Ölmstad kyrka

En dag fick jag för mig att jag skulle cykla från jobbet i Gränna och hem till Kaxholmen. Egentligen var tanken att jag skulle följa med mina kollegor inne i stan som var ute på en cykelrunda runt Vättern på deras sista etapp, Gränna-Jönköping. Men, jag var tvungen att ställa in denna cykeltur då det var väldigt mycket på jobbet. Men, cykeln fanns ju redan i Gränna och jag kunde ju inte med att ta den på bussen hem igen. Jag tog cykeln på bussen till jobbet ett par dagar innan...

Nu känner jag mig själv och tanken på att cykla hela sträckan, visserligen inte mer än lite drygt 20 km, var otänkbar. Så jag tänkte passa på att ta den lilla omvägen förbi Ölmstad kyrka när jag ändå svischade förbi samhället. Och så blev det.

Ölmstad kyrka uppfördes på 1100-talet, och som på många andra ställen har det förmodligen funnits ett trätempel där man helgat de fornnordiska gudarna. Kyrkan uppfördes i romansk stil, och utvidgades under 1400-talet och 1700-talet.

Det som fascinerar mig med kyrkan är tornet och uppgången till den. Tornet byggdes på 1700-talet, och man har liksom byggt in tornet, så man ser bara toppen sticka ut. I vanliga fall så brukar det vara markant var tornet börjar och kyrkan tar vid. Vapenhuset kom också till på 1700-talet (1737) och 1798 byggde man en ny uppgång till tornet, från vapenhuset. Och det är denna byggnation som jag tycker är fascinerande. Vapenhuset sitter liksom utanför tornet och så finns det sedan en trappa där emellan upp till tornet.

Fast detta kanske är vanligare än jag tror. Men, jag har då aldrig sett det förut!

Ölmstad kyrka

Vapenhuset och tornet

När jag sedan kommer in i kyrkan slås jag av enkelheten. Det är inte en massa målningar och tavlor överallt. Nu gillar jag ju sådana kyrkor med, så det handlar inte om det. Inte förrän i koret hittar man takmålningar. Jag pratade lite med kyrkvärden och fick då veta att det finns (självklart) målningar i taket i övriga kyrkan, fast man har målat över dem, för de var i så dåligt skick.

Kyrkrummet

Några av kyrkans inventarier:

I en kyrkbänk sticker en sten ut, och denna sten markerar vart 1100-talskyrkan hade sin avslutning i väster, fast självklart glömde jag fota denna sten!

 

Predikstolen är från 1649, räcket är från senare datum. Tavlan på väggen intill predikstolen heter "Guds moder" och är gjord av Margareta Engström, Bankeryd.

 

Krucifixet är daterat till 1400-talet och ingick förmodligen i ett korskrank i den yttersta valvbågen.

 

 

Predikstolen

Dopfunten och altarskivan finns kvar från 1100-talskyrkan. Lyfter man på fatet i dopfunten kan man se att det finns röda avlagringar där. Det sägs att man använt dopfunten till att blanda rödfärg i. Denna berättelse fick jag även höra har skett i Habo med Habo kyrkas dopfunt, och det finns säkert fler ställen med samma berättelse! Mässingsfatet är skänkt av Carl Banér och Christina Sirit Bielke, Västanå, 1637.

 

Dopfunten

 

Altaret

Lyfter man blicken när man är i koret så ser man vackra takmålningar, i två lager. Ett lager är från 1400-talet och ett är från 1500-talet det med de svarta ramarna.

 

Takmålning - Mose och kopparormen

En annan spännande inventarie i kyrkan är slaguret från 1793. Den är unik på det sätt att den har två visare. Detta var tydligen ovanligt på den här tiden. Hade jag inte haft informationsbladet framför mig hade jag aldrig gissat att klockan skulle vara från slutet av 1700-talet, den ser liksom inte gammal ut.

 

Slaguret från 1793

Jag hade tur som fick gå in i sakristian. Det är fördelen med att komma och det inte finns en annan människa i närheten, då får man små specialvisningar. Inne i sakristian fick jag se på kyrkans mässhake från 1815. Nu vågade jag faktiskt inte ta någon bild på den... Här i sakristian finns det även en piscina, gjord av keramikern Inga Saarinen 2000, och skänktes till kyrkan då den återinvigdes efter en större restaurering. Jag har då aldrig vare sig hört talas om en piscina eller sett en sådan. Så det var kul att få göra det. I en piscina hälls konsekrerat (invigt) vin och dopfunten.

Piscinan i sakristian

Det var helt klart värt att ta den lilla omvägen förbi Ölmstad kyrka. Det gällde ju även att passa på att besöka kyrkan medans den var "vägkyrka" och det fanns personal tillgänglig. Visst, det går att läsa sig till mycket, men det är något annat när man kan fråga någon.

Vägkyrkan avslutas imorgon den 14 juli (2013) redan. Men idag och imorgon finns det personal på plats 14-19. Missa inte fotoutställningen och våffelcaféet i sockenstugan alldeles intill kyrkan.

Och imorgon (14 juli 2013) så är det hemvändardag i Klockargården, också den alldeles intill kyrkan med diverse arrangemang. Så nu måste jag ju ta mig till Ölmstad en gång till. Men, denna gången tar jag bussen och går till kyrkan från busshållplatsen, även om det är en liten bit att gå från bussen...