnel som gjorde det möjligt för allmänheten att besöka de salar och gångar som pojkarna några år tidigare hade upptäckt.

Visningsingången
Det är bara möjligt att besöka grottan tillsammans med en guide, och de har under högsommaren guidade turer var 10:e minut så det krävs lite logistik... I besöket ingår även utställningen i Grottcenter och en liten film där två av pojkarna, som nu är gubbar berättar om sina äventyr inne i grottan. För den lite mer äventyrlige har man även "det stora grottäventyret" som bl.a. innefattar att man åker båt... Nej, det är inget för mig. Jag håller mig till basguidningen. Det räcker gott och väl... Själva guidningen inne i grottan tar ca 30 minuter om jag inte minns helt tokigt, och man får bl.a. se "Bergakungens sal" och "Kapellet" på den här visningen.

Inne i grottan

Inne i grottan

Inne i grottan

Vad vi kanske inte räknade med var att det var väntetid på över timman för att få komma med på en visning, men den dagen vi var där var det inget kanonväder på förmiddagen och det lockade väl en hel del att besöka en gammal grotta. Men, vi passade på att äta lite lunch innan, även om utbudet kanske inte var det största i restaurangen, och priset var väl i dyraste laget i förhållande till portionen. Men, man vet att besökarna vill äta, och det finns ingen konkurrens förutom ett café alldeles intill grottmynningen...

Ha gärna nån långärmad tröja på er, då det inte är mer än ca 8 grader inne i grottan. Guiden berättade även var ursprungsingången är till grottan och självklart så gick de flesta dit för att kika, och så även vi. Självklart måste man ha sett originalingången när man ändå är på plats. Strax intill denna ingång, uppe på klinten finns det dessutom en rauk. Det är nog inte Sveriges mest kända rauk precis, även om den fått ett namn "gamle patron".

Originalingången till grottan

Originalingången till grottan

Pilen markerar då ut rauken där på klinten

Efter vårt besök i Lummelundagrottan tog vi husbilen och for iväg till Roma och klosterruinen där...

söndag 26 juli 2015

Det stora Gotlandsäventyret, dag 3: Visby, del 2

Här kommer då fortsättningen på Visbybesöket den 7 juli!

Efter lunchen så var målet Botaniska Trädgården, men det tog ett litet tag innan vi kom dit, vi stötte ju på ytterligare några kyrkoruiner och så var det eftermiddagsfika som gällde! Men, har man semester så har man. Första ruinen vi stötte på efter vår lunch var ruinen av
S:t Lars kyrka: som uppfördes på 1200-talet och som är uppkallad efter S:t Laurentius som på 200-talet blev halstrad till döds. Kyrkan övergavs i samband med reformationen på 1500-talet. Den har en lite annorlunda arkitektur då den påminner om en bysantisk kyrka, och här finns branta och smala trappor och gångar att utforska. Och hade det inte varit för C, så hade vare sig jag eller syrran vågat oss upp där i gångarna!

S:t Lars ruin, från en av gångarna

Alldeles intill S:t Lars kyrkoruin ligger
Drottens kyrkoruin: även denna kyrka uppfördes på 1200-talet, systerkyrka till S:t Lars. Namnet kommer från det gammalnordiska ordet för härskare och Gud. Självklart passade vi på att kika in här också! I en liten park utanför Drottens kyrkoruin hittade vi sedan en staty över Christopher Polhem. Jag undrade såklart varför han stod där, men då fick jag läst att han faktiskt är född på Gotland. Där ser man. Alltid lär man sig något nytt.

Drottens kyrkoruin, sett från S:t Lars kyrkoruin

Christopher Polhem
Vi gick nu vidare och hittade ett litet mysigt café, där det blev en snabbfika innan det var dags att fortsätta utforska Visbys gator och gränder, och vi gick inte många meter förrän vi sprang på nästa kyrkoruin, nämligen
S:t Clemens kyrkoruin: hade vi vetat så hade vi förstås fikat här istället då man i det intilliggande hotellet kunde köpa picknickkorgar som man sedan avnjuter i kyrkoruinen. Den äldsta kyrkan på platsen uppfördes förmodligen ungefär samtidigt som S:t Hans, där vi började vår ruinvandring, omkring 1060, och är en av de äldsta kyrkorna i Visby.

