måndag 25 april 2011

Sveriges äldsta sluss och Ströms Slott

På påskafton 2011 var det strålande sol från en klarblå himmel, alltså en perfekt utflyktsdag. Men vi åkte inte så lång, utan vi höll oss i grannkommunen i söder - Lilla Edet. En kommun som jag tror de flesta av oss bara svischar förbi längs E45:an...

Det som drog oss till Lilla Edet var att här finns Sveriges äldsta sluss, och då jag var vid slussarna i Vänersborg häromdagen och sprungit omkring bland Trollhättans slussar ett otal gånger genom åren, så tänkte jag att då kan vi ju passa på att besöka Sveriges äldsta sluss också.

Jag har "vetat" om att Sveriges äldsta sluss finns i Lilla Edet väldigt länge, men har liksom aldrig känt behovet av att åka dit och glutta. Varför titta på något som inte är i bruk? Så tänkte jag för ett tiotal år sedan. Men sedan kom jag på att det kan ju vara lite intressant ändå. Men jag åker ju inte till Lilla Edet bara för att titta på en gammal sluss...

Men så frågade syrran på påskaftons förmiddag vart jag hade planerat att vi skulle åka någonstans. Åka någonstans? frågade jag. Jag var helt inne på att vi skulle åka till Öresjö och sitta där i varsin "brassestol" och sola våra blekfeta kroppar. För det var vad vi diskuterade på långfredagen... Men så fick syrran dåligt samvete för att jag inte kan/får sola mina operationssår på benet, och tyckte då att en liten utflykt kunde vara på sin plats.

Det var då jag kom på att vi kanske skulle kunna åka till Lilla Edet och titta på slussen, för att sedan köra "Hjärtumsvägen" hemåt och till Öresjö för lite sol i alla fall. Jag kan ju alltid lägga en "strumpa" över såren...

Som jag har skrivit tidigare här på bloggen så fanns det redan på 1550-talet planer på en segelbar väg mellan Västerhavet och Vänern. Arbetet med slussen här i Lilla Edet påbörjades på 1580-talet efter förslag från kung Johan III och 1607 kunde slussen invigas.Innan dess fick man lasta ur båten och transportera allt på land förbi fallen. Ganska jobbigt och omständigt. Slussen förbättrades åtskilliga gånger under 1600-talet och slutligen under Gustaf III:s regering under åren 1782-84. Slussen användes fram till 1916, då den nuvarande slussen invigdes.

Jag kan faktiskt inte påstå att jag blev speciellt imponerad. Eller jo det är jag ju, av att man redan på 1500-1600-talet kunde konstruera ett bygge som gjorde att man kunde tömma och fylla vatten i en "bassäng" jämna ut nivåskillnaderna. Men jag tror att det kanske berodde på avsaknaden av t.ex. slussportar som gjorde att jag inte blev "imponerad".

Sveriges första sluss

Vi åkte sedan över Göta älv, till Ström för att titta lite närmare på Ströms Slott. Lite på avstånd så att säga. Vi ville inte gå in på gården då det är i privat ägo, även om grinden var öppen... Istället gick vi ner till Strömsparken och njöt av utsikten mot slottet.

Slottet har en ganska brokig historia. Det har funnits ett slott på platsen sedan 1400-talets mitt. Nuvarande slottet har sitt ursprung i en barockanläggning (1600-talet). Kända ägare till slottet är Rutger von Ascheberg och landshövding D. Macklean och dennes släktingar, bl.a. hans sonson Gustaf Macklean som har en minnesvård i parken intill slottet. Inlands Bruk köpte slottet på 1940-talet och hade det som personalbostäder åt företagsledningen. På 1980-talet byggdes slottet om till en konferensanläggning, men efter en konkurs 1990 lämnades det åt sitt öde och förföll och vandaliserades under många år. 2007 såldes slottet, och en renovering påbörjades. De båda 1600-talsflyglarna är nu totalrenoverade och fasaden har återfått sin gula kulör. Slottet ägs numer av en privatperson och inrymmer privatbostäder och en förskola. Slottet har även tjänstgjort som restaurang och nattklubb och man har även haft guidade visningar på slottet.

Ströms slott

Ströms Slottspark är inne i en "ombyggnadsfas". Man håller på att rusta upp och när allt är klart - invigning 21 maj 2011 - kommer det finnas: utomhusscen, grillplatser, lekplats, hundrastgård, minizoo, slottscafé, beachvolleyplan, damm och fjärilsträdgård, utegym, aktivitetsbana, cykelcrossbana, frisbeegolf, bangolf, boulebanor, vandringsled, isbana (vintertid förmodar jag), streetbasketplan, bollplank och inlinesområde. Här kommer man även hitta turistinformationen (sommartid).

