onsdag 11 september 2013

Vänersborgs äldsta hus

Ibland kommer det ploppa upp inlägg som inte är någon "hel" utflykt eller "hel" promenad, men däremot något jag upptäckt på en utflykt eller promenad. Det här inlägget handlar om en sådan sak.

Jag skulle gå till biblioteket i Vänersborg  men gick som vanligt lite fel. Och när jag insåg att jag faktiskt glömt att svänga in på rätt gata så kunde jag inte med att liksom bara vända och gå tillbaka. Så jag tänkte att jag går helt enkelt runt kvarteret. Det visade sig dock vara som så att jag fick gå hela gågatan innan jag kunde svänga av igen. Och då när jag skulle till att svänga av "norrut" igen för att komma till bibblan så ser jag ett trähus. Med en skylt intill. Det kan ju bara betyda en sak. Det är något speciellt med det här huset. Alternativt här har något hänt. Så jag stegar fram till huset och skylten.

På skylten kan jag då läsa att det här är centrala Vänersborgs äldsta bostadshus, från 1778. I slutet av 1800-talet byggde man till en uthuslänga. Sellbergska huset är det enda helt bevarade trähuset inom det gamla stadsområdet före 1834 och som klarade sig vid den förödande stadsbranden samma år.

Det är ett bättre boningshus, som i mycket är typiskt för den tidens borgarhus. Det är timrat med träpanel och oljemålat mot gatan. Däremot är det rödmålat mot gården - typiskt för den tiden då ekonomin var ansträngd och inte tillät oljefärg på hela huset. En snygg fasad mot gatan var viktigt.

Huset som kallas Sellbergska eller Borsumska har fått sitt namn efter spegelfabrikör J F Sellberg (1793-1852) som hade sin verkstad och bostad i huset. Skräddaren H. C. Borsum, invandrad från Tyskland lär ha övertagit huset efter Sellberg och donerade senare huset till Vänersborg stad.

Det var vid den södra gaveln som spöslitningsstraffen förr ägde rum när så kallade kroppsstraff verkställdes. Män straffades med spö , kvinnor med piskrapp. Max 40 par spö respektive 30 par ris kunde utdömas. Det offentliga spöstraffades avskaffades i Sverige 1855. (Texten har jag norpat rätt av skylten som sitter vid huset.)

Idag huserar Vänersborgs Dockmuseum i lokalerna. Och det kan vara så att jag faktiskt en gång för längesedan besökt detta museum. Det var i så fall i samband med att man hade nån museihelg i Vänersborg och man fick besöka stadens alla museer gratis. Fast helt säker är jag förstås inte.


Jag som aldrig tidigare brytt mig om olika byggnadsstilar och vad olika tekniker kallas för, har ju närapå gått och nördat ner mig i detta. Och allt tack vare att jag tidigare i somras skulle ha en stadsvandring i Gränna och att museiintendenten då tog med oss eventuellt blivande guider (el nyfikna på Grännas hus) på en vandring genom staden. Då berättade hon om locklistpaneler, friser och frontoner... Och tack vare detta kan jag ju nu tala om att huset har en locklistpanel och att det är ett sadeltak! Jag har också tack vare stadsvandringspluggande (och ren och skär nyfikenhet) lärt mig att det var väldigt viktigt med en fin fasad ut mot gatan. Så där lade man mycket pengar!

Sellbergska huset hittar vi liksom bakom gamla fängelset i centrala Vänersborg.

torsdag 5 september 2013

Brätte stad

Inte långt från där syrran numer bor, längs gamla vägen till Vänersborg, finns lämningarna efter Vänersborgs föregångare - 1500-talsstaden Brätte. Här finns fortfarande partier av kullerstensbelagda gator, gårdsplaner, brunnar och husgrunder kvar. Det är lite svårt att tänka sig, men det här var på sin tid en av Västsveriges viktigaste handelsplatser.

