torsdag 14 augusti 2014

Falkenberg

I samband med den "berömda" husbilssemestern i somras så tog jag och syrran tåget från Varberg till Falkenberg. Ja, vi tyckte att husbilen stod bra på campingen i Varberg, så vi tog våra cyklar in till Varbergs station där vi sedan klev på Öresundståget söderut och åkte till Falkenberg. Vad vi inte räknat med var att stationen ligger en bra bit utanför själva Falkenberg centrum. Visst, vi hade kikat på en karta innan, men när vi såg att det stod en buss och väntade som körde in mot centrum så valde vi den. Och det var vi glada för...

Under vårt besök i Falkenberg så strosade vi såklart omkring och kollade i lite affärer, men jag kan ju inte nöja mig med det, utan jag måste ju beta av lite "sevärdheter", och min stackars syster hon får vackert hänga med... Men, den människan är otroligt tålig måste jag säga!

För den som inte vet, så ligger Falkenberg i Halland och ligger vid Ätrans utlopp i havet. Kommunens största besöksmål är utan tvekan: GeKås i Ullared. Fast det betade vi av veckan innan vi var på vår roadtrip...

I det här inlägget kan du läsa om några av de "sevärdheter" som Falkenberg kan erbjuda. Synd bara att jag missade Falkenbergs äldsta bevarade trähus under vår vandring. Men så går det om man inte kollar igenom ordentligt innan! =)

Tullbron: Är man i Falkenberg måste man ju så klart fota Tullbron! Detta hade min syster ingen aning, men hon gör som hon blir tillsagd. Så hon fotade Tullbron och lade sedan upp det på sitt Instagramkonto och Facebook.

Enligt kartan som jag hittade på turistbyrån i Varberg så kan man läsa att "Tullbron är Falkenbergs främsta byggnadsverk, byggd 1756-1761 och att man ända fram till 1913 betalade en tullavgift för att få färdas över bron." "Tullbron är en av Sveriges vackraste stenbroar och den får man inte missa vid sitt besök i Falkenberg", kan man läsa på hemsidan. Så nu vet ni det. Är ni i Falkenberg, så missa inte Tullbron.

Tidigare fanns det en träbro vid Garvareforsen, på det ställe där ån (Ätran) är som smalast, men den förstördes ofta av is och vårfloder. I mitten av 1700-talet var den i så dåligt skick att man (landshövdingen) övertygade Kungl. Majestät om behovet av en ny bro, i sten.

Arkitekt var Carl Hårleman som även varit med och uppfört (ritat) delar av Stockholms slott, karolinska gravkoret i Riddarholmskyrkan, trädgården till Uppsala slott, Övedskloster, Sofia Albertina kyrka i Landskrona och gamla observatoriet i Stockholm, bara för att nämna några. Efter Hårlemans bortgång fullföljde Carl Cronstedt ritningarna. Murarmästare Friedrich August Rex från Göteborg anlitades för att bygga själva bron. De som egentligen slet med byggandet var knektar från Elfsborgs regemente. Under en arbetsdag kunde upp till 100 man vara i arbete samtidigt, 80 soldater från Elfsborgs regemente och 20 murare. Vid den här tiden var Falkenberg Hallands minsta stad med sina ca 450 invånare, så brobygget satte nog sina spår i stadslivet. Sten till bron tog man från den närliggande borgen och från Skrea. 35 000 riksdaler kom bygget att kosta, och som jag skrev tidigare fick man betala tull fram till 1913 (1914 enl turistbyråns hemsida). Post, soldater och fångtransporter hade dock fri passage. Sedan 1984 är bron skyddad som byggnadsminne.


Borgen Falkenberg: Alldeles intill Tullbron finns resterna av en försvarsborg som uppfördes i slutet av 1200-talet. Den uppfördes vid åns sista fors mot Västerhavet. Borgen var länge den danska kungamaktens utpost mot norr. Härifrån ville man kontrollera åövergången. Halland var ju tillsammans med Skåne, Blekinge och Bohuslän danskt fram till freden i Roskilde 1658... Så här gällde det ju att hålla svensken på plats...