S:t Clemens

Nu var vi ju riktigt nära Botaniska trädgården, men syrran ville kika lite mer på ringmuren, så vi styrde kosan mot den, och det är väl ingen som är förvånad att vi då stötte på ännu en kyrkoruin, nämligen
S:t Nicoali kyrkoruin: en av Visbys mäktigaste ruiner. På 1200-talet var S:t Nicolai centrum för dominikanerbröderna. Här kom vi dock inte in. Men, vi kunde ändå kika in i ruinen då det var glasväggar här. Den här ruinen används kontinuerligt, så det är väl för att skydda den som man inte bara kan kliva in där!

S:t Nicolai


När vi insåg att vi faktiskt inte skulle komma in i ruinen så styrde vi stegen mot
Ringmuren, denna drygt 3 km långa mur omsluter hela det medeltida Visby och är faktiskt norra Europas bäst bevarade stadsmur. Å, detta epitet älskar ju Fredrik och Kristian i På Spåret... :-) Muren uppfördes 1250-1288 i kalksten och av de 29 tornen återstår 27! Om jag inte missminner mig så uppfördes muren för att hålla bönderna utanför staden, och tvinga dem att betala tull för att få sälja sina varor. Det var alltså inte för att hålla dansken borta, nej när dansken började härja här så fanns redan muren! Vi gick utmed muren tills vi kom till väktargången, en rekonstruerad del där man kan se hur det kunde se ut under medeltiden. Tyvärr glömde jag ta kort på väktargången, men vi var självklart uppe och kikade!

Ringmuren

Nu gick vi snabbt igenom Gotlandsänget och Paviljongsplan för att komma till
Botaniska trädgården: som anlades 1855 av sällskapet De Badande Wännerna, som bland annat ville verka för "bevarandet av Visby stads säregna skönhet och ålderdomliga prägel". Här finns en rad växter som egentligen trivs mycket bättre i varmare klimat såsom mullbär, fikon, valnötsträd, näsduksträd, magnolior med mera. Jag som alltid norpar en liten broschyr när tillfälle ges, hittade en sådan över Botaniska och upptäckte då att det minsann ska finnas en liten kyrkoruin vid ena ingången, denna ruin måste ju utforskas lite närmare. Syrran var väl inte så jättenöjd, hon hade ju redan "tvingats" besöka sex kyrkoruiner och en domkyrka! Men, jag hade bestämt mig, och vi var ju tvungna att gå ur Botaniska någonstans, så varför inte vid ingången där ruinen efter
S:t Olofs kyrka: idag återstår bara delar av västtornet murkärna av det som en gång var en av Visbys största kyrkor!

Botaniska trädgården
S:t Olofs kyrkoruin

Nu ville syrran kolla in Kallis (Kallbadhuset) en snabbis, men först ville jag kolla in en av Visbys smalaste,  och mest fotograferade gränd, Fiskargränd. Här har faktiskt Pippi Långstrump spatserat, eller om hon kanske red på Lilla Gubben. Jag minns inte. Det är inte svårt att förstå varför gatan/gränden är så populär att fotografera när man ser alla rosor! Men vi ska inte tro att det alltid varit så här. Rosorna planterades först på 1930-talet...
Fiskargränd

På vår väg mot Kallis passerade vi den äldsta delen i ringmuren men även en av Visbys äldsta byggnader,
Kruttornet: byggt på 1100-talet. Det är en kastal (försvarsanläggning) vid Visbys gamla hamn. Det är 25 meter högt och det ska gå att besöka under sommartid! Detta hade vi dock inte koll på, eller så kan det ha varit så att jag inte orkade gå i mer trappor så jag talade inte om att det gick att gå in där. Jag minns faktiskt inte riktig...

Kruttornet

Alldeles intill Kruttornet hittar vi Almedalen, som en gång var hamnen i det medeltida Visby, idag en vacker park med lekplats för de mindre barnen och en damm där många olika sorters fåglar brukar trivas. Det är här som alla politiker samlas under Almedalsveckan, som infaller vecka 27 varje år.

Almedalen

Nu började i alla fall jag bli lite trött och längtade tillbaka till campingen, men det var inte dags för det riktigt än. Först kikade vi snabbt på Kallis, men bara från utsidan och sedan letade vi oss ner till gästhamnen och en av glassbarerna där. När vi satt och njöt av vår glass upptäckte vi rundturståget, och då C ville åka det så åkte vi det.
Kallis

Turen tog oss runt ringmuren på dess utsida, och det var rätt skönt att få sitta ner en stund och bara åka med och lyssna, och då fick vi bl.a. se ruinen efter
S:t Görans kyrka: som byggdes på 1200-talet intill ett sjukhus för spetälska som var i bruk till mitten av 1500-talet. Man placerade kyrkan och sjukhuset utanför ringmuren för att minska smittrisken. Det finns inget kvar av sjukhuset ovan jord. Kyrkogården användes även vid asiatiska böldpesten 1710, då 459 människor dog i Visby och under koleraepidemin på 1850-talet.

S:t Görans kyrkoruin. Ja det är taket på tåget man ser.
Nej, jag orkade inte redigera bort det!

När vi åkt turen så var det dags att besöka Fornsalen, Gotlands museum, men innan vi kom dit sprang vi på
Burmeisterska huset: som uppfördes på 1600-talet av Hans Burmeister, en av många tyska invandrare. Byggnaden ger en unik bild av hur en köpmangård kunde se ut! Alldeles intill Burmeisterska huset ligger
Gottvaldska huset: ett av få nybyggnationer i 1500-talets Visby. Detta hus stod ursprungligen på S:t Hansgatan.

Burmeisterska huset

Gottvaldska huset

Vi avslutade vår dag i Visby på
Gotlands Fornsal: som upptar ett helt kvarter i Visby. Byggnaden uppfördes 1776 och museisamlingarna flyttade hit 1879. Här får man ta del av Visbys spännande historia i 24 rum... Här finns t.ex. ett bevarat packhus, man får se hur en handelsbod kunde se ut, hur man bodde förr i tiden, slaget vid muren 1361 skildras och här finns flera av de speciella bildstenarna, Gotlands svar på runstenar!

Gotlands Fornsal

Bildsten på Gotlands Fornsal
Innan vi tog bussen tillbaka till campingen slog vi till och käkade mat i en korvkiosk vid gästhamnen, och tillbaka på campingen blev det en hård(?) kamp i minigolf innan vi återigen fick ta del av en magisk solnedgång!

fredag 24 juli 2015

Det stora Gotlandsäventyret dag 3: Visby, del 1

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så blir Visbydagen uppdelad i två delar. Jag kommer inte heller gå in så "djupt" på någon av de platser vi besökte utan det blir separata inlägg lite längre fram, med fler bilder och mer information. Om jag inte gör så här så kommer detta inlägg bli evighetslångt, så långt att inte ens jag kommer att orka läsa det! Så det här inlägget kommer "handla" om det vi hann med fram till lunchen!

Från början var det tänkt att vi skulle cykla in till Visby, eller rättare sagt syrran och C skulle cykla och jag hade hyrt cykel inne i Visby. Jag skulle då åka buss in till Visby och sedan skulle jag cykla med syrran och C tillbaka till campingen. Ev. skulle vi även cykla lite på onsdagen. Men, det blåste halv orkan (ja det kändes så) så jag avbokade cykeln och syrran och C hängde med mig på bussen istället. En väldigt positiv sak är att Kneippbyn har en egen buss som kör sträckan Kneippbyn-Visby-Kneippbyn, så vi behövde inte gå så långt för att komma till busshållplatsen.

Vi fick tipset av busschauffören, ja jag frågade, att vi skulle gå av vid Öster Centrum och sedan gå på bussen för hemfärden nere vid hamnen, då Visby är en stad som lutar ner mot Östersjön. Och det vet ju alla att man blir andfådd av att gå uppför... Så när vi kommit in till centrum så kikade vi lite snabbt vid just Öster Centrum innan vi letade oss innanför ringmuren och Visbys alla butiker, restauranger, caféer, kyrkoruiner och museer och allt vad som finns där inne i den gamle Hansestaden som ju sedan 1995 även finns med på UNESCO:s världsarvslista.

Österport

Det "första" vi gjorde när vi kommit innanför muren var att leta upp ett trevligt kafé. En i gruppen var kaffesugen! Nu dricker ju inte jag kaffe, men en cola och nåt sött sitter ju aldrig fel. Vi passerade en del ställen innan jag fick "lurat" in dem på S:t Hans Café och Orangeri. På en skylt utanför stod det något om att de har stans mysigaste trädgårdsservering (eller något i den stilen). Jag struntade i vilket. Jag visste precis vart jag hamnat. Jag skulle få fika mitt i en gammal klosterruin! Och jag kan hålla med. Det är en supermysig atmosfär där inne bland resterna efter
S:t Hans kyrka: som är uppförd på den plats där Visbys äldsta stenkyrka låg, en plats som förmodligen även varit en hednisk offerplats. Ruinerna är det som finns kvar av de två(!) kyrkor som uppfördes här på 1200-talet. Alldeles intill S:t Hans kyrka byggdes även S:t Pers (Peters) kyrka, och de kom att delvis dela väggar!De båda kyrkorna förföll kraftigt under 1600- och 1700-talen och man kom även att hämta sten härifrån för att bygga nya hus.

Ruinerna vid S:t Hans café
När vi fått i oss kaffe, cola och en sötsak var (minns inte vad vi valde...) så hade vi siktet på Domkyrkan. Syrran som inte är lika förtjust som mig att springa omkring i kyrkor ville i alla fall till Domkyrkan, så det var ett måste på vår lista. Men innan vi kom dit så sprang vi på S:ta Katarina (Karins) kyrkoruin vid Stora torget, och vi konstaterade redan då att vi skulle käka lunch här någonstans på torget. Men först in i ruinen efter
S:ta Katarina kyrka: som är Visbys största och kanske vackraste kyrkoruin! Den uppfördes av franciskanerorden som grundade sitt konvent (kloster) här vid dagens Stora Torget 1233. Kyrkan byggdes om och till genom århundradena och långhuset blev faktiskt aldrig helt klar. En söndag i början av 1540-talet när prästen stod framför altaret rasade det ena valvet, "och sedan dess har kyrkan stått öppen för hundar och svin, så där stank där inne så Gud förbarme", klagade länsherre Rud ett tiotal år senare!

S:ta Katarina kyrkoruin vid Stora torget
S:ta Katarina kyrkoruin
Det kan vara mycket roligt i en kyrkoruin!
När vi beundrat de vackra gotiska bågarna siktade vi in oss på
Domkyrkan, eller S:ta Maria kyrka: från 1225 och som från början var de tyska köpmännens kyrka i staden. Under medeltiden fanns det inte mindre än åtminstone 16 kyrkor i Visby. Av dessa är det bara Domkyrkan som fortfarande är i bruk. Men, det var inte bara de tyska köpmännen som ville höra till S:ta Maria kyrka, utan även de bosatta köpmännen var intresserade av att höra hit, så kyrkan fungerade faktiskt, med vissa inskränkningar som församlingskyrka. Kyrkan blev upphöjd till domkyrka 1572.

Interiör Domkyrkan

Vi tog sedan trapporna upp till Norderklint för att kanske få till ett hyfsat foto av domkyrkan, men även få en utsikt över Visby. Och vi blev inte besvikna. Utsikten är helt fantastisk och visst fick vi till några hyfsade kort av kyrkan härifrån.

Domkyrkan, sett från Nordreklint
Utsikt från Nordreklint
Utsikt från Nordreklint

Vi gick sedan mot ringmuren och hamnade vid Nattmannens tomt, där vi försökte (utan att lyckas) få till en hyfsad bild på oss med muren i bakgrunden. Nattmannen hade ett jobb som ingen annan ville ha. Inte ens bödeln. Nattmannen eller Rackarn som han också kallades var bödelns medhjälpare, och det var han som hästslaktare och hämtade latrintunnorna i stadens fina hus... Idag finns inte vare sig bödelns eller nattmannens hus kvar, men namnet finns kvar som en påminnelse.

Visby ringmur vid "Nattmannens tomt"

Nu började det kurra i våra magar och vi begav oss ner mot Stora Torget igen, och efter visst velande så lyckades vi faktiskt enas om en restaurang!

torsdag 23 juli 2015

Det stora Gotlandsäventyret, dag 2: Oskarshamn-Kneippbyn

Måndagen den 6 juli var det då dags för de tre musketörerna att ta husbilen över till Gotland. Efter lite sovmorgon och en liten frukost så packade vi ihop våra grejer och åkte in till Oskarshamn centrum, dels för att kolla in stan lite men även hitta någonstans att äta lunch innan vi ställde oss i färjekön. Vi irrade omkring lite med husbilen innan vi hittade en parkering och sedan blev vi lite oense om vart vi skulle äta, vilket i och för sig inte är så konstigt! Det blir så emellanåt när ingen av oss kan/vill säga vad vi är sugna på. :-) Efter visst velande så kom vi fram till att någon av restaurangerna i närheten av husbilen! När vi väl avnjutit buffén som bestod av en spännande blandning av asiatisk mat och svensk mat var det dags att ta oss till färjeterminalen. Nykomlingar som vi var på det där att åka färja till Gotland så var vi incheckade och klara lite mer än en timme innan avgång!

Färjeöverfarten gick riktigt bra, inte ens syrran som avskyr att åka båt klagade något nämnvärt. Förutom att den maten hon siktat in sig på var slutsåld. Vi satsade på en fika istället och bestämde oss för att käka när vi kommit över till Gotland.

På båten till Gotland!
På båten till Gotland
Visby, sett från färjan

När vi kom fram till Kneippbyn där vi skulle övernatta i tre nätter så var det kö ända upp till stora vägen, så jag och syrran klev ur husbilen och promenerade ner till receptionen för att checka in oss! Det visade sig att någon smart person med husvagn bestämt sig för att parkera mitt i backen ner till receptionen och därmed stoppade upp hela trafiken. Det kopplade nog inte att han kunde köra fram när de andra bilarna försvann...

Incheckade och klarade letade vi upp vår plats, men var faktiskt lite besvikna när vi kom fram till den. Den motsvarade inte riktigt de förväntningar vi hade utifrån campingens hemsida och bokningen. Men, campingen var i princip fullbokad så när vi hade två andra platser att välja mellan så valde vi den framför den platsen vi blev tilldelade. Då hade vi alla fall ingen som kom i vägen för vår utsikt! För utsikten över Östersjön var det verkligen inget fel på.

Utsikten från vår campingplats. Innan vi bytte.
Vi kom att stå framför elskåpet...

När vi fått ut våra campingmöbler bestämde vi oss för att fixa nåt att äta. Ingen av oss var sugna på att grilla så det blev en pizza på pizzerian. Innan vi kröp till kojs så satt vi ute och njöt av en helt fantastisk solnedgång. Det var kanske lite kyligt, men det går ju alltid att klä på sig!

