lördag 10 december 2016

Gustafsberg - Sveriges äldsta badort

En dag i somras på min semester så blev jag sugen på att åka ut till Gustafsberg, ca 2,5 km sydväst om Uddevalla. Jag har varit där flera gånger, men kände att nu var det läge för en tur dit igen. Den här gången tog jag inte bilen, utan jag valde att åka kollektivt. Så jag tog cykeln från syrran till Öxnereds station, där hoppade jag på tåget som går till Uddevalla. Själva tågresan tar bara 16 min, så det är ingen lång resa precis. Framme i Uddevalla gick jag bort till skärgårdsbåtarna som avgår och anlägger vid turistbyrån, och tog M/S Sunningen ut till Gustafsberg. Ska man till en bad-/kurort så ska man väl ändå ta sig det med båt?! Tyvärr var inte vädret det bästa, men det blir ju inte bättre än vad man gör det till.
Gustafsberg, sett från M/S Sunningen
Innan Gustafsberg blev en populär havsbadort var det vattnet i hälsokällan som orten besöktes för. I århundraden hade allmogen druckit det järnhaltiga vattnet vid Baggetofta som platsen hette från början. I början av 1700-talet hade det blivit modernt att dricka brunn. På 1720-talet blev källan "kringmurad", och 1729 fick Göteborgs stadsläkare Jacob Boëthius i uppdrag att undersöka vattenkvalitén i Baggetofta. Han menade att vattnet här kunde bota ett 30-tal krämpor.

Hälsokällorna.
För extra hälsobringande effekt började man på 1780-talet komplettera brunnsdrickandet med salta bad. Gustafsberg kan därmed betraktas som Sveriges första badort. Här var lummigt, kuperat och låg vid saltvatten, vilket gjorde att orten blev mycket efterfrågad. Namnet Baggetofta ändrades nu till det mer eleganta Gustafsberg, efter nådigt tillstånd av Gustaf III.

Gustafsbergs stora uppsving inleddes 1804 då Gustav IV Adolf och drottning Fredrika lät sin fyraårige krasslige prins Gustav besöka orten. Kuren hade god verkan och den klena kronprinsen piggnade till efter de salta baden. Snart besöktes Gustafsberg av sjuka från både in- och utlandet.

Nu blåste det medvindar över Gustafsberg, och 1814 byggdes två varmbadhus. Förebild för dessa var den berömda badinrättningen i Doberan vid Rostock i Tyskland. I stora badhuset fanns sex badrum med betjäning. Havsvatten pumpades upp till en kopparpanna på vinden, värmdes och leddes ner i badkaren. Så småningom byggdes badhuset ut med en kallvattenkuravdelning. Idag är det stora varmbadhuset ett vandrarhem. I det enklare badhuset fanns sju badrum. Två var för "fattigbadande", som inte kunde betala själva, utan fick lita till välgörenhet.

Stora varmbadhuset. Idag är det vandrarhem.
Stora varmbadhuset.
Stora varmbadhuset.


I samband med att de båda badhusen stod färdiga fick Gustafsberg återigen flott besök. När kronprins Karl Johan (Bernadotte) drog i fält mot Norge 1814 samlades hovet i Uddevalla. Karl Johan, kung Karl XIII, drottning Hedvig Elisabeth Charlotta och den unge arvfursten prins Oscar skrevs in vid kurorten. Drottningen ägnade sex veckor åt nyttiga bad, medans kronprinsen och kungen var i Norge.

Den stora mängden havsväxter på botten utanför Gustafsberg ansågs bidra till vattnets goda verkan. Gyttja till gyttjebaden hämtades längre ut i fjordarna.

Baden ordinerades mot lamhet, reumatism, skrofler, engelska sjukan, stockningar i underlivet, hemorrojder, hysteri, hypokondri och många andra sjukdomstillstånd.

Lilla varmbadhuset.
Lilla varmbadhuset.
Det första kallbadhuset, en flotte ute i viken, byggdes 1820. Dit blev man rodd i en liten båt. I mitten av flotten fanns en stor korg där man kunde stiga ner utan att nå den otäcka dyiga botten. Det låter som något för mig det!

