måndag 11 november 2013

Östra kyrkogården, Jönköping

I somras fick jag ju för mig att besöka diverse kyrkogårdar. En av dessa som jag besökte var Östra kyrkogården i Jönköping. Och den stora anledningen stavas John Bauer. Det är nämligen här på Östra kyrkogården som den store sagomålaren ligger begravd tillsammans med sin hustru Ester och deras son Putte (el Bengt som han egentligen hette). John dog ju i en båtolycka på Vättern endast 36 år gammal, år 1918.

Östra kapellet från 1937
Östra Kapellet: Det har funnits ett kapell här på Östra kyrkogården sedan 1644. Det första kapellet var ett litet träkapell. Ett nytt kapell, ritat av Jacob Ekström från Eksjö, stod färdigt år 1704. Detta brann i augusti 1935 och ett nytt, som är detsamma som idag, blev uppfört år 1937.
Blandade gravstenar vid kapellet
Bauers grav hittar man alldeles norr om kapellet, och det är inte svårt att hitta dit, då det är en stenlagd gång till graven.

John Bauers grav
Här finns alla möjliga gravar. Stora och pampiga, och små "obetydliga", och även om jag imponeras av de där stora gravstenarna så är det egentligen de små enkla som jag fastnar för. Det jag tänkte på när jag gick här på Östra kyrkogården var hur många präster, kyrkoherdar och pastorer det ligger begravda här.


Doktor Gustaf Engstrands grav. Hjälpte de fattiga på öster.

Annorlunda gravsten

Detalj på en gravplats


 Här på Östra kyrkogården finns soldater från A6 regemente som dog i spanska sjukan runt 1918.


Stenar över soldater på A6 som avled i spanska sjukan

Vem var far?
En del av Östra kyrkogården är muslimsk begravningsplats...


Den muslimska begravningsplatsen

måndag 4 november 2013

Grönehög

Det här lilla ministoppet kom till då jag när vi (jag och syrran) var på väg till Nordby köpcentrum. Vi kommer farandes där på E6:an norrut mot Oslo, när jag ser en sevärdhetsskylt. Jag minns inte exakt vad det stod på den, men strax därefter ser jag en skylt där det står Blomsholm på. Med en gång slår jag ihop ett och ett. Här finns ett av Bohusläns största fornlämningsområde och det så kallade Blomsholmsskeppet! En snabb titt in till höger så ser jag en stor hög och ett par mindre högar alldeles intill. Och det verkar finnas en parkeringsplats alldeles intill. Beroende på hur sent vi kommer tillbaka (läs hur mörkt det är) så bestämmer vi att vi ska stanna till här på hemvägen!

På väg tillbaka mot Vänersborg från Nordby shoppingcenter kör vi en parallellväg till E6:an tills vi kommer till Blomsholm. Innan vi kommer fram till högarna jag sett från motorvägen ser vi en skylt som pekar in till vänster och som säger "gravfält". Syrran undrar om det är där vi ska svänga in. Men se det hade jag inte tänkt. Även om det självklart lockade. För det var ju inte där jag sett högarna. Nu blev jag dock lite tveksam om vad det kanske var för högar jag sett från motorvägen, men vi fortsatte söderut och hittade alldeles strax en skylt där det stod "P Grönehög".

Syrran kunde förstås inte förstå varför jag skulle ut och titta på ett par högar. Det är ju ändå bara ett par högar. Försökte då lite kort förklara att det minsann inte bara är ett par högar. Det här är ju gravhögar från brons- eller järnåldern!

Nåja, syrran valde att stanna kvar i bilen och leta upp en radiokanal i bilradion medans jag stegade ur bilen och tog mig en liten titt. Då det snart skulle bli mörkt, och syrran ju satt i bilen så valde jag att kika lite på håll och läsa på skylten!

Grönehög är Bohusläns största gravhög med en diameter på 45-50 meter och är ca 6 meter hög. Högen är daterad till omkring 500 e. Kr. Intill Grönehög finns ytterligare ett tiotal gravhögar!


Grönehög
Gravhög intill Grönehög
Syrran lovade att vi ska åka till Blomsholm till våren/sommaren, och då ska jag få utforska gravfältet ordentligt! Men, jag var nöjd med det lilla den här gången! =)

söndag 3 november 2013

Grebbestads kyrka

Den här kyrkan "hittade" jag när jag och syrran var på väg till sportshopen i Grebbestad. Jag frågade syrran om det var ok att vi stannade till vid kyrkan sedan på tillbakavägen, för nu var det längesedan jag lade upp en kyrkbild på Facebook och Instagram. Och snäll som hon är så sade hon ja till detta. Hon talade dock om att hon inte tänkte gå ur bilen medans jag fotade. Så, även om kyrkan faktiskt var öppen, så valde jag att inte gå in.

Kyrkan är byggd i granit och invigdes 1892. Den är uppförd i nygotisk stil och arkitekt var Adrian Pettersson som ritat många kyrkor i Bohuslän, men även i Halland, Dalsland, Västergötland, Värmland och Uppland. Den är restaurerad flera gånger, den senaste gången 1985-1986. Då jag inte var inne i kyrkan skriver jag inget om interiörerna. Har jag inte sett dem själv, så är det inte så roligt att skriva om dem... Jag hoppas att jag får möjlighet att faktiskt komma in i kyrkan!

onsdag 11 september 2013

Vänersborgs äldsta hus

Ibland kommer det ploppa upp inlägg som inte är någon "hel" utflykt eller "hel" promenad, men däremot något jag upptäckt på en utflykt eller promenad. Det här inlägget handlar om en sådan sak.

Jag skulle gå till biblioteket i Vänersborg  men gick som vanligt lite fel. Och när jag insåg att jag faktiskt glömt att svänga in på rätt gata så kunde jag inte med att liksom bara vända och gå tillbaka. Så jag tänkte att jag går helt enkelt runt kvarteret. Det visade sig dock vara som så att jag fick gå hela gågatan innan jag kunde svänga av igen. Och då när jag skulle till att svänga av "norrut" igen för att komma till bibblan så ser jag ett trähus. Med en skylt intill. Det kan ju bara betyda en sak. Det är något speciellt med det här huset. Alternativt här har något hänt. Så jag stegar fram till huset och skylten.

På skylten kan jag då läsa att det här är centrala Vänersborgs äldsta bostadshus, från 1778. I slutet av 1800-talet byggde man till en uthuslänga. Sellbergska huset är det enda helt bevarade trähuset inom det gamla stadsområdet före 1834 och som klarade sig vid den förödande stadsbranden samma år.

Det är ett bättre boningshus, som i mycket är typiskt för den tidens borgarhus. Det är timrat med träpanel och oljemålat mot gatan. Däremot är det rödmålat mot gården - typiskt för den tiden då ekonomin var ansträngd och inte tillät oljefärg på hela huset. En snygg fasad mot gatan var viktigt.

Huset som kallas Sellbergska eller Borsumska har fått sitt namn efter spegelfabrikör J F Sellberg (1793-1852) som hade sin verkstad och bostad i huset. Skräddaren H. C. Borsum, invandrad från Tyskland lär ha övertagit huset efter Sellberg och donerade senare huset till Vänersborg stad.

Det var vid den södra gaveln som spöslitningsstraffen förr ägde rum när så kallade kroppsstraff verkställdes. Män straffades med spö , kvinnor med piskrapp. Max 40 par spö respektive 30 par ris kunde utdömas. Det offentliga spöstraffades avskaffades i Sverige 1855. (Texten har jag norpat rätt av skylten som sitter vid huset.)

Idag huserar Vänersborgs Dockmuseum i lokalerna. Och det kan vara så att jag faktiskt en gång för längesedan besökt detta museum. Det var i så fall i samband med att man hade nån museihelg i Vänersborg och man fick besöka stadens alla museer gratis. Fast helt säker är jag förstås inte.


Jag som aldrig tidigare brytt mig om olika byggnadsstilar och vad olika tekniker kallas för, har ju närapå gått och nördat ner mig i detta. Och allt tack vare att jag tidigare i somras skulle ha en stadsvandring i Gränna och att museiintendenten då tog med oss eventuellt blivande guider (el nyfikna på Grännas hus) på en vandring genom staden. Då berättade hon om locklistpaneler, friser och frontoner... Och tack vare detta kan jag ju nu tala om att huset har en locklistpanel och att det är ett sadeltak! Jag har också tack vare stadsvandringspluggande (och ren och skär nyfikenhet) lärt mig att det var väldigt viktigt med en fin fasad ut mot gatan. Så där lade man mycket pengar!

Sellbergska huset hittar vi liksom bakom gamla fängelset i centrala Vänersborg.

torsdag 5 september 2013

Brätte stad

Inte långt från där syrran numer bor, längs gamla vägen till Vänersborg, finns lämningarna efter Vänersborgs föregångare - 1500-talsstaden Brätte. Här finns fortfarande partier av kullerstensbelagda gator, gårdsplaner, brunnar och husgrunder kvar. Det är lite svårt att tänka sig, men det här var på sin tid en av Västsveriges viktigaste handelsplatser.

Utsikt mot Vänern
Denna plats, vid Vänerns sydspets, har sedan urminnes tider varit en naturlig mötesplats där färdvägar, såväl till lands som till sjöss, korsats. Platsen omtalas redan under tidig medeltid som "Vatnsenda" (Vassända = vattnets ända), och fynd som medeltida keramik kan antyda någon form av verksamhet redan vid denna tid.

Vad man däremot vet är att det från 1500-talets mitt finns belägg för att det här vid Vassända hölls en årlig frimarknad vid Morsmäss, omkring 8 september. Det var dock inte så vanligt att marknader utanför köpstäderna var tillåtna, men i undantagsfall kunde vissa betydelsefulla platser på landsbygden få tillstånd, och det fick man då här i Vassända.

Brunn
Gustav Vasa uppmärksammade området kring Vänerns sydspets som en militärstrategisk viktig punkt. Bohuslän tillhörde ju vid denna tid Danmark/Norge och för att försvara sig mot fienden planerade Vasa 1544 att man skulle anlägga en stad med befäst slott här. Det blev dock aldrig så. Under 1500-talet ökade varutransporterna på Vänern kraftigt. Framförallt handlade det om stångjärn som skeppades från Värmland och Bergslagen västerut för export. På grund av fallen i Göta älv var man tvungen att transportera varorna med häst och vagn, och denna väg passerade Vassända. Detta gjorde att en fast bebyggelse  växte fram. Vid 1500-talets mitt fick platsen ett eget namn - Brätte (= backe, eller brant).

Källargrund
Någon gång under 1580-talet fick Brätte stadsprivilegier av Johan III och räknades då som en av rikets köpstäder. Under 1600-talets första år utökade Karl IX privilegierna och gav staden nya jordar och marknadsrättigheter. Efter det s.k. Kalmarkriget kom danska styrkor att ockupera Nya Lödöse och Älvsborg, Sveriges port mot Västerhavet, mellan 1612-1619. Detta medförde för Brätte en ekonomisk uppgång genom att staden nu blev Sveriges västligaste köpstad, samtidigt som en mängd kapitalstarka köpmän och hantverkare från Nya Lödöse kom hit.

Rester av en stenlagd gata
När Nya Lödöse återlösts av Sverige 1619 igångsattes grundläggandet av den nya staden Göteborg, och Brätte förlorade nu många av sina invånare till den nya staden. Brätteborna kände av en svår konkurrens och märkte en nedgång i handeln. För att bättre kunna hävda sig begärde Brättes borgare att få flytta sin stad några kilometer norrut, till Huvudnäs gård - platsen för nuvarande Vänersborg.

Husgrund
Vid Huvudnäset, som var omflutet av vatten på flera håll, skulle effektiva militära försvarsverk kunna anläggas och där skulle den nya staden få tillräckligt med mark för att expandera, samtidigt som fartyg skulle få tillgång till en bättre hamn.

När rikskansler Axel Oxenstierna besökte Brätte 1639 inspekterades Huvudnäs och två år senare inlöses gården av Kronan. År 1644 gavs den nya staden Vänersborg stadsprivilegier och brätteborna kunde därmed flytta sina hus till den nya staden. Efter tre år hade de sista invånarna lämnat Brätte och det gamla stadsområdet kom därefter att tjäna som galgbacke för Vänersborg ända in till 1800-talet.

Stenlagd gata
Det finns dessvärre inga samtida avbildningar av Brätte bevarade. Men, de arkeologiska undersökningarna som gjorts kan ge oss en föreställning av hur staden tett sig under sin "storhetstid". Innanför ett enkelt tullstaket låg ett gytter av små enkla trähus på bergssluttningen ovanför sjön. På de smala slingrande gränderna trängdes människor med lösspringande grisar, hönor och hundar. Nere vid hamnen låg lagerbodarna på rad och från stranden löpte långa bryggor ut i viken vid vilka fartygen stundtals låg i bredd i väntan på att få lasta och lossa sina varor.