Utsikt mot Vänern
Denna plats, vid Vänerns sydspets, har sedan urminnes tider varit en naturlig mötesplats där färdvägar, såväl till lands som till sjöss, korsats. Platsen omtalas redan under tidig medeltid som "Vatnsenda" (Vassända = vattnets ända), och fynd som medeltida keramik kan antyda någon form av verksamhet redan vid denna tid.

Vad man däremot vet är att det från 1500-talets mitt finns belägg för att det här vid Vassända hölls en årlig frimarknad vid Morsmäss, omkring 8 september. Det var dock inte så vanligt att marknader utanför köpstäderna var tillåtna, men i undantagsfall kunde vissa betydelsefulla platser på landsbygden få tillstånd, och det fick man då här i Vassända.

Brunn
Gustav Vasa uppmärksammade området kring Vänerns sydspets som en militärstrategisk viktig punkt. Bohuslän tillhörde ju vid denna tid Danmark/Norge och för att försvara sig mot fienden planerade Vasa 1544 att man skulle anlägga en stad med befäst slott här. Det blev dock aldrig så. Under 1500-talet ökade varutransporterna på Vänern kraftigt. Framförallt handlade det om stångjärn som skeppades från Värmland och Bergslagen västerut för export. På grund av fallen i Göta älv var man tvungen att transportera varorna med häst och vagn, och denna väg passerade Vassända. Detta gjorde att en fast bebyggelse  växte fram. Vid 1500-talets mitt fick platsen ett eget namn - Brätte (= backe, eller brant).

Källargrund
Någon gång under 1580-talet fick Brätte stadsprivilegier av Johan III och räknades då som en av rikets köpstäder. Under 1600-talets första år utökade Karl IX privilegierna och gav staden nya jordar och marknadsrättigheter. Efter det s.k. Kalmarkriget kom danska styrkor att ockupera Nya Lödöse och Älvsborg, Sveriges port mot Västerhavet, mellan 1612-1619. Detta medförde för Brätte en ekonomisk uppgång genom att staden nu blev Sveriges västligaste köpstad, samtidigt som en mängd kapitalstarka köpmän och hantverkare från Nya Lödöse kom hit.

Rester av en stenlagd gata
När Nya Lödöse återlösts av Sverige 1619 igångsattes grundläggandet av den nya staden Göteborg, och Brätte förlorade nu många av sina invånare till den nya staden. Brätteborna kände av en svår konkurrens och märkte en nedgång i handeln. För att bättre kunna hävda sig begärde Brättes borgare att få flytta sin stad några kilometer norrut, till Huvudnäs gård - platsen för nuvarande Vänersborg.

Husgrund
Vid Huvudnäset, som var omflutet av vatten på flera håll, skulle effektiva militära försvarsverk kunna anläggas och där skulle den nya staden få tillräckligt med mark för att expandera, samtidigt som fartyg skulle få tillgång till en bättre hamn.

När rikskansler Axel Oxenstierna besökte Brätte 1639 inspekterades Huvudnäs och två år senare inlöses gården av Kronan. År 1644 gavs den nya staden Vänersborg stadsprivilegier och brätteborna kunde därmed flytta sina hus till den nya staden. Efter tre år hade de sista invånarna lämnat Brätte och det gamla stadsområdet kom därefter att tjäna som galgbacke för Vänersborg ända in till 1800-talet.

Stenlagd gata
Det finns dessvärre inga samtida avbildningar av Brätte bevarade. Men, de arkeologiska undersökningarna som gjorts kan ge oss en föreställning av hur staden tett sig under sin "storhetstid". Innanför ett enkelt tullstaket låg ett gytter av små enkla trähus på bergssluttningen ovanför sjön. På de smala slingrande gränderna trängdes människor med lösspringande grisar, hönor och hundar. Nere vid hamnen låg lagerbodarna på rad och från stranden löpte långa bryggor ut i viken vid vilka fartygen stundtals låg i bredd i väntan på att få lasta och lossa sina varor.


