torsdag 30 december 2010

Källa Ödekyrka

Källa gamla kyrka, eller Källa Ödekyrka som den också kallas hittar vi i Källa på norra Öland. Kyrkan byggdes som försvarskyrka, dvs att förutom att man här skulle förrätta gudstjänster så skulle man härifrån skydda bygden, är från omkring 1170. Källa Ödekyrka har en spännande historia, och har även haft olika utseenden genom tidens lopp. Inne i kyrkan kan man se modeller av hur kyrkan sett ut! I mitten av 1800-talet ansåg man att kyrkan hade allvarliga brister, men det var för krångligt att åtgärda dessa, så man valde istället bygga en ny kyrka!

Den nya kyrkan invigdes i advent 1888, och efter det fick den gamla kyrkan börja förfalla. Trots detta beviljade riksdagen 1911 om anslag (pengar) till restaurering av den gamla kyrkan, sedan 1928 ägs Källa Ödekyrka av staten och förvaltas av Riksantikvarieämbetet.
Idag är kyrkan allt annat än öde, den lockar till sig stora skaror av besökare, som är nyfikna på kyrkan, som kanske inte ser ut som en kyrka egentligen. Det är även en mycket populär bröllopskyrka!

Vid första anblicken ser Källa Ödekyrka mer ut som ett "fast stenhus", som Glimmingehus på Österlen, än en kyrka, och det var faktiskt det som fick mig nyfiken på kyrkan, och "tvingade" med mig min kära syster, den där sommaren då jag precis skaffat körkort! Syrrans första ord när hon såg kyrkan var: "Vad ska vi kolla på detta för? Det är väl inget att se på? Det är ju ett stort stenhus... Hon ändrade sig i samma sekund som hon klev innanför kyrkporten, och nu anser hon att ett besök vid Källa Ödekyrka är ett måste när hon är på Öland! Och det tycker jag med.

Innertaket är borta i kyrkan, så man ser de olika våningarna...
Modeller av hur kyrkan sett ut genom tiderna...

Kyrkans interiör

Vill du veta mer? Titta då in på Källas egna hemsida!

Källa Ödekyrka är öppen under sommarhalvåret!
Hitta hit? Efter Ölandsbron, kör mot Borgholm och sedan vidare norrut. Skyltat från väg 136.

måndag 27 december 2010

Sofiero

Sofiero slott - Gustav VI Adolfs sommarslott, strax norr om centrala Helsingborg är ett trevligt för hela familjen, allt från små barn med spring i benen, till mormor/farmor som gillar kungligheter! Idag är slottet bl.a. känt för sin rhododendronsamling, som Gustav VI Adolf började plantera.

Här finns massor av olika blommor, träd och buskar att upptäcka, och om man är förstagångsbesökare så rekommenderar jag verkligen att ta med sig en liten karta över parken, för annars lär man missa otroligt mycket. För här finns otroligt många gångar att promenera i!



Det som jag reagerade på var hur barnvänlig parken/trädgården är. Här finns stora ytor för barn med mycket spring i benen, en labyrint där barn (och vuxna för den delen) kan gå vilse i. Här finns även "Majas Trädgård", men även en lekplats med lekstuga och allt!



Om man som jag, är förtjust i utsikter av olika slag, så har man en fantastisk utsikt över Öresund och Helsingör från parken!

Som sig bör så finns det även en slottsrestaurang/café på Sofiero, men den vågade jag mej inte på att testa, då jag var rädd för priset. Mjukglassen jag köpte i en liten kiosk utanför slottet kostade 25 kr, för en liten bägare!

Under sommartid så är även själva slottet öppet, och i år hade man bla en utställning på tema bröllop, kanske inte så konstigt med tanke på prinsessbröllopet i somras! Parken är öppen året om!

Vill du veta mer om Sofiero slott, så är det den här hemsidan som gäller!

Det är lätt att hitta till Sofiero, då det är välskyltat!

fredag 17 december 2010

Gettlinge gravfält

Gettlinge Gravfält på södra Öland är ett av öns största gravfält, och sträcker sig på båda sidorna om väg 136. Här finns idag ca 200 gravar, på en sträcka av ca 2 km. Här hittar man skeppsättning, domarringar, och resta stenar. Vid undersökningar av gravfältet har man hittat sporrar, spjutspetsar och en sköldbuckla. Större delen av gravfältet är från järnåldern, men man har även begravt sina anhöriga här under bronsåldern!