In på 1830-talet vill de välbärgade brunnsgästerna hellre dricka utländskt brunnsvatten än det som fanns på platsen. Det importerades därför vatten... Uddevallas apotekare drev Carlsbaderinrättning i brunnshuset. Ur vackra kranar strömmade Carlsbader, Embser, Marienbad-Kreutz, Selter, Spaa m.m.

Hälsobrunnen/Hälsokällan. Byggnaden är uppförd 1831.
Det är fortfarande möjligt att gå in i ett av brunnshusen.
Passa på att ta en klunk av det nyttiga vattnet,
och läs om brunnsdrickandet i den lilla utställningen.
Flera av husen som finns på området idag, byggdes efter de båda badhusens tillkomst år 1814, som gästhus för att härbärgera de celebra sommargästerna. Husen fick namn som Grevegården, Tvåan, Slottet och Snäckan, och heter så än idag.

Ettan, uppförd 1790.

Till vänster: Tvåan, uppförd 1830. Till höger: Bikupan, uppförd 1806.
Slottet, uppförd 1830.
Grevegården, uppförd 1827.
Gustafsberg var Sveriges mest fashionabla kurort fram till 1850-talet. Alla ville resa hit. Förutom högadeln märktes flertalet av dåtidens främsta skalder och författare, de mäktiga värmländska brukspatronerna, Göteborgs grosshandlarfamiljer m.fl. Lars Hierta, Fredrika Bremer, Esaias Tegnér och Carl von Linné skrev in sig i gästboken.

Villa Ekbacken, uppförd 1865
Förutom hälsosamma bad tillbringades dagarna med promenader i parken och samtal. Man byggde ett societetshus 1837. Runt "Skvallertorget" tillbringades dagarna förutom med samtal med handarbete och läsning. På kvällarna roade sig besökarna med baler, musik och lekar, bengaliska eldar och fyrverkerier. Resande teatersällskap, dockteatrar och marknadsgycklare besökte Gustafsberg för att underhålla gästerna. Många var även de mödrar som tog hit sina giftasvuxna döttrar i hopp om att hitta en framtida svärson.

Societetshuset, uppförd 1837.
Vid 1800-talets mitt drog badgästströmmen vidare till nya badorter i yttre havsbandet. Varberg, Särö, Marstrand, Lysekil och Strömstad hade ännu saltare luft och saltare vatten! Ungefär samtidigt började Uddevallas borgerskap bygga sommarvillor på Gustafsberg, och blev tongivande här. Många var släkt. Gustafsberg sågs av ungdomarna som en "levande familjegrav"!
Några av alla de villor som finns i området.
Kurorten låg på mark som tillhörde och var granne med Gustafsbergs barnhusskola. Det barnlösa, men ack så rika, skeppsredar- och grosshandlarparet Knape i Uddevalla hade 1772 donerat sin förmögenhet till en internatskola för faderlösa, studiebegåvade gossar. Barnhusskolan är Sveriges äldsta internatskola. Skolan startade 1776.
Gustafsbergs Barnhusskola, med en byst av Anders Knape.
Det var endast pojkar som kunde bo och studera vid Gustafsberg, men flickor kunde få ekonomiskt stöd för studier. Målet för de bohusländska gossarna, efter ca sex år på Gustafsberg, var att skapa dugliga yrkesmänniskor. Vid avslutad skolgång väntade ofta en lärlingsplats för dem, och de försågs med bibel, fickpengar och ett ombyte kläder.

Gustafsbergsskolan var speciell, då den genomsyrades av en pedagogik som vi kan relatera till än idag. Pojkarna studerade ämnen som slöjd, musik och språk. Ämnen som var mycket ovanligt på den tiden.
Rättarebostaden, uppförd 1814
Kurorten sköttes av barnhusets direktion. Men man oroade sig för att badgästernas "flärd, sysslolöshet och osedlighet" skulle vara ett dåligt exempel för pojkarna. Inte helt konstigt faktiskt. I sin ursprungliga form fungerade internatskolan fram till 1924. Än idag är Gustafsbergsstiftelsens viktigaste uppgift att stödja ungdomar, nu genom stipendier.