Minnessten
För att hitta hit tar man gamla vägen mellan Vänersborg och Båberg, det är skyltat från vägen. Vid lämningarna finns en liten parkering. Med betoning på liten. Vad kan det få plats, två-tre bilar kanske. Här finns även två informationstavlor. Den ena beskriver Brätte stad, och den andra omgivningarna. På informationstavlan kan man se en liten karta över området. Men, det skulle inte skada med en liten skylt vid lämningarna. Men, det förstör kanske landskapet? Vid dessa skyltar skulle man då kunna läsa lite mer om vad det är man ser. Bara en tanke från lilla mig!

onsdag 4 september 2013

Götalundens kyrkogård

I sommar har jag av någon anledning "sprungit omkring" på flera av Jönköpings kyrkogårdar. Jag har varit på kyrkogårdsteater, sett fina kapell, och så har jag bara varit nyfiken på var t.ex. John Bauer och Amalia Erikson (Gränna) ligger begravda. Detta har fått mig att tänka på min mormor, morfar, farmor, farfar och morbror Stig. De är alla döda.

Så när jag nu är hemma några dagar, så bestämde jag mig för att besöka mormor, morfar, farmor och farfars gravar. Stig som finns i minneslunden på Håjums kyrkogård ska också få sig ett litet besök.

Första besöket blev på Götalundens kyrkogård. Där har jag mormor och morfar begravda. Morfar har jag aldrig ens träffat, men jag har varit med mormor hur många gånger som helst vid graven och satt blommor, så det är liksom en naturlig grej att gå dit med blommor då och då.
Så här har jag alltid sett Götalundens kyrkogård
Götalundens kyrkogård är Trollhättans äldsta kyrkogård och anlades 1834. Innan dessa begravdes man vid Gärdhems kyrka. Anledningen till att man anlade Götalundens kyrkogård var den koleraepidemi som härjade i området. Kyrkogårdens äldsta delar har fortfarande kvar den gamla stilen med täta rader av gravar och stor variation i gravarnas utformning.

Här ligger många kända trollhättebor begravda: grundaren av Maria Alberts sjukhem - ingenjör Albert, Trollhättans förste kyrkoherde - Magnus Åberg, industrigrundare som Nydqvist, Holm och Stridsberg, Laila Westersund...

Förr i tiden när jag var här med mormor för att sätta blommor på morfars grav, så såg jag bara prydliga gravkvarter med "likadana" gravstenar, så det var faktiskt inte förrän för några år sedan som jag insåg att här ligger ju alla "viktiga" trollhättebor. De som betytt så mycket för min hemstads utveckling!


Måste erkänna att jag blev lite besviken/ledsen när jag kom till mormor och morfars grav. Den såg liksom helt öde ut. Man (kyrkogårdsförvaltningen) har klippt gräset runt om, men liksom lämnat en rejäl kant och inte en blomma vid stenen. Min lilla bukett ser lite ynka ut tycker jag, men det känns ändå bra att jag var där. Fick trampat ner gräset, och så fick jag sköljt av stenen.

Pratade med mamma lite senare när jag hälsade på henne och hon sade att hon varit i kontakt med dem flera gånger men att hon skulle ringa dem igen. Den där skylten där det står att kyrkogårdsförvaltningen sköter gravplatsen är borta. Konstigt tycker jag, speciellt om man (mamma) har betalat för att de ska ta hand om graven. Och säger mamma att hon har betalat, så tror jag henne.

Här ligger mormor och morfar begravda
Intill mormor och morfars grav hittar man minneslunden.

Minneslunden

 Efter att ha satt blommor på graven och även spolat av stenen så begav jag mig till de äldre delarna av kyrkogården. Och här hittade jag då alla de där kändisarna, förutom Magnus Åberg. Och det retar mig lite, eftersom jag är tämligen säker på att jag sett den vid ett tidigare tillfälle. Men, jag får väl leta vidare en annan gång!
Carl Olof Holm
en av grundarna till NOHAB
Antenor Nydqvist och Johan Lidström
de övriga två grundarna av NOHAB

Laila Westersund
"Yrvädret från Trollhättan"
Här ligger Eduard Leopold Albert begravd
Det var han som grundade Maria Alberts sjukhem
efter att hans hustru Maria gått bort i barnsäng 1892

