tisdag 30 september 2014

Båtutflykt och Spinalonga

Förutom utflykter på egen hand i bil på Kreta så hängde vi med på två utflykter som Ving ordnade. En av dessa var Spinalongautflykten. Förutom att turen gick till Spinalonga som bl.a. har fungerat som en spetälskekoloni som ingick det båttur, badstopp, BBQ och ett besök i Agios Nikolaos.

Bussen hämtade upp vid hotellet och sedan åkte vi raka vägen till Agios Nikolaos där båten väntade på oss.






Efter en båttur på lite drygt 30 minuter så var vi framme vid dagens första stopp - halvön Kolokitha där det blev bad- och matstopp. Här finns ingen jättestrand om man säger som så och vi var inte enda båten som lade till här denna dag. Då det var rätt så mycket folk på liten yta så bestämde jag och syrran oss för att vi skulle bada direkt från båten istället för från land. Tyvärr finns det ingen bild på mig när jag badar som jag kan lägga upp här, då jag har konstiga miner på allihop...



Innan vi lade till vid Kolokitha berättade vår reseledare att det uppe på "toppen" av halvön så finns det en liten kyrka och en fantastisk utsikt. Då jag trodde att det skulle ta typ hela badstoppet att ta sig dit upp och ner igen så avstod jag denna lilla promenad. Jag ville hellre bada. Syrrans sambo, ville dock inte missa tillfället så han tog och traskade uppför kullen. Och det är ju tacksam för så här i efterhand då han tog flera bra bilder. Och utsikten var det verkligen inget fel på. Det ser man ju på bilderna. Och han hann faktiskt med ett dopp med innan maten serverades!

Maten i sig var ingen jätte-BBQ precis. Man fick en köttskiva, rejäl sådan visserligen, och lite sallad som de kallade för grekisk, men det kan jag inte hålla med om, en brödbit, ett äpple och ett glas apelsinjuice eller vitt vin.

Utsikt från kyrkan
 







Hyfsat mätta och belåtna åkte vi sedan vidare mot huvudstoppet denna dag - Spinalonga! Spinalonga är idag kanske mest känd för att det var en spetälskekoloni, så sent som 1904-1957 faktiskt. Jag måste erkänna att jag hade inte den blekaste aning om att spetälska grasserade så sent. Det kan verka grymt, och det var det säkert också, att man blev hitskickad om man hade spetälska. Man fick inte träffa sin familj eller sina vänner. Men det här var ju ändå ett sätt att isolera sjukdomen. Trots isoleringen här på ön, inte ens 10 min båtfärd från Plaka på "fastlandet" så gjorde man allt man kunde för att de skulle ha det så bra som möjligt. Man byggde ett sjukhus, och här fanns taverna, butiker, kyrka, skola, frisör och bio! Man fick elektricitet ganska tidigt. Nu minns jag inte exakt när det var, men jag vet att man fick el på Spinalonga före man fick det i Plaka!


Spinalonga, sett från Plaka
Som jag skrev lite tidigare så är ön idag mest känd för att vara en spetälskekoloni. Europas sista faktiskt. Men här har bott människor under flera århundraden, även om ön är obebodd nu. 1570 anlade venetianerna en fästning för att skydda inloppet till den perfekta naturhamnen. Venetianerna var kvar på ön fram till 1715. Detta trots att turkarna (osmanerna) intagit Kreta mer än ett halvsekel tidigare. Turkarna ockupperade ön fram till 1903 då de sista turkarna lämnade ön. Så Spinalonga har varit med om mycket spännande, det är ju helt klart.
Rest av den venetianska fästningen?
Idag består Spinalonga av en mängd ruiner, vilket gör att man tror att husen är bra mycket äldre än vad de faktiskt är! Av någon anledning så beslöt man sig för att ta bort taket på alla hus när ön övergavs som spetälskekoloni. Jag fick aldrig klart för mig varför man beslöt att man skulle plocka bort taken. Kanske för att man inte vill att någon ska få för sig att bo här?