Gravfältet är en del av Världsarvet "Södra Ölands Odlingslandskap"!

Det kanske inte är speciellt spännande att se på en massa stenar som är utlagda i olika formationer, men för egen del så är det ganska spännande att vandra omkring på en plats där man gjort detsamma redan för ca 3 000 år sedan! Och tänk vilket arbete de lade ner på sina gravar på den tiden... Släpa stenar, få dem i rätt ordning och formation, i rätt vädersträck osv...


Även om man kanske inte är så vidare värst intresserad av gamla gravfält, så är det ändå värt att stanna bilen och kliva ur ett par minuter, om än bara för att njuta av utsikten och omgivningarna!


Vill du veta mer? Besök i så fall Ölands Turists hemsida.

Öppet?
Gravfältet går att besöka året om.

Hitta hit:
När du kommit över till Öland, ta väg 136 söderut mot Ottenby.

fredag 10 december 2010

Järrestads hällristningar

Är man intresserad av hällristningar och man befinner sig i Skåne, ska man åka till Järrestad, för där finns Skånes bäst bevarade hällristningar. Här kan man se skepp, ryttare, fotspår och skålgropar inristade i berghällen. Hällristningslokalen (som det så fint heter) är mest känd för figuren som kallas för dansaren (bild nr 3). Alldeles i närheten av hällristningarna finns det tre stycken bronsåldersösen.




Det är ganska svårt att hitta till hällristningarna, och inför första besöket så hade jag och min kompis läst att man skulle svänga in i Järrestad (vi kom på väg 11), och köra förbi kyrkan, och sedan skulle det finnas en LITEN grusparkering, sedan skulle man gå på en traktorväg... Vi körde in i Järrestad, förbi kyrkan och kom till ett vägskäl vid en mölla (om jag inte missminner mig), vi körde tillbaka, och hamnade vid kyrkan, men inte hittade vi någon liten grusparkering. Vi gjorde denna proceduren ett par gånger, tills vi gav upp och åkte hem till Tomelilla, för att söka grundligare efter hur vi skulle hitta ristningarna.

Dagen efter åkte vi tillbaka, vi ville nämligen båda se ristningarna! Till slut i en svacka, så hittade vi en liten "breddning" av vägen (i grus), intill en traktorväg. Kunde det vara här? Vi parkerade bilen och gick in på traktorvägen, och ett par hundra meter in så hittade vi minsann en informationsskylt som talade om för oss att vi var rätt! Jag vill absolut inte kalla det för en parkeringsplats, för jag vet "mötesplatsfickor" som är större än denna parkeringsplats.

Själva hällristningsområdet är inte direkt stort, men ristningarna var välbevarade. Tyvärr har en del av ristningarna nu blivit vandaliserade...

tisdag 7 december 2010

Alla bilder borta!

Imorse tänkte jag att jag skulle lägga till ett bildspel i högerkanten, med mina bilder här på bloggen. Men, istället har jag lyckats göra så att ALLA bilder är "borta". Man ser alltså bara en vit ruta med ett litet kryss i vänstra hörnet. Det var ju inte så det var tänkt. Jag är väl inte så jättesugen på att gå igenom varenda litet inlägg för att lägga upp bilderna igen, så vi får väl se hur jag gör, om jag på något sätt lyckas få tillbaka dem...

måndag 6 december 2010

Varbergs fästning

Varbergs fästning är Hallands mest kända byggnadsverk. Det har funnits en borg/fästning här sedan slutet av 1200-talet. Norra slottslängan är från den tiden! Under 1500-talet byggs borgen ut med stenbeklädda jordvallar och bastioner. Även under 1600-talet genomfördes det nya försvarsarbeten på fästningen. 1618 ansågs Varbergs fästning vara Europas modernaste försvarsverk. Det blev dock aldrig indragit i något krig. På 1830-talet upphörde Varbergs fästning att vara militär anläggning, och man föreslog att fästningen skulle sprängas! Som tur är blev det aldrig så.

Under 1600-1800-talet användes fästningen till förvaring av fångar. I början av 1900-talet flyttade länsmuseet i Varberg in i fästningen. Här kan man se Bockstensmannen och "kulknappen" som sägs ha dödat Karl XII. I fästningsområdet finns även vandrarhem, Monark cykelmuseum, café/restaurang och en kryddträdgård inspirerad av medeltiden!

