onsdag 26 juni 2013

Kyrkogårdsvandring på Dunkehalla kyrkogård

Varje sommar anordnas det kyrkogårdsvandringar på kyrkogårdar i Jönköping. Vad jag har förstått så är dessa väldigt populära. Jag hade planer att gå på en sån här redan förra året, men eftersom jag lyckades jobba varje gång det var en sådan vandring så blev det aldrig av. Men i år, så jobbar jag bara kontorstid, så i år har jag planerat att hänga på dessa.

Igår (25/6) var det dags för en kyrkogårdsvandring med teater på Dunkehalla kyrkogård. Och trots att jag visste att dessa är poppis, så hade jag ingen aning om hur poppis. Jag kom till kyrkogården vid 18.20, och det var bara att följa strömmen. Nu är jag verkligen ingen höjdare på att uppskatta det där med hur många vi var, men nånstans mellan 100-150 pers var vi säkert, om inte fler. Förvånansvärt många ungdomar dessutom.

Den här vandringen kombinerade "vanlig" guidning bland gravarna, och teaterinslag. Vi fick träffa personligheter som levt i Jönköping kring förra sekelskiftet. Och förutom de skådespelare som hade talroller så gick det omkring tidstypiskt klädda personer på kyrkogården. Detta förstärkte bara känslan att vi förflyttat oss tillbaka i tiden.

I början av vandringen fick vi träffa två väninnor som berättade om invigningen av kyrkogården 1893, och om varför kyrkogården kom till och så vidare.

Därefter fick vi möta personligheter som levt (eller kan ha levt) i Jönköping vid den här tiden. Vid ett par tillfällen stannade vi till vid en speciell gravsten och så fick vi veta lite mer om just den personen.

Som jag skrev tidigare så var det även "vanlig" guidning, vid ett par gravar, och då handlade det väl egentligen mest om stilen på graven/gravstenen. Men det var intressant att få veta hur tankarna gick och hur framtiden verkar se ut.

Copyright: Jenny Karlsson

Copyright: Jenny Karlsson

Copyright: Jenny Karlsson
Mycket folk på plats!

Copyright: Jenny Karlsson

Copyright: Jenny Karlsson
"Moster Pehrson"

Copyright: Jenny Karlsson
Och även om jag inte har en aning om vilka dessa personer är som är begravda här så var detta en mycket intressant vandring. För även om jag då inte har så stor koll så älskar jag historia, så det spelar liksom ingen större roll om jag inte visste vilka personerna i sig var. Storyn var väldigt bra gjord, och skådisarna -  elever vid Kulturskolan - var superduktiga. Vilket hästjobb de har lagt ner.

Guiden som gick med oss runt på kyrkogården och liksom visade vägen så vi inte sprang omkring som yra höns, gjorde en sak som jag uppskattade, och det var att han snabbt stannade till vid Stefan Livs grav. För han visste att folk vill veta vart han är begravd. Och det ska jag säga att även om jag kanske inte var Stefans störst fan här på jorden, så blev det väldigt känslosamt när jag stod där vid graven. Det är overkligt på något sätt. Han var född samma år som min syster, och så går han och dör i en flygolycka.
Copyright: Jenny Karlsson
Stefan Livs grav
Imorgon, den 27 juni kl. 18.30 finns det en ny möjlighet att gå på denna kyrkogårdsvandring på Dunkehalla, sedan kommer det vara kyrkogårdsvandringar med musikaliska inslag på Slottskyrkogården den 2 juli, Skogskyrkogården den 9 juli, Östra kyrkogården 6 augusti och Skogskyrkogården den 6 och 15 augusti. Tiden är 18.30.

lördag 1 juni 2013

Den dolda lustgården

Jönköpings Läns Museum har en del spännande och intressanta stadsvandringar och guidningar. Den 30 maj hade man en stadsvandring som man kallade för "Den dolda lustgården. Baron Posses park på Rosenlund". Vandringen är en del i årets tema "Gröna rum".

Nu ska jag med en gång avslöja/erkänna att jag inte är någon vidare trädgårdskännare. Men jag tycker ändå det är intressant. Och den här gången handlar det om en glömd, eller om den bara är gömd parkanläggning. Fast ska vi vara helt ärliga så handlar det nog egentligen om en okänd park. Fram till för ett par tre år sedan antog man bara att det borde ha funnits en park här. Men man hade inte några bevis för det.

Att kalla detta för en stadsvandring var ändå att ta i. Och inte handlade det så jättemycket om själva parken och utgrävningarna i den. Nej, mest handlade det om Rosenlundområdets och herrgårdens historia. Man gick så långt bak som till bronsåldern.  Men då jag som jag sa alldeles nyss inte är någon kännare av parker och trädgårdar, så gjorde ju detta inget. Även om det inte motsvarade av vad det stod i reklamen för vandringen...

Under 45 minuter fick jag veta en hel del om Rosenlundområdet och herrgårdens historia. Jag vet nu att herrgården stod klar 1788, och att det på ungefär samma plats tidigare har funnits ett torp. Jag vet också att Rosenlunds herrgård var en mycket god representant för de lantställen som växte fram kring staden på 1600- och 1700-talen. Till herrgårdar hörde en praktfull trädgård/park. Gustaf Mauritz Posse varen reformator inom jordbruket och Rosenlund fungerade som en mönstergård i Jönköpingstrakten. Med hjälp av en georadarundersökningen som gjordes i området 2010 fick man bevis för att parken verkligen har funnits! Om jag inte minns helt fel, så var det väl torpets grund man ville hitta samt gamla landsvägens ursprungliga sträckning. Och detta hittade man. Samt Posses park!


Lite kort om herrgården: 1786 köpte friherre Gustaf Mauritz Posse, vice president i Göta Hovrätt, torpet Rosenlund. På platsen uppförde han 1786-1788 en herrgårdsbyggnad, som sedan dess varit ett vitt landmärke utanför den centrala staden. Herrgården finns med på diverse målningar/foton från slutet av 1700-talet och framåt. Huvudbyggnaden planerades med en huvudvåning med bostadsrum och en underliggande källarvåning med kök, förrådsrum och bostadsrum.

Hoppar vi lite snabbt fram i tiden så ägs herrgården sedan 1936 av Jönköpings stad (kommun). Den har fungerat som privatbostad (lägenheter) 1942-1967, och det märks i delar av huset. Hemska tapeter säger jag bara, som liksom inte alls passar in i ett hus från 1700-talet. Slutet av 1960-talet var det ungdomsgård, och från 1971-2005 var det Rosenlunds-Ädelfors Folkhögskola.

Nog om själva herrgården som jag personligen tycker förtjänar ett bättre öde än att stå öde och tomt förutom ett par rum med väggmålerier, fina snickerier och kakelugnar. Man skulle kunna göra så mycket mer. Varför inte återställa rummen till dess gustavianska stil. Med möbler och allt! Förmodligen finns väl de här planerna. Och självklart handlar allt om pengar. Men fatta själva vilket besöksmål det här skulle kunna bli. Och, vill man inte ha hela horder med besökare. Så kan man begränsa öppettiderna...

Efter 45 minuter var det dags för det som man utlovat i annonsen för vandringen. Guidning om utgrävningarna av Posses park. Parken som man då hittade med den där georadarundersökningen uppfördes omkring 1790 och var en strikt symmetrisk gustaviansk park med gångar, parterrer (stenkantade planteringsytor), dammar och rabatter. Idag syns ingenting ovan jord, men man behöver inte gå längre ner än 50 cm, för att komma till den! När man i april i år gjorde en mycket liten arkeologisk undersökning så hittade man faktiskt dammen. Det är ett ovalt område som är betydligt fuktigare än övriga delen av den gamla parken. I samband med den där georadarundersökningen hittade man även en grund, som man tror är grunden till ett orangeri (uppvärmt växthus). Herrgårdar av den här typen hade alla orangerier. Det hörde liksom till... Sedan 2012 är Posses dolda park klassad som fast fornlämning, och är nu skyddad enligt lag.

Herrgården sett från det som en gång var Posses park
Guidningen avslutades i Rosariet som ligger i anslutning till herrgården. Här fick vi veta mer om rosens historia och rosariets historia. Jag lärde mej till exempel att romarna var riktiga rosnördar och att Sub Rosa betyder under rosen och härstammar från romartiden då några män gömde sig under rejäl rosenbuske och planerade en kupp (eller hur det nu var), och innan man lämnade den där busken så svor man att det som sades här skulle aldrig yppas utanför busken. Där ser man...

Den här så kallade stadsvandringen var nog tänkt att ta en timme om jag förstod en del åhörare rätt som började mumla om att det tog för lång tid med historien om herrgården och att man nu minsann ville höra om parken... Istället tog det 2 timmar och 15 minuter.

Innan jag åkte hem igen så blev jag sugen på att gå ner till Vätterstranden lite, för det såg så underbart ut. Och bara för att jag nu var tvungen att ta den där avstickaren på 5-6 minuter så missade jag bussen in till Huskvarna. Vilket gjorde att jag inte kunde komma hem från Huskvarna förrän 21.43... Men, vad gör väl det när man haft en trevlig kväll!