söndag 27 september 2015

Hjo

I somras hade jag tillgång till bil i en veckas tid och i samband med detta så gjorde jag en utflykt till Hjo dagen innan det var dags att börja jobba igen efter semestern...

Planen var att strosa omkring i den gamla trästaden och i stadsparken och bara njuta av staden vid Vätterns strand, men vädret var inte riktigt riktigt på min sida så det blev inte så jättemycket strosande.

Jag började i alla fall med en fika innan jag promenerade bort mot torget och kyrkan. Men, då det var gudstjänst så ville jag inte bara kliva rätt in i kyrkan. Jag promenerade sedan mot Vättern och kom till en brygga där jag stod en liten stund och bara njöt av vattnets kluckande.

Stora torget och Hjo kyrka
Gravsten intill kyrkan
Vättern

Trähus

Jag gick sedan tillbaka till torget och upptäckte Kihlbergsgården där vid Stora torget. Kihlbergsgården är en handelsgård med gammal och brokig historia. Gården blev en järnhandlargård på 1870-talet, och namnet kommer från Josef Kihlberg som först jobbade som biträde på järnhandlargården men som senare tog över järnhandeln. Kihlbergs firma expanderade snabbt med partihandel och industriell verksamhet och Josef blev miljonär. Järnhandeln upphörde 1968. Här har även funnits specerihandel, blomsterhandel, kontor, urmakeri och optiker m.m. Idag finns här bl.a. en antikhandel, restaurang, pizzeria och skinntillverkare i lokalerna kring Kihlbergsgården...

Kihlbergsgården
Antikhandeln på Kihlbergsgården

Innergården på Kihlbergsgården

Efter att jag hade kikat in i antikhandeln så styrde jag stegen mot stadsparken där jag ville spana in de fina sekelskiftsvillorna där. Stadsparken anlades på 1870-talet som kurortspark för Hjo Vattenkuranstalt. Nu för tiden är parken öppen för alla och här kan man spela tennis, minigolf, schack, eller varför inte leka på lekplatsen eller besöka Experimentshuset som ligger i det stora socitetshuset.


Villorna med sina detaljrika fasader som finns i parken byggdes, inte helt oväntat, för att inhysa kurortsgäster, kallvattenbadhus och restaurang används än idag. De är idag förskola (på Hjos turistbyrås hemsida står det visserligen dagis, men det vägrar jag skriva), vandrarhem, restaurang, loppis, hotell och experimenthus...

Kurortsvillor

Parken är anlagd av J.J. Sternemann, en tysk trädgårdsarkitekt och han skapade vackra promenadstigar för stärkande promenader som ringlar fram genom hela parken. De här stigarna finns kvar än idag.

Badhytter. Hade inte regnet vräkt ner så hade jag tagit
mig en liten närmare titt på dem...

Dessvärre öppnade sig himlens portar under min promenad i parken och då menar jag verkligen öppnade sig, så det blev faktiskt bara en kort promenad innan jag faktiskt gav upp Hjo, för den här gången. Jag vågar lova att det inte var sista gången jag var i Hjo. Nästa gång har jag nog syrran och hennes sambo med mig...

fredag 25 september 2015

Stockholm dag 4

När den här extradagen väl dök upp, så visste jag helt enkelt inte riktigt vad jag skulle hitta på egentligen. Och det är ju bara så typiskt mig. Men, efter att jag lämnat in väskan i en förvaringsbox på Åhléns så styrde jag stegen mot S:ta Klara kyrka alldeles i närheten av Åhléns faktiskt.

S:ta Klara kyrka (Klara kyrka): är uppförd på 1500-talet och byggherre var Johan III. På platsen fanns det redan på 1200-talet ett nunnekloster som Gustav Vasa sedan lät riva 1527. Tornet är hela 116 meter och detta gör att kyrkan är Sveriges högsta och Skandinaviens näst högsta kyrka. Kyrkan var dessvärre stängd för besökare när jag var där, så jag fick nöja mig med att spatsera på kyrkogården där jag efter lite lite letande så hittade jag Carl Michael Bellmans grav. Ett separat inlägg kommer.