Jag är nu inne i en period där jag vill upptäcka/uppleva sevärdheterna i vinterskrud. Det kan kanske bero på att här i södra Sverige är det ju framförallt säsong under sommaren, och kanske lite på våren och hösten. Men under vintern är man inte ute och tittar på sevärdheter... Eller? Hursomhelst, nu vill jag se så mycket som möjligt även i vinterskrud. Men det är ju inte så ofta det är snö här nere i södra delarna av landet, så det gäller att passa på.

Mitt senaste besök vid fästningen (februari 2010) var just i snötider. Och det blåste friskt med... Jag var dock aldrig inne i museet den här gången, då det inte var så jättelängesen jag var där inne. Är man i Varberg, rekommenderar jag skarpt ett besök inne på museet. Historien om Bockstensmannen, som mördades i Bockstensmosse på 1300-talet är helt fantastisk, för att inte tala om rekonstruktionen av honom. Sommartid är det även guidade visningar både ovan och under jord!

Även om man kanske inte är så intresserad av gamla historiska och/eller militära byggnader så är det värt ett besök upp på vallarna om så bara för att njuta av utsikten över Varberg och ut över Kattegatt!

Det är för övrigt en ganska häftig syn när man kommer farandes med Öresundståget söderifrån in mot Varberg, då man strax efter Apelviken ser fästningen trona upp sig på klippan mot havet! Och jag tycker i alla fall att den ser väldigt respektingivande ut!

Fästningsområdet och länsmuseet är öppet året om.

Mer information om Varbergs fästning hittar du här!

Fästningen ligger i centrala Varberg.

söndag 5 december 2010

Ny adress

Efter stor "vånda" tog jag beslutet att byta bloggadress till den här bloggen. När jag startade bloggen var tanken att jag skulle tipsa om trevliga utflyktstips, och evenemang som skedde i min "närhet". Jag insåg dock ganska snabbt att jag inte skulle hinna med att lägga upp information om evenemang, och då valde jag istället att lägga fokus på att skriva om resor och utflykter jag gjort. Helst då i samband med att jag gjort dem. Nu är jag dock i en utflyktstorka, av flera orsaker, och då passar jag på att damma av "gamla" utflykter under tiden. Bara så att det liksom händer någonting här på sidan.

Mitt största problem när jag startade den här bloggen var bloggadressen. Vad 17 skulle jag kalla den för? Valet blev "Turismkoordinator". Valet kom sig av den anledningen att jag precis läst till just turismkoordinator. Dock var jag aldrig helt nöjd med namnet.

Till slut valde jag att byta "rubrik" på bloggen till Jennys utflykter. Nu har jag då även tagit steget att byta själva bloggadressen från
www.turismkoordinator.blogspot.com till just
www.jennysutflykter.blogspot.com
Det känns som att den adressen mer stämmer överrens med vad bloggen egentligen handlar om! Jag hoppas att jag inte förlorat allt för många läsare nu i samband med att jag helt plötsligt har bytt bloggadress. Jag har funderat ett litet tag på att göra det. Först var tanken att jag skulle registrera namnet och lägga in det på mitt befintliga konto, men så ville jag inte ha redan publicerade utflykter på en adress och nya på en annan. Så, helt spontant och kanske inte alltför genomtänkt så bytte jag helt sonika adress!

lördag 4 december 2010

Skånes Mitt

Man kanske inte kalla det för en utflykt, när jag tar mej till Skånes Mitt, då jag bor ca 10-15 min promenad därifrån. Men för dig som inte bor i Höör, så blir det ju en utflykt!

Tittar man på en karta över Skåne så kan man ganska snabbt konstatera att Höör, ligger mitt i Skåne. Och länge ansåg man att Bosjökloster Mölla, strax utanför Höör, var den absoluta mittpunkten. Men, sedan 2007, har Skånska Akademien konstaterat att den geografiska tyngdpunkten inte ligger vid Bosjökloster, utan närmare bestämt inne i centrala Höör! Hur man har räknat ut detta är jag inte insatt i.
För att markera den geografiska tyngdpunkten/mittpunkten så invigdes monumentet "Mittelen" i oktober 2009. Den 4 oktober kl. 12.00 (normaltid) penetrerar solen portalen och solstrålen visar exakt var Skånes Mitt är någonstans.


Frågar du mej så är Mittpunkten lika vacker, alla årstider. Och folk är nyfiken på monumentet även om snön ligger "djup"...

Hitta hit: Skyltat från rv 23 mellan rondellen och avfarten till Skånes Djurpark. Skyltat från Maglasätevägen, korsningen till Åkersbergsgatan.

fredag 3 december 2010

Kungagraven

När man första gången ser Kungagraven, eller Kiviksgraven, som den också kallas för, första gången så är det svårt att inte bli imponerad. Självklart blev jag det med, och ville naturligtvis alltid in i graven, men av någon anledning så lyckades jag länge komma dit när det var stängt. Men så kunde jag ju inte ha det, utan en ledig sommardag tog jag bussen från Tomelilla till Brösarp, för att där byta buss som sedan tog mej till Kivik. Det var samma dag som jag var och besökte Ängakåsen, som jag skrivit om tidigare här på bloggen. Och vad passar inte bättre än en dimmig dag att besöka gamla gravfält och gravplatser...

Det är Sveriges största bronsåldersgrav, ca 3000 år gammal, och den är faktiskt hela 75 meter i diameter, och den största runda graven vi känner till i Sverige.

Man vet inte vem eller vilka som ligger begravda här inne, och det gör det ju faktiskt lite mer spännande, man har länge trott att det varit en kung som legat begravd här inne, med tanke på storleken! Lite nyare analyser av människoben som man funnit inne i gravkammaren tyder dock på att graven använts under en längre period och att de som ligger begravda här var tonåringar.

När man på 1930-talet gjorde arkeologiska undersökningar av graven så var den kraftigt raserad och plundrad, och man vet därför inte heller om det funnits några dyrbarheter eller skatter eller inte. Graven upptäcktes först på 1740-talet...
Själva gravkammaren består av tio stenhällar som är ristade med symboler, som eggar fantasin. Vad betyder symbolerna? Och vem har ristat dem?

Inför mitt första besök inne i själva gravkammaren, hade jag ganska stora förväntningar, jag menar röset i sig är ju ganska stort, så visst borde själva kammaren också vara det. Det är den inte. Så jag måste erkänna att jag blev liten besviken. Så inför besöket här inne i september 2009, var jag väl inte så jätteentusiastisk, men guiden var helt fantastisk, och lyckades verkligen fånga mej. Så jag rekommenderar verkligen en guidad visning!


Alldeles i anslutning till gravröset finns det ett flertal skulpturer, jag är inte helt på det klara varför de står där, men de ger en skön inramning till platsen.

Här finns även "Sågmöllan", som idag fungerar som café, och man kan även köpa presentartiklar, vykort och böcker från Riksantikvarieämbetet.

Om man klättrar upp på toppen av röset så har men skön utsikt över Kivik! Var bara lite försiktig, för stenarna ligger lösa...

Mer information om Kungagraven hittar du på Riksantikvarieämbetets hemsida: http://www.raa.se/. Klicka på fliken: se och besök.

Öppet? Området kring graven är öppet året om, caféet och själva gravkammaren är öppen under sommaren.

Hitta hit: Det är skyltat från väg 9 i Kivik.

måndag 29 november 2010

Snorkelutflykt

Min sista dag i Egypten (29/11 2007) tillbringade jag till havs, nämligen Röda Havet. Det är ju tack vare Röda Havet som Hurghada idag existerar som turistort! Jag som knappt badat i öppet hav tidigare, skulle nu ge mig ut på en liten snorklingsutflykt!
Efter "mycket och men" fick jag till slut hyfsat pejl på läget och låg där med huvudet under vattnet och njöt av alla färgglada fiskar och koraller. Jag tyckte dock det var lite jobbigt att simma omkring där bland vågorna, eftersom jag ju i princip aldrig gjort det tidigare... Jo lite har jag ju simmat i Medelhavet och så, men inte några längre stunder eller sträckor om jag säger så. Nej, tacka vet jag bassängbad... ;)

På den här resan ingick även ett stopp på Giftun Island, och då var det bara att njuta av solen och värmen, och jag måste säga att det här var en perfekt avslutning på ett sex veckor långt äventyr i Egypten och Hurghada!

Och självklart längtar jag tillbaka när jag ser på mina bilder, framför allt när det är riktigt grådassiga dagar här hemma i Sverige!

söndag 28 november 2010

Kairo

Idag, för exakt tre år sedan besökte jag Kairo... Den här utflykten startar (startade i alla fall) tidigt som 17 - om man bor i Hurghada som jag gjorde - men vill man se pyramiderna så är det bara att pallra sig upp! Förutom pyramiderna och sfinxen besökte vi en parfymbutik, Egyptiska museet och Khan-el-Khalili-basaren. Jag var mest intresserad av pyramiderna jag!

Första stoppet framme i Kairo var just vid pyramiderna på Gizaplatån, som sedan 19179 finns med på UNESCOS:s världsarvslista. De tre pyramiderna är byggda för faraonerna Chefren, Cheops och Mykerinos. Anledningen till att man byggde pyramider var att faraon ville komma närmare solguden efter sin död, och det skulle då underlättas genom att begravas i en pyramid.

Efter att ha tittat på pyramiderna från en utsiktsplats, en bit ifrån så åkte vi nu ner mot pyramiderna, och den som ville fick naturligtvis gå in i en av dem. Nu minns jag förstås inte vilken av dem som det var... Detta kunde jag naturligtvis inte motstå, utan jag pungade lätt pengarna som krävdes. Och det var en upplevelse må jag säga. Att gå in i pyramiden det vill säga... Man fick gå halvt böjd där i gången som gick både upp och ner och smal och j*vlig var den med, men allt för att förvilla ev gravplundrare... Väl framme i gravkammaren så var det stort och rymligt. Med en kista (ej orginal säkerligen), lampor och en fläkt. Visst nu fattar ju även jag att graven är plundrad sedan många herrans år tillbaka, men det var liksom inga väggmålningar el. något sådant... Sedan ut igen, på samma sätt, halvböjd... När jag satte mej i bussen igen på väg mot sfinxen så tänkte jag; jaha, är det detta som folk är helt lyriska över... Jag kände mej mest "tom". Visst det är skithäftigt att halvkrypa i trånga gångar som är gjorda för en sisådär 4500 år sedan, men jag vet ändå inte... Men frågan kvarstår, hur byggde dem dessa jättebyggnadsverk?

Nästa anhalt var sfinxen och även där hann vi med en liten närmare titt på detta fabeldjur. Sfinxen står mitt framför Chefrens pyramid, och man tror även att sfinxen föreställer just Chefren, och det är väl klart att han vill vakta sin egen grav...

Efter att vi hade tittat klart på pyramiderna och sfinxen åkte vi över Nilen och in i centrala Kairo, för lite lunch, och efter det besökte vi en parfymbutik där vi fick veta hemligheterna bakom Chanel no 5 och allt vad de heter. Självklart fick vi möjlighet att shoppa till förmånliga priser. Sedan var det dags för Egyptiska museet, med hur MYCKET gamla föremål som helst! Det kanske mest spännande trots allt var skatterna från Tutanchamons grav i Konungarnas Dal. Och för att ha varit en rätt så obetydlig farao egentligen så hade han fått med sig en hel del skatter må jag säga. Naturligtvis var det fotoförbud där inne så jag har tyvärr inga bilder att visa inifrån mueseet!

Sista anhalten innan återfärden till Hurghada var vid Khan-el-Khalili-basaren som har anor sedan medeltiden! Här finns nog allt att köpa!

Som jag skrev innan här i inlägget så var jag ju inte så jätteimpad av pyramdierna, när jag väl stod där och tittade på dem. Men nu, tre år senare så räcker det att titta på mina foton så blir jag både nostalgisk och lyrisk när jag ser dem. Det tog med andra ord lite tid för mej bara att smälta det hela!!!

fredag 26 november 2010

Knäbäckshusen

Knäbäckshusen på Österlen har en ganska speciell historia. Byn Knäbäckshusen låg nämligen tidigare i norra delen av Haväng, vid Knäbäcken. Anledningen till att byn flyttade var att svenska försvarsmakten ville utvidga Ravlunda Skjutfält på 1950-talet, och då köpte man helt enkelt ut byn, flyttade den till andra sidan av Stenshuvud!

Här finner man korsvirkes hus med vasstak, inramade av rosor och vågbrus, längs en smal bygata.

Nedanför husen hittar man kanske en av Skånes vackraste stränder! Den ligger i alla fall högt upp på min lista över skånska stränder! Den är inte speciellt bred, och när jag besökte stranden första gången så var det högvatten (och mycket vågor), så stranden var i princip helt obefintlig, istället solade man uppe på strandbanken!

Stranden är inte "utmärkt" på några kartor, så hade vi inte pratat om Knäbäckshusen i skolan så hade jag nog aldrig hittat dit.