Minnessten
För att hitta hit tar man gamla vägen mellan Vänersborg och Båberg, det är skyltat från vägen. Vid lämningarna finns en liten parkering. Med betoning på liten. Vad kan det få plats, två-tre bilar kanske. Här finns även två informationstavlor. Den ena beskriver Brätte stad, och den andra omgivningarna. På informationstavlan kan man se en liten karta över området. Men, det skulle inte skada med en liten skylt vid lämningarna. Men, det förstör kanske landskapet? Vid dessa skyltar skulle man då kunna läsa lite mer om vad det är man ser. Bara en tanke från lilla mig!

onsdag 4 september 2013

Götalundens kyrkogård

I sommar har jag av någon anledning "sprungit omkring" på flera av Jönköpings kyrkogårdar. Jag har varit på kyrkogårdsteater, sett fina kapell, och så har jag bara varit nyfiken på var t.ex. John Bauer och Amalia Erikson (Gränna) ligger begravda. Detta har fått mig att tänka på min mormor, morfar, farmor, farfar och morbror Stig. De är alla döda.

Så när jag nu är hemma några dagar, så bestämde jag mig för att besöka mormor, morfar, farmor och farfars gravar. Stig som finns i minneslunden på Håjums kyrkogård ska också få sig ett litet besök.

Första besöket blev på Götalundens kyrkogård. Där har jag mormor och morfar begravda. Morfar har jag aldrig ens träffat, men jag har varit med mormor hur många gånger som helst vid graven och satt blommor, så det är liksom en naturlig grej att gå dit med blommor då och då.
Så här har jag alltid sett Götalundens kyrkogård
Götalundens kyrkogård är Trollhättans äldsta kyrkogård och anlades 1834. Innan dessa begravdes man vid Gärdhems kyrka. Anledningen till att man anlade Götalundens kyrkogård var den koleraepidemi som härjade i området. Kyrkogårdens äldsta delar har fortfarande kvar den gamla stilen med täta rader av gravar och stor variation i gravarnas utformning.

Här ligger många kända trollhättebor begravda: grundaren av Maria Alberts sjukhem - ingenjör Albert, Trollhättans förste kyrkoherde - Magnus Åberg, industrigrundare som Nydqvist, Holm och Stridsberg, Laila Westersund...

Förr i tiden när jag var här med mormor för att sätta blommor på morfars grav, så såg jag bara prydliga gravkvarter med "likadana" gravstenar, så det var faktiskt inte förrän för några år sedan som jag insåg att här ligger ju alla "viktiga" trollhättebor. De som betytt så mycket för min hemstads utveckling!


Måste erkänna att jag blev lite besviken/ledsen när jag kom till mormor och morfars grav. Den såg liksom helt öde ut. Man (kyrkogårdsförvaltningen) har klippt gräset runt om, men liksom lämnat en rejäl kant och inte en blomma vid stenen. Min lilla bukett ser lite ynka ut tycker jag, men det känns ändå bra att jag var där. Fick trampat ner gräset, och så fick jag sköljt av stenen.

Pratade med mamma lite senare när jag hälsade på henne och hon sade att hon varit i kontakt med dem flera gånger men att hon skulle ringa dem igen. Den där skylten där det står att kyrkogårdsförvaltningen sköter gravplatsen är borta. Konstigt tycker jag, speciellt om man (mamma) har betalat för att de ska ta hand om graven. Och säger mamma att hon har betalat, så tror jag henne.

Här ligger mormor och morfar begravda
Intill mormor och morfars grav hittar man minneslunden.