Arkivbyggnaden, uppförd 1882.
Flera av skolans byggnader finns fortfarande kvar, som Skolhuset, Arkivbyggnaden, Herrgården, Rättarbostaden, Bagarstugan m.fl.

Drängstugan/Verkstad, uppförd 1770
Bagarstugan, uppförd 1770.


Herrgården, uppförd 1770.
Till vänster: privat bostad uppförd 1913.
Till höger: Kamrerarebyggn., uppförd 1770.
Utsikt från Skolhuset. Villa Novilla, uppförd 1868.
Villa Novilla.
Efter en ljuvlig lunch på Café Snäckan och en promenad i området, med regnet i hängandes i luften så var det dags att ta sig tillbaka till Uddevalla centrum. Från början var min plan att jag skulle gå strandpromenaden tillbaka. En promenad på ca 3,5 km. Men, regnet hängde i luften och jag började dessutom bli lite lite trött i benen, så jag valde faktiskt att ta båten tillbaka till "fastlandet".
Café Snäckan, uppförd 1830.
Restaurangen, uppförd 1793-1891.
Strandpromenaden.
Båten som tog mig till och från Gustafsberg.
Gustafsbergsstiftelsen äger fortfarande stora markområden och 33 byggnader varav 26 är byggnadsminnen. Både hus och mark har klassats som riksintressen.

Precis som förr kommer många människor idag till Gustafsberg för att njuta av miljön, fira högtider, äta, bada, bo och leva sommarliv.

Vägbeskrivning
Från E6:an söderifrån: Sväng av vid Lerbromotet, kör 4 km, sväng av vid skylt Uddevalla Södra, Gustafsberg. Vägen går i en skarp sväng vid Bratteröds Bil AB. Tag till höger vid vägskylt Uddevalla, kör 2,5 km och sväng sedan vänster vid vägskylt Gustafsberg/Lindesnäs. Håll höger och kör 1 km till vandrarhemmet vid vattnet.

Från E6:an norrifrån: Sväng av vid Torpmotet, kör mot Uddevalla centrum i rondellen. Kör igenom båda tunnlarna efter 4 km. Tag andra avfarten till höger och kör mot centrum. Kör 500 m till rondellen och kör rakt fram i den. Fortsätt denna väg - Göteborgsvägen - i 2 km och ta sedan till höger vid vägskylt Gustafsberg/Lindesnäs. Håll höger och kör 1 km till vandrarhemmet vid vattnet.

Från väg 44: Kör förbi avfarten mot Uddevalla och fortsätt söderut. Sväng av vid Bratteröds Bil AB och kör mot Uddevalla. Efter 2,5 km sväng vänster vid vägskylt Gustafsberg/Lindesnäs. Håll höger och kör 1 km till vandrarhemmet vid vattnet.

Senaste besöksdatum: 25 augusti 2016

torsdag 8 december 2016

Sollidens slott

I samband med Ölands Skördefest i år (2016) passade jag och syrran på att besöka Sollidens slott; kungafamiljens privata sommarresidens. Man kommer inte in i själva slottet, men man kan gå omkring i slottsparken och njuta av slottet från utsidan.

Sollidens Slott
Slottet uppfördes 1903-06 av dåvarande kronprinsessan Victoria (gift med Gustav V). Kronprinsessan hade en "klen" hälsa (luftrörsbesvär) och hennes livläkare Axel Munthe ansåg att Ölands milda luft skulle göra henne gott. Och Victoria lyssnade på sin livläkare, och man började bygga Solliden. Att äktenskapet med Gustav V inte var det bästa gjorde väl saken till att Victoria påbörjade sitt "Borgholmsprojekt".
Sollidens Slott
Solliden är uppförd i en italiensk villa-stil med vitputsad tegel, och är tre våningar hög. Förlagan är var Axel Munthes villa San Michele på Capri. Man hittar många detaljer i italiensk marmor och ölandssten. Kronprinsessan var mycket delaktig i hur slottet skulle se ut, och hon satte verkligen arkitekten Torben Grut i arbete. De första ritningarna var inte tillräckligt italienska, men 1906 stod den stora vita villan klar.

Sollidens Slott
Slottet omges av en vacker slottspark med olika inriktningar. Här finns bl.a. en pergola, en holländsk rosenträdgård, en italiensk trädgård och en engelsk park. Pergolan är smyckad med klassiska skulpturdetaljer, och i den italienska trädgården som är geometriskt anlagd i renässansstil växer det buxbom, thuja, cypresser och en mängd olika blommor. Trädgården pryds av en bronsskulptur föreställande Merkurius.

Italienska trädgården
Den engelska parken har vidsträckta gräsytor och flera sydländska trädarter som plataner, cypresser och tulpanträd. I denna lummiga grönska står en byst, föreställande drottning Victoria, om given av skulpturer ur den grekiska mytologin.

Engelska parken?
Den holländska rosträdgården är en gåva av drottning Vilhelmina och är anlagd av holländska trädgårdsmästare 1926. I denna vackra trädgård med blommande perenner och rosor finns fyra marmorskulpturer av skulptören J. N. Byström.

Staty någonstans i slottsparken!
Precis när man passerat slottet och man blickar åt vänster så ser man en liten brun stuga. Den här lilla stuga var från början ett torp som hette Grönadal. Här bodde Johan Törngren, hans fru Maja och deras barn i över 30 år innan torpet införlivades med Sollidens parker. 1948 rustades stugan upp och gjordes om till en lekstuga för prinsessorna Margareta, Birgitta, Desirée, Christina och prinsen Carl Gustaf! Lekstugan var en present från farfarsfar, kung Gustav V!

Lekstugan
När man går omkring i parken så är det inte alls svårt att förstå att kungafamiljen älskar denna plats. Det finns massor att se på. Rätt var det är så är det installation bland buskarna!

Någonstans i slottsparken
1992 byggdes en paviljong där det visas utställningar på kungliga teman. I år var det kungliga stolar om jag inte missminner mig. I paviljongen finns det även en liten butik där man kan köpa presentartiklar.

Sollidens Slott sett från baksidan.
Vägbeskrivning: Kör väg 136 norrut, mot Borgholm. Sväng vänster mot Borgholms Slott. Kör förbi Borgholms Slott och följ skyltarna.

Senaste besöksdatum: 1 oktober 2016

lördag 5 november 2016

Seby gravfält

För den fornhistoriskt intresserade är Öland som ett enda stort smörgåsbord! Och även om jag varit på ön fler gånger än jag kan räkna till, typ, så finns det alltid något "nytt" att besöka. Seby gravfält på sydöstra Öland är en sådan plats. Jag har åkt förbi gravfältet mängder av gånger. Och varje gång har jag tänkt: "nästa gång jag är på Öland, så ska jag minsann stanna till".


När jag var på Öland med mor och far i slutet av augusti så hade jag siktet inställt på Seby gravfält. Men, när vi kom farandes där med mig bakom ratten så hittade jag ingen parkering! Så det blev till att bara köra förbi. Dessutom hade jag redan tvingat mor och far att stanna till vid tre fornminnesplatser på Öland...

Väl hemma igen så spanade jag in området på Google och hittade till slut en liten traktor"stig" där jag nog skulle kunna köra in med bilen. Så när jag var på Ölands Skördefest med syrran, och vi ändå var nere vid Långe Jan så valde jag östra sidan norrut igen. Så när vi närmade oss Seby så letade jag efter den där lilla lilla vägen, och till min glädje hittade jag den. Men, syrran var väl inte så jättepepp på att springa omkring bland en massa stenar, så det blev ett snabbstopp. Men, jag fick ett par bilder i alla fall!