Slottsparken är öppen året om, slottet är ej öppet för besökare. Slottscaféet är öppet under sommaren.

Jag testar utegymmet i slottsparken
Hitta hit: Slussen - Från E45:a, sväng av mot Ljungskile, skyltat "Sveriges första sluss" vid infarten till parkeringen. Ströms slott - fortsätt vägen (förbi slussen) över Göta älv. Vid trafikljuset sväng höger mot Hjärtum. Ta första vägen till höger (Parkvägen) och följ den till parkeringsplatserna.

söndag 24 april 2011

Västra Tunhem

Västra Tunhem, alldeles nedanför Hunneberg, mellan Trollhättan och Vänersborg är ett trevligt utflyktsmål. Här finns mycket natur, kultur och historia! Eller vad sägs om: hembygdsgård, vackra ekhagar, gravfält, skvaltkvarn, vacker prästgård, grottor, utsikt, och så kyrkan med anor från 1100-talet. Och då har jag säkert ändå glömt något!

Häromdagen, fick jag för mig att ta cykeln till Västra Tunhem, för att ta mig en liten närmare titt på gravfältet strax intill prästgården. Men jag kunde ju inte cykla dit, bara för ett gravfält, jag menar det är ändå en 7-8 km till Västra Tunhem... Så jag cyklade bort till kyrkan och tog en snabbvända på kyrkogården. Kyrkan har som jag skrev tidigare anor från 1100-talet, men har byggts om och till flera gånger genom århundradena. Den är mycket populär som bröllopskyrka. På kyrkogården finns gravar av "alla de slag", och här finns även en muslimsk begravningsplats.

Västra Tunhems kyrka

Träkors, Västra Tunhems kyrkogård
Strax intill vägen (södra delen av kyrkogården) hittar vi "ringeken", vars inre är fyllt med cement! Namnet kommer från att begravningstågen stannade här och inväntade klockringningen.

Ringeken
Nästa lilla stopp i Västra Tunhem blev vid kalkgrottorna. Som jag tyckte var jätteSTORA när jag var yngre. Även om de har "krympt" genom åren så är det en häftig känsla att titta in där, jag vågar ju inte gå in... Och absolut inte den här gången med joggingskor och grottorna var fyllda med smältvatten. Ja det fanns till och med is kvar sedan i vintras. Det ska finnas fler kalkgrottor vid Hunneberg någonstans, men dessa har jag inte utforskat än. Jag håller mig till de intill vägen.

Här bröt man alunskiffer och kalksten. Kalkbränning skedde i ugnar i närheten av grottorna, och det höll man på med ända fram till 1950!

Kalkgrottor

Kalkgrotta

Tegelugn
Sedan var det dags för lite "bergsklättring". Detta då jag fått nys om "altanen" eller "prästhyllan", och det ska gå någon liten stig upp dit någonstans i närheten av kalkgrottorna. Och visst hittade jag en träskylt där det bl.a. stod altanen. Jag ställde cykeln vid ett träd intill "mötesplatsen" i kurvan, mellan prästgården och kalkgrottorna och började följa stigen. Och efter viss möda så var jag uppe på altanen. Någon har ju varit ordentlig och gjort som en trappa, av stenar, upp för berget. Kan det ha varit någon präst boendes på prästgården? Från denna klippavsats har man utsikt över Västergötland, Bohuslän och Dalsland! Den här gången var det lite disigt dock, men underbart ändå. Lite kul är att Carl von Linné tog sig hit upp 1722. Och om jag tyckte det var besvärligt att ta mig upp till altanen, så var det minst lika besvärligt att ta sig ner. Men ner kom jag, välbehållen.

Utsikt från "altanen", Hunneberg

På väg tillbaka till cykeln så gick jag förbi "Tunhemseken" som sägs vara ett av Sveriges äldsta träd. Det är någonstans mellan 700-900 år gammalt!

Tunhemseken
Ut på vägen igen, och trampa några tag med cykeln och vips så var jag vid prästgården, en vacker byggnad från 1722. När Linné var här i Västra Tunhem år 1722 så tyckte han att detta var himmelriket på jorden, och prästgården var det vackraste han sett. Fram till 2009 var prästgården bostad åt kyrkoherden i Tunhem, nu är det privatbostad! Bilden är dock tagen från stigen upp till "altanen" då det stod ett fult släp på innergården till prästgården...