Kyrkan på Spinalonga


Jag på vandring...
 


Efter guidningen på Spinalonga fick vi lite fri tid på ön och då valde vi (jag, syrran och C) att vi tar en promenad runt ön. Det var en lite konstig känsla att gå omkring längs gatan och husen på Spinalonga när man vet att ca 700 personer ändå har bott här totalt. Helt avskärmade från familj och vänner. Men, det var inte bara elände här måste jag ju säga. Man lärde känna nya människor, och helt naturligt så uppstod tycke mellan två personer lite då och då, och här förekom både bröllop och barnafödande!



Begravningsplatsen.
 
Vi for sedan tillbaka till Agios Nikolaos - "Kretas lille hjärteby" (ska läsas på danska) där vi fick 45 minuter på oss att strosa omkring innan bussen tog oss tillbaka till hotellet. Lite kort om tid kan jag tycka. Vi hann med en snabbfika (glass och kall cola) och ett toalettbesök innan det var dags att börja bege sig till bussen igen. Men, jag fick allt besöka Agios Nikolaos vid ett senare tillfälle då vi hade hyrbilen, så jag fick se lite mer av staden!
Agios Nikolaos sett från båten
Det här var en underbar utflykt, även om jag hade förväntat mig lite mer av Spinalonga. Eller åtminstone lite mer tid att få gå omkring bland ruinerna och verkligen insupa atmosfären.

torsdag 25 september 2014

Lasithiplatån och Diktaiongrottan

Första dagen med hyrbil drog vi iväg mot Lasithiplatån med slutdestination Diktaiongrottan. Anledningen till att vi åkte dit var att det sägs vara i denna grotta som guden Zeus föddes! Min kära syster ansåg att jag förmodligen vill dit av just denna enkla anledning. Hon och hennes sambo var där redan förra gången de var på Kreta.

På väg till grottan kör man längs vindlande vägar utmed bergen, genom små bergsbyar, förbi små kapell, kyrkor och kloster. Här och där utmed vägen ser man små "helgedomar". Dessa helgedomar är uppförda där någon dött (förmodligen kört ihjäl sig). För även om kroppen är död så lever anden kvar, och anden behöver någonstans att bo. De här små helgedomarna kan vara allt från en enkel "plåtburk"" till kopior av kyrkor. Inne i dessa finns det ofta ljus, bild på den avlidne och/eller helgon. Jag har även sett vattenflaskor därinne.



Som jag skrev alldeles nyss så passerade vi kapell, kyrkor och kloster, ja det fullkomligt kryllar av dem. C frågade hela tiden om han skulle stanna bilen när vi närmade oss ett kapell, kyrka eller kloster, men hade vi gjort det hade vi väl aldrig kommit fram! Det blev dock stopp vid ett par tillfällen, bland annat vid "det heliga klostret av "Panagia Vidiani", med anor ända från 1200-talet, men då jag inte var korrekt klädd ville jag inte gå in i klosterkyrkan. För även om jag inte är någon anhängare av den grekisk-ortodoxa kyrkan så känns det inte rätt att kliva in i en helgedom iförd shorts och linne... Nej, jag nöjde mej med att kika lite utifrån!




Det är helt fantastiskt att åka utmed bergen och se hur de tornar upp sig och njuta av utsikten härifrån. Det finns flera utsiktsplatser runt om på Kreta, dessvärre är det ofta höga kanter mellan asfalten och ner till gruset så har man en låg bil så kan det skrapa ganska så rejält i bilen!







Lasithiplatån kallas för "väderkvarnarnas fält", trots att det inte så finns så jättemånga väderkvarnar kvar i bruk. Väderkvarnarna användes om jag inte förstått det helt fel till bevattning. Platåns lapptäcke av bördiga fält, odlingar och fruktträdgårdar står i en skarp kontrast till de omgivande kala och grå bergen.