Lägg märke till slussportarna. Har Johan och/eller K.A. jobbat med
att bygga slussarna eller vid dem senare?
Var någon av dem frimurare??
Slussbyggmästaren P Wallström
har en rejäl kruka på sin gravsten


Klart att gjutaren Olof Björkman
har ett gjutjärnskors
Ernst Stridsberg var en av
grundarna till Stridsberg och Björck
 Intill Götalundens kyrkogård ligger Götalundens kyrka. Kyrkan stod klar 1956, och är ju egentligen en alldeles för modern kyrkobyggnad för mig. Jag gillar ju de där gamla... Men, det var här som jag konfirmerade mig, så den betyder en del för mig trots allt.

Kyrkans tillkomst har en liten annorlunda historia... Den kom till genom att en småkyrkostiftelse bildades. Denna började med två tomma händer. Stiftelsen var ett ekonomiskt organ för två kyrkliga syföreningar, Egnahems och Stavrelunds, som sedan 1953 förfogade över 32 000 kronor. De handarbetande kvinnorna visade stor flit under de år som följde. Tillsammans fick de varje år in ungefär 7 000 kronor. Det gjorde att man i slutet av 1957, då småkyrkobygget startade, kunde ställa upp med 50 000 kronor, jämt fördelat på de båda föreningarna. Genom gåvor, kollekter och medlemsavgifter hade man lyckats få ihop 60 000 kronor innan bygget började. Det var ungefär en femtedel av vad som behövdes. Resten ordnades på annat sätt! Kyrkans ritades av arkitekt Leif Wijkmark.(Denna information kommer från Svenska kyrkans hemsida)

Götalundens kyrka
Klocktornet till Götalundens kyrka

Götalundens kyrka

tisdag 3 september 2013

Ljungarums kyrka

Som ni vet vid det här laget så är jag lite svag för kyrkor. Och ju äldre desto bättre. Så när jag upptäckte att det finns en medeltida kyrka inte långt från Jkpg city, och att det går en buss dit, ja då var inte valet så svårt. Ljungarums kyrka och kyrkogård ligger på en liten höjd ca 3 km söder om centrala Jönköping.

Det var bara det att när jag klev av bussen vid busshållplatsen, så kunde jag för min själ inte förstå var denna kyrka skulle finnas någonstans. Jag klev ju av bussen i ett bostadsområde och intill en skola. Efter viss tvekan så kom jag faktiskt fram till Ljungarums kyrka. Och visst är det ändå rätt fräckt med en medeltida kyrka "mitt i" ett bostadsområde.

Som vanligt så var inte kyrkan öppen, utan jag fick nöja med mig att gå omkring utanför och på kyrkogården.

Här har funnits en kyrka sedan 1100-talet. Den första kyrkan var troligen i trä. Under 1200-talet uppfördes långhuset och sakristian. På 1700- och 1800-talen byggdes kyrkan ut till den storlek den har idag. Sakristian med gotiska stjärnvalv är från 1200-talet. Den är uppförd i sandsten, kalksten och gråsten.


Kyrkan är tornlös och på kyrkogården står en rödmålad klockstapel från 1600-talet. Under klockstapeln finns det bearbetade stenfundament, daterade till 1100-talet. I klocktornet hänger det två klockor.



Man vet inte hur gammal kyrkogården, men bevarade gravhällar norr om kyrkan och vid sakristian vittnar om att gravsättningar skett här sedan 1600-talet. Troligen har man begravt människor här redan tidigare. Kyrkogården ger intryck av att vara en landsortskyrkogård, trots att den numera är omgiven av villabebyggelse, skola och församlingshem.



Lars Hiertas gravsten. Lars Hierta var landshövding
i Jönköpings län. Avled 1835.

söndag 25 augusti 2013

Eksjö - Den unika trästaden

Jag hade grandiosa planer för vad jag skulle göra på min semester, läs utflykter inom busskortets gränser, som då är Jönköpings län. Det blev inte riktigt så. För jag tyckte det var rätt så skönt att bara vara hemma och lulla. Men, jag kom till Eksjö i alla fall. Risken är nu att det här blir ett långt inlägg, men jag ska försöka hålla mig kortfattad...