Västra Tunhems prästgård
Nu äntligen rullade jag ner för backen till huvudmålet med denna utflykt - gravfältet! Gravfältet vid Västra Tunhems prästgård består av ett 40-tal registrerade gravar. Ingen utgrävning är gjord, men de olika gravtyperna antyder att det är från äldre järnåldern (500 f.Kr-500 e.Kr). Här finns högar, stensättning, resta stenar och domarringar. På en av stenarna finns dessutom skålgropar inhuggna. Man uppmärksammade detta gravfält redan 1666... Troligtvis har gravfältet varit betydligt större och kanske är det så att kyrkan uppfördes alldeles i närheten av gravfältet, så att de första kristna kunde begravas i närheten av deras förfäder...

Gravfält, Västra Tunhem
Nu var jag trött, både i huvud och kropp så jag bestämde mig för att trampa hemåt igen. Ekhagarna och skvaltkvarnen får jag titta lite närmare på vid ett annat tillfälle. Hembygdsgården, besökte jag i sensomras (fast det har jag nog glömt att blogga om...), så det svischade jag bara förbi där i nedförsbacken. Ville dock ha med en bild därifrån, så det får bli från besöket förra sensommaren.

Västra Tunhems hembygdsgård

Det här var en kul utflykt som innebar nästan 16 km cykling och "bergsbestigning". Allt för ett gravfälts skull, med obefintlig p-plats, och därför fick det bli en cykeltur...

Hitta hit: Från Trollhättan - kör mot Vargön via Halvorstorp, sväng höger vid skylt Hunneberg. Från Vargön - kör mot Trollhättan, sväng vänster mot Västra Tunhems kyrka. Bra utgångspunkt är att parkera vid kyrkan. Här finns även en informationstavla om närområdet!

lördag 23 april 2011

Restad kyrkogård

I samband med min utflykt till slussarna i Vänersborg, upptäckte jag en lång radda med kors, alldeles nedanför bilparkeringen. Detta gjorde mig naturligtvis mycket nyfiken så direkt efter att jag hade kollat klart på slussarna så tog jag den lilla grusvägen som gick ner mot korsen. Min första tanke var om det kanske var en "ödekyrkogård" efter patienterna på Restad sjukhus... Och jag hade nästan rätt i alla fall.

Det var Restad kyrkogård som jag sprungit på, och här ligger det ca 2000 personer begravda, och ungefär 1400 av dessa levde sina liv inom psykvården på Restad sjukhus från 1905 och framåt. Sista begravningen skedde i mitten på 1950-talet. I första hand var det patienter vars anhöriga inte ville eller hade råd att låta transportera hem kistan med den döde som ligger begravda här på sjukhusets kyrkogård. Vid gravarna sattes svarta gjutjärnskors upp. Det står inga namn på korsen, utan enbart patientens identifikationsnummer samt M för "man" eller K för "kvinna". Anledningen till dessa anonyma gravar är i första hand sekretessskäl, men även de skuld- och skamkänslor som psykiska sjukdomar alltid förknippats med. Det finns dock några patientgravar med traditionella gravstenar med namn och födelse- och dödsår.

Här finns även personal vid Restad sjukhus begravda samt ett hundratal soldater som dog av en svår dysenterisjukdom i samband med kriget vid svensk-norska gränsen 1808-1809. Kistorna med soldaternas kvarlevor fanns tidigare i en massgrav vid ett tillfälligt krigssjukhus inte långt från Restad sjukhus.

Det som påtalade min uppmärksamhet var att korsen liksom utgjorde en gräns för kyrkogården, de är liksom uppradade längs med ytterkanten av kyrkogården utmed grusvägen.

Lite lustigt är det också att jag faktiskt inte reagerat på denna kyrkogård tidigare, jag har ju ändå besökt Brinkebergskulle ett otal gånger sedan 2004, då jag hamnade vid slusscaféet för första gången. Beror det på att det varit någon annan form av buskage framför kyrkogården tidigare? Ja jag vet inte.

Gjutjärnskorsen
Gravstenar över personal på Restad sjukhus

Patientgrav
Hitta hit: Jag parkerade bilen vid Brinkebergskulle sluss i Vänersborg, sedan följde jag bara den lilla grusvägen nedanför parkeringen och så kom jag till kyrkogården. Och hur hittar man till Brinkebergskulle sluss då? Från Vargön: Efter Vargön sväng mot "Sportcentrum", vid Hemköp Torpa skyltat, Brinkebergskulle sluss (och Restad Gård). Från Trollhättan (via Överby), när du kört över "Torpabron" sväng höger, vid Hemköp Torpa skyltat.