Klara kyrka
Bellmans grav
Sedan tog jag faktiskt tunnelbanan in till Gamla stan, även om jag ju var där och spatserade på onsdagen. Det var ett par platser som jag missade då, och som jag ändå ville spana in lite mer. Jag började med att leta upp Kornhamnstorg 51/Västerlånggatan 68: och anledningen till att jag ville kolla in denna fastighet är, att den franske filosofen Descartes ska ha bott här. Han kom till Sverige på inbjudan av drottning Kristina och skulle tjänstgöra som hennes lärare och rådgivare. Men, han klarade inte av det bistra svenska klimatet och dog i lunginflammation efter bara några månader i Sverige och Stockholm. Han låg faktiskt begravd på det som idag är Adolf Fredriks kyrkogård mellan 1650 och 1666.

Var det här Descartes bodde?
Jag letade sedan upp den berömda runstenen och kanonröret som finns vid Prästgatan 17/Kåkbrinken 1. Runstenen är från 1000-talet och man kan tyda: "Torsten och Frögunn lät resa denna sten över sin son...". På 1600-talet tillkommer kanonröret där i hörnet på huset. Förmodligen för att skydda stenen...

Runstenen i väggen...
Inför resan till Stockholm hade jag såklart läst ett gäng guideböcker och i någon av dem så läste jag om
Axel Oxenstiernas palats: från 1653 och som jag var tvungen att spana in. Huset är nämligen uppfört i en stil som kallas för romersk manerism och är ritad av Jean de la Vallé.

Axel Oxenstiernas palats
Axel Oxenstiernas palats
Om man är i Stockholm måste man ju bara ta en bild på kungliga slottet och på vägen dit så hann jag fota Storkyrkan med, så där i farten bara...
Storkyrkan
Storkyrkan
Stockholms slott
Stockholms slott
Stockholms slott med Storkyrkan och obeliskan
Vid slottet finns Tessinska palatset: uppfört åt Tessin som ju ritade/byggde kungliga slottet. Det här palatset sägs vara den vackraste privatbostaden norr om Paris, och är Sveriges bäst bevarade palats från stormaktstiden. Byggnaden som uppfördes 1694-97 är idag residens för landshövdingen i Stockholms län.

Tessinska palatset
Granne med Tessinska palatset är Finska kyrkan, som uppfördes som bollhus till slottet. Byggnaden är Slottsbackens äldsta och uppfört på 1640-talet. Detta var även operans första hemvist, men är sedan 1725 hemvist för den finska församlingen.

Finska kyrkan
Nu var jag på jakt efter att komma in i Tyska kyrkan, men det visade sig att den inte öppnade förrän 11.00 så då spatserade jag omkring lite på måfå där i Gamla stan och jag hamnade återigen vid Brända tomten och bäst som jag gick där utmed Själagårdsgatan så ser jag en plakett på ett hus. Och ser man på. Jag har hittat huset där den första synagogan låg! Äntligen, om jag säger som så! 1795 får den judiska församlingen möjligheten att hyra övervåningen i den gamla auktionskammarens hus på Själagårdsgatan 19, på 25 år. Men, redan 1812 köper man hela fastigheten, som faktiskt rymde Stockholms gäldstuga (bysättningshäkte) på 1600-talet för att då sedan övertas av auktionskammaren 1674-1790...

Platsen för första synagogan. Enligt skylten...
Jag hamnade sedan vid Södra Benickebrinken 4 (Köpmantorget) där svartmunkarna (dominikanerna) hade ett klosterkonvent och kyrka under medeltiden. Gustav Vasa konfiskerar klostret på 1520-talet och kör ut munkarna från konventet. Inte nog med det, han rev stora delar av deras byggnader. Det gamla härbärget för sjömän och pilgrimer som är inrymt i källarvalven på Södra Benickebrinken 4 finns faktiskt kvar.
Södra Benickebrinken 4
Nu hade klockan då passerat 11.00 och Tyska kyrkan hade öppnat så då var det bara för min del att traska dit. Kyrkan uppfördes åt Tyska S:t Gertruds församling som grundades 1571. Det är en av 43 kyrkor i Stockholms innerstad som är särskilt skyddade under kulturmiljölagen. Invigningen av dagens kyrkan skedde 1642 och den är uppförd i en tysk-nederländsk renässansstil, blandat med gotikens former. Kyrktornet brann ned 1878 och 1886 fick kyrkan sitt nuvarande torn... När jag kom in i kyrkan så blev jag närapå knockad. Jag har nog aldrig tidigare sett sådan här fantastisk interiör i en kyrka. Och då brukar jag "gå igång på" gamla medeltida kyrkor med bevarade vägg- och takmålningar från 1400-talet. :-)