Idag återstår bara källaren av ett fyrkantigt befästningstorn som utgjorde den viktigaste byggnaden i en större försvarsanläggning, men ruinen och försvarsvallarna runt borgen var länge mycket större och mer framträdande än den är idag. Man tog ju som jag skrev tidigare sten från borgen vid byggandet av Tullbron, och när Mellersta Hallands Järnväg drogs på 1880-talet så drogs den rakt över borgen! För att järnvägen skulle kunna gå plant sprängde man helt sonika bort en del av borgen! Ja se denna järnväg... De historiska striderna här i Falkenberg handlade främst om rätten att fiska lax.


Vallarna: Stefan & Krister. Jag tror nog att många känner till dessa herrar, oavsett om man gillar buskis eller ej. Men, det är här på Vallarnas Friluftsteatrar som deras buskisar spelas. Även om nu inte Krister är med på scenen längre... Helt ärligt är jag osäker på om ens Stefan är med nu för tiden. Hur som helst. Friluftsteatern ligger då inom Vallarnas Friluftsområde och här finns förutom då teatern; stans bästa lekpark, elbelyst motionsslinga, Doktorspromenaden (som jag och syrran då gick på för att komma till Vallarna), Frisbeegolf, liten äventyrsbana, skatepark, bangolf, bouleplan utomhus, boulehall, scoutgård och ett minizoo. Friluftsområdet är på 270 000 kvm och fick sin nuvarande geografiska begränsning i samband med Tullbrons tillkomst 1761. Här fanns inga träd, sånär som på al och buskar utmed åkanten. Vallarna brukades på den som betesmark och lertäkt för tegelbruket. I slutet på 1800-talet och och tidigt 1900-tal ändrades utseendet radikalt på Vallarna. Trädgårdsmästare Rudolf Abelin, som även har anlagt Norrvikens Trädgårdar i Båstad, får uppdraget att anlägga en park i Falkenberg. Tillsammans med A F Bergkvist, Falkenbergs första stadsträdgårdsmästare så anläggs Doktorspromenaden, en omfattande trädplantering med björk och bergtall i dungar. Rhododendron och bersåer planterades på sluttningarna utmed ån. Dagens utseende på området kommer från omkring 1920.


S:t Laurentii kyrka: Medeltida kyrka vars äldsta delar troligen är från 1300-talet. Kyrkan är döpt efter de fattigas skyddshelgon - Laurentius. När den nya kyrkan byggdes 1892, övergavs S:t Laurentii som varit huvudkyrkan i över 500 år. Kyrkan har dock inte stått helt öde utan har även fungerat som gymnastiksal, tennisbana och biograf! Inne i kyrkan finns vackra väggmålningar från 1500-talet och takmålningar från 1700-talet. 1928 återinvigdes kyrkan.


Falkenberg var en trevlig upplevelse, och trots att jag varit i Ullared många gånger så har jag aldrig varit i Falkenberg. Jag är tämligen säker på att det här inte var sista gången jag var i Falkenberg. Nästa gång tar vi kanske med oss badkläderna och testar någon av stränderna. Eller så blir det kanske ett besök på Vallarnas Friluftsteater, i samband med någon föreställning...

Är ni i Halland, missa inte Falkenberg. Och är du i Falkenberg, får du ju då inte missa Tullbron! =)

3 kommentarer:

Ia sa...

Här lär man sig saker om sin egen hemstad. Hade ingen aning om att Rudolf Abelin var inblandad i Doktorspromenaden, trots att jag väl vet vem han var (eftersom min farmors bror var direktör på Norrvikens trädgårdar och hans efterträdare). Där ser man!

Ia sa...

P.S. Doktor Ehrengranat, som är gubben bakom promenaden, han som gjorde den möjlig så att säga, bodde i ett stort grönt trähus med tinnar och torn i Gamla stan, mot Garvareforsen till. http://vovvenvanna.wordpress.com/2012/09/07/stadsvandring-22-0/

sportigajenny sa...

Ia: Alltid lär man sig något! =) Det där gröna huset måste jag självklart spana in nästa gång jag är i Falkenberg!//sportigajenny