Slussarna i Vänersborg

Det är inte bara i Trollhättan som det finns slussar i Tvåstadsområdet (Trollhättan-Vänersborg), utan även i Vänersborg har man varit tvungen att bemästra nivåskillnaderna för att få en segelbar led mellan Västerhavet och Vänern. Här vid Brinkebergskulle i Vänersborg finns det tre generationer slussar!

Innan slussarna byggdes fick man lasta om varorna här i Vänersborg för transport landvägen via den s.k. Edsvägen ner till Åkersström i Trollhättan. Skulle varorna åt andra hållet så var man naturligtvis tvungen att lasta om vid Åkersström...

Redan under Gustav Vasas tid, på 1550-talet, fanns tanken på att gräva en kanal för att på denna väg kunna frakta gods sjövägen förbi fallen i Vargön.

Det skulle dock dröja till1740-talet, innan en planering för en kanal, som skulle en sjöled mellan Vänern och Västerhavet, på allvar tog sin början.

Den första slussen i Vänersborg stod klar 1752 och kallades för Greve Tessins sluss, men den visade sig dock vara alldeles för liten, så man fick bygga en ny sluss. Den stod klar november 1777 och fick namnet Karls slussar, efter Karl IX som framlade en första plan på en kanal, och Gustaf III som "fullbordade" slussbygget! Den 2 maj 1778 kunde de två första skutorna segla genom kanalen och slussarna ner till Trollhättan. Idag återstår det välbevarade lämningar efter Karls slussar, och dessa hittar man ca 500 meter uppströms om den nuvarande slussen vid Brinkebergskulle, vid den västra kanalstranden.

Karls Slussar
Den andra generationens slussar vid Brinkebergskulle finns vid den s.k. Bommeslussen ca 250 nedströms den nuvarande slussen, även denna på den västra kanalstranden.

När Göta Kanal stod klar 1832 hade man av någon anledning byggt de övriga slussarna större än de som redan fanns i Vänersborg och Trollhättan, detta innebar kostsamma omlastningar mellan stora och små fartyg i Trollhättan och Vänersborg... 1838 påbörjades arbetet med de nya slussarna i Vänersborg och Trollhättan, och 1841 stod Bommeslussen klar. Tre år senare kunde hela kanalleden invigas med pompa och ståt i närvaro av kung Osvar I.

Namnet Bommeslussen kommer från den tid före 1770-t, då Karls Grav (vid Karls slussar), endast användes som flottningsränna för timmer. För att timmerstockarna inte skulle driva ut i Göta älv helt okontrollerat hade man byggt en bomlänsa. Bakom denna bom samlades timret i buntar för vidare transport längs älven.
Bommeslussen
Vid sekelskiftet 1900 var 1844-års slussled utnyttjad till bristningsgränsen, och 1909 gavs det klartecken för en ny slussled. I oktober 1916 kunde kanalleden med nya slussar vid Brinkebergskulle och Trollhättan öppnas för trafik. Denna slussled används än idag.

Alldeles intill Brinkebergskulle sluss finns det ett sommaröppet café med goda smörgåsar och gott fikabröd! Väl värt ett besök.

Brinkebergskulle sluss
Första gången jag "kom i kontakt" med Brinkebergskulle sluss och slusscaféet där var i samband med ett jobb jag hade i Vänersborg, där vi ofta under sommarmånaderna tog en promenad till slussen för en fika eller en glass! Detta var sommaren 2004. Sommaren 2005 (tror jag, det kan ha varit sommaren 2006 med) fick jag för mig att cykla från Trollhättan till jobbet i Vänersborg, och då kom jag farandes på cykeln där vid Bommeslussen och vidare över Brinkebergskulle sluss innan jag var framme vid jobbet! Gustafs slussar hörde jag talas om när jag köpte boken "Kulturmiljöer i Vänersborgs kommun - en utflyktsguide" där den finns omnämnd, men det var inte förrän i veckan som jag faktiskt beslöt mig för att kolla upp slussen. Och då har jag i alla fall haft boken i min ägo sedan 2006! Men å andra sidan har jag bott i Skåne sedan augusti 2006... ;)

Hitta hit: Från Vargön, kör mot Vänersborg, och sedan mot "sportcentrum", från Hemköp Torpa är det skyltat. Från Trollhättan (via Överby) när du kört över "Torpabron" svänger du höger, sedan är det skyltat från Hemköp Torpa.

fredag 22 april 2011

Domarringarna vid Vårvik och fornborgen vid Hällstorp

Häromdagen beslöt jag mig för att bege mig ut på en liten cykeltur. Vart jag ville, hade jag ingen aning om när jag hämtade cykeln i cykelförrådet! Men efter en liten (tyst) diskussion med mig själv kom jag fram till att jag länge velat ta en liten närmare titt på domarringen i Björndalen här i Trollhättan.