Tyska kyrkan.
Bilden är dock tagen första dagen
i Sthlm...
Hur ska jag förklara inredningen? Det kändes guldigt! Och det kan ju bero på konungaläktaren och orgeln. Just nu vet jag inte riktigt hur jag ska förklara kyrkan, mer än att den är helt fantastisk. Är ni i Stockholm, så missa inte denna juvel. :-) Separat inlägg om tyska kyrkan kommer.

Kungaläktaren
Vackert fönster
När jag beundrat Tyska kyrkan en stund så ansåg jag att nu får det vara nog med Gamla stan för den här gången, nu ska Skeppsholmen utforskas något litet... Så jag tog faktiskt tunnelbanan från Gamla stan till Kungsträdgården, visst jag sparade några minuter men även för att jag köpt ett SL-kort och ville nyttja det så mycket som möjligt. När jag klev ut från tunnelbanestationen i Kungsträdgården så hörde jag musik! Med en gång förstod jag att det här är ju en musikkår som är kopplad till vaktavlösningen på slottet, så jag tog några raska kliv mot "Kungsan" och hann precis se musikkåren passera. Jag älskar musikkårer!

På väg mot slottet och vaktavlösningen
Jag tog sedan en liten liten omväg mot Blasieholmstorg där två av Stockholms äldsta palats finns. Palatset på Blasieholmstorg 8 uppfördes i mitten av 1600-talet av fältmarskalken Gustaf Horn. Det byggdes dock om ett sekel senare och fick sin prägel av franskt 1700-talspalats. Det kallas idag för ibland för Utrikeshotellet då utländska ambassadörer och ministrar hyrde in sig här under 1700-talet och att det även var representationslokaler för utrikesförvaltningen en period. Idag håller Musikaliska akademins kansli till här.

Utrikeshotellet
Det gula huset som skymtas är Bååtska huset
Intill torget, på Blasieholmsgatan 6 ligger det exteriört nyligen renoverade Bååtska palatset från 1669. Det här är ett verk av Nicodemus Tessin d.ä. och är ombyggt1876-77 av F.W. Scholander. Scholander byggde om det på uppdrag av Frimurarorden, som alltjämt har sitt stamhus här. Det här är nog en av de vackraste barockbyggnaderna i Stockholm.

Nu blev det en halvrask promenad ut mot Skeppsholmen. Jag visste att jag inte skulle hinna med hela ön, men jag tänkte att jag kan ju i alla fall gå bort och kika lite lite närmare på vandrarhemmet af Chapman. På vägen dit så har man en underbar utsikt över Skeppsbron och Gamla stan, med slottet i förgrunden!

Kungliga slottet
Skeppsbron
af Chapman då... Är detta Sveriges vackraste vandrarhem? Förutom det gamla frakt- och skolskeppet från 1888 så kan bo i ett f.d. amiralitetshus uppfört 1647-50, senast ombyggt 1844-46. Jag har faktiskt bott här en gång, men just då så renoverades skeppet så vi var "tvungna" att bo i amiralitetshuset. Båten byggdes i Whitehaven i Storbritannien och gick som fraktskepp. Hon kom till Sverige 1915 och tjänstgjorde då som skolskepp fram till 1934. Vandrarhem blev hon 1949. Namnet då? Jo det kommer från Fredrik Henrik af Chapman, en skeppsbyggare i Göteborg.

af Chapman
Från af Chapman har man även fantastisk utsikt över Söder med Katarinakyrkan som tornar upp sig! Nu började det närma sig hemresa något och dessutom skulle jag hinna med att äta lunch. Så jag gick tillbaka till centrum och gick då förbi Nationalmuseum och Grand Hotel (som jag givetvis passerade även ut till Skeppsholmen) och så tog jag mig till Hötorgshallen där jag åt lunch. Mätt och belåten var det sedan dags att bege sig mot Cityterminalen och bussen hem till Jönköping.

Plattan.
Visste du att på platsen för T-centralens tunnelbanenedgång här
låg ett hotell som hette Regina? Här bodde Lenin under sin vistelse
i Stockholm i april 1917. Här i Sthlm passar han även på att
ekipera sig på PUB... Senare samma år tar han makten  i
Ryssland med hjälp av bolsjevikerna...
Det här var fyra helt fantastiska dagar i Stockholm. Visst det började med ett rejält regn men sedan hade jag bra väder hela tiden. Och nej, jag har inga som helst problem att åka iväg så här på egen hand. Jag trivs faktiskt väldigt bra med det. Det enda som jag kan tycka är lite tråkigt är när man ska äta. Det är väl inte alltid så roligt att göra helt själv. Men framför allt känns det som att alla tittar så på en för att man är ute och äter ensam... Som sagt, jag trivs med att strosa omkring/åka tunnelbana/buss ensam och se och göra det jag känner för. :-)

torsdag 24 september 2015

Stockholm dag 3, del 2

Efter att ha fått lite mat i magen och en kort vila så var jag återigen redo för Stockholm. Nu skulle jag dessutom äntligen få till ett besök på Hallwylska museet. Det här museet har jag velat besöka under en väldigt lång tid, men ändå inte lyckats få till något besök här. Förrän nu då.

Hallwylska museet: på Hamngatan 4 är privatpalatset från sekelskiftet 1900, som sedan 1938 är ett museum. När man kliver innanför dörrarna till Hallwyls palats är det som att förflytta sig 100 år tillbaka i tiden. Här finns en av landets största samlingar av konst, porslin, vapen och antika möbler, och det är Wilhelmina von Hallwyls idoga samlande som vi idag kan ta del av. Här kan man uppleva den tidens lyx och moderniteter i von Hallwyls paradvåning med salonger, matsal, rökrum och biljardrum. Delar av palatset är öppet för besök på egen hand, medans andra delar av palatset kräver att man är med på en guidad tur.

Hallwylska palatset
Guldrummet i Hallwylska museet
Biljardrummet i Hallwylska museet

När jag hade förundrats klart över överdåden i ett adligt hem kring sekelskiftet 1900, så hoppade jag på spårvagnen som går ut till Djurgården och klev sedan av spårvagnen vid Nordiska museet, även detta ett museum som jag velat besöka i många många år.

Nordiska museet: skapades 1872 av Artur Hazelius, Skansens grundare. Han ville visa hur folket i Sverige levt i olika landsdelar och skilda samhällsklasser. Museet som invigdes 1907, ritades av Isak Gustaf Claeson och ser ut som ett 1500-talsslott. Utställningarna i den fyra våningar höga byggnaden skildrar svenska traditioner, seder och bruk sedan 1520 och framåt, och här finns över 1, 5 miljoner fynd i samlingarna. Här finns allt från knappnålar till brandbilar!

Nordiska museet
Stora hallen i Nordiska museet
Nordiska museet

Det här är ett besök som man ska göra när man pigg i kroppen och hjärna så att man orkar ta till sig allt
som finns. Jag kom ju dit vid 14.30-15-snåret och hade redan sprungit omkring på Stockholms gator och torg, så jag orkade faktiskt inte ta till mig allt...

När jag löste min entré så fick jag låna en audioguide, och fick tipset av tjejen i receptionen att jag skulle kunna följa "det bästa av Nordiska museet" (eller vad det hette) en tur som skulle ta ca 45 min. Perfekt tänkte jag. Knappt en timme är vad jag orkar med. Men, trots detta så tog det mig ca 1 timme 45 minuter att ta mig runt museet längs denna rutt. Visst att jag inte riktigt hade koll på vilka platser jag skulle rikta den där audioguiden för att köra "the best of" och klickade mot några extra montrar. Man skulle välja de gula "pelarna". Nästan varje monter hade en liten sensor vid sig där en röst sedan berättade om vad man såg. Men även om jag kanske klickade vid tre-fyra "extra" punkter och jag stannade till och kollade några sekunder extra vid en del montrar, så tycker jag att en timme längre är lite väl långt i jämförelse med informationen jag fick. Å andra sidan kan det ju bero på att jag inte gick så jättefort mellan de olika punkterna och utställningarna då jag ju var lite trött...

Hur som helst. Ett fantastiskt museum, som jag absolut ska besöka igen. Lite piggare nästa gång bara. :-) Efter att jag kikat runt på alla utställningarna så blev det en liten fika i caféet på museet innan jag styrde vidare mot Galärvarvskyrkogården.

Galärvarvskyrkogården: hittar man "mellan" Nordiska museet och Vasamuseet på Djurgården. Första begravningen här ägde rum 1742, och från början var kyrkogården avsedd för flottans personal, men så är det inte längre. När man läser på gravstenarna så kan man läsa att här ligger amiraler, båtsmän, pistolsmeder, skeppare och generaler begravda. Idag finns här ungefär 1 300 gravplatser. Det var först på 1830-talet som man gjorde fullständiga förteckningar över gravarna och enligt dessa är 3 200 personer begravda här, men kyrkogården är ca 100 år äldre och man vet att det förekommit massbegravning här, så uppskattningsvis kan det röra sig om upp emot 5 000 personer som ligger begravda här.

Galärvarvskyrkogården
Minneslund på Galärvarvskyrkogården
Galärvarvskyrkogården
Här finns ett nationellt minnesmärke efter Estoniakatastrofen den 28 september 1994, då  852 människor miste livet.
Estoniamonumentet
Nu började jag faktiskt bli riktigt trött, både i fötter, knän och huvud, så jag drog mig tillbaka till hotellet, men innan jag intog hotellrummet för resten av kvällen och TV-tittande så blev det en bit mat på Texas Longhorn inne i Hötorgshallen!

Det kommer längre, separata inlägg om denna eftermiddagsutflyktsmål. :-)

torsdag 17 september 2015

Stockholm dag 3, del 1

Från början var det ju tänkt att jag skulle åkt hem på fredagen, men när jag halvlåg där i hotellsängen på torsdagskvällen, så kände jag att jag minsann inte var helt klar med Stockholm. Så jag gick ner till receptionen och kollade om det var möjligt att förlänga vistelsen med ytterligare en natt. Det var inga problem. Enda "kruxet" var att jag fick byta rum, men det var jag beredd på. När jag fixat den extra övernattningen gick jag tillbaka till rummet och bokade om min bussbiljett till på lördag eftermiddag istället för fredag eftermiddag.

Så efter frukosten packade jag ihop alla mina saker och gick ner till receptionen för att checka ut och ställa undan mina grejer. Då får jag veta att mitt nya rum redan är klart. Perfekt. Det var bara att åka upp till våning tre och leta upp mitt nya, mycket lilla rum utan fönster. Men, detta visste jag om. När jag hade installerat mig i mitt nya rum så var det dags att göra Stockholm osäkert igen.

Jag började med att åka till Söder och jag hade siktet inställt på Björns Trädgård, så det var bara att ta tunnelbanan till Medborgarplatsen. När jag kom till Medborgarplatsen började jag med att gå till Söderhallarna, men om jag ska vara helt ärlig så ville jag bara därifrån så fort jag klev innanför dörrarna. Varför vet jag inte. Men, jag var väl inte sugen på mat helt enkelt. Jag gick sedan tillbaka till Björns Trädgård. Varför skulle jag dit? Jo jag läste att det var här (eller kanske mer på höjden ovanför) som stadens galgbacke en gång stod. Den 10 februari 1306 låter Magnus Ladulås söner Birger, Erik och Valdemar avrätta sin förmyndare Tyrgils Knutsson här. Vid den här tiden var det redan en avrättningsplats här. Det ska sedan ha byggts ett kors uppe på berget, som snart blir en kultplats för resenärer... Jag visste även att här finns Stockholms moské, vars byggnad tidigare var ett elverk. Men då det faktiskt var byggt i en orientalisk stil och var riktad mot Mekka så var väl steget inte så långt när det bestämdes att det skulle byggas en moské i Stockholm kan jag tänka mig. Från början ville jag fota moskén, men sedan fick jag kalla fötter och struntade helt enkelt i det...

