söndag 29 juni 2014

Grännabergsleden

Just nu har jag och min syster en liten utmaning som innefattar att vi under tre veckor ska motionera minst 12 ggr, vilket innebär i snitt fyra gånger per vecka. Och då jag inte har något gymkort för tillfället, inte är redo för att börja springa igen så återstår cykling och promenader... Jag skulle ju visserligen kunna åka in till Rosenlundsbadet och simma lite, men det lockar inte... Och varför inte förena nytta med nöje? Så häromdagen tog jag beslutet att vandra den ganska nyinvigda Grännabergsleden. Som namnet antyder så går den utmed Grännaberget i Gränna, och det finns såklart en karta för leden. I kartan kan man läsa följande om Grännabergsleden:
 
Grännabergsleden har de vackraste vyerna! Leden är inte färgmarkerad men ändå lätt att hitta eftersom den följer en välanvänd gammal färdled. Idag är det en naturstig och vi rekommenderar lämpliga skor.
     En audioguide med 9 berättelser om landskapet, kultur och staden Gränna finns vid leden. Den når du via QR-koder på skyltarna. Lämplig app att ladda ner är Barcode Scanner och du kommer åt att lyssna på berättelserna.
     Flera motionsspår och vandringsleder börjar på berget, bland annat Västanåleden, en 15 km lång slinga i trakten. En annan trevlig utflykt är Tegnértornet, ett par kilometer öster om Grännaberget. Härifrån har du milsvid utsikt i flera väderstreck.
     Grännabergsleden ligger inom Biosfärområdet Östra Vätterbranterna.
 
För att ta mig upp till berget tog jag de 243 trappstegen från Södra parken upp till Grännaberget. Nu har jag aldrig fått det till 243 trappsteg. Jag har försökt räkna ett par gånger, men jag har alltid full sjå med att andas... =) Inte blir det bättre av att varje gång jag flåsandes tar mig upp för trappan så är det nån hurtbulle som springer förbi mig!
 
Trappan upp till Grännaberget
Om man vill så kan man pausa lite längs vägen då det finns ett par terrasser där man kan stå och njuta av utsikten. Eller hämta andan som det oftast är för mig. Och det var inte ett dugg bättre på den tiden som jag bodde i Gränna och faktiskt var uppe på berget emellanåt!
 
Utsikt över Södra parken
Nästan uppe så hittar man en byst av Erik Dahlberg, landshövding i Jönköpings län 1687-1693. Han utverkade hos kungl. Maj:t stadsprivilegier åt Gränna 1693. Gränna fick visserligen stadsrättigheter redan 1652 av greve Per Brahe d.y., men efter att han avled 1680 så infördes reduktionen och även Grännas stadsrättigheter... Men 1693 återfick då Gränna sina stadsrättigheter. Denna gången kungliga sådana.
Byst över Erik Dahlberg
Första skylten (vilka jag inte fotade den här gången) hittar man vid klockstapeln och texten på den handlar om Grännabergets friluftsmuseum. På kartan finns det mycket kortfattad information om varje "stopp" och på punkt ett står det följande: Grännabergets Friluftsmuseum används för evenemang och fest. Sommartid är kaffestugan öppen.

Röttlegården, Grännabergets friluftsmuseum
Jag promenerade norrut förbi kaffestugan för att ta mig mot nästa stopp på leden, Oscarshöjd, då jag gått där några gånger tidigare så vek jag faktiskt av från den "större" stigen och tog en lite mindre än, och strax före jag kommer till Oscarshöjd så kommer jag till en minnessten som är uppsatt till minne av Gränna stads grundläggande 1652.
 
 
Utsiktsplatsen Oscarshöjd hette tidigare Kyrkbacken, men bytte namn efter att kung Oscar II:s besök 1895. Förutom minnesstenen över stadens grundläggande 1652 finns här en sten med Oscar II:s namnteckning på!

Lusthus på Oscarshöjd

Utsikt från Oscarshöjd
Vid punkt nummer tre på kartan kan man läsa följande: Vätterns östra strand har gett ett gott odlingsklimat. Även krävande grödor växer bra. På 1700-talet var tobak en av stadens exportvaror. Under en period var päron en av Grännas symboler.
 
Utsikt vid punkt 3
Jag traskade så snabbt jag orkade vidare norrut  och mot nästa stopp där man har en fin vy över torget!