Så sagt och gjort, jag trampade iväg från Dannebacken, via Egna Hem, över älva (Göta Älv) på vår fina järnvägsbro, och till Björndalen. Väl uppe på krönet vid Vårviks gård där detta fornminne/gravfält finns så upptäckte jag till min glädje att det faktiskt inte är mindre än fyra domarringar! När jag sedan läste på skylten så ska det finnas rester efter ytterligare tre domarringar någonstans i närheten, dessa hann jag inte leta reda på!

1937 grävde man ut en domarring här, som låg mitt i den nuvarande vägen, och då fann man att resterna av graven fanns under en stenhäll och bestod av kolbitar, brända ben, krukskärvor och slaggklumpar efter förbrända pärlor.

Man har daterat gravfältet till äldre järnåldern (500 f.Kr- 500 e.Kr).



Cykelturen gick nu vidare till Strömslund - Sveriges första Egnahems-område, men inte att jag orkade cykla upp för den backen, utan jag fick minsann leda cykeln! I Strömslund var målet att fota "Slaskegatan".
Slaskegatan är en "rensningsgränd", alltså där man slängde sitt avfall, här skulle slaskbrunnar, sophus, avträden (dass), svingårdar, slakthus, brygghus och vedbodar ligga. Allt enligt grundaren av Strömslund, Eduard Leopold Alberts plan! Lite kul att man valt bevara en av dessa slaskegator, så man kan få en inblick i hur det såg ut förr i bakgatorna... Fast jag är ju glad man slipper se "skiten" och känna doften...


När jag ändå var i Strömslund och vinglade fram på cykeln så bestämde jag mig för att trampa vidare till en fornborg, som jag visste låg i närheten av Arvidstorps reningsverk. Precis när man kör av Hjärtumsvägen in mot reningsverket finns det en gammal skylt där står "märkligt fornminne 400 meter" på. Fast man ser knappt vad det står på skylten, och absolut inte om man kommer farandes i bilen! Nej, själva skylten i sig är nästan ett fornminne... Kommer man med bil kan man ställa bilen vid "parkeringen" innan själva grinden till reningsverket. Där finns det även en informationsskylt om Naturreservatet Älvrummet. Sedan får man promenera lite längs med staketet vid reningsverkets område, så kommer man till en liten träbro, och där finns det både en liten skylt som pekar mot fornborgen och sedan en informationstavla om detta fornminne!

Idag finns det inte så mycket kvar av själva fornborgen förutom att man ser rester av stenvallar på berget. När borgen användes så fanns det förmodligen även en överbyggnad i trä, av detta finns det inga rester av. Som så många andra fornborgar i området har den legat på ett mycket strategiskt ställe högt ovanför älven på en bergsknalle med branta bergssluttningar åt alla håll, utom åt nordost. I närområdet finns det ytterligare i alla fall två fornborgar. En norr om den vid Hälltorp (Arvidstorp), alldeles i närheten av "hängbron" nedanför Olidanstationen, och en vid milspåret vid Slätthults motionsgård (Skoftebyn).

Denna fornborg är inte arkeologiskt utgrävd, men de flesta fornborgar är byggda och använda under yngre järnåldern (400 - 1050 e.Kr.) och man tror att denna är från samma tid.

Det var lite svårt att fota fornborgen, då det idag ju "bara" är en bergsknalle. Men, jag lyckades urskilja några stenmurar både inne i borgen och utmed bergssluttningen. Men jag vågade inte gå för nära kanten, då det inte finns något skyddsstaket runt om, och jag hade ju inte tänkt att rasa ner för berget och ner i älva precis! Väl uppe på berget så såg jag älven nedanför mig och vid lite närmare spaning så hittade jag "Gamle Dal'n" på andra sidan! Och även om granarna skymde en del så var det ändå värt mödan att klättra upp där och blick ut över nejden!


