onsdag 24 juni 2015

Kyrkogården i Apelviken

Det har väl knappast undgått någon att jag gillar att promenera på kyrkogårdar. Så när jag upptäckte att det ligger en kyrkogård alldeles i närheten av Apelvikens camping, så tvingade jag självklart med min syster dit en kväll. En kvällspromenad är ju alltid skönt!

Den lilla kyrkogården i Apelviken ligger alldeles i närheten av det gamla sanatoriet. Här begravdes de patienter som avled på sanatoriet och vars föräldrar inte hade råd att bekosta den sista resan hem. Sanatoriet stod för begravningen och gravarna har likformiga stenar. Stenarna är försedda med namn, hemort och övrig data.

H.E. Brännvall från Korpilombolo

Det är svårt att inte bli berörd när man ser namnet på barn som avlidit på sanatoriet, och som hade sin hemort så långt bort som Lappland! Och tänk vilken sorg för föräldrarna att inte ha råd att ta hem sitt älskade barn.

Här ligger även sanatoriets grundare J. S. Almer begravd. På hans gravplats står ett ståtligt monument där man kan läsa om utvecklingen av Apelvikens sjukhus.

J. S. Almers gravsten


Kapellet i grekisk(?) stil invigdes 25 augusti 1927, i samband med begravningen av J. S. Almer.



Till och med syrran som inte var så jätteglad att tvingas in på ännu en kyrkogård blev tagen när vi gick där inne. Hon hade nog kunnat gå där inne en bra stund till när vi lämnade platsen.

tisdag 23 juni 2015

Sanatoriet i Apelviken

Nu när semestern och årets husbilsresa närmar sig med stormsteg är det kanske dags att få ner förra årets besöksmål. Några har jag ju redan bloggat om, men jag har fortfarande några som jag inte har bloggat om. Här kommer ett sådant!

När jag och syrran förra året begav oss iväg på vår lilla road-trip med husbilen var vårt första stopp på Apelvikens camping i Varberg. Det är väl rätt många som har koll på att Varberg är/var en kurort, men visste ni att det även funnits ett sanatorium här? Jag lärde mig det 2003, då jag pluggade turism i Uddevalla och vi skulle arrangera gruppresor i skolan och min grupp valde Varberg som destination. Apelvikens camping ligger inte mer än ett stenkast från det gamla sanatoriet, vars byggnader (flera av dem i alla fall) ingår i Comwell Varberg Kurort.

Sanatoriet grundades av Varbergsläkaren Johan Severin Almer 1904, då han var övertygad om att havsklimat var välgörande för barn med tuberkulos (TBC). Hit kom barn från hela Sverige som led av skrufolus samt körtel-, ben eller ledtuberkulos.

När sanatoriet startade fanns här bara en träbyggnad med plats för 20 patienter, matsal och rum för sköterska och biträde. 1924 vårdade man 1039 patienter till en kostnad av 600 000 kronor. En viss skillnad på 20 år! :-)  I takt med att TBC:n minskade/avtog så minskade naturligtvis verksamheten och 1985 såldes anläggningen. I dag är det alltså hotellverksamhet i de gamla sanatoriebyggnaderna. Och bättre läge är svårt att hitta!

De gamla sanatoriebyggnaderna sett från "kustvägen".

måndag 1 juni 2015

Berlin dag 2, del 4

Vår upptäcktsfärd i Berlin fortsätter och då vi inte hade riktigt koll på hur nära vi var Gendarmenmarkt vi var när vi var vid Bebelplatz, så tog vi en buss tillbaka till Alexanderplatz och sedan tog vi tunnelbanan fem hållplatser och gick av vid Stadtmitte... Nu så här i efterhand när jag kollat kartan lite närmare så var vi inte så jättelängt från Gendarmenmarkt, men nu hade vi ju ändå köpt ett dagskort för tunnelbanan och bussarna...

Gendarmenmarkt: åkte vi förbi redan på vår stadsrundtur och vår guide talade om för oss att han tyckte att det här är Berlins vackraste torg med sina två kyrkor och konserthuset i mitten. Detta torg ville jag självklart stifta lite närmare bekantskap med... Enligt guideboken jag hade med mig så står det även i den att detta är ett av Berlins vackraste torg.

Torget skapades i slutet av 1600-talet som ett handelstorg för det nyetablerade Friedrichstadt. Det är uppkallat efter Regiment Gens d'Armes som hade sina stallar här. 1950 döptes det om till Platz der Akademie men efter återförerningen togs det ursprungliga namnet tillbaka.

Deutcher Dom: ligger vid torgets (Gendarmenmarkt) södra ände och till vänster om konserthuset, och är en gammal tysk protestantisk-reformert kyrka. Den ritades av Martin Grünberg och byggdes 1708 av Giovanni Simonetti. Planen byggde på en fembladig form och 1785 fick den ett kupoltäckt torn, identiskt med det på Fransösischer Dom. Katedralen brann ned 1945, men återuppbyggdes 1993. Exteriören blev omsorgsfullt rekonstruerad, även den skulpterade dekoren. Interiören är modern och har anpassats till sin nya roll som utställningslokal...


Konzerthaus: är uppfört av Berlins mest kände arkitekt, Karl Friedrich Schinkel som här har åstadkommit ett av sina största verk i den här nyklassicistiska juvelen. Konzerthaus kallades tidigare för Schauspielhaus. Konserthuset byggdes 1818-1821 vid ruinerna av Langhans nationalteater som brann ned 1817. Efter andra världskrigets bombningar blev det återuppbyggt som konserthall med ny interiör. Mittemot konserthuset står en marmorstaty av Friedrich Schiller. Statyn togs bort av nazisterna på 1930-talet, men kom tillbaka 1988.


Französischer Dom: uppfördes från början åt hugenotterna som fann sin tillflykt i Berlin efter att de blivit förvisade ur Frankrike. Franska katedralen uppfördes mellan 1701-1705 efter en modell av hugenottkyrkan i Charenton i Frankrike men som förstördes 1688. Idag finns här Hugeuenot Museum som berättar historien om hugenottsamhället i Frankrike och Brandenburg.Vid första anblicken ser Deutscher Dom och Französischer Dom ut att vara exakta kopior av varandra, men det enda som de båda kyrkorna har gemensamt är de indentiska fronttornen.


Efter Gendarmenmarkt promenerade vi bort till Checkpoint Charlie igen och vidare mot Topographie des Terrors som ligger vid en bevarad del av Berlinmuren.

Berlinmuren: det är väl ingen som missat Berlinmuren. Men jag kan ärligen säga att jag har trott att den kom upp "direkt" efter andra världskriget. Men den uppfördes faktiskt inte förrän 1961. Och detta av östblocket då många från Östberlin flydde över till Västberlin. Enligt östblocket ville man hålla fascismen utanför Östberlin... Berlinmuren bestod egentligen av två murar och däremellan en dödens zon. Själva muren var 43.7 km, var 3,6 m hög och bestod även av diken, minor, vakttorn och bunkrar. Resterande 112,7 km runt om Västberlin utgjordes av dubbla och tredubbla taggtrådsstängsel med mellanliggande ingenmansland.

Topographie des Terrors: Prinz-Albrecht-Strasse var förmodligen den mest skräckinjagande adressen i Berlin under det Tredje riket. 1934 hade tre av de mest brutala nazistiska politiska departementen sina högkvarter här. Det var i dessa byggnader som man fattade sina beslut om att förtyska de ockuperade territorierna, och det var här som man gjorde upp sina planer på att genomföra folkmord på judarna i Europa. Efter andra världskriget revs de bombade byggnaderna. 1987 installerade några engagerade berlinare en utställning om nazismens förbrytelser i den gamla källaren. 2010 lades en utställningsbyggnad till.


Ampelmann: så kallas de röda och gröna gubbarna vid övergångsställena i Berlin. De såg dagens ljus den 13 oktober 1961! Och visst är det lite roligare att stå och vänta vid övergångsstället när det är en gubbe med hatt!


Det var två intensiva dagar i Berlin och jag hade gärna stannat ett par dagar till. Men, allt roligt har ett slut. Och det var inte sista gången jag var i Berlin.

Det är dock svårt att ta in att typ hela staden var sönderbombad efter andra världskriget och att hela staden är återuppbyggd. Ibland har man byggt nytt och på många ställen har man försökt återställa som det såg ut innan!