Seby gravfält är den östra landborgens motsvarighet till Gettlinge gravfält. På ett område som sträcker sig ca en kilometer finns det ungefär 285 fornlämningar! Här kan man hitta ett röse, högar, stensättningar, en skeppssättning, hällkistor, kalkstensflisor, resta stenar, klumpstenar, en skålgropsförekomst och en treudd. Särskilt iögonenfallande är de stora resta kalkstensflisorna, som ger området en monumental karaktär vid öppna och flacka kusten mot Östersjön.

Gravfältet med dess stora antal gravar har nyttjats under större delen av järnåldern. En av gravarna undersöktes på 1820-talet och man hittade bl.a. hornsmycken och järnföremål.


Vägbeskrivning: Gravfältet ligger norr om Seby by, intill landsvägen.

Besöksdatum: 30 september 2016.

torsdag 8 september 2016

Kvarnkungen

Alldeles utmed väg 136 i Björnhovda, vid Färjestaden, på Öland, står det en ståtlig väderkvarn. Det är ”Kvarnkungen”, Ölands största stubbkvarn. Stubbkvarnen är den vanligaste väderkvarnstypen på Öland, och de kännetecknas av att hela kvarnkroppen vrids mot vindriktningen.

I slutet av 1800-talet fanns det ca 2 000 väderkvarnar på Öland. Nästan alla bönder hade förr en kvarn för husbehov som de grovmalde sin säd i. Idag finns det ca 350 kvarnar på Öland.

Kvarnkungen är troligen byggd 1749, och flyttades över från Kalmar till Öland på 1880-talet. Kvarnkungen var en s.k. tullkvarn och mycket anlitad av ölandsbönderna. En tullkvarn drevs av en mjölnare och bönderna fick betala tull, oftast några kilo mjöl för malning av 100 kg säd.
Kvarnkungen har två stenpar, och vid riktigt god vind kunde båda stenparen mala samtidigt och då hade Kvarnkungen en kapacitet på 400 kg mjöl i timmen. Kvarnen var i bruk ända till 1930-talet, men då var den i mycket stort behov av upprustning. 1938 bildades Torslunda Hembygdsförening som köpte kvarnen samma år. Mindre reparationer gjordes. 1951 gjordes en omfattande renovering av kvarnen. Vingaxel, vingar och taktäckning med ekspån byttes ut.
Kvarnkungen har under årens lopp genomgått flera renoveringar och efter den senaste så väger den hela 70 ton, bara vingarna väger 4,5 ton.


Vägbeskrivning
Alldeles intill väg 136, vid korsningen Färjestaden, Norra Möckleby (, Borgholm, Mörbylånga)

Senaste besöksdatum 20 augusti 2016

tisdag 6 september 2016

Degerrörsbacken

I många många år har jag i Torslunda på Öland, sett en skylt med sevärdhetskringlan på med texten "Degerrörsbacken". Nu när jag var på Öland med mor och far så passade jag på att ta en liten tur dit.

Degerrörsbacken är ett naturreservat öster om Torslunda på Öland. Naturreservatet hålls öppet med hjälp av bete. Här finns endast ett glest trädskikt som består av framför allt ek. I buskskiktet är det enen som dominerar. I naturreservatet finns det ett stort inslag av orkidéer som grönvit nattviol, S:t Pers nycklar, Adam och Eva samt krutbrännare.









Inom området finns det ett järnåldersgravfält bestående av cirka 30 fornlämningar. Dessa utgörs av 20 runda stensättningar, fyra rektangulära stensättningar, fem oregelbundna stensättningar och en stensträng. Innan jag satte mig i bilen och for iväg så gjorde jag självklart en snabbgoogling på platsen och kunde då läsa att här finns ett järnåldersgravfält, och då var det inget svårt beslut alls att åka dit!
 
 
 

Vägbeskrivning Vid Torslunda kyrka följ skyltarna mot Degerrörsbacken och Kåtorp. Efter 1,3 kilometer sväng mot norr och följ blå skylt mot Degerrörsbacken. Det finns en liten parkering intill vägen.

Senaste besöksdatum
20 augusti 2016