Efter besöket på fornborgen var jag rejält slut, det är backigt på "fel sida älva", men nu hade jag tur att jag kunde glida ner för Landbergsliden, över Oscarsbron och titta lite snabbt på fallfåran med industriruinerna, innan jag var inne i centrum och trampade lätt och ledigt genom allén och vidare under viadukten och in i Egna Hem innan jag var hemma igen! Denna tur tog väl ca 2 timmar. Men då fick jag gå lite emellanåt för jag inte orkade trampa upp för backarna och att jag besteg berg!

onsdag 20 april 2011

Sundsbergets gravfält

Gravfältet vid Sundsberget, alldeles intill Onsjö Golfbana (Vänersborg), är ett av traktens vackrast belägna gravfält. Här finns nio stycken gravhögar och ca trettio runda stensättningar! Gravfältet är inte arkeologiskt utgrävt, men av formarna på gravarna att döma så har man daterat gravfältet till järnåldern (500 f.Kr-1050 e.Kr). Gravfältet ligger i en mycket rik kulturbygd och på andra sidan älven, i Västra Tunhem, finns ett flertal gravfält från samma tid! Man vet också att det redan på vikingatiden fanns ett färjeläge här som gjorde det möjligt att ta sig över till andra sidan av Göta Älv.

De som ligger begravda här har förmodligen bott i en närliggande gård eller by, men exakt var kan man inte säga då det inte finns några synliga spår efter några byggnader.



Första gången jag kom i kontakt med Sundsbergets gravfält var i samband med att jag cyklade till och från jobbet i Vänersborg, sommaren -06, eller om det var redan -05?, och jag fick syn på en skylt där alldeles intill cykelvägen. Jag hoppade självklart av cykeln för att läsa på skylten. Men på den tiden krävdes det mer än några upphöjningar i jorden för att jag skulle fatta att det minsann var gravhögar...


Högst upp på gravfältet har man en underbar utsikt över Göta Älv och jag förstår varför man valde denna platsen till att begrava sina anhöriga på!

Hitta hit: Kör till Onsjö Golfbana och parkera där, promenera på gång-& cykelvägen som går rätt igenom golfbanan, i "slutet" av golfbanan hittar du gravfältet på din vänstra sida. Om man cyklar väljer man cykelvägen mellan Trollhättan-Vänersborg. Från Trollhättan sett har du gravfältet på din högra sida precis där golfbanan "börjar". Från Vänersborg på din vänstra sida där golfbanan "slutar".

Naglums kyrkoruin


Alldeles intill cykelvägen mellan Överby Köpcentrum (Trollhättan) och Onsjö Golfbana (Vänersborg) hittar man ruinen efter Naglums kyrka, förmodligen byggd på 1300-talet. Det har troligtvis funnits en kyrka här redan under 1100-talet. Kyrkplatsen ligger intill en gammal farväg och i närheten låg färjestället där man redan på vikingatiden tog sig över älven.


Naglums socken/församling var mycket fattig och man framförde flera klagomål om att kyrkan var förfallen och att man saknade pengar för att reparera kyrkan. På 1580-talet var det så illa att kyrkan sägs ha saknat tak, då fick man ett ekonomiskt bidrag till att lägga nytt tak. Lyckan var nog stor då fältmarskalk greve Lennart Torstensson (bördig från Forstena på andra sidan älven) 1640 skänkte en förgylld kalk med patén, en mässhake och två kyrkklockor. Kyrkklockorna var säkert krigsbyte från någon katolsk kyrka i Polen eller Tyskland!


Under 1600-talet blev Naglums kyrka gravkyrka för medlemmar av den adliga ätten Belfrage. Hans Belfrage var skotsk invandrare och var en av Brätte och Vänersborgs rikaste och mest inflytelserika borgare! Som gravkyrka åt familjen Brage fick kyrkan erhålla flera värdefulla donationer som: altartavla, förgylld kalk med patén samt en silverkanna.

Under slutet av 1700-talet förföll kyrkan alltmer, och 1792 vågade man inte längre hålla gudstjänst här då man var rädd att taket skulle ramla in. Under tiden man byggde en ny kyrka fick man låna Vassändas kyrka. År 1800 invigde man den nya kyrkan i Båberg, som man delade med Vassända församling. Naglums gamla kyrka förföll allt mer under 1800-talet, och 1804 revs det Belfrageska gravkoret då ingen ville ta ansvar för underhållet. Nådastöten för kyrkan var en midsommarnatt på 1850-talet, då en ovanligt kraftig storm störtade de sista murarna till marken. Ruinen restaurerades 1942. På kyrkogården kan man hitta tre resta stenar och en liggande gravhäll.


Första gången jag kom i kontakt med kyrkoruinen var i samband med att jag fick för mig att cykla till jobbet i Vänersborg, från Trollhättan, sommaren -06, eller om det var redan sommaren -05 jag fick för mig att cykla första gången. Då hade jag ingen aning om att det fanns en gammal kyrkoruin här då jag såg den från cykelvägen. Jag har stannat till här ett flertal gånger och varje gång så ramlar tankarna iväg... Vilka var det som kom hit? Hur såg kyrkan ut? Vilka ligger begravda här under marken där jag går?

