Skogskyrkogården

Skogskyrkogården, eller Södra kyrkogården som den kallades i början, invigdes den 19 september 1920. Området var dock inte helt klart förrän 20 år senare. Kyrkogårdens arkitekter blev Gunnar Asplund och Sigurd Lewerentz efter att ha vunnit en arkitekttävling över Skogskyrkogården med deras förslag "Tallum". De skapade en enhet av landskap och byggnader som blivit en av världens stora arkitekturplatser. Här är det den nordiska skogen som är huvudupplevelsen och gravplatserna är ordnade i kvarter i tallskogen. Skogskyrkogården har stått modell för många kyrkogårdar runtom i världen. Skogskyrkogården är så speciell att den togs upp på UNESCO:s Världsarvslista 1994. Lewerentz var landskapsarkitekt och den som utformade merparten av landskapen, Uppståndelsekapellet och meditationsplatsen. Asplund ritade de övriga huvudbyggnaderna - Skogskapellet, Skogskrematoriet med de tre tillhörande kapellen, Tallumpaviljongen och det stora granitkorset.


Jag har länge velat besöka Skogskyrkogården, men jag har inte lyckats övertala någon att hänga med, läs: jag har inte försökt så hårt att övertala min ständiga följeslagare - syrran. Jag har också trott att det är besvärligt att ta sig dit om man inte har bil. Läs: jag har inte ens kollat så noga... Jag har bara vetat att den legat söder om Stockholm... Fast å andra sidan trodde jag det skulle vara svårt att ta sig till Norra begravningsplatsen. Jag menar, den kyrkogården ligger ju ändå i Solna... :-)


Men, inför min soloresa till Stockholm i september 2015 så kollade jag upp kyrkogården lite bättre och kom fram till att: om det blir en dag med sol och blå himmel, då drar jag till Skogskyrkogården. Och, den tredje september, bäst som jag gick på Maria Magdalena kyrkogård på Söder så upptäckte jag att solen sken från en blå himmel! Så det var bara att leta upp Slussens T-bana och ta tunnelbanan söderut.


För en gångs skull hade jag inga förväntningar på det här besöket. Och så fort jag klev innanför grindarna blev jag förälskad! Där var kullen med träddungen, det stora granitkorset och krematoriet med Trons, Hoppets och Heliga korsets kapell. Det jag inte såg var skogen...

Skogskyrkogården

Innanför grinden finns det en stor infotavla samt besökskartor att ta med. Självklart roffade jag åt mig en sådan, tyvärr är den tillfälligt på vift. Jag hade också fått tipset/infon av en kompis att jag måste ta/gå stigen mot Uppståndelsekapellet, så självklart letade jag upp Sju brunnars stig som den heter. Stigen kantas först av björk och sedan av barrträd ju närmare kapellet de sörjande kommer. Tanken är att de sörjande på så vis ska bli mer vemodiga ju närmare kapellet och avskedsceremonin de kommer. Efter ceremonin leds de sörjande ut ur kapellets västra port för att gå en annan väg tillbaka. Det ska hjälpa de sörjande att släppa sorgen och gradvis gå tillbaka till sina vanliga liv igen. Stigen är 888 meter lång, och rak. Och vacker.

Sju brunnars stig

Gravarna ute i skogen.

Gravar. Själva gravarna och gravkvarteren imponerade inte
så mycket på mig. Men, med tanke på när kyrkogården
uppförd, så är jag väl medveten att det ser ut så här. Men,
de ligger otroligt vackert ute i skogen!

Uppståndelsekapellet: stod klar 1925. Det har en har en klassisk tempelarkitektur. Lewerentz fick i uppdrag att uppföra ett större kapell då man ganska snart insåg att det första kapellet - Skogskapellet var för litet. Lewerentz ville ha ett genomgångskapell, där man har en ingång, och en utgång så att man inte tar samma väg ut. Man "lämnar" det gamla bakom sig. Förhallen har tolv kolonner och själva kapellet har ett vackert mosaikgolv och ett enda fönster. Det markerar kapellets förbindelse med himlen. Orgelläktaren sitter högt och är dold, motivet för detta är att himmelsk musik faller ner över de sörjande. Lewerentz hade planerat att kapellet skulle ha en nord-sydlig riktning - besökaren går in i norr och ut i söder. Men, det gick inte an. Kapellet skulle byggas enligt kristen tro i öst-västlig riktning, med altaret i den östra änden - soluppgångens och återuppfödelsens riktning. Men, Lewerentz gav sig inte så lätt. Kapellet är visserligen uppfört enligt kristen tradition, men portiken är riktad i nord-syd. Man går in i norr, och ut i väst.


Det gick inte att komma in i något av kapellen (enbart öppna lördag-söndag i september), så jag fick nöja mig med att kika på utsidan. Och av respekt för de sörjande som stod utanför Uppståndelskapellet så nöjde jag mig med att kika på avstånd.

Uppståndelsekapellet

Planen var nu att leta upp Greta Garbos grav, och trots en relativt odetaljerad karta så hittade jag dit direkt. Och jag var inte ensam om att "hälsa på" Ingrid. Anhalten därpå var Skogskapellet.

