lördag 17 november 2012

Vassända kyrkoruin

Vid Vassbotten, strax utanför Vänersborg om man kör gamla vägen mot Båberg så finns det en  kyrkoruin. Av någon anledning är detta en av dessa platser jag åkt förbi, jag vet inte hur många gånger och ofta tänkt, nästa gång jag kör här ska jag stanna till och titta lite närmare. Men av någon anledning så blir det liksom aldrig av. Men rätt var det är så stannar jag faktiskt bilen och tar mej en närmare titt...

Jag har dock inte hittat så jättemycket information om Vassända kyrkoruin. Vid platsen finns en gammal informationsskylt som någon eller några .roat sig med att elda lite på, så en del av texten alt. bild på hur kyrkan en gång kan ha sett ut är borta. Sedan kan man ju fråga sig hur ofta de ansvariga för skylten är och kollar till den och i så fall även byter ut om så skulle behövas.


Idag återstår inte mer än grundmurarna av den medeltida kyrkan. Man vet dock inte exakt när den uppfördes. Kyrkan bestod av ett långhus, ett trekantigt kor och ett vapenhus på västra kortsidan. Kyrkan hade inget torn, som brukligt var under medeltiden, utan det fanns en fristående klockstapel.
1792 togs ett beslut att man skulle riva Vassända kyrka samt Naglums kyrka för att bygga en gemensam kyrka för de båda socknarna, då båda kyrkorna var i dåligt skick. Men, det hela drog ut på tiden. Sockenborna ville såklart behålla sina egna kyrkor. 1800 stod den nya kyrkan - Vassända-Naglums kyrka klar och Vassända kyrka lämnades åt sitt öde. Den förföll och raserades ganska omgående. 
 
 
På den gamla kyrkogården intill ruinen finns två gamla gravstenar kvar. Den ena utmärker gravplatsen för Wilhelm Kruse, lantmätare och hans hustru Christina Beata Labechia. Enligt Wikipedia ska dock hustrun ligga begravd på Frändefors kyrkogård. Detta måste jag ju så klart försöka luska vidare i. Wilhelm Kruse avled 1739, och han ska ha varit den förste som bröt koppar i Dalsland. Han hjälpte även bland annat Karl XII med uppförandet av bröstvärnet i Ed. Den andra gravstenen har en oläslig inskription.

 

söndag 11 november 2012

Torpet Solliden

Invid gamla riksväg 44 vid Båberg finns en av Sveriges bäst bevarade torpmiljöer, torpet Solliden. Jag vet inte hur många gånger jag passerat detta lilla torp genom åren, men sist gång jag var hemma, dvs i Trollhättan (fast jag bodde hos syrran i Vänersborg), så bestämde jag mig för att stanna till vid Solliden, och så blev det.

I och med dagens vägdragningar och bebyggelse ligger det här torpet lite "off" men samtidigt väldigt fint i en liten träddunge, alldeles intill vägen mot Trestad Center. Och jag vet att jag när jag var yngre inte kunde förstå varför detta lilla hus låg här. Och vem bodde här? Bodde någon här? När jag sedan blev lite äldre så och fick körkort så hände det, och händer, att jag liksom väljer den här vägen, bara för att få åka förbi torpet. Jag tycker det ser så sött och mysigt ut.

 
Torpstället består av ett boningshus, en ladugård och en jordkällare. Tidigare har här även funnits ett svinhus, men det är rivet. Man tror att alla byggnader är uppförda under 1840-talet, och torpstället har till såväl det yttre som det inre i allt väsentligt bevarat sin ursprungliga karaktär.
 
Boningshuset är en så kallad enkelstugetyp med ett rum, ett mndre kök med bakugn samt en förstuga och en liten skrubb. Totalt omfattar boytan cirka 30 kvadratmeter och takhöjden överstiger inte 170 centimeter. Ladugården rymmer bås för en ko, lador för hö och halm samt räne och loge I ladugårdsbyggnaden finns även ett avträde, det vill säga toalett. Något stall har aldrig funnits här, utan torparen fick hyra en häst när så behövdes.
 
Boningshuset
Men vad är en torpare kanske någon av er undrar? Och för att göra en lång historia kort kan man säga att det är en person som inte äger någon egen mark. Så ett torp stod på en större gårds mark. I det här fallet var det under Stora Äspereds gård, en av Vänersborgs gamla donationsgårdar från 1600-talet. Vanligtvis betalades arrendet (hyran) genom dagsverken, det vill säga att torparen hjälpte till på gården som den låg under. Under senare år betalades hyran oftast i kontanta pengar. Här på Solliden uppgick det årliga arrendet på 1920-30-talen till 15 kronor. Torparsystemet avskaffades 1947.
 
 
Torpet Solliden gick i arv ovanligt länge, tre generationer inom samma familj. Första kända brukarna kom hit någon gång under 1840-talet, skomakaren Lars Pettersson och hans hustru Anna Katrina Johansdotter och den siste som bodde här var då Lars och Anna Katrinas sonson Gustaf Johansson som bodde här fram till sin död i oktober 1979.
 
Efter Gustafs död uupmärksammades Sollidens höga kulturhistoriska värde, och Gustafs dödsbo överlämnade 1982 torpet som gåva till Älvsborgs länsmuseum (idag regionmuseum Västra Götaland). 1985 blev torpet byggnadsminnesförklarat.
 
Sedan 1990 använder Vassända-Naglums hembygdsförening torpet som sin "hembygdsgård". Under våren och sommaren visar Vassända-Naglums hembygdsförening Solliden under fredagar (ej midsommarafton), och sista söndagen i augusti är det "Öppet Hus" med hantverkare som visar och säljer sitt hantverk.
 
Jordkällaren