måndag 27 augusti 2012

Hospitalsområdet

"Granne" med Tändsticksområdet i Jönköping är det så kallade Hospitalsområdet. Det utgör ett för Sverige unikt exempel på en välbevarad vårdinrättning från 1700- och 1800-talen.

Hospital var under medeltiden vårdinrättningar, främst för spetälska. Under 1600-talet var de mer eller mindre statliga fattigvårdsanstalter, för de svåraste fallen av oförsörjda och obotligt sjuka. Under 1700-talets slut inrättades lasarett och kurhus, och hospitalen främst avsedda för psykiskt sjuka.

Hospitalet flyttades till den här platsen efter stadsbranden 1612. Här finns fyra hus bevarade:

Hospitalsbyggnaden, huvudbyggnad på Jönköpings hospital. Den röda timmerbyggnaden på två våningar uppfördes 1794. Från början bestod bottenvåningen av köksavdelningen, ett "dårrum" och ett kyrkorum. På ovanvåningen fanns "två kvinno- och två mansdårrum". Under lasarettstiden (1825-1877) tjänade byggnaden som sjukhusbyggnad, och då det ägdes av Jönköpings Tändsticksfabrik var det bland annat upplagsplats för tomaskar, "ångkök" och bostadslägenheter. Idag disponerar Jönköpings Hembygdsförening (Gudmundsgillet) och Röda Korset lokalerna.

Hospitalsbyggnaden
Viktualieboden, var från början just viktualie- och spannmålsbod för Jönköpings hospital. Men vad 17 är då viktualier? Är det ens ett ord? Efter att ha googlat lite har jag fått reda på att en viktualiebod är en bod där man förvarar matvaror. Men, varför i hela friden skriver man inte det då?

Den röda timmerbyggnaden på två våningar uppfördes 1807. Efter att området köpts in till länslasarettet och därefter Jönköpings Tändsticksfabrik, användes boden som förrådsbyggnad. Mellan åren 1952-1966 byggdes den om för STAB-koncernen som använde den som kursgård. Idag ägs den av kommunen, och kallas för Kastanjegården, och används för kommunala servicefunktioner.

Viktualieboden
Kurhusbyggnaden var från början sjukhusbyggnad för Jönköpings läns lasarett, avsedd för veneriskt sjuka. Tvåvåningsbyggnaden uppfördes 1851-1852, och är till det yttre mycket välbevarad. Det fanns sjukrum på båda våningsplanen, och den tjänstgjorde som sjukhusbyggnad fram till 1877. Under den tid som byggnaden tillhörde tändsticksfabriken var den först inredd till snickeri, och sedan till bostäder. Kurhusbyggnaen är bostäder än idag.
Kurhusbyggnaden
Sysslomannabostaden var från början bostad för hospitalssysslomannen, det vill säga föreståndaren för Jönköpings hospital. Byggnaden uppfördes 1774-1777. Den är unik i det avseende att den är byggd i sten, vilket var mycket ovanligt i Jönköping vid den här tiden. Huset är typiskt för sin tid med ett återhållsamt klassicistiskt formspråk med rusticeringar och ett högt valmat tak. Det har inte gjorts några större förändringar på huset sedan byggnadstiden!

1825 blev det läkarbostad, då länslasarettet övertog området. Från 1878 till 1961 var det främst bostadshus och ingick i tändsticksfabrikens område. 1961 överläts det till Viktor Rydbergsmuseet och efter en renovering invigdes museet 1963.

På museet kan man se två utställningar, en om Jönköpings stads historia, under Viktor Rydbergs tid, och en om Rydberg och hans verk.

Sysslomannabostaden/Viktor Rydbergsmuseet
Hitta hit: Centrala Jönköping, "mittemot" Tändsticksområdet.

Öppet: Viktor Rydbergmuseet är öppet lördagar.



söndag 26 augusti 2012

Ellen Keys Strand

Häromdagen var vi på Grenna Museum och Gränna Turistbyrå iväg på en liten personalutflykt, eller en liten avslutning för oss sommaranställda, och turen gick till Ellen Keys Strand strax utanför Ödeshög. Vän av ordning undrar nu kanske vem är/var Ellen Key och vad är Strand?

Ellen Key (1849-1926), föddes i Gladhammars socken, strax utanför Västervik. Hennes far var politikern Emil Key och mor var Sofia Ottiliana Posse. Ellen var författare, pedagog och särartsfeminist. Ellen umgicks med bland andra Elin Wägner, Selma Lagerlöf, Verner von Heidenstam och August Strindberg. Fast Ellen och August blev bittra fiender...

Hela gänget på väg mot Ellen Keys Strand
Ellen bodde under många ur utomlands, men när hon återvände till Sverige lät hon uppföra ett hus alldeles intill Vätterns strand nedanför Omberg. Ja, egentligen hade hon velat ha huset alldeles vid strandkanten, men där fick arkitekten och svågern Yngve Rasmussen, sätta stopp. Huset byggdes 1910-1911, men Ellen flyttade in redan i slutet av 1910, och bodde här fram till sin död 1926. Strand är lite av en blandning av en svensk herrgård och italiensk villa.

Strand sett från gångstigen
Ellen hade en önskan, att efter hennes död så skulle Strand bli ett sommarhem för arbetande kvinnor som inte själva hade möjlighet att bekosta vila och rekreation. Och så blev det. Och för att dessa kvinnor verkligen skulle få vila ut var inte make, barn och husdjur välkomna!

Staty på solterrassen. Minns dock inte vem
det ska föreställa
Idag används Strand för att ge stipendiater möjlighet till studier och utveckling i Ellen Keys anda, vilket gör att det är begränsade möjligheter för allmänheten att besöka Strand. Det är till exempel helt stängt från mitten av juli till mitten av augusti.

Utsikt från solterrassen
Tyvärr får man inte ta kort inne på Strand. Och som den laglydiga medborgare jag är så gjorde jag naturligtvis inte det heller!
Utsikt från solterrassen
Om du är mer nyfiken på Ellen Key och när det är möjligt att besöka hennes Strand, ska du besöka Strands hemsida, som du hittar här!
Ellen Keys Strand
Vi lämnade Ellen Keys Strand lagom till att solen började gå ner. Och utsikten över östgötaslätta är nästan lika fin som den över västgötaslätta!



Hitta hit: Norr om Ödeshög, från RV 50, skyltat Strand.

tisdag 21 augusti 2012

Grillkväll i Rökinge

Som jag nämner någonstans här på bloggen, så behöver inte utflykten vara så långt hemifrån. Den här utflykten är just en utflykt hemmavid. Den här gången gick turen över till öa (Visingsö). Jag, systrarna Berggren och Elin, mina sommarjobbarkollegor på turistbyrån i Gränna och på öa, bestämde att vi skulle träffas en kväll för lite grillning och skitsnack!

Efter visst velande så kom vi i alla fall fram till att vi skulle träffas den 19 augusti. Elins sista dag på turistbyrån på öa, för i år. Vi kunde inte valt en bättre kväll. Det var varmt, vindstilla, och vi fick njuta av solnedgången över Vättern och mina hemtrakter Västergötland, även om jag förstås härstammar lite längre in i landskapet.

Vi körde knytisvarianten, dvs Elin stod för grillen och köttet, systrarna Berggren för potatissallad och avocadosås (hemgjort naturligtvis), och jag trollade ihop en kladdkaka till efterrätt!


Utsikt från trädgården, över grannens ägor

Solen låg på helt perfekt, innan den fick för sig
att gå ner förstås.
Gården där Elin och hennes familj bor under sommaren är precis en sån gård jag skulle kunna tänka mig på att bo på nån gång i livet. Här driver även Elins farmor och farfar ett litet Bed and Breakfast, sommartid.
Boningshuset
Rummen man kan hyra in sig i är Drängstugan och Lillstugan, och frukost äter man då i huvudbyggnaden.
Lillstugan skymtar fram mellan löven
Jag gillar ju solnedgången från min balkong i Kaxholmen, med utsikt över både Landsjön och Vättern, men den går ju inte att jämföra med solnedgången från västsidan av Visingsö. Helt underbar var den. Tror till och med systrarna Berggren gillade den, och då bor de ändå i Gränna, och kan se solnedgången över Visingsö varje kväll från deras hus!
Solnedgång sett åt sydväst

Solndegång sett åt nordväst

Solen går ned över Västergötland
Då kollektivtrafiken inte är den bästa under helger, och absolut inte en söndagkväll, så kollade jag tidigare i veckan om jag kanske kunde sova över hos Elin och hennes farmor och farfar. Och det gick bra.

Jag fick den stora äran att sova i Lillstugan. Jag hade alltså ett helt litet hus för mig själv. Och man kan ju nästan säga att det blev som ett litet "studiebesök" där på Rökinge Haraldsgård i samband med att jag sov över. Och som jag sov. Jag drömde dessutom om farmor och farfar, fast det var väl egentligen mest om deras hus. De bodde nämligen i ett rött trähus med vita knutar, och lukten inne i Lillstugan påminde om lukten i farmor och farfars hus. Inte konstigt att jag drömde som jag drömde.

Lillstugan
I Lillstugan finns det två sovrum, med två bäddar i varje, och dusch och toalett. Ena rummet kallar man för köket, ja därför att det var köket en gång i tiden, och man har haft den goda smaken att behålla vedspisen. Det andra rummet kallas för biskopsrummet, då en biskop ska ha sovit där en gång!

Köket

Den gamla vedspisen från Norrahammar.
Efter lite velande där vid 22.45-snåret när det var dags att krypa till kojs bestämde jag mig för att sova i biskopsrummet. Det kändes tryggt att sova i samma rum som en biskop en gång gjort!

Biskopsrummet.
Efter en god natts sömn gick jag över till boningshuset där frukosten var uppdukad. Och frukostutsikten går inte att klaga på, med utsikt över Vättern och Västergötland. Naturligtvis fick jag skjuts till färjan av Elin. Och lite världsvant gled vi in på hamnplan typ 90 sek innan färjan avgick. Rutin vill jag kalla det för!
Frukostrummet


söndag 5 augusti 2012

Habo kyrka

Häromdagen gick turen till Habo kyrka. Jag har velat besöka kyrkan i många år, men det har aldrig blivit av. Jag vet inte hur många gånger jag passerat skylten vid RV 47 med den där sevärdhetskringlan på. Sedan några år tillbaka har där varit en såndär brunvit vägskylt, som säger att här finns något "extra sevärt".


Innan jag fick körkort vågade jag mig nog inte ens på tanken att fråga pappa om vi kunde svänga av vägen till, eller från Kalmar/Öland. Jag har aldrig sett min käre far som en sådan person som springer omkring och kikar på gamla kyrkor.

Jag har haft körkort sedan 1999, men har trots allt inte lyckats svänga av RV 47, in mot kyrkan. Man har liksom bara hastat förbi...Och att köra till Habo enbart för kyrkans skull, det har liksom aldrig varit aktuellt. När jag känt att jag haft tid, ja, då har kyrkan varit stängd, och det här är ju en kyrka som man bara måste in i!

För ett par veckor sedan fick jag den briljanta(?) idén, att ta bussen från Kaxholmen till Habo och därifrån sedan cykla till kyrkan. Jag menar bussen går ju direkt till Habo, och visst borde det finnas en cykeluthyrning i Habo? Efter lite googling så hittade jag en sådan. Och visst ska jag väl klara av att cykla 4-5 km från Habo centrum till "kôrrka"! Sagt och gjort, jag ringde cykeluthyraren och reserverade en cykel. Och så tog jag bussen in till Habo. Ja, sedan var det bara att börja trampa!


Efter att ha cyklat i motvind i fyra kilometer (enligt vägskylten), så var jag äntligen framme vid Habo kyrka! Jag kom dessutom alldeles lagom till dagens första guidning i kyrkan. Det var dock ingen mer som var intresserad av en visning just då, så jag fick lite av en specialvisning kan man säga!


Jag hade egentligen bara en fråga innan guidningen, och det var "varför en så här stor kyrka, mitt ute i ingenstans"? Det skulle jag få svaret på under visningen. Först fick jag veta att det funnits en kyrka på platsen sedan i alla fall 1200-talet. Man vet dock inte så mycket om den första kyrkan. Man är inte ens säkra på om den var byggd i trä eller sten. I dagens kyrka är stensakristian kvar från den första kyrkan. Här inne finns bland annat en träskulptur föreställandes Johannes Döparen, som är från 1200-talet.


Sedan var det ju då det här med en stor "träkatedral" mitt ute i ingenstans. Kyrkan byggdes självklart ut och om under århundradena, och 1704 fick Habo en ny kyrkoherde, Martin Seth. Han insåg ganska snart att församlingens kyrka var för liten, och ville bygga en större. Detta hade dock inte församlingen råd med då det bara var 24 år sedan förra ombyggnaden.

Martinus gav sig inte och 1721 fick han igenom sina önskemål. Martinus var bestämd på en punkt. Kyrkan skulle byggas som en basilika, alltså med ett stort mittskepp och två lägre sidoskepp. Normalt så byggdes basilikor i sten, men församlingen var fattig, så det fick bli i trä istället.

Materialet donerades av församlingen, som sedan även byggde kyrkan. Fast det var kanske mest drängarna som fick slita med kyrkbyggandet? 1723 stod den 40 meter långa och 16 meter breda kyrkan klar. 


Ungefär 25 000 personer blir guidade varje år i Habo kyrka, hur många som bara kommer och beundrar kyrkan vet man inte. Och det är inte bara storleken på kyrkan som lockar folk, utan det är även målningarna. Hela kyrkan är fylld av målningar...

 

Jag tror knappt det finns en omålad yta faktiskt... Självklart fanns det en baktanke med detta. Det var för att underlätta i predikningarna. Målningarna illustrerar Luthers katekes - något som alla skulle kunna utantill på den tiden... På sidoväggarna finns Tio Guds bud, i taket under läktaren kan man se Trosbekännelsen, medan det på väggarna ovanför läktaren finns målningar till Fader Vår.