Minneslunden

 Efter att ha satt blommor på graven och även spolat av stenen så begav jag mig till de äldre delarna av kyrkogården. Och här hittade jag då alla de där kändisarna, förutom Magnus Åberg. Och det retar mig lite, eftersom jag är tämligen säker på att jag sett den vid ett tidigare tillfälle. Men, jag får väl leta vidare en annan gång!
Carl Olof Holm
en av grundarna till NOHAB
Antenor Nydqvist och Johan Lidström
de övriga två grundarna av NOHAB

Laila Westersund
"Yrvädret från Trollhättan"
Här ligger Eduard Leopold Albert begravd
Det var han som grundade Maria Alberts sjukhem
efter att hans hustru Maria gått bort i barnsäng 1892

Lägg märke till slussportarna. Har Johan och/eller K.A. jobbat med
att bygga slussarna eller vid dem senare?
Var någon av dem frimurare??
Slussbyggmästaren P Wallström
har en rejäl kruka på sin gravsten


Klart att gjutaren Olof Björkman
har ett gjutjärnskors
Ernst Stridsberg var en av
grundarna till Stridsberg och Björck
 Intill Götalundens kyrkogård ligger Götalundens kyrka. Kyrkan stod klar 1956, och är ju egentligen en alldeles för modern kyrkobyggnad för mig. Jag gillar ju de där gamla... Men, det var här som jag konfirmerade mig, så den betyder en del för mig trots allt.

Kyrkans tillkomst har en liten annorlunda historia... Den kom till genom att en småkyrkostiftelse bildades. Denna började med två tomma händer. Stiftelsen var ett ekonomiskt organ för två kyrkliga syföreningar, Egnahems och Stavrelunds, som sedan 1953 förfogade över 32 000 kronor. De handarbetande kvinnorna visade stor flit under de år som följde. Tillsammans fick de varje år in ungefär 7 000 kronor. Det gjorde att man i slutet av 1957, då småkyrkobygget startade, kunde ställa upp med 50 000 kronor, jämt fördelat på de båda föreningarna. Genom gåvor, kollekter och medlemsavgifter hade man lyckats få ihop 60 000 kronor innan bygget började. Det var ungefär en femtedel av vad som behövdes. Resten ordnades på annat sätt! Kyrkans ritades av arkitekt Leif Wijkmark.(Denna information kommer från Svenska kyrkans hemsida)

Götalundens kyrka
Klocktornet till Götalundens kyrka

Götalundens kyrka

tisdag 3 september 2013

Ljungarums kyrka

Som ni vet vid det här laget så är jag lite svag för kyrkor. Och ju äldre desto bättre. Så när jag upptäckte att det finns en medeltida kyrka inte långt från Jkpg city, och att det går en buss dit, ja då var inte valet så svårt. Ljungarums kyrka och kyrkogård ligger på en liten höjd ca 3 km söder om centrala Jönköping.

Det var bara det att när jag klev av bussen vid busshållplatsen, så kunde jag för min själ inte förstå var denna kyrka skulle finnas någonstans. Jag klev ju av bussen i ett bostadsområde och intill en skola. Efter viss tvekan så kom jag faktiskt fram till Ljungarums kyrka. Och visst är det ändå rätt fräckt med en medeltida kyrka "mitt i" ett bostadsområde.

Som vanligt så var inte kyrkan öppen, utan jag fick nöja med mig att gå omkring utanför och på kyrkogården.

Här har funnits en kyrka sedan 1100-talet. Den första kyrkan var troligen i trä. Under 1200-talet uppfördes långhuset och sakristian. På 1700- och 1800-talen byggdes kyrkan ut till den storlek den har idag. Sakristian med gotiska stjärnvalv är från 1200-talet. Den är uppförd i sandsten, kalksten och gråsten.


Kyrkan är tornlös och på kyrkogården står en rödmålad klockstapel från 1600-talet. Under klockstapeln finns det bearbetade stenfundament, daterade till 1100-talet. I klocktornet hänger det två klockor.



Man vet inte hur gammal kyrkogården, men bevarade gravhällar norr om kyrkan och vid sakristian vittnar om att gravsättningar skett här sedan 1600-talet. Troligen har man begravt människor här redan tidigare. Kyrkogården ger intryck av att vara en landsortskyrkogård, trots att den numera är omgiven av villabebyggelse, skola och församlingshem.



Lars Hiertas gravsten. Lars Hierta var landshövding
i Jönköpings län. Avled 1835.