Hitta hit: För att komma hit måste man promenera eller cykla. Jag har parkerat bilen vid vattenverket på Överby (utanför grinden), om det är helt ok vet jag inte, men det är ingen som sagt något i alla fall, och sedan promenerat bort till ruinen längs gång- och cykelvägen mot Vänersborg. Det går också bra att parkera vid Onsjö Golfklubb och därifrån promenera på gång- och cykelvägen. Det är dock en bra bit längre att promenera därifrån, men då kan man passa på att besöka Sundsbergets gravfält vid golfbanan... Eller så tar man helt enkelt cykeln och följer gång- och cykelvägen mellan Trollhättan-Vänersborg, den är skyltad från Trollhättan i alla fall!

onsdag 13 april 2011

Hunneberg

För några dagar fick jag för mig att ta en tur "på berget", och vi Trollhättebor vet ju då att jag menar Hunneberg! Ska jag till berget bredvid - Halleberg, så säger jag helt enkelt att jag ska till Halleberg. Hunneberg är liksom "vårt" berg, även om det rent geografiskt ligger i tre kommuner, Trollhättan, Vänersborg och Grästorp!

Egentligen finns det "hur mycket som helst" att se/göra på berget, men den här gången blev det bara en liten snabbvisit. Här finns många olika vandringsstigar, fiskesjöar, Kungajakts museet - älgens berg, grillplatser, utsiktspunkter. Och har man tur så springer man på just skogens konung här - älgen.

Första stoppet den här gången blev vid vattenfallet som man hittar vid vägen upp på berget från Vargön sett. Och visst märktes det att snö- och issmältningen var i full gång. Det brusade rejält. Och det här vattenfallet imponerade mer på mej den här gången än vad Forsakar i Skåne gjorde! Och Forsakar ska vara Skånes näst högsta vattenfall...

Vattenfallet vid By klev

Det finns en massa gamla torp runt om på berget. De flesta är idag tyvärr övergivna, men de står ändå kvar som ett minne från en svunnen tid. Det kan nog inte ha varit så lätt att bo på berget... Just det här torpet kallas för "Bomstugan", och här bodde han som hade hand om bommen vid in-/utfarten till Hunneberg. Det här torpet hittar du på väg upp på berget från Vargön sett.

Bomstugan

Jag körde sedan bort till en av Hunnebergs alla sjöar, Eldmörjan. För att hitta hit, kör du mot Bergagården/Kungajaktsmuseet, kör förbi parkeringen och så har du snart sjön på din högra sida. Om man känner för det så går det en vandringsstig runt sjön. Så långt har jag inte kommit än. Jag brukar nöja mej med att plocka fram engångsgrillen och grilla lite korv! Fast den här gången var jag mest nyfiken på hur mycket is det var kvar på sjön. En del faktiskt! Bron på bilden byggdes av bröderna Emil och Karl Kraft 1913. Vilket hantverk!

Stenvalvsbro vid Eldmörjan

Brygga. Lite svårtillgänglig för tillfället...

Eldmörjan
Och vad är väl ett besök på berget utan ett besök vid en utsiktspunkt? Det är nästan ett måste. Just den här utsiktspunkten kallas för "Älvutsikten" och man har då utsikt över Göta Älv, Stallbacka och Vargön! Här hade jag kunnat stå nästan hur länge som helst...
Utsikt över Göta älv

måndag 11 april 2011

Bokenäs & Grundsund

Igår, söndag, blev det åter en tur ut mot kusten. Denna gång hade vi siktet inställt på Bokenäs och Grundsund! Första stoppet blev vid Bokenäs Hav Spa och Möten. Ett ställe där vi tillbringat några midsomrar, då Volvo äger stället, och pappa jobbade på Volvo Flygmotor. Fast på den tiden var det en renodlad fritidsby. Och då det har hänt en del sedan vi var där för kanske 25 år sedan så kände vi inte riktigt igen oss. Men det vi (jag och syrran) båda minns därifrån är hur vi sprang från badplatsen och upp till stugan då vi hörde åskan mullra mellan bergen!


Nästa stopp blev ett ministopp vid Bokenäs gamla kyrka. En av Bohusläns äldsta kyrkor, och en av få bevarade medeltidskyrkor. Kyrkan byggdes på 1100-talet, och det vackra röda tornet är från 1700-talet. Den nya kyrkan ligger alldeles på andra sidan vägen. På kyrkogården finns det en grav över en okänd soldat. Detta missade jag naturligtvis när jag var där igår. Men nu har jag ju skäl att åka tillbaka...