En av kyrkans mest kända målningar är den som illustrerar det tionde budet: "Du ska inte ha begär till din nästas hustru...". För om man tittar noga så ser man att det är en kvinna som är ute efter någon annans man! Ganska radikalt för att vara målad på 1700-talet. Men kyrkoherden ville påvisa att även kvinnan kan förföra en man... Bilden föreställer berättelsen om Josef och Potifars hustru från första Moseboken.

Du ska inte ha begär till din nästas hustru...
Inte ens taket klarade sig från att bli målat! Taket har fyra målningar. Framifrån sett är det: "Dopet", "Skriftermål och avlösning", "Nattvarden" och "Välsignelsen".

Dopet - Jesus döps av Johannes Döparen.

Nattvarden - Tittar man riktigt noga ser man djävulen
kika fram under bordet, samtidigt som Judas lämnar rummet.
Altartavlan i kyrkan är från 1723, samma år som kyrkan invigdes och visar Jesu korsfästelse, begravning och uppståndelse. Klockan i altartavlan är unik, den har nämligen bara en timvisare... Men det är inte så att den tappat sin minutvisare, utan den är gjord så! Altaret är från 1300-talet.


Fasaden till kyrkans orgel är från 1736, då den ursprungliga orgeln byggdes. Själva orgelverket är nytt, men piporna i fasaden är restaurerade och ljudande även i den nya orgeln från 1962.

Habo kyrka en så kallad pigläktare och en drängläktare, och där satt ju då pigorna och drängarna under gudstjänsterna. Enligt guiden så kunde det vara rätt så livat här uppe. Även om pigorna skulle sitta på norra läktaren och drängarna på den södra, så gick de fram och tillbaka, och det flörtades nog en del här...

Man får en helt annan blick över kyrkan om man tar sig upp på läktaren och blickar ut över kyrkorummet! Bänkarna på drängläktaren är original från 1700-talet. Jag glömde fråga om det var likadant på pigläktaren, men jag skulle tro att det är likadant där.

Drängläktaren med originalbänkar från 1700-talet.
Det finns en sägen i kyrkan som hör till målningen som föreställer "Utan fräls oss ifrån ondo". Det sägs att när målaren höll på att måla den kom Djävulen själv in i kyrkan. Han klättrade upp för stegen där målaren stod och sa: "Fuler är jag, men så fuler som du har målat mig, det är jag ändå inte. Och nu ska du bli ännu fulare!" Sedan knuffade han ner målaren, så att denne ramlade ner från stegen och slog sig i ansiktet.

Den här målningen syns bäst från drängläktaren, till vänster om predikstolen.

Ett sätt att finansiera kyrkan var att hyra ut loger. Och för den som hade råd, att hyra en sån här loge (man hade logen ett år i taget), så var det ett sätt att visa övriga i församlingen, att här är en familj med pengar!
Två av logerna och dopfunten
Kyrkans dopfunt i sandsten, är det äldsta föremålet i kyrkan, från mitten av 1200-talet. När kyrkan restaurerades 1908, bestämde man sig för att sätta in en ny dopfunt. Den gamla sattes ut i en bod, och glömdes. Den har faktiskt använts till att blanda rödfärg i. 1951 började man använda den gamla dopfunten igen, och det finns faktiskt fortfarande spår av rödfärg på insidan!

I en av de gamla logerna kan man idag se originalmodellen man byggde innan man satte igång med kyrkobyggandet.

Kyrktornet är faktiskt bara en prydnad, och där finns inga klockor. Kyrkklockorna finns i den fristående klockstapeln på kyrkogården från 1760.


Självklart blev det en liten promenad på kyrkogården, och hittade en gravsten där jag får veta att lägenhetsägaren Frans Hallberg och hushållerskan Selma Janson begravda.

Intill klockstapeln hittade jag ett gäng gamla gravstenar. Undrar vad som kommer att hända med dessa...


Har du inte besökt Habo kyrka, tycker jag verkligen du ska göra det. Den är absolut värt ett besök. Till och med värd att cykla till om man inte har bil! Men om du nu tar cykeln. Se till att ha hjälm!

Öppet/Tillgängligt: Året om
Entré: Fri entré
Hitta hit: Skyltat från centrala Habo, samt från RV47. Ca fyra kilometer utanför Habo centrum

P.S. Varför ligger kyrkan så långt utanför centrum? Allt är järnvägens fel. Naturligtvis. ;) När järnvägen kom, så flyttades samhället och ett centrum började byggas runt järnvägsstationen.