Vid "strandkanten" finns det fem stycken "ålabodar", byggda enligt förlagor från gamla Knäbäck, två av dessa tillhör Rörums församling. En av dessa två inrymmer S:t Nicolai kapell. Kapellet är mycket populär för dop och bröllop. Kapellet är öppen dygnet runt, året om.


Knäbäckshusen passar för en liten utflykt året om. Alla årstider har sin charm. På sommaren är det mer eller mindre fullknôkat med folk, medan det under övriga årstider är betydligt lugnare, men jag har då aldrig varit helt ensam på plats. Jag har alltid mött några vandrare längs stranden...

Hitta hit: Knäbäckshusen ligger i höjd med Rörum på Österlen, mellan Simrishamn och Kivik. Skyltat från väg 9.

onsdag 24 november 2010

Luxor

En annan utflykt som jag var iväg på under min tid i Egypten var till Luxor. Luxor, som grundades på ruinerna av Egyptens forntida huvudstad Thebe är idag ett oerhört populärt besöksmål! Under den här utflykten besökte vi Karnaktemplet, Konungarnas Dal, Hatschepsuts dödstempel och en alabasterbutik.

Dagens första stopp i Luxor var vid det fantastiska Karnaktemplet som började att byggas ca 2000 f.Kr. består egentligen av 10 tempel och byggdestill guden AmunRe - den allra viktigaste guden i Egypten. Här finns statyer, vackra pelare, obelisker m.m.



Efter stoppet i Karnaktemplet var det lunch vid Nilens strand och sedan åkte vi båt över Nilen till den västra sidan och Konungarnas Dal, som är den största och meds kända samling av kungliga gravar. Anledningen till att man byggde gravarna i bergen var att de skulle skyddas mot gravplundrare. Det gick inte så bra... Det är även här som man 1922 hittade Tutanchamons grav, helt orörd! Tyvärr får man inte fota inne gravkamrarna så jag har inga bilder att visa där inifrån.

Under tiden jag var i Egypten så hade man precis öppnat Tutanchamons grav, eller rättare sagt, man hade lagt tillbaka honom i sin grav, och självklart var jag tvungen att ta chansen att gå ner i hans gravkammare och titta lite på honom... I Konungarnas Dal finns det 63 gravar, eller rättare sagt man har hittills hittat 63 gravar. Det kan mycket väl finnas fler gravar i området! Den första faraon som begravdes här var Thutmosis I (som dog omkr 1490 f.Kr.), och hans grav hittades först 1820.


Nästa stopp var vid Hatschepsuts, den första kvinnliga faraons, magnifika dödstempel. Hon kombinerade sitt palats med sin gravplats, som är någonstans inne i berget... Dagens näst sista stopp var sedan vid en alabasterbutik. Det är faktiskt bara härifrån Luxor som man får kalla det alabaster, och produkterna måste vara handgjorda, annars stänger myndigheterna verksamheten. Det är faktiskt samma gruva idag som man använder sig av som när man upptäckte alabasterfyndigheten!

Sista stoppet innan hemfärden var vid Memnonstatyerna. Dessa tillhörde från början Amenhotebs dödstempel som gradvis blev förstört av översvämningar och plundringar. Statyerna som är ca 20 meter höga är uthuggna ur ett jättelikt stycke sandsten.
Första gången jag var i Luxor var jag inte så jätteimpad, det var nog helt enkelt för många intryck för mej. För andra gången jag var där så njöt jag desto mer all spännande historia som finns i Luxor!

Den största nackdelen med resan är alla försäljare som är vid varje sevärdhet, de fullkomligt kastar sig över en, och tar inte gärna ett nej som svar...

tisdag 23 november 2010

Karl X Gustafs mur

Karl X Gustafs mur är inget utflyktsmål i sig, men ett trevligt fotostopp på väg ner mot Ottenby och Långe Jan! Karl X Gustafs mur, uppfördes på order av just Karl X Gustaf, i mitten av 1600-talet. Muren som är 4,5 km lång sträcker sig spikrakt över ön i öst-västlig riktining. Officiellt sägs det att muren byggdes för att hindra att betesdjur kom in på Ottenby Kungsgårds marker, som då var kunglig jaktpark, och att hålla dovhjortarna innanför muren. Dock kan det nog mer ses som ett skrytbygge från barocktiden, då hjortarna som fanns innanför muren kunde hoppa över den...


Hitta hit: Efter Ölandsbron kör mot Ottenby, du kör igenom muren strax innan du svänger in mot Ottenby.