måndag 30 juli 2012

Eksjö - den unika trästaden

Förra veckan hade jag besök av min kära syster och hennes sambo. Och på min lediga måndag så lyckades jag lura med mig dem på en liten utflykt till Eksjö, en av Sveriges bäst bevarade trästäder.

Under det här besöket så lade vi allt "fokus" på gamla stan där typ "alla" gamla trähus ligger.


1997 tilldelades faktiskt Gamla stan i Eksjö ett Europa Nostra Diplom för "god byggnads- & kulturmiljövård", här finns arkitektur och minnen från mer än fyra sekler... Norr om Stora Torget i Gamla stan är stadsplanen intakt sedan Erik XIV:s tid och flertalet gårdar har sitt ursprung från 1600-, 1700- och 1800-talen.



Bebyggelsen i Gamla stan är idag ett av landets bästa exempel på en bevarad sammanhållen trästad och en unik kulturskatt som dessutom är bebodd och levande. Hela den inre stadskärnan är byggnadsminnesförklarad och ett 50-tal fastigheter är kulturminnesskyddade.


Vi strosade faktiskt mest omkring där bland de gamla trähusen. Vi hade inte bestämt något speciellt mål med den här utflykten. Ja, jag var bara nyfiken på just trästaden. Fast ibland är det skönt att liksom inte riktigt veta vad man ska göra. Vi passade faktiskt på att käka lunch i Eksjö.


Så här i efterhand känner jag mej faktiskt inte riktigt färdig med Eksjö. Det känns som att jag missade något. Problemet är ju bara att jag inte vet vad. Jag har bara en känsla av att jag måste tillbaka. Så det får väl bli så då. Att jag åker tillbaka. När vet jag förstås inte. Förmodligen blir det med kollektivtrafiken. Jag kan ta bussen in till Jönköping, därifrån tar jag sedan tåget till Nässjö, för vidare färd mot Eksjö!


Nästa gång jag är i Eksjö, ska jag ta och besöka Aschanska Gården, det är ju en sak som är säker. Bara att hoppas jag är där en dag då det är öppet. För jag har ju en viss förmåga att ta mej till ställen när det är stängt! 

I Eksjö finns det inte bara fina trähus. En del av trähusen har helt fantastiska dörrar! Dörren här ovan blev jag lite småförälskad i!

söndag 22 juli 2012

Rådhusparken

Rådhusparken i Jönköping går nog faktiskt de flesta förbi. Det är en såndär plats man passerar. Parken som anlades på 1870-talet ligger mellan Östra Centrum och Västra Centrum, och väldigt många hastar bara igenom parken...

Promenadväg i Rådhusparken
Men, om man tar sig tid att stanna till lite så upptäcker man planteringar och en stor fontän. Här finns även statyn "Harpolekaren och hans son Gunnar" av Stig Blomberg, en byst föreställande Viktor Rydberg och en skulptur av Johan Printz. Alldeles i närheten av rådhuset finns en friluftsscen där det sommartid bjuds på musikunderhållning.

Harpospelaren och hans son Gunnar
Fontänen är tillverkad av Bolinders i Stockholm och visades först vid 1866 års utställning i Stockholm. Den köptes och skänktes till Jönköpings Stad av "Bolaget för reglering av brännvinsutskänkningen i Jönköping".

Fontänen och Rådhuset

Plantering i Rådhusparken, länsresidenset i bakgrunden
I ett tidigare blogginlägg skrev jag ju om kanonen och den lilla upphöjningen som visar att Jönköpings Slott en gång låg här.

Rest efter Jönköpings Slott
 Hitta hit: Centrala Jönköping.

onsdag 18 juli 2012

Dunkehallaravinen

Häromdagen bestämde jag mig för att ta en promenad i Dunkehallaravinen. Här ska det nämligen finnas både vattenfall och ruiner efter kvarnar och andra fabriker. Så igår när jag var ledig och vädret verkade hyfsat lovande i alla fall så tog jag bussen in till Jönköping. Jag gick in på turistbyrån för att kolla om det kanske fanns en karta eller något liknande över Dunkehallaravinen. Och självklart fanns det det!

