lördag 4 juni 2011

Visingsö by bike!

Jag var på Visingsö för allra första gången häromdagen. Och det kan väl tänkas vara på tiden, då jag ju faktiskt bor granne med ön! Det är det första jag ser på morgonen när jag vrider upp persiennerna och det är det sista jag ser när jag drar ner persiennerna!

Och Visingsö är verkligen rätt ställe för en historienörd som mig. Här finns två slottsruiner, den ena efter Sveriges första kungaborg, byggd på 1100-talet, den andra efter Per Brahes Visingsborg från 1600-talet. Här finns två vackra kyrkor, flera gravfält, runstenar, gravhögar, hällkista, domarring bara för att nämna något.

Och "alla" pratar om att man ska cykla på Visingsö, för den är alldeles lagom stor, och den är platt. Men, det tänkte jag inte tro på förrän jag upplevt det själv... Så självklart var jag ju tvungen att ta mig runt på ön cykelledes. För den som inte har egen cykel med sig kan man hyra det på turistbyrån! Fast jag hade lyckats deala till mig ett specialpris!
Mitt transportmedel på öa!
Första stoppet på denna cykeltur i historien var vid Visingsborgs slottsruin alldeles intill gamla hamnen. Slottet byggdes under 1600-talet, och var "kärnan" i Per Brahe d.y:s grevskap Visingsborg. Mellan åren 1716-1718 inhyste slottet ryska krigsfångar, och ryktet säger att det var de som orsakade eldsvådan som lade slottet i ruiner 1718!

Jag trampade vidare och tittade på Ryssladorna, byggda i korsvirkesteknik, Brahekyrkan från 1600-talet. Byggd av familjen Brahe och som skulle fungera som slottskyrka till Visingsborg. Sedan tog jag Hagavägen genom Ekskogen, som anlades på 1800-talet för att säkra virke till svenska flottan. Idag är träden avverkningsklara, men flottan använder sig av annat material. När jag trampat ur Ekskogen hamnade jag vid södra gravfältet. Tyvärr var det inhägnat så jag kunde inte klampa omkring bland gravhögarna. Sedan blev det ett snabbstopp vid mullbärsträden, som planterades på 1830-talet för att producera silke.

Visingsborgs Slottsruin
Jag trampade nu vidare ner mot Visingsöborgen Näs, som var Sveriges första kungliga borg, och som byggdes på 1100-talet. Borgen förstördes i strid 1318. Här har det bott och dött fyra kungar, bl.a. Magnus Ladulås 1290! Planen var att äta min medhavda lunch här, men det var lite väl mycket folk som tänkt samma tanke, så jag cyklade vidare ett par hundra meter bort till badplatsen.

Mätt och belåten tog jag östra kustvägen upp till Rökinge, och på vägen passerade jag Näs Jönsagård, en pietetsfullt restaurerad ladugård från 1700-talet. I Rökinge cyklade jag lite söderut till hällkistan, innan jag tog mig norrut igen. Nu passerade jag mellersta gravfältet, innan jag hittade till Rysskyrkogården. Rysskyrkogården är viloplatsen för de ryska krigsfångar som dog här på Visingsö 1716-1718.

Jag hade hört talas om två runstenar inmurade i väggen på Visingsö Museum och svängde självklart av vägen när jag kom dit, men inte hittade jag några runstenar. Vid närmare efterforskningar så vet jag nu att de är inmurade på insidan av huset. Och museet var självklart inte öppet när jag var där.

Nu var jag alldeles i närheten av Kumlaby kyrka. Kumlaby kyrka har en lite speciell historia. Den byggdes på 1100-talet. Under 1600-talet inrättade Per Brahe d.y en skola i kyrkan. En skola där både pojkar och flickor gick tillsammans. Per Brahe lät även kapa tornet på kyrkan så att eleverna skulle kunna göra astronomiska observationer. Kyrkan fungerade som skola i 175 år!
Kumlaby kyrka
Nu var det dags att cykla söderöver igen, och jag var ju bara tvungen att ta mig en liten närmare titt på karpdammarna från 1600-talet, som tillhörde Visingsborgs slott. Men, där hade jag absolut inget att hämta, då Jönköpings kommun håller på att restaurera dammarna. Inte en enda stackars fisk att glutta på!

Sista stoppet innan jag lämnade tillbaka cykeln var S:t Laurentii kapellruin. Ett medeltida kapell som utrymdes i samband med att grevskapet Visingsborg grundades.

Och vad är väl ett besök på Visingsö utan Remmalagen? Nu hade jag faktiskt inte råd att åka Remmalag denna gång, men jag lyckades fånga ett på bild! Men när syrran kommer i sommar, då är det tänkt att vi ska åka Remmalag.
Remmalag
Lagom mör i kroppen efter fyra timmar på cykelsadeln så tog jag båten tillbaka till Gränna. Och inser att det nog inte var sista gången jag tar cykeln på ön. För man kommer så mycket närmare allting. Hade jag kört bil så hade jag säkert åkt förbi flera sevärdheter, bara för att skylten kom på lite sent. Men med cykel är det ju bara att stanna till!

Inga kommentarer: