lördag 25 januari 2014

Kamelian blommar!

I ett växthus på Strömsbergs gård finns det en kamelia som planterades där för över hundra år sedan. När denna kamelia blommar i januari-februari någon gång så visas den för allmänheten. Fast man kan bara gå dit och kika på den vid förutbestämda tider. I år sker detta 25 januari och 30 januari 17.30-20.00.



Kamelian på Strömsberg är troligen unik, då den står planterad i mark och inte i kruka, som annars är vanligast (av praktiska skäl) i botaniska trädgårdar. Den här kamelian planterades 1908 och har vårdats väl av de som tidigare bott på Strömsbergs gård. Nu sköts den av tekniska kontorets parkförvaltning.


Enligt kommunens hemsida så måste trädet beskäras, helst varje år och det kräver en hög luftfuktighet och en temperatur på 6-10 grader vintertid. De gröna bladen sitter kvar året om. För att trivas har man försett växthuset med klarglas runt om och ett förhöjt tak.


Lite om kamelian i allmänhet
Camellia japonica som den heter på latin är en buske tillhörande familjen teväxter. Den växer vild i bergstrakterna i Kina, Korea och Japan. Den kan bli 6-8 meter hög. Växten är inte så förtjust i direkt solljus och blommar under vinter eller tidig vår, och då i riklig mängd. Blommorna är vita, röda och rosa i olika nyanser. De kan vara enkla eller fyllda och de ursprungliga har fem kronblad.

Under 1900-talets början var det ganska vanligt med kamelia som krukväxt i hemmen. Vid den tiden hade bostäderna ofta en sval farstu där kamelian kunde stå under vinterhalvåret. När centralvärmen infördes ändrades förutsättningarna för kamelia i kruka.


Växten är uppkallad efter apotekaren och forskningsresanden Georg Josef Kamel från Tjeckien. Han är troligen den som förde in kamelian till Europa under senare delen av 1600-talet

Att säga att kamelian blommar är lite i överkant om ni frågar mig. Det var mest knoppar och endast ett fåtal blommor. Och det var inte bara jag som tyckte det... Men, visst var det kul att få se den live. Fast jag trodde nog den skulle vara ännu större, med tanke på allt prat om denna kamelia!


Att hitta dit var inte heller helt självklart för mig som inte är från trakten. Nu visste jag ju vart jag skulle efter att ha hoppat av bussen, men när jag kom till Strömsbergs gård, skulle jag då gå rakt fram, till vänster eller till höger? Jag chansade på till höger, för jag såg en del bilar parkerade intill en gigantisk stor lada. Men när jag sedan kom dit och svängt till vänster så visste jag inte om jag skulle gå rakt fram eller ta till höger. Ett par skyltar hade ju inte skadat. Nu anade jag ett växthus uppför backen rakt fram så jag chansade och gick dit. Och visst kom jag till växthuset! Och jag fick se kamelian, som nästan blommade.

Slottsvillan i Huskvarna

Alldeles i närheten av Husqvarna Fabriksmuseum (och Husqvarnafabriken) ligger det ett slottsliknande hus med tillhörande trädgård/park. Det är den så kallade Slottsvillan. Slottsvillan byggdes 1893-1896 som disponentvilla åt Wilhelm Tham som var Husqvarna Vapenfabriks direktör. Den är byggd i engelsk stil med en stor trädgård. Slottsvillan ritades av Fredrik Sundberg, stadsarkitekt i Jönköping. Inne i huset finns en genuint bevarad högreståndsmiljö från sekelskiftet 1800-1900. Byggnaden är sedan 1992 byggnadsminne och idag används Slottsvillan som hotell, restaurang och för konferenser.

Slottsvillan
Slottsvillan

I parken finns det tre bokar som fridlystes som naturminne 1959. På bokarna finns några ovanliga svampar, bl.a. skillersticka. I Sverige har man bara gjort ett 20-tal fynd av denna svamp. I sluttningen bakom Slottsvillan står ett bestånd om ca 50 bokar som tillsammans med ett markområde däromkring fridlystes som naturminne 1967. Bokarna är över 100 år gamla och har förmodligen planterats i samband med anläggningen av parken i slutet av 1800-talet.