Efter att ha införskaffat lite andra broschyrer och häften inför andra små utflykter så tog jag den gula busslinjen som går upp till Dalvik. Jag hoppade av ändhållplatsen vid Dalviks Centrum, och trodde jag hade lite koll på vart jag skulle gå. Det hade jag inte. Men efter ha kollat in kartan ett par gånger så hittade jag tillslut vägen jag skulle gå för att komma till Prostkvarnsdammen där den så kallade Dunkehallaleden slutar.

Min plan var att gå åt "fel" håll, då jag läst att leden, som visserligen bara är på drygt en kilometer ska vara i delvis brant stigning med trapper, och i detta läge så tänkte jag att det kanske är lättare att gå ner för ravinen, än uppför!

Skylten hittade jag faktiskt när jag gått klart Dunkehallaleden...
 Inte ens efter att jag hittat Prostekvarnsdammen så lyckades jag hitta rätt lilla stig som jag skulle följa för att ta mej ner genom ravinen. En liten skylt även från "fel" håll kanske är på sin plats! Visst hade jag kartan, men jag lyckades i alla fall feltolka den. Men, det beror kanske mest på handhavaren?

Litet fall vid Proskvarnsdammen
Nu var det bara att följa Dunkehallaån nedströms, och för det mesta så var faktiskt stigen helt ok! Det var bara vid något ställe som några stora gigantiska växter höll på att ta över gångstigen. Lite här och där finns det informationsskyltar som berättar om vad som fanns vid just den platsen man står på! Dessa skulle nog behöva uppdateras. Eller åtminstone bytas ut. Det har nog inte gjorts sedan de sattes upp sedan 1999. På en skylt stod det att man på andra sidan åfåran skulle se en fabriksskorsten och en jordkällare, och att det var de enda resterna efter Fredriksdal... Jag lyckades inte ens hitta den där skorstenen, hur mycket jag än letade...



Här och där i omgivningarna så stöter man ruiner efter bostadshus, kvarnar och andra byggnader.


Med jämna mellanrum så kommer man till vattenfall av olika storlekar och kraft. Och visst är det något speciellt med vattenfall. Personligen så kan jag stå nästan hur länge som helst och bara titta på vattenfall...



Efter att ha gått under Hallmansvägen, så kom jag till en fantastisk utsiktsplats! Ja här var jag lite osäker på hur jag egentligen skulle gå. Fast även här kanske det bara var jag som inte riktigt klarade att läsa "kartan" jag hade med mej. Och vilken utsikt! Här passade jag på att käka min medhavda macka, som jag köpte på Mackmakeriet. Här har Dunkehallaån sitt största fall, på ca 20 meter, och det är kanske inte så konstigt att det funnits flera kvarnar just här.

Utsikt från Dunkehallaleden
I broschyren/kartan jag fick stod det att det var delvis brant stigning med trappor, och det kan jag bara hålla med om! Det var inte långt ifrån att jag fick svindel när jag skulle nerför ett par trappor!


Nedanför det högsta fallet finns "Storkvarn", eller en återuppbyggnad av "Storkvarn". Originalet brann ned 1848. Byggnaden restuarerades 1980. Idag tror jag faktiskt att det är bostad!

Storkvarn (den vita byggnaden)
Här finns även StallQvarn, idag en diversebutik, ja typ loppis! Men byggnaden har tidigare inrymt både skofabrik och Ljungbergs metallfabrik. StallQvarn är öppet fredagar till söndagar! Så jag får väl ta en tur hit en annan dag.

StallQvarn

Storkvarn med Dunkehallaån
Ju närmare Vättern jag kom, desto lugnare blev vattnet, även om det finns små vattenfall, nästan ända ner till Vättern!
Hulukvarns kvarndamm
Jag kan bara säga att jag är glad att jag valde att promenera från Prostkvarnsdammen och ner mot Kortebovägen vid Vättern, och inte tvärtom. Hade jag börjat från "rätt" håll, så hade jag nog gett upp ganska snart! Däremot, så är det svårt att gå fel om man går från Kortebovägen.

Jag kan verkligen rekommendera den här leden, den är lagom lång, och jag rekommenderar nog att man tar och vandrar nedför ravinen och uppför...

Dunkehalla kyrkogård

På något sätt så tycker jag att det är rofyllt att vandra omkring på en kyrkogård. Eller gå in i en kyrka och bara sätta mig ner en stund. Fast på samma gång känns det lite olustig att gå omkring på en plats med en herrans massa döingar... Och emellanåt känner jag mej uttitad när jag strosar omkring på en kyrkogård utan något egentligt mål. Jag blir väl visserligen lätt uttitad även när jag har ett ärende på kyrkogård. Framförallt när jag är vid farmor och farfars grav vid Åsaka kyrka. När man gått därifrån så kan man ibland se folk skynda iväg mot graven för att se vid vilken grav man varit och grejat!

En otroligt vacker belägen kyrkogård i Jönköping är Dunkehalla kyrkogård. En typisk 1800-talskyrkogård, anlagd 1893 efter att man 1889 förbjöd att begrava avlidna på Slottskyrkogården inne i centrum.

Dunkehalla kyrkogård ligger på en höjd väster om Jönköping och utsikten mot Vättern är inte att leka med om jag säger så!


På kyrkogården ligger Dunkehalla kapell, ritat av Jönköpings förste stadsarkitekt, Fredrik Sundbärg, 1897-1898. Jag fattade tycke för byggnaden direkt. Utformningen får mig att tänka på en väldigt liten romansk kyrka från 1100-talet. Här inne finns plats för 36 personer, och kapellet är öppet på åtminstone vardagar. Jag minns faktiskt inte vad det stod på dörren. Dock vågade jag mig inte in, då det precis varit en begravning då jag var på kyrkogården och spatserade!


En sak som jag tycker är lite "kul" det är att gå omkring och läsa på gravstenarna. För på äldre gravstenar så står det vilket yrke man hade. Ja mannen då, för kvinnan var väl allt som oftast hemmafru. En del har verkligen haft synnerligen intressanta yrken... Eller vad sägs om Detektivöverkonstapel!


Jag hittade en mycket intressant form av gravsten. Den står som en "trekantig pelare", och på varje sida är det en plakett med ett namn på. Det har jag aldrig sett tidigare. Riktigt snyggt tycker jag.

Här på Dunkehalla kyrkogård vilar "Moster Pehrson". Moster Pehrson, eller Helena Augusta Pehrson, gift med Carl Oskar Pehrson, var en originell person i Dunkehalla kring sekelskiftet. Hon sägs ha varit en driftig och mycket respektingivande kvinna, som i sin stuga i utkanten av Stadsparken serverade öl till törstiga förbipasserande. Det hände att hon ibland fick gamla avlagda kläder som betalning, av bättre bemedlade familjer i Jönköping. Dessa kläder sålde hon sedan till arbetarkvinnorna i kåkbebyggelsen i Dunkehalla! Hennes stuga finns tyvärr inte kvar, då den revs i slutet av 1950-talet, då man byggde Dunkehallavägen.



Här på Dunkehalla kyrkogård är även Stefan Liv begravd. Detta visste jag dock inte när jag var på kyrkogården. Jag skulle ändå inte känna mej bekväm att hala fram kameran och fotografera hans grav. Det är alldeles för nära inpå den hemska olyckan.

tisdag 17 juli 2012

Friluftsmuseet i Jönköpings Stadspark

I Jönköpings Stadspark hittar man Friluftsmuseet. Det är en samling gamla hus runtomkring i Jönköpings län som är hitflyttade. Här kan man bland annat se ett soldattorp, ett sockenmagasin och en ryggåsstuga. Äldsta byggnaden i friluftsmuseet är just ryggåsstugan som är från 1600-talet. Självklart är det så att kyrkoruinen efter Bäckaby kyrka och Norra Solberga klockstapel som jag bloggat om tidigare hör till Friluftsmuseet. Under sommaren (juni-augusti) kan man gå in i ryggåsstugan och se hur man levde förr i tiden!

Jag tycker att det är rätt mysigt att strosa omkring i Stadsparken och titta på de gamla husen och djuren och så. Tyvärr har jag inte varit här alltför många gånger, då ju Stadsparken ligger uppe på en höjd, en liten bit från centrum. Och jag har ju inte bil. Men, så kom jag ju på, att det måste ju ändå gå lokalbuss upp mot Stadsparken. Jag var självklart på det klara med att hållplatsen kanske inte låg ända inne i Stadsparken, men hyfsat nära borde det ju ändå finnas en hållplats. Och det gör det. Hyfsat nära alltså.