Hade två mål med mitt Eksjöbesök, och det var dels att gå en stadsvandring och dels se/lyssna på musikkåren. Lyckades med båda målen, så besöket var mycket lyckat. Kom dessutom in i Eksjö kyrka, vilket jag inte hade räknat med, då det vankades bröllop senare under dagen! I det här inlägget ska jag försöka hålla mig kortfattad. Det kan komma separata inlägg om vissa hus/gårdar, och det kan ju vara bra att ta till detta fram i höst när utflykterna minskar drastiskt och jag ändå vill hålla bloggen vid liv!

Eksjö är en stad med gamla anor. Platsen omnämns som tingsplats redan på 1300-talet. Här löpte vägen mellan biskopssätena Linköping i norr, och Växjö och Kalmar i söder, samman med vägen från Västergötland mot Östersjökusten. Platsen blev en naturlig samlingsplats för handel och tingsförrättningar.

1403 fick Eksjö stad sina stadsrättigheter av Erik av Pommern, och det medeltida Eksjö låg ca 500 meter sydväst om den nuvarande stadskärnan. Under det Nordiska  sjuårskriget (1563-1570), och då man fick veta att den danske fältherren Daniel Rantau var på väg mot Eksjö, valde Eksjöborna att 1568 bränna ner sin egen stad. Samma år skickade Erik XIV ett brev till sin slottsbyggare i Vadstena, flamländaren Arendt de Roy, där han befalldes att skyndsamt ge sig till Eksjö... På Erik XIV:s befallning flyttades sedan staden till den ås där stads- och sockenkyrkan var belägen sedan medeltiden.

1856 inträffar en ny katastrof i Eksjö. Stadsdelen söder om kyrkan brinner ner nästan helt fullständigt efter att en vårdslös gesäll torkat sina kläder framför öppen eld. Den norra stadsdelen räddades efter att befolkningen gjort en brandgata genom att riva bort hälften av ett hus.

Eksjös sena historia präglas av verksamheten vid regementena. Eksjös militära traditioner daterar sig faktiskt ända tillbaka till 1400-talet, då Ränneslätt började användas som militär mötes- och övningsplats. Militära förband övade sedan slutet av 1600-talet utanför staden. 1686 kom Kungliga Smålands kavalleriregemente att knytas fastare till Eksjö. Flera regementen har därefter varit förlagda till Eksjö. Garnisonen är Eksjös tredje största arbetsgivare. Och mer än så tänker jag inte snöa in på Eksjös militära historia...

Nu till min dag i Eksjö... Strosade omkring lite i gamla stan och tog en fika innan jag drog mig mot Stora torget för att se när musikkåren passerade vid kyrkan ungefär. Inte visste jag att man faktiskt till och med stannade till vid kyrkan och spelade några marscher och lite annat. Vi fick höra någon Astrid Lindgrenlåt, men nu minns jag faktiskt inte vilken det var.

Varje lördag under sommaren så kan man se och höra hemvärnets musikkår då de går genom Eksjös centrala delar. Det här verkar vara något som både turister och Eksjöbor uppskattar! Jag som är lite svag för musikkårer ville ju självklart inte missa det här! Och jag blev inte besviken.

Musikkåren leddes av hästar

Uppställda på torget framför kyrkan


 
När musikkåren vandrat vidare såg jag att folk (som med all sannolikhet inte hörde till bröllopet) gick in i kyrkan, så passade jag på jag med. Vem vet när man är i Eksjö nästa gång och har möjlighet att komma in i kyrkan? På platsen har det legat en kyrka sedan medeltiden. Den nuvarande kyrkan är uppförd 1887-1889 i klassisk grekisk/romersk tempelstil, efter det att 1666 års kyrka, rivits. Tornet från 1784 fick vara kvar. Det är en ljus och luftig kyrka, utan direkta utsmyckningar, som vägg- och takmålningar och mängder av tavlor som det kan vara i en del kyrkor. På väggarna hittade jag några vapensköldar.
Eksjö kyrka
 

 
Nu var det dags att ta sig mot Turistbyrån, så att jag inte skulle missa stadsvandringen. Stadsvandringar är ett perfekt sätt att få lära sig lite mer om stadens historia och byggnader och personer.
 
Under stadsvandringen passerade vi bl.a. Fornminnesgården, vars äldsta byggnad uppfördes på 1600-talet. Gården var kopparslagargård under tre sekler. Den siste kopparslagaren är verksam fram till 1910. 1923 köper Eksjö fornminnes- och hembygdsförening gården och därav dagens namn på gården.
Fornminnesgården
Vi gick sedan vidare mot Eksjö museum, där jag (vi) fick veta att det tidigare varit ett garveri. Det röda trähuset fungerade som garveri under 1800-talet(?) och tegelbyggnaden under 1900-talet. Hann tyvärr inte med något besök på Eksjö den här gången, men jag ska ju ha ett skäl att åka tillbaka eller hur?
 