En av alla de foton jag tog av solnedgången

Visste du förresten att Kneippbyn en gång var en kurort? Det visste då inte jag förrän jag var tvungen att googla lite om området! 1907 köpte nämligen en Karl Kallenberg mark för att grunda en kurort i enlighet med Sebastian Kneipps riktlinjer, och det alltså Sebastian som gett namn åt området. I början fanns det såklart ingen camping utan man bodde i villor som fanns här, t.ex. Läkarvillan och Trolltippen. Från mitten av 1960-talet utvecklades kurorten till dagens turistanläggning med sommarland och vattenland, äventyrsgolf,  med hotell, stugor, lägenheter, villavagnar och femstjärnig camping. Kneippbyn är idag en av de mest kända turistanläggningarna på Gotland.

Villa Villekulla finns inne på sommarlandet.
Ska man tro Kneippbyns hemsida så är
det här originalhuset som är med filmerna
om Pippi Långstrump!

Egentligen var väl vi (jag, syrran och hennes sambo) fel målgrupp för den här campingen, då vi ju inte har några barn. Och så här i efterhand hade vi nog gillat den andra campingen (strax norr om Visby) bättre. Men, nu har vi bott på Kneippbyn och det är absolut inget fel på campingen.

onsdag 22 juli 2015

Det stora Gotlandsäventyret, dag 1: Kaxholmen-Oskarshamn

I år gick årets husbilsäventyr till Gotland. Och jag känner mig själv. Jag kan inte hålla mig kort nog att sammanfatta allt i ett enda inlägg. Så det får bli "dag-för-dag"inlägg istället. Ev. kommer jag att dela upp Visby i två delar.

Hur som helst. Som så många andra så hade vi bokat plats på färjan Oskarshamn-Visby och då vi inte ville åka från Kaxholmen till Oskarshamn så påbörjade vi vår resa till Gotland söndagen den 5 juli. Visst, det är ingen jättesträcka att åka Kaxholmen (Huskvarna)-Oskarshamn, men vi kände alla att det skulle vara skönt att vara på plats i Oskarshamn redan på måndag morgon för då skulle vi kunna ta det lite lugnt och inte behöva stressa iväg direkt på morgonen.

Efter ett kort stopp på A6 redan och godisinköp i Vetlanda (av alla ställen) så kom vi till slut fram till Oskarshamn och Gunnarsö Camping där vi skulle bo en natt. Efter att vi hade ställt husbilen på vår plats och plockat fram våra campingmöbler så var det två av tre i sällskapet som ville bada. Den tredje, som är undertecknad, tycker inte det är så vidare värst nödvändigt att bada, bara för att det är lite varmt... Men, jag bytte i alla fall om till badkläder och efter vissa protester så kom även jag i vattnet! Efter doppet var det bums in i duschen, för att få upp värmen, och efter det så var det korvgrillning som stod på programmet. Jag älskar grillad korv och skulle förmodligen kunna leva på det sommartid!

På plats på Gunnarsö Camping!
Som ni ser så tycker jag det var kallt i vattnet...

Mätta och belåtna tog vi oss an minigolfbanan som var en sån där äventyrsbana. Undertecknad vann, till vissas förvåning, men det var ju bara 12 banor, och det är ungefär så länge jag orkar hålla ut! :-)

En av banorna på minigolfen
på Gunnarsö Camping
Efter golfkampen gick vi en kvällsrunda runt campingen för att se oss omkring i omgivningarna. Det är ett måste. Det vet ju alla som campat, att man måste kolla in hur campingen ser ut och för att se om man fått bästa platsen eller inte. Vi kom fram till att vi hade en hyfsad plats i alla fall.

Tittar man noga ser man Gotlandsfärjan
tuffa ut från Oskarshamn!
Två på promenad...
Jag kan helt klart tänka mig att campa igen på Gunnarsö. Det är en lagom stor naturskön camping, inte långt från Oskarshamn centrum. Man har även en fin utsikt mot Blå Jungfrun på campingen.