Så en dag i början av juli, tog jag helt sonika först bussen från Kaxholmen in till Jönköping. Jag hoppade av bussen vid biblioteket och promenerade bort till ICA Maxi, för där visste jag att jag kunde plocka ihop min egen sallad. Därefter gick jag från ICA Maxi, till Resecentrum för att därifrån ta bussen mot Dalvik. Och så vid hållplatsen Stadsparken hoppade jag av. Jag började faktiskt med att äta min sallad vid ett bord med utsikt över Vättern!

Huvudmålet med den här utflykten var egentligen Bäckaby kyrkoruin (som jag redan bloggat om), men när jag ändå var här så passade jag självklart på att titta lite på djuren och de övriga husen i friluftsmuseet. Det gäller ju att passa på!

Ett av husen som man kan se är ett soldattorp, som ursprungligen stod i Råssmäte, i Linderås socken. På en skylt intill huset kan man läsa att det flyttades från Jönköpings kasernområde vid Ryhov, där det legat sedan 1915 och använts som museum. Soldattorpet tillsammans med en bodbyggnad och fähus flyttades till Stadsparken 1929.
Soldattorp

Tuppen i hönsgården
Mittemot soldattorpet står en trossbod, som också tillhörde museet vid Ryhov, och flyttades till Stadsparken samma år som soldattorpet. Boden stod tidigare utanför Byarums kyrka där den fungerat som förråds- och utrustningsbod för Mo härads kompani vid Jönköpings regemente. Här förvarades trosstält, verktyg, kokutrustning med mera. Boden sägs vara uppförd tidigast på 1780-talet.
Trossbod
I varje socken fanns förr ett sockenmagasin. Här samlade man överskottet på säd, och sedan vid nödår så kunde man ta härifrån... Fanns det riktigt gott om säd så kunde man sälja det, och förtjänsten gick till att hjälpa de fattiga eller bygga skolhus och så vidare. Det här sockenmagasinet kommer från Ingatorps socken i Eksjö kommun. Enligt ett kungabrev från 1840, uppfördes denna byggnad 1757. Sockenmagasinet kom till Stadsparken 1908.
Sockenmagasin
I närheten av ryggåsstugan finns en vacker loftbod. Det är en så kallad svalgångsbod, troligen från 1600-talet, och den kommer från Stora Tofta, Flisby socken i Nässjö kommun. Den här loftboden består av ett rum på ovanvåningen och ett rum på bottenvåningen. Det användes främst som magasin för säd och andra livsmedel. Men på vissa platser fungerade loftboden som sovplats för gårdens piga och dräng. Loftboden var förutom boningshuset, den viktigaste byggnaden på gården!
Loftbod
Ryggåsstugan är nog lite av friluftsmussets stolthet. Den härstammar från 160-talet och kom till Stadsparken 1904, från Sjöaryd i Markaryds socken. Den består av en ryggåsstuga och två högloft. Under perioden juni-augusti är den öppen dagligen 11-17, och man kan gå in i stugan för att se hur man levde förr.

Bredvid/intill ryggåsstugan står en visthusbod som troligen är från 1700-talet. Den har tidigare stått i Kulebo, Järsnäs socken, Jönköpings kommun, och kom till Stadsparken 1928. Här förvarades matvaror som rökt korv och saltat kött.
Ryggåsstugan
Är ni i Jönköping ska ni självklart göra ett besök på Stadsparken. Om inte annat för utsiktens skull! Har man barn finns här djurhägnader och Jönköpings största lekplats! Lite i skymundan finns här även ett fågelmuseum, med en mängd uppstoppade fåglar och fågelägg (dessa är självklart inte uppstoppade).

måndag 16 juli 2012

Norra Solberga Klockstapel

Högt uppe i Jönköpings Stadspark hittar man en klockstapel. Denna klockstapel härstammar från Norra Solberga i Nässjö kommun, och har stått på sin plats i Stadsparken sedan 1903.

Den 37 meter höga klockstapeln är helt spånklädd och är av traditionell så kallad klockbockstyp. Vad det nu innebär! Man vet inte exakt när tornet är uppfört, men delar av stommen dateras till 1661!