Eksjö Museum

Staty i museiparken
Nästa anhalt var vid Forssellska gården, med anor från 1600-talet. Här var ett garveri 1812-1867, och namnet på gården kommer från möss- och hattmakaren Axel Forssell som ägde gården från sent 1800-tal.
Vår guide inne på Forssellska gården
På vår vandring visade vår ciceron (guide) en dörr på ett hus, som kanske inte riktigt passade ihop med huset i övrigt. Man, tror att (är ganska säker på) att den här dörren ursprungligen är den gamla kyrkans dörr! Kul att man tagit tillvara på den tycker jag.
 
Gamla kyrkans dörr?
Vi gick även igenom innergården till Aschanska gården. Släkten Aschan kom till gården på 1830-talet. Idag är det ett museum. När fröken Hedda Aschan dog 1984, fanns inga arvingar. Gården med alla inventarier övertogs då av en stiftelse. När man kommer in i huset är det som att förflyttas tillbaka till förra sekelskiftet... Hann tyvärr inte med det här heller den här gången...

Skylt sedd från Norra Storgatan
 
Aschanska gården, sett från Norra Storgatan

Innergården på Aschanska gården

Innergården på Aschanska gården
 Vid Stortorget finns en ryttarstaty. Och i 9 fall av 10 så betyder ryttarstaty, kungastaty. Men inte i Eksjö. Så klart. Nej, det här en av Smålands ryttare från 30-åriga kriget! Bakom statyn finns Stadshotellet, som från början var rådhus.
 
Ryttarstatyn med stadshotellet i bakgrunden
Det är inte bara gamla kyrkans dörr som tagits tillvara i Eksjö, på en dörr så kan man faktiskt se hur man satt dit två kyrkbänksdörrar, som utsmyckning.

Kyrkbänksdörrar från gamla kyrkan
Från början var ju inte husen så färgglada som de är idag. Det var gråa hus. Men, för att piffa till det lite, så målade man oftast dörren i en avvikande färg. Så det är därför som man idag kan se hus med väldigt avvikande dörrfärg från övriga huset.
 
 
 
Eksjös minsta hus.
Vid Lilla Torget upptäckte jag när jag kom till Eksjö ett rosa hus med både locklistpanel och panel på förvandring, samt pilastrar! Och vore det inte för att intendenten på museet i Gränna hade visat mig detta på en vandring som hon höll för oss på turistbyrån/museet tidigare i år så hade jag ju inte haft en aning om det här. Men nu gick jag igång! Det här är då Falleniuska gården eller Peder Skomakares gård, det må vara osagt vilket, för det satt två skyltar på fasaden! Men, huset uppfördes under slutet av 1600-talet! Och Peder Skomakare ska ha bott här...
Fallenuiska gården/Peder Skomakares gård
Vid Lilla torget ligger även Societetshuset. Detta hus uppfördes 1829-30 av handlanden Samuel Aschan. Det blev snabbt ett centrum för stadens nöjesliv med teaterföreställningar, dans och allmän sällskaplig förströelse som det står på skylten på huset. Efter stadsbranden 1856, inkvarterades människor från den södra stadsdelen här. 2868 gör Eksjös första frikyrka sin entré i huset. Idag är det bostäder.
Societetshuset.
Jag hade en underbar dag i Eksjö, med fantastiskt väder, god fika, musikkår och stadsvandring. Hit kommer jag åka fler gånger. Och jag har ju faktiskt både Eksjö Museum och Aschanska gården kvar att upptäcka. Nästa gång skulle jag vilja ha bil och kunna åka lite utanför Eksjö för att upptäcka vad kommunen har ett erbjuda!

Jag vet att jag redan förra året sade att jag skulle ta mig till Eksjö under julmarknaden. Men när det väl var dags så var jag lite småkrasslig och jag var inte så sugen på att åka buss, tåg och buss för att ta mig dit. Men, nu har jag ju gjort det en gång, och det är ju inga bekymmer. Så jag ska verkligen försöka ta mig till Eksjö och dess julmarknad!