När man kommit fram till parkeringen "vid" grottan så kan man ju tro att nu är det en liten ynka promenad till grottingången, men se det är det inte alls. Det är en ganska brant promenad uppåt. Om man vill kan man rida på en åsna upp för berget för 10 Euro, vill man även rida åsna ner får man punga upp med ytterligare 10 Euro. Och det är jag för snål för. Så det var bara att traska uppåt. Men när man tror att nu dör jag snart, så är man uppe vid ingången till grottan. Vill man ner i grottan där då självaste Zeus ska vara född så får man betala 4 Euro.


För att göra en lång historia kort, jag orkar ju inte rabbla hela den grekiska mytologin, så sägs det då att Zeus föddes här i grottan, då han mor Rhea inte ville att hennes man Kronos skulle äta upp det nyfödda barnet. Han hade nämligen, av rädsla för att bli störtad, ätit upp sina andra barn. Rhea hade då fått rådet att lämna Olympen och resa till Kreta och föda sitt barn i Dikteongrottan. Så det gjorde hon. Enligt legenden så blev Zeus ammad av en get! Andra legender säger att det var en nymf, duva, bin eller sugga som diade honom! Jodå minsann...

Grottan upptäcktes i alla fall 1883 av några bybor, och detta lockade ju självklart flera arkeologer till området, en av dem som var där och gjorde utgrävningar var Arthur Evans, kanske mest känd för att ha grävt ut Knossos. I grottan gjorde man många spännande fynd som ett bronsblad, offeraltare, gulddiadem, bronsfigurer, bronsverktyg, knivar, yxor med mera... Det här visar att den här grottan för flera tusen år sedan var en av Kretas största platser för (guda)dyrkan...

Vi gick i alla fall ner i grottan och så upp igen. Promenaden ner till parkeringen gick ju inte helt förvånande kanske betydligt lättare... Innan vi for vidare mot Agios Nikolaus (som jag kommer skriva lite om senare) så stannade vi till vid en taverna och åt underbar mat. På väg ner från berget så stannade vi till mitt ute i ingenstans där syrran och C tvingade mig att köpa lite olivolja av en man som stod där och sålde. Han stod visst vid samma plats förra året...


måndag 22 september 2014

Vaistranden

Efter att precis ha tillbringat två veckor på Kreta så kommer det komma några inlägg med anknytning till just Kreta. Första inlägget är om Vaistranden som vi besökte en av de två dagar som vi hade hyrbil på Kreta.




Vaistranden ligger på nordöstra Kreta, ca 20 km från Sitia. Det är en vacker strand, mest känd för sina palmer. Det sägs vara Europas enda naturliga palm"skog". Det finns flera olika historier om hur skogen uppstod. En del påstår att det var egyptiska soldater som hade med sig dadelkärnor, andra hävdar att det är fenicierna eller arabiska pirater. Hur som helst så fanns det palmer här redan för 2000 år sedan, och dungen/skogen sträcker sig över ett 200 kvm stort område. Palmerna är klassade som naturvårdsområde sedan 1973 och de är inhägnade för att ge extra skydd.




Nu när vi var på Vaistranden så var det inte så jättemycket folk, men jag kan tänka mig att det är rätt så knôkat under högsäsongen. Vattnet är kristallklart och den dagen vi var där så var det riktigt varmt och skönt i vattnet. Inte ens jag, som är en riktig badkruka, ryggade tillbaka, utan kunde gå direkt i. Eller lite försiktigt fick jag ju gå förstås då det är berggrund i början när man går i vattnet.

Jag gillar att det finns både café/restaurang och kiosk(er) vid stranden. Här finns också helt ok toaletter, duschbås och omklädningsbås.

Copyright: Jenny Karlsson
Den stora nackdelen är väl att det tar ca 2,5 timme från Stalis att köra till Vai, i alla fall om man kör Agios Nicolaus och Sitia som vi gjorde. Men, det var kul att få komma till Vaistranden även om det kanske är något överreklamerat...