Men vad fick mig då att traska iväg till en ensam klockstapel i ena "ännen" av stadsparken? Om jag det visste. Tror faktiskt att jag mest traskade dit eftersom jag ville se så mycket som möjligt i Stadsparken när jag ändå var där. Och hade jag ändå tagit mig till Bäckaby kyrkoruin, så kunde jag lika gärna leta upp det där klocktornet, som ju faktiskt är en välkänd symbol för Stadsparken. Och om man nu inte blir superexhalterad över ett klocktorn, så är utsikten härifrån helt ok! =)

söndag 15 juli 2012

Slottskyrkogården

En ledig dag i juni, "irrade" jag omkring i Jönköping, jag tänkte att det var dags att se lite mer än Östra Storgatan och A6! Så jag rotade fram en karta över "stan" och kollade in lite olika platser som jag var lite mer nyfiken på.

Ett av de ställen var Slottskyrkogården. Jag menar, varför har man döpt kyrkogården till Slottskyrkogården? Visst, det har funnits ett slott i Jönköping, men har det någon koppling till Jönköpings Slott och i så fall vad?

Jag har inte lyckats klura ut just den samhörigheten... Kyrkogårdens tillkomst och tidigaste tillhörighet är något oklar. En teori är att den tillhört det då närbelägna hospitalet, som 1644 hade en kyrkogård. Och jag var faktiskt på väg mot just Hospitalsområdet, då jag upptäckte att jag kunde "gena" över kyrkogården.
Man kunde det där med att göra gravstenar förr...
Att kyrkogården anlades någon gång på 1600-talet, ja det kan även jag räkna ut, då här finns flera gravstenar från det århundradet. Här finns många olika typer av gravar och gravstenar. En för mig, lite annorlunda, variant är så kallade hyrstenar som är granitplattor fästa på en stenmur. Detta har jag faktiskt aldrig sett tidigare.
Hyrstenar längs med kyrkogårdsmuren
Jag trodde faktiskt att Slottskyrkogården skulle vara en "ödekyrkogård", och tänk vad häftigt i så fall, en ödekyrkogård mitt i stan! Men, så är inte fallet. Och inte nog med det, kyrkogården är en plats där många människor dagligen passerar igenom.

Så enkel, men ack så vacker
Här ligger Viktor Rydbergs mor - Hedvig Christina Rydberg, begravd.
Viktor Rydbergs mors grav på Slottskyrkogården
Här finns en av Jönköpings vackraste byggnader och tillika en av de äldsta träbyggnaderna, uppförd redan 1694 - Slottskapellet. Ritningarna gjordes två år tidigare av dåvarande landshövdingen i Jönköping, Erik Dahlberg. Kapellets planutformning är som ett grekiskt kors. Kapellet renoverades grundligt under senare delen av 1800-talet och fick då ett vapenhus i norr och söder, samt sakristia i öster. Vid en restaurerin 1990 så hittade man ett hundratal gravar inne i kapellet...g Utanför kapellet kan man idag se en minnessten över dessa gravar. Slottskapellet är en invigd lokal, vilket innebär att det klassas som kyrka.

Slottskapellet
Jag tycker att det är lite spännande att vandra omkring på en kyrkogård. Framför allt äldre sådana, för om man tar sig tid att läsa på gravstenarna så får man en liten inblick i vad det för en person. Eller åtminstone personens yrke. Är det en rejäl gravsten, ja då kan man ju tänkas sig att det här var en "viktig" person. Eller en med gott om pengar! Däremot har jag lite svårt för att hala fram kameran och fota de vackra gravstenarna. Det känns som att jag inkräktar på något vis.

När jag gick där inne på Slottskyrkogården så får jag syn på en otroligt vacker byggnad. Det visar sig vara Slottskapellet. Jag trodde att den var hyfsat nyuppförd. Ja, åtminstone från 1900-talets senare hälft. Men, vid en närmare titt så ser jag på en liten plakett, att den är från 1694! Helt otroligt, och samtidigt kul att man bevarat kapellet och renoverat och restaurerats genom århundradena, så att vi idag kan njuta av byggnaden. Tyvärr var kapellet stängt den dagen jag var där och gick, så jag vet tyvärr inte hur det ser ut där inne...

Öppet/tillgängligt: Året om.

