Dyrön

Häromdagen stod det utflykt och Dyrön på schemat. Målet var att vi skulle komma iväg vid 9, då vi hade ett par stopp på vägen att klara av. Som affären Göksäter och lunch i Skärhamn. Nu kom vi inte riktigt iväg då vi hoppades, så hela schemat blev något förskjutet. Men vad gör väl det när man har semester?

Mätta och belåtna tog vi bilen till Rönnäng där färjan mot Dyrön avgår ifrån. Färjeöverfarten till Dyrön tar ca 10-20 min, beroende på vilken rutt den går. Vissa turer går nämligen via Åstol. Jag visste ingenting om Dyrön innan den här utflykten, förutom att en gammal kompis föräldrar har en sommarstuga här ute. Men syrrans sambo som ibland får rycka ut och fixa elledningarna (eller vad han nu gör) här ute berättade att det fanns fina vandringsstigar, restaurang, kiosk, minigolfbana och fornminnen. Det sista reagerade jag ju förstås på!

Rönnäng

Hittade en liten folder om Dyrön i kiosken vid färjeläget i Rönnäng, där jag kunde läsa att:
det fanns bofasta här redan för 3 000 år sedan. Ön är präglad av sin bakgrund som fiske- och jordbrukssamhälle. Jordbruket med täppor, kor, grisar och höns är borta, men man har fortfarande ett aktivt yrkesfiske.

Ön är  ca 1,5 km2 stor, och har ca 300 bofasta, och varje år besöks Dyrön av närmare 15 000 båtgäster! Här finns två hamnar - nord- och sydhamnen. Färjan mellan Dyrön-Åstol-Rönnäng ingår i Västtrafik och gör drygt 20 turer per dag.

Här finns ICA-butik, bastu, tennisplan, fotbollsplan, boule, logi (Dyröns IF:S klubbstuga), diesel och gasol, restaurang, kiosk och café och en minigolfbana.

Vi hade laddat för en minigolfkamp, men var lite oense om vart banan låg nånstans. När jag googlade på Dyrön och var inne på dyron.nu så läste jag under "att göra" och sedan under "kiosk och café: "Nere vid Sörhamna ligger den gamla kiosken som vuxit till sig ett rejält bygge med inglasad servering. Här serveras enklare förtäring som kaffe, bullar och macka. Naturligtvis har man också glass och godis. Vid kiosken ligger också Dyröns minigolfbana som invigdes midsommar 2001". Så jag hävdade med bestämdhet att minigolfbanan fanns nere vid sydhamnen. Syrrans sambo som då ibland jobbar på ön hävdar att den finns vid nordhamnen. Och han borde ju veta som ju faktiskt sett en minigolfbana där. Men, kanske att det finns två... Det finns det inte. Så vi var lite besvikna efter att ha gått från nordhamnen till sydhamnen... Och jag hade dessutom huvudvärk.

Efter en välbehövlig glasspaus och en liten diskussion huruvida vi skulle gå samma väg tillbaka eller ta Dyröleden tillbaka så beslöt vi oss till slut för att ta den västra delen av Dyröleden tillbaka. C trodde att den skulle vara lite lättare att gå än den östra. Enligt skylten skulle det vara 1,5 km att ta den västra leden upp till nordhamnen. Inga problem tänkte vi...

Leden började bra med en spångad led, men så var det inte hela tiden. Men, det är inte svårt att hitta rätt, det är bara att följa de gula markeringarna. Fast det var på nåt ställe som jag höll på att leda oss fel då jag inte hittade någon markering, men C var uppmärksam och fick oss snabbt på rätt spår igen!

Dyröleden med bastun i bakgrunden

Vad jag inte visste, men som jag inte är förvånad över är att man under andra världskriget använde Dyrön som en försvarsanläggning. Man byggde bunkrar och andra militära grejer här, och man kan fortfarande hitta spåren efter dessa på ön.

Rester av en bunker?

Jag kan inte påstå att jag blev överlycklig när jag på en del ställen insåg att nu är det en ganska så kraftig stigning uppåt som vi ska bemästra. För inte nog med att kondisen är i bott, det var ruskigt varmt den här dagen också! Men, nu hade vi bestämt oss för att ta den här vägen, så det var bara att ta tag i trapporna och knata sig uppåt! =)

 

Dit upp ska vi!

Men, utsikten som vi bjöds på gick inte av för hackor, och det var (nästan) värt mödan! =) Eller, såklart det var. Men, det hade väl kanske inte skadat om det var lite molnigare eller åtminstone ett par grader svalare...


Längs med leden finns det gula markeringar!

Älskar det karga i Bohuslän!

Dynes ravin. Som vi valde att inte gå genom...

En av dammarna på ön...

 

Det går både nerför och uppför...

Åstol. Här bor visst både Peter Harrysson (som tydligen även åkte med samma färja som oss)
och Janne Josefsson. Janne är sommarboende om jag inte fattade det hela fel!

Efter att ha kämpat oss fram längs leden i lite drygt en timme var vi äntligen tillbaka i nordhamnen. Jag säger som syrran sade: det måste ha varit mer än 1,5 km. Och jag kan även säga att det var mina jobbigaste 1,5 km jag promenerat/joggat... Men, vi är alla tre sugna på att åka tillbaka till Dyrön för att gå den östra leden. Vi måste ju se den delen av ön också. Och när vi klarat av den leden så blir det välförtjänt fikapaus nere vid sydhamnen innan vi tar den "lätta" vägen tillbaka!

Nordhamnen sett lite från ovan

Hur blev det då med minigolfen? Ingen av oss orkade att spela någon minigolf. Så istället satt vi skuggan och åt glass i väntan på färjan.

Vad gäller fornminnen så passerade vi resterna av ett stenröse. Men, det förstördes i samband med att man byggde nåt försvarsaktigt under andra världskriget...