I parken finns det även en paviljong, byggd efter ritningar av Birger Damstedt. Paviljongen användes vid brunnsdrickning från 1890 till 1920-talet på den intilliggande tomten Hälsokällan 3. Paviljongen flyttades till sin nuvarande plats 1988.
Paviljongen
Slottsvillan vann precis Stadsbyggnadspriset 2013 (i Jönköpings kommun) i klassen "God byggnadsvård".

lördag 18 januari 2014

Jokkmokks gamla kyrka

Nu har jag återigen ägnat den här bloggen alldeles för lite tid. Har alldeles för många bollar i luften samtidigt. Men, jag ska försöka skärpa mig, och ägna även den här bloggen lite mer av min tid. Det var ett tag sedan jag var iväg på en utflykt/promenad där kameran varit med! Så jag dammar av ett gammalt besök. Som ägde rum 2008 faktiskt. Hur som helst, resan gick till Jokkmokk. Eller för att vara mer exakt, på Sverigeresan jag gjorde våren 2008, tillsammans med TK12 på Tomelilla Turismutbildning, eller hade man bytt namn till TurismUtbildarna Syd då?, så var vi i Jokkmokk. Själv gick jag i klassen innan och gjorde Sverigeresan hösten 2007 med min klass. Den här gången var jag med som "assistent åt läraren och åt eleverna faktiskt. Då vi var lite tidiga inför ett besök på Ájtte, så gick vi till Jokkmokks gamla kyrka på ett spontanbesök! Inte mig emot som gillar gamla kyrkor...

Jokkmokks gamla kyrka
Det har funnits en kyrka är i Jokkmokk sedan början av 1600-talet. Då ökade nämligen intresset för den nordliga landsdelen och kung Karl IX ville att lappmarken skulle ligga under svenskt styre. Kungen ville skapa ett svenskt ishavsvälde som täckte hela norra Skandinavien och befästa landsdelen genom att bygga kyrkor. En annan orsak till att kyrkorna byggdes var att missionen bland samerna skulle intensifieras.

Den äldsta kyrkan i Jokkmokk uppfördes 1607. Det var en rektangulär kyrka, 12,75 x 6,3 med vapenhuset på ena sidan. Vid 1750-talets början ansågs kyrkan vara liten, kall och dragig. En ny kyrka uppfördes 1753 på en annan plats väster om den gamla kyrkplatsen.

Den nya kyrkan uppfördes huvudsakligen efter ritningar av Hans Biskop för Lycksele kyrka. Kyrkan hade en åttkantigt avlång grundplan, byggd i timmer, rödmålad och försedd med rundbågiga fönster. Taket var högt, valmat och täckt med spån. Klockstapeln och den timrade bogårdsmuren uppfördes 1784 av Olof Strandman från Umeå. I bogårdsmuren inrymdes "likhus" där man förvarade kistorna under vintern. Kyrkan restaurerades 1928-1931. 1935 uppfördes en ny bottnisk klockstapel i 1700-talsstil av arkitekt Bertil Höök. Den var i det närmaste en kopia av 1784 års klockstapel. 1941 brann taket samt vissa delar av inredningen upp efter spricka i ett rör i kaminen. Man restaurerade kyrkan och den stod klar 1943.

Den april 1972 brann Jokkmokks gamla kyrka ner och det enda som fanns kvar var ett par förkolnade stockar och grunden. Orsaken till branden var en kortslutning. Man beslutade att man skulle rekonstruera kyrkan. Den återuppförda gamla kyrkan invigdes 5 december 1976. Den byggdes upp på samma plats som 1753 års kyrka. Grunden av natursten är delvis den ursprungliga. Planen är åttkantig och kyrkan är 18,5 meter lång och 9,5 meter bred, samma mått som den gamla kyrkan.

Kyrkan omges delvis av en bogårdsmur och delvis av ett trästaket. Ett antal minnesstenar är resta på kyrkplatsen och det finns även ett flertal omarkerade gravar. Bogårdsmuren uppfördes i samband med kyrkobygget under 1970-talet. Det finns öppningar på insidan av bogårdsmuren för att påminna om hur likkistorna förvarades under vinter. Klockstapeln är inbyggd i bogårdsmuren.

Klockstapeln, och del av bogårdsmuren
Öppningar i bogårdsmuren
Kyrkans interiör har en färgsättning som är inspirerad av den samiska kolten - rött, blått och gult. Samiska konsthantverkare har svarat för delar av kyrkans utsmyckning. Kyrkorummet har timrade väggar och trägolv, även innertaket är av trä och är valvfomat och vitmålat. Träkorset som hänger ovanför altaret är gjort av det oskadade virket som fanns kvar efter den förödande branden.

Inne i Jokkmokks gamla kyrka
Dopfunten, gjord i torrfura.

Altaret och korset gjort av det oskadade timret.
När jag kom till Jokkmokks gamla kyrka så trodde jag ju så klart att det var den gamla kyrkan, och inte en rekonstruktion. Så kan det gå om man inte gjort sin research innan. Det jag fastnade för inne i kyrkan var den vackra dopfunten. Det är en fantastiskt fin kyrka, och jag förstår verkligen man valde att återuppföra den. Jag är även glad att vi var lite tidiga till Jokkmokk så vi hann med den här promenaden och besöket.