Är det här platsen för galgbacken?
I bakgrunden skymtar moskén.


Nästa adress att leta upp var Götgatan 30. Här låg nämligen under många år den beryktade Källaren Hamburg där de dödsdömda på väg till Galgbacken i Hammarbyhöjden bjuds på sin sista sup. Krogen är också känd för sin makabra tradition att låta gravera in namnet på den dödsdömde i glaset som han eller hon hade använt, och som sedan ställdes ut till allmän beskådan i ett blått skåp.

Götgatan 30.
Har man bråttom att fota med
mobilkameran så blir det lätt
att man fotar mest av gatan...

Målet var sedan Katarina kyrka, men innan jag kom dit så spanade jag in Urvädersgränd 3. Detta med anledning att mellan 1770 och 1774 bor Carl Michael Bellman på vinden i detta hus. Under tiden han bor här så tillkommer bl.a. episteln "Om fader Movits överfart till Djurgården" (nr 33). Den är mer känd som "Stolta stad". Huset som uppfördes 1723 är sedan 1938 i ordenssällskapet Par Bricoles ägo.

Urvädersgränd 3. Här bodde då Carl Michael Bellman
1770-1774

Nu hade jag inte långt till Mose backe och Södra torg. När jag kom till Mose backe så höll man på att förebygga inför kvällens konsert med Hoffmaestroo & Chaa. Det tyckte jag ju såklart var lite obekvämt, så jag kikade bara lite snabbt på utsikten innan jag gick vidare mot Katarina kyrka.

Dimma över Gröna Lund och Djurgården

När jag kom till Katarina kyrka så såg jag att dörrarna stod öppna och jag kunde läsa på en skylt att kyrkan var öppen, men på en annan skylt stod det att en begravning pågick. Så jag valde att INTE gå in just då. Istället spanade jag in kyrkogården och letade upp Anna Linds, Cornelis Vreeswijks och Putte Wickmans gravar.
Katarina kyrka
Anna Linds gravplats
Jag gick sedan vidare och letade upp Katarina brandstation. Denna brandstation som sägs vara världens äldsta brandstation är ju kult för oss som såg på NileCity under -90-talet. Jag är osäker på vart interiörerna är inspelade men exteriören är från Katarina brandstation!

Gregers, Weiron i ottans och Percy Nilegårds arbetsplats.

Jag promenerade sedan vidare och hamnade så småningom vid Katarinavägen och här spanade jag in utsikten en liten stund innan jag tog trapporna upp till Mäster Mikaels gata. Här ligger några riktigt fina trähus. Namnet Mäster Mikaels gata kommer från Mikael Reissuer som var bödel i Stockholm 1635-1650. Det var alltså han som tog livet av de dödsdömda.

Utsikt från Katarinavägen
Utsikt från Katarinavägen
Det var inte bara jag som njöt av utsikten.
Mäster Mikaels gata
Mäster Mikaels gata
Mäster Mikaels gata
Mäster Mikaels gata
Mäster Mikaels gata
Jag gick sedan vidare tillbaka till Katarina kyrka, och nu var det "fritt fram" att gå in i kyrkan. Och det gjorde jag. Kyrkan stod klar 1695 och är döpt efter prinsessan Katarina, Karl X:s mamma. Det är en s.k. centralkyrka, och den ritades av Jean de la Vallée. 1723 och 1990 brann kyrkan, så den kyrka vi ser idag är den som invigdes 1995. Kyrkan står på Katarinaberget, på den plats där offren från Stockholms blodbad brändes, och det sägs vila en förbannelse över platsen... Enligt sägnen ska kyrktornet rasa två gånger. Vilket det också gjort.

Katarina kyrka
Katarina kyrka
Nu började det kurra i min mage, men jag hade ingen aning om vart eller vad jag skulle äta. Till slut hamnade jag vid en korvkiosk på Fridhemsplan, och när jag fått lite mat i magen så gick jag faktiskt upp på hotellrummet och vilade en liten stund...