Här vilar Greta Garbo.

Skogskapellet: ritades av Gunnar Asplund, och invigdes 1920. Det är kyrkogårdens första och minsta kapell. Från början hade arkitekten tänkt sig ett stenkapell, men fick veta att det skulle bli för dyrt. Efter sin bröllopsresa, och ett besök på Liselunds gård på Mön i Danmark fick han idén till kapellets utformning. Det blev ett enkelt träkapell placerat mitt i skogen.


Förhallen bärs upp av tolv kolonner och på taket över entrén sitter kapellets enda utsmyckning, Carl Milles "Dödsängel". På 1920-talet var skulpturen mycket utmanande och omdiskuterad. Det är en kvinnlig figur som öppnar sin välkomnande famn mot besökaren. Själva kapellet är kvadratiskt och har en cirkelrund ljuskupol som släpper in ljus. Kapellet har många detaljer och symboler. Nyckelhålet i dörren är ögat på en dödskalle som öppnar upp för döden. Kapellet omgärdas av en låg betongmur och alldeles innanför muren är skogen tät, men öppnar sig succesivt, så att man efter ceremonin gradvis förs tillbaka till egna livet. Kistförvaringen påminner om en gammal jordkällare, vilket symboliserar den dödas återvändande till jorden.


Jag gick sedan vidare till Tron, Hoppets och Heliga korsets kapell och Skogskrematoriet.

Ingången till Skogskapellet

Skogskapellet. Och nu när jag vet att det har en dansk förlaga,
så kan jag mycket tydligt se danska drag i byggnaden!

Kistförvaringen

När jag lämnat barrskogen bakom mig och närmade mig
Skogskrematoriet såg jag den här fina vägvisaren.

Skogskrematoriet: med sina tre kapell är ritade av Asplund, och invigdes 1940. Tanken var från början att Asplund och Lewerentz skulle göra detta tillsammans, men Lewerentz förbisågs, så det blev Asplund som genomförde projektet helt ensam. Anläggningen är uppförd i en funkisstil, inte så konstigt kanske, med tanke på tiden för uppförandet. Den är flexibel och praktisk - funkisens signum. Anläggningen saknar skarpa hörn vilket ger en mjuk känsla. Även landskapet utanför utstrålar detta. Man har t.ex. olika höjd på byggnaderna, vilket betonar markens sluttning. För att man, ostört, ska kunna ha ceremonier samtidigt i de tre kapellen har man skapat små trädgårdar och väntrum mellan kapellen.


Kapellens portar är dekorerade med bronsreliefer av Bror Hjorth. I förhallen till Heliga korsets kapell finns skulpturgruppen "Uppståndelsen" av John Lundqvist, som även har gjort krucifixets förgyllda Kristusfigur inne i kapellet. Den stora muralmålningen "Liv-död-liv" är gjord av Sven "X:et" Erixson. Hoppets kapell är prytt med en marmormosaik av Otto Sköld som också skapat altarkrucifixet i emalj. Stuckaturen i Trons kapell liksom altarkrucifixet i onyx har Ivar Johnsson som upphovsman.

"Uppståndelsen"

Utsikten från förhallen till Skogskrematoriet.

Almhöjden och granitkorset.

Almhöjden

Skogskrematoriet och de tre kapellen...

 

Här kan man ha "utomhusbegravning" fick jag berättat för
mig av två män som besökte Greta Garbos grav
samtidigt som mig.

Alldeles intill Trons kapell ligger Gunnar Asplund begravd, som dog fyra månader efter att Skogskrematoriet och de tre kapellen där invigdes.

Gunnar Asplunds gravplats.

Intill Skogskrematoriet står ett stort granitkors. Granitkorset ritades av Asplund 1939 och skänktes av en anonym givare! Skogskyrkogården är en multietnisk kyrkogård och riktar sig till fler trossamfund än den kristna protestantiska, men korset är inte tänkt som en trossymbol utan mer som en symbol för livets kretslopp liv-död-liv.

Granitkorset

Almhöjden: är en meditationslund som du har strax till höger från huvudentrén. Kullen anlades av Lewerentz. Man når toppen av kullen via en lång trappa. Ju högre man kommer i trappan desto lägre blir varje trappsteg. Detta för att man inte ska bli uttröttad av stigningen. Så här i efterhand ångrar jag mig att jag inte tog mig tiden att gå upp till Almhöjden. Men, det är alltid lätt att vara efterklok.

Trappan upp till Almhöjden

Runt hela kyrkogården löper en 3,6 kilometer lång råstensmur. Den är till större delen uppförd som nödhjälpsarbete 1923-1932 under den svåra arbetslösheten. Dessvärre tog jag aldrig någon bild på muren, för jag ansåg inte att det var något speciellt med den under mitt besök. Informationen om muren har jag tagit till mig efter det att jag kommit hem igen.


Jag kan varmt rekommendera ett besök här, det är riktigt behagligt att promenera här. Och den dagen jag var här, såg och mötte jag många som var här på en promenad. Det var även många "ungdomar" på kyrkogården som fotade överallt, och jag gissar att de var där under lektionstid.