Gränna torg
Under 1800-talet förändrades Gränna. Göta kanal var färdigbyggd och ångbåtstrafiken på Vättern tog fart, vilket gynnade industri, handel och hantverk. Gränna blev också en välkänd turistort kan man läsa på kartan vid punkt nummer fem.
Utsikt från punkt 5
Vid sista stoppet kan man på kartan läsa att: Vättern har stor betydelse för yrkesfiske, sportfiske och ekoturism. Sjön tillsammans med landskapets branta topografi påverkar lokalklimatet och naturen. Vättern är skyddad i Natura 2000.

Vid sista stoppet. Eller första om man kommer norrifrån!
Efter att ha stått och njutit av utsikten en liten stund var det bara att påbörja vandringen ner för berget igen. Och här i norr är det inga trappor utan en väg ner. Själva Grännabergsleden är inte mer än 1 km lång, men det är kuperat och inte tillgänglighetsanpassat. Trots detta är det helt klart värt promenaden. Utsikten härifrån är fantastisk! Vad man ska tänka på är också att leden går väldigt nära bergskanten och det finns inga skyddsräcken...

På väg ner...
Nu hittar jag på Grännaberget, men jag hade nog ändå uppskattat om det var uppmarkerat. Det är kanske inte helt självklart vart man ska ta vägen om man kommer från trapporna. Det är visserligen bara att följa kartan (om man har den) men den är ändå ganska grov... Men, det är bara min åsikt!

söndag 22 juni 2014

Marstrand och Carlstens fästning

Jag har länge velat åka till Marstrand och Carlstens fästning. Eller rättare sagt, jag har länge velat åka tillbaka till Marstrand och Carlstens fästning. Jag var där 2003, för inte var det väl på hösten 2002? Hur som helst, det var när jag pluggade en turismutbildning i Uddevalla som jag gjorde mitt besök på Marstrand.

Nu har jag i alla fall suktat i flera år att återigen komma till Marstrand, men så är det där att för det första inte bo "hemmavid" längre och det faktum att jag inte har bil. Dessutom är det lite roligare att uppleva saker tillsammans. Även om jag faktiskt inte har ont av att åka iväg själv. Åker jag själv, så är det bara jag som styr vad jag vill se och hur lång tid jag tillbringar på ett ställe.

Och på midsommarafton blev det äntligen en tur till Marstrand. Med mig på resan fick jag syrran och hennes sambo. Vi tog bilen från Vänersborg och for ner till Kungälv där vi sedan styrde ratten mot kusten. Och vad varken jag, syrran eller sambon mindes var att det var så långt från avfarten i Kungälv till Koön där färjan går till Marstrandsön och där Carlstens fästning ligger. Överfarten mellan Koön och Marstrandsön tar bara ett par minuter. Det går att ta med sig bilen över, men frågar du mig är det totalt onödigt. Och visst är det mysigt med bilfria områden...
Utsikt från Koön
Huvudmålet med den här utflykten var för min egen del just Carlstens fästning. Men innan vi tog oss an mördarbacken från hamnen och upp till fästningen så behövde vi få i oss lite mat. Vi kom nämligen iväg något senare än planerat och klockan hade slagit lunch... Men, småsnåla som vi är så valde vi inte någon av de "finare" restaurangerna vid hamnen utan hamburgerkiosken... Mätta och belåtna så tog vi en liten kort promenad utmed vattnet för att se vad som fanns "runt hörnet"...

Utsikten från lunchstället
Efter att ha promenerat i ett par minuter så hittade vi något som såg ut som en fästningsvall och och uppe på vallen något som liknade ett torn. Det fanns en skylt uppsatt vid fästningsvallen, men jag orkade inte läsa igenom hela. Detta i sig är väldigt konstigt eftersom jag i vanliga fall läser varenda skylt jag ser, och att jag nio gånger av tio även fotograferar skylten... =) I det här området hittade vi även Båtellet (gula huset) som idag fungerar som vandrarhem men som uppfördes som varmbadhus 1858, och societetshuset från 1886-1887. En kurort behöver ju ett varmbadhus och ett societetshus...


Båtellet, f.d. Varmbadhuset

Societetshuset
På väg upp mot fästningen passerade vi Marstrands kyrka, som ska vara Marstrands enda bevarade byggnad från medeltiden och den antas vara från 1200-talet. Från början tillhörde kyrkan ett franciskanerkloster.
Marstrands kyrka

Till slut kom vi upp till själva fästningen, som började att anläggas strax efter att Bohuslän blivit svenskt i samband med freden i Roskilde 1658. Den svenske kungen Carl X Gustav förstod omedelbart värdet av Marstrands hamn och som försvar åt hamnen beordrades att förskansningar skulle byggas. Det är också han som givit namn åt fästningen - Carlstens fästning.

När man byggde fästningen uppstod det tidigt ett behov av arbetskraft. Och man började använda (arbets)fångar som arbetskraft. Men här fanns även statsfångar och bekännelsefångar. Att bli arbetsfånge var statens strängaste straff, och det kunde vara mellan något år och livstid. Det har funnits fångar på fästningen från det att de första skansarna byggdes. Flertalet lämnade Carlsten 1854, då fästningen i stort sett var färdigbyggd. Fångarna förflyttades då till Elfsborgs fästning och skansen Kronan i Göteborg. De som dömdes till marstrandsarbete var den tidens grövsta förbrytare: mördare, stortjuvar, våldtäktsmän och bedragare. Bland arbetsfångarna fanns också en och annan lösdrivare, satta på fästningen därför att de inte hade ett stadigt arbete. Lösdrivarna fick stanna på fästningen tills de skaffat sig ett ordentligt arbete. Vilket ju var svårt eftersom de satt inspärrade! 1882 lades fästningen ner som militär förläggning!

Genom åren så har Carlsten varit belägrad två gånger, båda gångerna har det varit dansken som belägrat fäsningen, men sedan 1720 har den varit i svensk ägo!

Östra fältvallen bestyckad med fyra kanoner, modell 1854.
På bilden syns även kruthuset från 1832.

Bland det första man möter när man erlagt entréavgiften är kruthuset från 1832. Kruthuset skulle kunna stå emot bombanfall! Då jag inte har någon värstingkamera så blev det i princip inga bilder alls från några rum på Carlsten, då det antingen blev jättejättesuddigt eller så bländar blixten... Men, vi var inne i de flesta rummen som man får gå in i, så som fångceller, "Lasse-Majas kök", kommendantbostaden... Vi var även och gick in i en lönngång.
Kruthuset

Lasse-Majas kök
Vi tog oss självklart upp i det ena tornet så vi kom till utsikten. 70 meter upp har man en rätt så ok utsikt faktiskt. Och det var värt både entrépengen och flåset som uppstod när vi väl kommit upp. Här uppe från har man utsikt över hela Marstrand och ut över havet. Vi såg även fyren Pater Noster härifrån.

Utsikt

Utsikt

Utsikt
På den övre borggården finns det en galge kvar. Och det hände att man faktiskt avrättade fångar här. Intill galgen står det en text som berättar om när en avrättning (hängning) misslyckades och fången for i backen. Men utan att dö. Bödeln vägrade dock göra om hängning, så fången fördes in i sin cell igen. Senare hittar man honom hängd i cellen. Han har då hängt sig själv!

Galgen
Marstrands, eller Carlstens mest kände fånge är utan tvekan stortjuven Lars "Lasse-Maja" Larsson Molin. Han sattes på Carlstens fästning 18134 dömd till livstids marstrandsarbete. Han arbetade som andra fångar med att släpa sten, man upptäckte snart att han kunde laga mat. Något han lärt sig under tiden han levde som "kvinna". Lasse blev då uttagen till officerskock, vilket han var (med undantag för en rymning 1823) fram till 1839 då han blev benådad av kung Carl XIV Johan. Jag var självklart tvungen att gå in i Lasse-Majas cell. Det är liksom höjdpunkten på besöket.

Jag blockerar hela ingången
till Lasse-Majas cell
När vi äntligen hittat ut igen från fästningen så blev det en liten fika innan vi tog oss an nedförsbacken ner till hamnen igen. På väg tillbaka så passerar vi Rådhuset byggt 1847 med både festvåning och bibliotek och Grand Hotel som uppfördes 1892 åt kung Oscar II inför hans besök till ön!

Rådhuset

Grand Hotel
Jag är supernöjd med turen till Marstrand, men till nästa gång så vill jag ha en rejäl kamera... Så det lär väl dröja innan jag kommer till Marstrand igen!

Carlstens fästning är, tro det eller ej, öppen året om för besök. Inne i fästningen finns det även ett hotell!

söndag 1 juni 2014

Brunns kyrkoruin

"Oh! Oh! Oh! Oh!" - det var vad som hördes från baksätet när jag såg kyrkoruinen torna upp sig på vår högra sida, på väg till Torpa Stenhus.
"Du får fota ruinen i farten, men jag saktar ner så du hinner fota!" sa Sara som körde till mig. Men, så upptäckte hon en skylt som pekade in mot Brunns kyrkoruin och sade att hon ångrade sig. Det skulle bli ett litet snabbt stopp trots allt. Till min stora glädje.