Hitta hit: Från Jönköpings Resecentrum. Starta på Järnvägsgatan och sväng höger in på Västra Storgatan, fortsätt ca 100 m. Kör vänster in på Kapellgatan och sväng därefter till höger in på Skolgatan. Fortsätt rakt fram ca 20 m. Framme!

lördag 14 juli 2012

Bäckaby kyrkoruin

Högt uppe i Jönköpings Stadspark finns Bäckaby kyrkoruin. Det är ruinen efter Bäckaby gamla kyrka, som ursprungligen stod i Bäckaby utanför Vetlanda. Kyrkan som var en träkyrka uppfördes under medeltiden, de äldsta delarna var från 1320-talet, och ersattes av en ny kyrka i sten 1899.

Den gamla träkyrkan köptes av en privatperson, och den 31 augusti 1902, återinvigdes kyrkan på sin plats i Stadsparken i Jönköping.


Sent på fredagkvällen den 28 april 2000 totalförstördes kyrkan i en anlagd brand. Idag återstår bara grundmurarna av kyrkan. Man trodde ett tag att branden hade en koppling till satanism. Även om det inte återstår något mer än grundmurarna av den gamla medeltida kyrkan är det värt promenaden upp hit. Utsikten är inte att leka med om man säger så!



Vad jag inte hade räknat med, var den perfekta platsen att tjuvkika på J Södras matcher på! Härifrån ser man rätt in i Stadsparksvallen. Visst, det är väl inte någon närbild precis, men vilken överblick av spelet man måste ha härifrån! Det är nästan värt att ta promenaden upp på kullen...


Öppet/Tillgängligt: Året om. Backigt att ta sig upp om man kommer från Lekplatsen i Stadsparken. Det finns en parkering i närheten av Bäckaby kyrkoruin, men jag är inte helt säker på hur man kommer dit! ;)

Hitta hit: Från Lekplatsen i Stadsparken, följ skyltarna.

tisdag 10 juli 2012

Gunillaberg

Utanför Bottnaryd (Jönköping), ligger Gunillabergs herrgård. Herrgården hade sin storhetstid under 1600-talet. Drottning Kristina använde herrgården som jaktslott, men 1642 förärade hon gården till Johan Printz.
Johan Printz var guvernör i den svenska kolonin New Sweden, nära Delaware. Man hade en fantastisk fantasi när det gällde att döpa kolonin till något! =) När Johan kom hem till Sverige igen blev han bland annat länshövding i Jönköpings län, och Gunillaberg blev hans residens. Gårdens namn kommer efter Johan Printz mamma Gunilla.


Jag besökte Gunillaberg i samband med att vi sommaranställda hade en studiedag "på fältet". Och det har var det besöket jag såg framemot mest på denna dag, då jag inte varit här tidigare, men fått en en del förfrågningar om på jobbet!
Och jag kan förstå att Tage Andersen blev förälskad i platsen när han kom hit första gången! Vilken fantastisk miljö. Överallt ser man skulpturer och installationer av Tage Andersen, och jag ville bara in i huvudbyggnaden för att se vad som fanns där inne! Om man förväntar sig att se hur man bodde på herrgården under typ 1600-talet så är man fel ute. Här finns inga sparade möbler från den tiden...
Nej, men de är i allra högsta grad en del av utställningen! I ett av sovrummen finns det till exempel en säng, och i badrummet så hittar man ett badkar och så vidare!

Sedan 2008 ägs Gunillaberg av den danske blomsterkonstnären Tage Andersen, och herrgården är öppen för besökare under hela sommaren, samt helger i september.


Här kan besökarna njuta av Tage Andersens utställning, konst, kultur, natur och magi, i trädgården som i den vackra huvudbyggnaden. Detär inte bara Tages installationer man kan ta del av, utan även internationella konstnärers.


Under sommaren kommer det även bli konserter och Royal Ballet in London kommer till Gunillaberg!



På herrgården finns inte bara utställningar av olika slag utan även djur som kor, får, grisar, getter, höns och änder...

Öppet/tillgängligt: 2 juni-2 september, samt helger i september (2012)

Entré: 100 kr (2012)

Hitta hit: Skyltat från riksväg 40 mellan Borås och Jönköping

För mer information: www.tage-andersen.com