Färden gick sedan vidare till Grundsund, där stora delar av "Saltön" har spelats in. Ja utomhusscenerna i alla fall. Vi tog en liten promenad på både västra och östra hamnen, innan vi var tvungna att åka hemåt. Det vankades fotboll på TV:n nämligen!




Vi hann med ett litet bonusstopp med på hemvägen, nämligen vid Dragsmarks kyrka och Dragsmarks klosterruin. Kyrkan är från 1700-talet. Klosterruinen hittar man alldeles intill kyrkan. Klostret som tillhörde premonstraterorden uppfördes på 1200-talet. I och med reformationen så upplöstes klostret och under 1600-talet tog man sten härifrån för att bygga Bohus fästning.


söndag 10 april 2011

Lyckorna och Gustafsberg!

En solig aprillördag (den 9:e), beslöt vi oss för, jag och min syster alltså, för att ta bilen som fått på sina "sommartassar" att åka ut mot kusten. Målet vi hade var Ljungskile och så kanske vidare en tur till Gustafsberg i Uddevalla. Syrran hade snöat in på Lyckorna i Ljungskile och jag var inte sen med att hänga på. Och då Lyckorna är en gammal badort alldeles alldeles utanför Ljungskile, så räknade vi med att hitta en skylt med symbolen för bad när vi kom in i Lyckorna.

Det gjorde vi inte. Däremot chansade vi på att svänga ner mot Lyckorna Havsbad(?). Där fanns ingen badplats. Däremot hittade vi "Klocktornet" ett sommarcafé som jag och min kompis Anna var vid när vi var bra mycket yngre och hennes mor bodde i Ljungskile!

Vi for istället vidare mot Lyckorna husvagnscamping. Fortfarande ingen badskylt. Där hittade vi i alla fall några bryggor. Men vi hade svårt att detta skulle vara själva badplatsen i Lyckorna.

Istället valde vi att åka in mot Ljungskile, där gick vi en snabb promenad längs huvudgatan innan vi fick för oss att leta upp Skarsjövallen. Eller "Starke Arvid" som vi fått till oss att den numer heter. Vi visste tyvärr inte var den låg och vi hade inte sett någon skylt från stora vägen. Syrran såg en liten "gångvägsskylt" mot Skarsjövallen, de hade inte ens bytt namn på skylten inne i byn, så vi tog bilen och styrde kosan åt det hållet. Och vi körde och körde och körde, och vägen blev mindre och mindre och mindre. Till slut kom vi fram till en fotbollsarena, som inte alls visade sig heta vare sig Skarsjövallen eller Starke Arvid, nej den hade namn efter ett byggföretag ingen av oss minns. Var detta verkligen Skarsjövallen/Starke Arvid? Och hur lång tid tar det inte att gå dit från tåg-/busstationen? En hel evighet, och det är ingen dålig backe upp precis. I ärlighetens namn kan det ju faktiskt varit så att det faktiskt fanns en skylt mot fotbollsplanen från stora vägen, fast vi hade fullt upp med att kolla in andra skyltar och vägar så vi missade den...

Utsikt från Lyckorna Havsbad(?)
Ljungs kyrka. Så otroligt vackert belägen!
Nästa anhalt blev vid Gustafsberg i Uddevalla. Gustafsberg är Sveriges första badort, med anor från  1700-talet. Riktigt känt blev det i början av 1800-talet då Gustav IV Adolf med gott resultat sänt sin sjuklige 4-årige kronprins till Gustafsberg för behandling.

Här har även funnits en skola för pojkar (internat). Denna skola och uppfostrningsanstalt kom till genom en donation av grosshandlare Anders Knape Hansson och hans hustru. Denna internatskola godkändes av Gustav III. Kungen medgav även att skolan skulle få heta Gustafsbergs barnhus. Verksamheten startade 1776 och upphörde 1924.
Kallbadhuset

Kallbadhuset

Våren har kommit till Uddevalla!
 
"Herrgården" från 1770. Första skolbyggnaden på Gustafsberg.
Även om kallbadhuset numer är ett vandrarhem, så går det fortfarande att bada här. Det finns en liten badplats. Någon vidare sandstrand är det inte att prata om men, det är bara att kliva i vattnet från bryggan. Som jag var tvungen att testa. Jag kan meddela att vattnet INTE är något vidare varmt just nu. Det dröjer nog ett tag till innan jag vågar mej i igen!


Sista stoppet innan hungern tog över, var vid Lindesnäs. Granne med Gustafsberg. Här passade vi på att njuta av både solen och utsikten mot Uddevallabron!