Närmare än så här trodde jag inte att jag skulle få komma...

Brunns gamla kyrka uppfördes på 1100-talet och användes till 1893 då den nya kyrkan invigdes. Samtidigt så övergavs den gamla kyrkan. I den nya kyrkan hittar man den gamla kyrkans altaruppsats, predikstol och dopfunt, liksom den gamla kyrkporten och diverse andra minnen.

Brunns kyrkoruin
Brunns kyrkoruin
När Sara frågade mig när jag trodde att kyrkan var ifrån så svarade jag 1400-talet, och detta baserade jag på att det var rejäla väggar och storleken på kyrkan. Jag tyckte att den verkade för stor för att vara från 1100-talet som jag för ett kort ögonblick trodde, men sedan ändrade mig. Sara trodde ändå på 1100-talet, så jag fick ju googla fram svaret. Som visade sig vara att kyrkan faktiskt (förmodligen) uppfördes på 1100-talet.

Hittade en ynka gravsten.
1933 restaurerades kyrkan och har på senare år kompletterats med diverse stag som ska förhindra att korpartiet (och hela ruinen) rasar. Man varnar även för rasrisk på kyrkogården, vilket gjorde att jag faktiskt riktigt smög mig in i ruinen. Jag vill liksom inte bli levande begravd...

Brunns nya kyrka från 1893
Det vete 17 om inte det här var höjdpunkten på utflykten! Vilken glädje att hitta en kyrkoruin som jag inte ens visste fanns!

Bottnaryds kyrka

På väg till Ulricehamn igår så blev det till min stora glädje ett stopp vid Bottnaryds kyrka! Kyrkan uppfördes 1666-1667, efter att den medeltida kyrkan revs den 8 maj 1666. Dagens kyrka, en rödmålad kyrka i trä, är byggd i korsform. Inuti är kyrkan täckt med vägg- och takmålningar, vilka är gjorda mellan 1693-1695 av mäster Anders Falck från Bogesund (Ulricehamn). Målningarna är gjorda direkt på timret och återger frälsningshistorien från skapelsen till yttersta domen och det himmelska Jerusalem.
Bottnaryds kyrka och klockstapel
Altartavlan
Takmålning
Väggmålning
I kyrkan finns det s.k. Ribbingska gravkoret som inlöstes av församlingen år 1771. Det gjordes om till sakristia, men fungerar nu som museum, där många vapensköldar kan ses. Där finns också porträtt av Johan Printz och hans hustru. Printz var en prästson från Bottnaryd som blev guvernör i kolonin "Nya Sverige" i Amerika. När Printz återvände till Sverige blev han landshövding i Jönköpings län. Det var för övrigt han som har byggt Gunillaberg där idag den danske konstnären Tage Andersen huserar. Printz avled 1663 och han är troligen begravd under södra korsarmen.

Ribbingska gravkoret.
Som jag trodde var Printz gravkor...
Alldeles intill kyrkan hittar jag
en minnessten över Johan Printz
Bland inventarierna märks en medeltida dopfunt, utförd av sandsten, och ett dopfat av mässing från omkring år 1600. Den konstnärligt mycket värdefulla altaruppsatsen är från 1600-talet och troligen ett nordtyskt arbete. Predikstolen i ek är från 1670. Vidare kan nämnas nattvardskalken från år 1689 och en brudkrona från år 1635.
Vi hittade ett kors på väggen.
På kyrkogården står en klockstapel byggd år 1686. Två av klockorna är medeltida, möjligen gäller detta också mellanklockan, som dock blev omgjuten år 1930.

Jag tycker kyrkan påminner om Habo kyrka, både utvändigt och invändigt, även om Habo kyrka är betydligt större. Då det skulle vara bröllop lite senare under dagen, och man höll på att förbereda inför detta, så kunde jag inte med att vara i kyrkan så länge, även om det på en skylt på dörren att kyrkan var öppen för besök och andakt...
Hittade såklart några järnkors på kyrkogården.
Vägbeskrivning: Bottnaryd ligger drygt två mil väster om Jönköping, norr om riksväg 40.  När man svängt av RV 40 är det skyltat till kyrkan.