Från början var det ju tänkt att jag skulle åkt hem på fredagen, men när jag halvlåg där i hotellsängen på torsdagskvällen, så kände jag att jag minsann inte var helt klar med Stockholm. Så jag gick ner till receptionen och kollade om det var möjligt att förlänga vistelsen med ytterligare en natt. Det var inga problem. Enda "kruxet" var att jag fick byta rum, men det var jag beredd på. När jag fixat den extra övernattningen gick jag tillbaka till rummet och bokade om min bussbiljett till på lördag eftermiddag istället för fredag eftermiddag.
Så efter frukosten packade jag ihop alla mina saker och gick ner till receptionen för att checka ut och ställa undan mina grejer. Då får jag veta att mitt nya rum redan är klart. Perfekt. Det var bara att åka upp till våning tre och leta upp mitt nya, mycket lilla rum utan fönster. Men, detta visste jag om. När jag hade installerat mig i mitt nya rum så var det dags att göra Stockholm osäkert igen.
Jag började med att åka till Söder och jag hade siktet inställt på Björns Trädgård, så det var bara att ta tunnelbanan till Medborgarplatsen. När jag kom till Medborgarplatsen började jag med att gå till Söderhallarna, men om jag ska vara helt ärlig så ville jag bara därifrån så fort jag klev innanför dörrarna. Varför vet jag inte. Men, jag var väl inte sugen på mat helt enkelt. Jag gick sedan tillbaka till Björns Trädgård. Varför skulle jag dit? Jo jag läste att det var här (eller kanske mer på höjden ovanför) som stadens galgbacke en gång stod. Den 10 februari 1306 låter Magnus Ladulås söner Birger, Erik och Valdemar avrätta sin förmyndare Tyrgils Knutsson här. Vid den här tiden var det redan en avrättningsplats här. Det ska sedan ha byggts ett kors uppe på berget, som snart blir en kultplats för resenärer... Jag visste även att här finns Stockholms moské, vars byggnad tidigare var ett elverk. Men då det faktiskt var byggt i en orientalisk stil och var riktad mot Mekka så var väl steget inte så långt när det bestämdes att det skulle byggas en moské i Stockholm kan jag tänka mig. Från början ville jag fota moskén, men sedan fick jag kalla fötter och struntade helt enkelt i det...
 |
Är det här platsen för galgbacken?
I bakgrunden skymtar moskén. |
|
Nästa adress att leta upp var Götgatan 30. Här låg nämligen under många år den beryktade Källaren Hamburg där de dödsdömda på väg till Galgbacken i Hammarbyhöjden bjuds på sin sista sup. Krogen är också känd för sin makabra tradition att låta gravera in namnet på den dödsdömde i glaset som han eller hon hade använt, och som sedan ställdes ut till allmän beskådan i ett blått skåp.
 |
Götgatan 30.
Har man bråttom att fota med
mobilkameran så blir det lätt
att man fotar mest av gatan... |
Målet var sedan Katarina kyrka, men innan jag kom dit så spanade jag in Urvädersgränd 3. Detta med anledning att mellan 1770 och 1774 bor Carl Michael Bellman på vinden i detta hus. Under tiden han bor här så tillkommer bl.a. episteln "Om fader Movits överfart till Djurgården" (nr 33). Den är mer känd som "Stolta stad". Huset som uppfördes 1723 är sedan 1938 i ordenssällskapet Par Bricoles ägo.
 |
Urvädersgränd 3. Här bodde då Carl Michael Bellman
1770-1774 |
Nu hade jag inte långt till Mose backe och Södra torg. När jag kom till Mose backe så höll man på att förebygga inför kvällens konsert med Hoffmaestroo & Chaa. Det tyckte jag ju såklart var lite obekvämt, så jag kikade bara lite snabbt på utsikten innan jag gick vidare mot Katarina kyrka.
 |
| Dimma över Gröna Lund och Djurgården |
När jag kom till Katarina kyrka så såg jag att dörrarna stod öppna och jag kunde läsa på en skylt att kyrkan var öppen, men på en annan skylt stod det att en begravning pågick. Så jag valde att INTE gå in just då. Istället spanade jag in kyrkogården och letade upp Anna Linds, Cornelis Vreeswijks och Putte Wickmans gravar.
 |
| Katarina kyrka |
 |
| Anna Linds gravplats |
Jag gick sedan vidare och letade upp Katarina brandstation. Denna brandstation som sägs vara världens äldsta brandstation är ju kult för oss som såg på NileCity under -90-talet. Jag är osäker på vart interiörerna är inspelade men exteriören är från Katarina brandstation!
 |
| Gregers, Weiron i ottans och Percy Nilegårds arbetsplats. |
Jag promenerade sedan vidare och hamnade så småningom vid Katarinavägen och här spanade jag in utsikten en liten stund innan jag tog trapporna upp till Mäster Mikaels gata. Här ligger några riktigt fina trähus. Namnet Mäster Mikaels gata kommer från Mikael Reissuer som var bödel i Stockholm 1635-1650. Det var alltså han som tog livet av de dödsdömda.
 |
| Utsikt från Katarinavägen |
 |
| Utsikt från Katarinavägen |
 |
| Det var inte bara jag som njöt av utsikten. |
 |
| Mäster Mikaels gata |
 |
| Mäster Mikaels gata |
 |
| Mäster Mikaels gata |
 |
| Mäster Mikaels gata |
 |
| Mäster Mikaels gata |
Jag gick sedan vidare tillbaka till Katarina kyrka, och nu var det "fritt fram" att gå in i kyrkan. Och det gjorde jag. Kyrkan stod klar 1695 och är döpt efter prinsessan Katarina, Karl X:s mamma. Det är en s.k. centralkyrka, och den ritades av Jean de la Vallée. 1723 och 1990 brann kyrkan, så den kyrka vi ser idag är den som invigdes 1995. Kyrkan står på Katarinaberget, på den plats där offren från Stockholms blodbad brändes, och det sägs vila en förbannelse över platsen... Enligt sägnen ska kyrktornet rasa två gånger. Vilket det också gjort.
 |
| Katarina kyrka |
 |
| Katarina kyrka |
Nu började det kurra i min mage, men jag hade ingen aning om vart eller vad jag skulle äta. Till slut hamnade jag vid en korvkiosk på Fridhemsplan, och när jag fått lite mat i magen så gick jag faktiskt upp på hotellrummet och vilade en liten stund...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar